Träna osäker häst

[misan]

Vi har ganska nyss köpt en häst som verkar vara väldigt osjälvständig/osäker. Hon är 5 år i år, och har blivit körd ensam utan problem hos uppfödaren. Förra ägaren hade henne bara ca 4 månader och har bara ridit henne ensam några gånger. Vi har inte provat det än eftersom vi tyckte att hon ska få göra sig hemma här först och se på nya grejer tillsammans med en av de andra hästarna i början.
Hon tycker inte om att vara inne ensam heller, men det hoppas jag går bort med tiden. Frågan är var man ska börja, markövningar så hon lär sig lita på oss innan vi "pressar" henne till att gå hemifrån ensam? Eller är det bättre att "köra hårt" eftersom vi ju ändå vet att hon gått ensam förut? Med det menar jag naturligtvis inte att jag tänkt spöa henne eller så, bara om det är bättre att vara mer bestämd eller ta det sakta. Gyllene medelväg sökes... Vi har aldrig hållit på med NH-övningar, men har kört in unghästen själva utan större problem. Men det var ju ltie lättare att leda iväg en lite bångstyrig åring än en fullstor häst som blir stressad och man är rädd ska springa på en när hon ska skynda tillbaka till de andra.
Hon går också ensam i hagen, men vi har tänkt släppa henne med 3-åringen snart, är det dumt, om hon blir mer beroende av det? Eller bättre så hon får lite utlopp för sig energi, det verkar ju onekligen roligare också... Och honom kommer vi ju ta ut varje/varannan dag för att köra så då blir hon ensam i hagen men med annan häst inom synhåll. Den hästen är den hon utsett till sin kompis nu, hon springer och skriker tills den kommit ut i hagen även om 3-åringen är ute, på ca 50 meters avstånd från hennes hage...

 

[Tassetass]

Släpp ihop hästarna, i princip alla hästar mår allra bäst av att gå med hästkompisar. Att hästen har en hagkompis kommer inte förändra dess syn på dig, utan jag tror att det kommer vara enbart positivt.

I övrigt, så ta det lugnt. Man förlorar aldrig nåt på det, så att säga. Är hästen en osäker individ så börja smått, beröm i överflöd och beröm särskilt när hästen tar egna initiativ och "hittar på" saker. Borsta, pyssla, gå ut på promenader och visa hästen att du är en schysst prick. Om hästen int har några "mentala problem" eller "ovanor" bör det räcka för att ni ska kunna börja träna och utvecklas tillsammans. Om du under resans gång upptäcker att hästen har problem med nåt får du givetvis ta itu med det, men för nu; pejla bara av läget och lär känna kusen.

 

[misan]

Det var nog ungefär det jag behövde höra också En del har bara så bråttom, jag tycker inte om att bli "pressad" från olika håll, folk som frågar varför man inte kör/rider, vad som är fel osv. Jag vill låta det få tid, men samtidigt känner jag väl lite att hon har ju faktiskt gått ensam (travtränad) förut, utan problem så är man bara fånig som låter henne "fjanta" sig nu?
För att krångla till det lite har vi tänkt betäcka henne i år, helst med början nästa vecka. Stuteriet är på lagom ridavstånd härifrån men ärligt talat vet jag inte om jag vågar försöka rida henne dit ensam. Hur skulle ni göra? Jag vill inte riskera nårog i onödan, då kanske hon blir ännu er osäker, men vi vill ju betäcka henne nu... Kanske hon är lättlastad, har inte provat än, i så fall får vi väl köra henne dig men det känns så himla omständigt. Å andra sidan, har man inget val så... förutsatt att hon är lättare att lasta än rida ensam

 

[Tassetass]

En häst är inte en maskin som funkar exakt likadant hela tiden med alla människor. Alla hästar har "två självförtroenden", dels det dom har i sig själva och dels det dom får via samhörigheten med sin människa (eller hästkompis). Vad som funkar från en ägare till en annan beror på vilka saker som ligger i vilket självförtroende. Har förmågan att köras och tränas ensam legat hps förtroendet för ägaren, då är det inte så säkert att det följer med till nästa ägare.

Och i samma stil så har alla hästar två "respektlägen", vissa saker som dom "tolererar" från alla och vissa saker som måste tränas in ägare för ägare. Att en häst inte går att rida ut själv kan bero på att den av brist på respekt för ägaren inte vill ut, och det måste i så fall tränas upp.

Hästar "fjantar sig" aldrig, i mina ögon. Hästar gör som de gör av en anledning, och man ska ALDRIG tänka "Men hon gjorde ju det utan problem hos förra ägaren". När man köper en häst bör man börja om från scratch litegrann, för att bygga upp ett förtroende och en respekt och fylla i de luckor som hästen behöver få ifyllda för att må bra. Man vet aldrig riktigt vad som legat hos den tidigare ägaren och vilka egenskaper hästen besitter helt själv.

Ang. att betäcka... Jag kan ju tycka som så, att en häst ska få vara lugn, trygg och tillfreds i sitt nya hem innan "belastningen" av betäckning och dräktighet ska bli aktuell. Och om du inte planerar att sälja henne nästa år så ser jag ingen anledning att INTE vänta. Ju mer harmonisk stoet är, desto lättare kommer betäckning och dräktighet gå, och desto finare blir fölet.

 

[Skogstrollet]

Jag köpte själv en osäker häst i mitten av februari. En sjuårig vallack som gått på travet men sedan september blivit lite riden i skritt pga skada.
Liksom du avskyr jag också press och frågor som "ska du inte rida honom snart!??" så jag tar det lugnt.
Jag började med promenader för att vi skulle lära känna varandra och att han skulle få chans att se att jag inte tänkte vara elak eller jobbig på honom. Det har funkat bra och idag törs han "leva om" lite och tål att jag donar mer och härjar runt om honom. Fast å andra sidan så har han också börjat hoppa en meter rakt upp så fort han får en ursäkt (postlåda t.ex.) vilket gör att jag tror det är dags nu att börja arbeta honom lite mer och ställa lite krav. Smekmånaden är över.

När vi är ute och går och det dyker upp något han tycker är läbbigt kommer vi inte förbi där om inte jag går före honom och han får smyga bakom min rygg. (Ser förmodligen lite lustigt ut...) De få gånger jag ridit honom har jag inte alls haft samma möjlighet att ge honom det stöd han behöver för att våga sig fram om vi inte haft lugnt hästsällskap med.
Min plan nu är att börja tömköra honom ute så han får vänja sig vid att gå först och arbeta upp sitt mod lite. Samtidigt känns det lite lustigt, jag menar, hästen har ju varit körd hela sitt liv och inte 17 har det sprungit en liten gubbe framför honom och visat honom vägen... Så jag tror att det kan vara lite så att hästen har insett att "om jag blir rädd här så daltar matte med mig och det är alltid trevligt".
Numera försöker jag bara passera läskiga punkter utan att göra någon stor affär av det hela, dvs jag har dragit ner på berömmet efteråt för att inte blåsa upp det hela för mycket utan istället göra "postlådor" till vardagsmat.

Problemet är ju inte "postlådan" i sig, det är inte "postlådor" vi tränar på. Det som tränas är ju interaktionen mellan oss två...

Låter nog lite svamligt, men nåt vettigt kanske jag fick fram.