Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Hur är er motivation till träning? Och hur bra är ni på att bita ihop?
För mig växlar det väldigt i motivation men jag håller mig oftast till min plan.
Hur är er motivation till träning? Och hur bra är ni på att bita ihop?
För mig växlar det väldigt i motivation men jag håller mig oftast till min plan.
Hur är er motivation till träning? Och hur bra är ni på att bita ihop?
För mig växlar det väldigt i motivation men jag håller mig oftast till min plan.
jag gör det jag tänkt ändå
Kan tillägga att det är långt ifrån alltid jag gjort det jag hade tänkt, men jag ersätter istället för att hoppa över. Så man kan säga att min träning i grunden är ganska luststyrd, men inte särskilt motivationsberoende.
Senaste sex-åtta månaderna har jag dock följt ett par olika program och det har varit lite av en utmaning eftersom jag inte bara kunnat köra ben istället för rygg ifall jag känt för det, inte utan att sabba programmet. (Har nog aldrig svurit så mycket över träningen som jag gjort på sistone, men jag har nog aldrig gjort såna framsteg heller.)
Julgrans-vaddåförnånting?Rörde på mig en del igår när jag tänker efter. Julgransskakning med barnen där jag var med och dansade, red båda hästarna och avslutade dagen med ett styrkepass hemma. Men matvalen och godsakerna var inte bra![]()
Min motivation är ganska svajig, men det är sällan jag tillåter mig att fundera så mycket över den. Jag är väldigt envist lagd och känner mig lätt misslyckad ifall jag inte uträttar något jag planerat att uträtta, så det blir oftast att jag biter ihop och skiter i att jag inte är så motiverad. Oftast kommer det igång av sig själv när jag väl är igång och tränar, och jag är i 9 fall av 10 glad att jag faktiskt bet ihop och tog mig dit.Hur är er motivation till träning? Och hur bra är ni på att bita ihop?
För mig växlar det väldigt i motivation men jag håller mig oftast till min plan.
Haha, vilken bra idé! Sjukt smartPå tal om motivation: jag kom till gymmet idag och upptäckte att jag glömt packa tights. Lämnade hörlurar och plånbok i ett skåp för att vara säker på att gå tillbaka efter snabbt ombyte hemmaär ej supermotiverad generellt alltså. "För att jag mår bra av det" har tyvärr aldrig funkat på mig, det måste vara roligt oftare än ett nödvändigt ont!
Guuud sådant där stör mig så mycket! På senare år har jag faktiskt börjat gå fram till folk och frågat ifall vi kan turas om så att jag kan köra ett set medan de vilar (eller "vilar") och vice versa. Det händer att folk gör det samma till mig när det är mycket folk på gymmet, även om jag sällan vilar längre än 1 minut. Det har aldrig varit några problem, men jag förstår att det kanske känns lite läskigt när man är relativt ny på gymmet.Igår blev det kvällsträning och det var fullt på gymmet! Blev inte så mycket gjort, vi tog bara de maskiner som blev lediga. Det är lite fascinerande, för det är så många på gymmet som bara sitter vid maskiner utan att göra något. Inte vilar en stund och sen kör vidare, utan går till en maskin och sätter sig ner, tar fram mobilen, sitter där i tio minuter utan att göra något och går sedan därifrånSååå hälften av maskinerna är fulla av folk som tränar och hälften av folk som bara sitter där.
Idag blev det iallafall morgonträning! Mycket mindre folk, så vi kunde köra på ganska ordentligt. Nu har vi två pass kvar tillsammans, och sen blir jag ensam i två veckor![]()
Jag har varit paniktrött och på uruselt humör ända sedan jag slog upp ögonen i morse, och velar mellan att gymma efter jobbet och att gå raka vägen hem och bryta ihop i sängen lite. Det känns som att jag skulle behöva göra en "bryt ihop och kom igen", typ. Men jag kände ett liiitet uns träningsmotivation när jag läste ditt senaste inlägg @Linta, så det kanske blir att jag stannar till på gymmet trots allt.
Men jag vet inte, den här konstanta tröttheten känns inte bra alltså… Jag brukar vara morgonpigg och har sällan svårt att komma ur sängen, men hittills det här året har det varit fruktansvärt. I vanliga fall snoozar jag en eller möjligtvis två gånger - nuförtiden krävs det minst 3-4 omgångar innan jag högst motvilligt tar mig upp. Och när jag väl tar mig upp fortsätter jag att känna mig som en zombie i princip hela resten av dagen, oavsett vad jag gör.
Jag äter multivitamintabletter sedan en vecka tillbaka och har för övrigt en bra, allsidig kost. Rör på mig lika mycket som vanligt och promenerar runt 3 mil i veckan. Går och lägger mig ca 9 timmar innan klockan ringer och upplever inte att jag har några problem med sömnen som sådan, även om jag haft lite jobbiga drömmar på senaste.
Tröttheten leder till att jag tappar motivationen till allt från träning till jobb till socialt umgänge, och den gör också att kroppen skriker ovanligt mycket efter diverse onyttig mat. Vilket gör mig ännu mera trött, grinig och uppgiven.
Känner att jag skulle behöva minst ett par dagars fullständig ensamhet i sommarhuset på stranden i Sverige, helt utan stress och press och krav. Blir alldeles gråtfärdig när jag tänker på hur skönt det hade varit. Men nej, det finns det tyvärr inte möjlighet till.
Så, det var skönt att skriva av sig lite. Nu ska jag fortsätta försöka jobba, och fortsätta försöka stå emot frestelsen att äta upp den sista biten av chokladkakan som min kollega bakat.
Men neeej, säg inte sådär!Det första jag tänkte när jag läste det här var "Hon är nog stressad". Det andra jag tänkte var "Hon kan ju i och för sig vara på smällen".![]()
Känner mig själv, det var enda sättetHaha, vilken bra idé! Sjukt smart![]()
Guuud sådant där stör mig så mycket! På senare år har jag faktiskt börjat gå fram till folk och frågat ifall vi kan turas om så att jag kan köra ett set medan de vilar (eller "vilar") och vice versa. Det händer att folk gör det samma till mig när det är mycket folk på gymmet, även om jag sällan vilar längre än 1 minut. Det har aldrig varit några problem, men jag förstår att det kanske känns lite läskigt när man är relativt ny på gymmet.
Och oroa dig inte för att gå dit själv sen hörru, du har ju riktigt bra koll på läget nu! Jag rekommenderar dock att du skriver ner en plan för vad du ska göra och i vilken ordning, åtminstone jag känner mig mycket mindre osäker när jag vet exakt vart jag ska härnäst. Det kan ju hjälpa till att öka intensiteten i träningen också, vilket sällan är fel!![]()
Hur är er motivation till träning? Och hur bra är ni på att bita ihop?
För mig växlar det väldigt i motivation men jag håller mig oftast till min plan.
På tal om motivation: jag kom till gymmet idag och upptäckte att jag glömt packa tights. Lämnade hörlurar och plånbok i ett skåp för att vara säker på att gå tillbaka efter snabbt ombyte hemmaär ej supermotiverad generellt alltså. "För att jag mår bra av det" har tyvärr aldrig funkat på mig, det måste vara roligt oftare än ett nödvändigt ont!
Jag har varit paniktrött och på uruselt humör ända sedan jag slog upp ögonen i morse, och velar mellan att gymma efter jobbet och att gå raka vägen hem och bryta ihop i sängen lite. Det känns som att jag skulle behöva göra en "bryt ihop och kom igen", typ. Men jag kände ett liiitet uns träningsmotivation när jag läste ditt senaste inlägg @Linta, så det kanske blir att jag stannar till på gymmet trots allt.
Men jag vet inte, den här konstanta tröttheten känns inte bra alltså… Jag brukar vara morgonpigg och har sällan svårt att komma ur sängen, men hittills det här året har det varit fruktansvärt. I vanliga fall snoozar jag en eller möjligtvis två gånger - nuförtiden krävs det minst 3-4 omgångar innan jag högst motvilligt tar mig upp. Och när jag väl tar mig upp fortsätter jag att känna mig som en zombie i princip hela resten av dagen, oavsett vad jag gör.
Jag äter multivitamintabletter sedan en vecka tillbaka och har för övrigt en bra, allsidig kost. Rör på mig lika mycket som vanligt och promenerar runt 3 mil i veckan. Går och lägger mig ca 9 timmar innan klockan ringer och upplever inte att jag har några problem med sömnen som sådan, även om jag haft lite jobbiga drömmar på senaste.
Tröttheten leder till att jag tappar motivationen till allt från träning till jobb till socialt umgänge, och den gör också att kroppen skriker ovanligt mycket efter diverse onyttig mat. Vilket gör mig ännu mera trött, grinig och uppgiven.
Känner att jag skulle behöva minst ett par dagars fullständig ensamhet i sommarhuset på stranden i Sverige, helt utan stress och press och krav. Blir alldeles gråtfärdig när jag tänker på hur skönt det hade varit. Men nej, det finns det tyvärr inte möjlighet till.
Så, det var skönt att skriva av sig lite. Nu ska jag fortsätta försöka jobba, och fortsätta försöka stå emot frestelsen att äta upp den sista biten av chokladkakan som min kollega bakat.