Trivdes ni i skolan?

[Nepenthe]

Den är ju mer individanpassad nu än när jag pluggade och ångesten verkar bara öka bland unga samtidigt som vad man ska lära sig smälter ut i "babbla på". Jag är tveksam faktiskt. Då får man väl ha informator eller guvernant men jag tror få har råd.

Kan bero på att jag avskydde alla "eget "arbete"" "forska" om Småland som pesten och föredrog att lyssna, läsa, plugga hemma, prov. Enkelt och lättöverskådligt. Universitetet var som en dröm! allt tjafs och slafs borta, men nu håller de väl på att förstöra det med.

Jag kan bara referera till hur den var när jag gick där då jag inte har någon aning nu.

Jag tänker mest att det är klart vissa ämnen ska genomföras med godkänt betyg men för min del så blev allt med matematiken bara ett stort svart moln av måste.
Jag hade däremot höga betyg i anda ämnen som jag tycker borde vägt upp.

Jag vet inte riktigt hur men enligt mig skulle man kunna bemöta ditt sätt du föredrog att studera på också.

 

[Badger]

Jag kan bara referera till hur den var när jag gick där då jag inte har någon aning nu.

Jag tänker mest att det är klart vissa ämnen ska genomföras med godkänt betyg men för min del så blev allt med matematiken bara ett stort svart moln av måste.
Jag hade däremot höga betyg i anda ämnen som jag tycker borde vägt upp.

Jag vet inte riktigt hur men enligt mig skulle man kunna bemöta ditt sätt du föredrog att studera på också.

Tja fast det är ju meningen att alla barn ska få möjligheten att lära sig alla de viktiga ämnena. Det var väl därför vi började med allmän skolgång? Vi tycker till och med att länder som inte har det har fel?

Däremot så kan man ju ha olika bra lärare på att lära ut ämnet. Men jag har svårt att tycka att de skulle rycka på axlarna och tänka att lille A verkar inte koppla på matten så vi sätter honom i den här gruppen som aldrig ska lära sig det någonsin. Istället för lille A verkar inte koppla ihop matten så han får gå i den här gruppen som övar extra. Speciellt som man kan plötsligt få ihop matten när man blir äldre.

Alla ämnen var moln av måsten för mig och alla glosor en kamp att lära sig och jag är jätteglad över att det inte rycktes på axlarna. Om jag bara skulle lärt mig det där jag fick höga betyg utan plugg skulle jag inte gått ut alls. Och på något vis fick jag uppfattningen att ingen utom ett par stycken hade sådär otroligt fantastiskt lätt för sig. Han som var bäst i klassen verkade absolut anstränga sig. (gick iofs i pluggklass och var mittenbra och har aldrig gillat att vara tvungen att göra saker.).

 

[Nepenthe]

Tja fast det är ju meningen att alla barn ska få möjligheten att lära sig alla de viktiga ämnena. Det var väl därför vi började med allmän skolgång? Vi tycker till och med att länder som inte har det har fel?

Däremot så kan man ju ha olika bra lärare på att lära ut ämnet. Men jag har svårt att tycka att de skulle rycka på axlarna och tänka att lille A verkar inte koppla på matten så vi sätter honom i den här gruppen som aldrig ska lära sig det någonsin. Istället för lille A verkar inte koppla ihop matten så han får gå i den här gruppen som övar extra. Speciellt som man kan plötsligt få ihop matten när man blir äldre.

Alla ämnen var moln av måsten för mig och alla glosor en kamp att lära sig och jag är jätteglad över att det inte ryktes på axlarna. Om jag bara skulle lärt mig det där jag fick höga betyg utan plugg skulle jag inte gått ut alls.

Jag vet inte vad du vill riktigt? Jag skrev min åsikt utefter trådstarten.

Du tolkar mig även helt fel då jag aldrig skrivit att man inte ska behöva lära sig matematik alls utan endast skrivit att JAG velat ha skolan mer individanpassad.

 

[Petruska]

Jag funderade aldrig över om jag trivdes eller inte. Skolan var något man gick till, helt enkelt.

Det där är den mest avundsvärda inställningen jag kan tänka mig!

Alltså, så klart vore det roligare om du mindes skolan som så rolig att man fick slita dig därifrån, men så är det ju ändå rätt sällan.

Men det där: man ska, alltså gör jag det. Hur jag än letar i mitt inre hittar jag fan inget sådant alls! Jag är döavis!

 

[athena_arabians]

Tänker på grundskolan. Trivdes ni i skolan eller inte? Vad tror ni det var som gjorde att ni antingen trivdes eller inte trivdes?

Jag var inte så förtjust i skolan men klarade mig genom den med mycket vånda och stort besvär.

Nio år av helvete som gav mig ätstörningar och andra besvär som det tagit mig typ halva livet att komma över. Jag hatade grundskolan.

Dock har jag alltid tyckt om att lära mig saker och har läshuvud så det gick ju bra trots grundskolan.

 

[mandalaki]

Det där är den mest avundsvärda inställningen jag kan tänka mig!

Alltså, så klart vore det roligare om du mindes skolan som så rolig att man fick slita dig därifrån, men så är det ju ändå rätt sällan.

Men det där: man ska, alltså gör jag det. Hur jag än letar i mitt inre hittar jag fan inget sådant alls! Jag är döavis!

Jag är nog rätt fyrkantig och har svårt att tänka utanför boxen. Förväntades jag gå i skolan så gick jag i skolan, jag såg inget annat alternativ.

Dessutom är jag både prestationsinriktad och lat, så att det fanns bra betyg att sikta på utan att behöva anstränga sig över hövan passade mig nog väldigt bra.

 

[TheRedLightning]

Både ock. Trivdes med att lära mig saker under lektionerna men trivdes inte pga hård mobbning och knappt någon hjälp/stöd från vuxna.

 

[Badger]

Jag vet inte vad du vill riktigt? Jag skrev min åsikt utefter trådstarten.

Du tolkar mig även helt fel då jag aldrig skrivit att man inte ska behöva lära sig matematik alls utan endast skrivit att JAG velat ha skolan mer individanpassad.

Antar att det kanske är olika vad man menar med individanpassad. Våra första år var individanpassade såtillvida att det fanns en speciallärare på skolan och alla elever som för ögonblicket hade problem med någonting delades in i en grupp och fick specialundervisning i stava till stjärna eller vad det nu var. Vilket var bra. Däremot var det inte individanpassat såtillvida att alla 25 fick privatundervisning av läraren med egna mål i egna böcker i olika ämnen eller något. Vilket jag tycker verkar vara svårt till omöjligt, eller i alla fall ineffektivt.

 

[Petruska]

Jag är nog rätt fyrkantig och har svårt att tänka utanför boxen. Förväntades jag gå i skolan så gick jag i skolan, jag såg inget annat alternativ.

Dessutom är jag både prestationsinriktad och lat, så att det fanns bra betyg att sikta på utan att behöva anstränga sig över hövan passade mig nog väldigt bra.

Jag är mest bara lat.

Så tex kunde jag inte låta bli att kritiskt ifrågasätta både det man skulle lära sig, vad som ansågs vara en prestation och bedömningskriterna för desamma.

Fatta hur trött en blir!

 

[pepp]

Vantrivdes tyvärr.
Blev utstött och mobbad...

 

[sthu]

Svårt att svara på.
Jag älskar att lära mig saker, både då och nu. Så den delen av skolan älskade jag. Hade bara problem med bild och det kunde kvitta i mina ögon. Jag passade bra in i mallen på hur en elev ska vara i klassrummet. Tyst och snäll och gjorde sin läraren sa. Jag fick ofta extrauppgifter så jag höll mig stimulerad hela tiden.

Däremot var jag, som många andra, utstött och i princip utan vänner. Vi var ett gäng utstötta som höll ihop så vi kallade varandra vänner. Men så fort vi började gymnasiet tappade vi kontakten.

 

[Hoarfrost]

Nja? Jag har tänkt tillbaka på grundskolan tusentals gånger och det som slår mig mest är hur härdig jag var.

Ettan och tvåan gick jag i en skola där jag blev vansinnigt mobbad av en kille som hävdade att han gjorde det för att han var kär i mig. Mulade in grus i munnen på mig, snodde kläder och skor, förstörde allt jag gjorde. Jag undvek honom och hängde med mina kompisar. Annars hade jag en bra lärare som var entusiastisk och kunde rita som en gud på whiteboardtavlan, hon ritade medan hon berättade om dinosaurier och solsystem. Jag minns fortfarande allt från hennes rita och berätta lektioner. Hade lätt för skolan och kunde redan läsa och det mesta andra så när jag blev uttråkad hade jag bamsetidningar som jag gömde inuti skolböckerna och sen låtsades jag vara sjukt inne i skolboken.

I trean flyttade jag och mamma och jag fick samtidigt byta skola till en mycket större. Från trean till sexan gick jag i en ökänd klass, dit de hade stora problem att få vikarier eller nya lärare när min klass helt sonika bränt ut den vi hade. Vi hade i genomsnitt två lärare per termin. I femman och sexan var det två lärare i taget som gällde. Jag var lugn och just härdig. Det innebar att jag fick sitta mellan de jobbigaste killarna som "stötdämpare". Ingen mobbing men några dåliga lärare som fick mig att känna mig som att jag var värdelös.
En gympalärare som betedde sig... Skumt. Jag hade svårt att acceptera sådana auktoriteter så jag hamnade hos rektor ett par gånger. Bland annat efter att jag attackerat en lärare som gjorde illa en klasskamrat fysiskt.
Klassrummet var konstant fullt av elever som sprang runt, in och ut, skrek och gapade, försökte bränna mitt hår mm. I allt detta kunde jag ändå plugga? Än i dag har jag väldigt svårt att fokusera om jag inte har ett helt världskrig omkring mig. Jag ansågs alltid som udda och utstickande och fick en hel del taskiga kommentarer men jag tror inte jag brydde mig så mycket.

Sjuan-Nian var lättare iom att jag valde att hoppa över till en klass med naturinriktning som hade lite mer krav över sig. Dit ville ju nästan inga av de stökiga klasskamrater jag haft så jag slapp alla förutom tv som var mina kompisar. Här fick jag större problem med betyg men en schysst klass och ganska bra lärare. Nojade konstant över betygen och fick jobba häcken av mig eftersom jag kom från den ökända klassen. Klädde mig som häxa en period (och fick utstå elaka kommentarer) Jag var alv en period (fick elaka kommentarer) och jag klädde mig som Jack Sparrow en period. Då hade eleverna fattat att det inte var någon idé att reta mig men istället sade en lärare att om jag klädde mig mer normalt skulle jag kanske få bättre betyg och inför sista terminen i nian borde jag sluta klä mig konstigt. Jag lyssnade och gjorde som hon sa (något jag hatar att jag gjorde nu) och klädde mig i "normala" kläder. Jag fick bättre betyg.

Nu är jag nog betydligt känsligare och hade nog brutit ihop efter två dagar. Fattar inte hur jag orkade.

 

[pajaztar]

Vad kul med så många svar. Tråkigt att många har haft jobbiga erfarenheter. Känner igen mig i det som en del skriver om att vara uttråkad och understimulerad. Plus att jag sågs som jobbig när jag ifrågasatte saker.

 

[SaraMara]

Tänker på grundskolan. Trivdes ni i skolan eller inte? Vad tror ni det var som gjorde att ni antingen trivdes eller inte trivdes?

Jag var inte så förtjust i skolan men klarade mig genom den med mycket vånda och stort besvär.

Jag älskade skolan. Jag minns min låg- och mellanstadietid som ett romantiskt töcken av fina gamla träbyggnader, massor av rolig lek i skogen (tänk Bullerbyskola) och fantastiska lärare (i allt utom slöjd, där var jag så hopplöst dålig, bortkommen och ledsen att jag minns det som endast nedtryckande). Jag gick i en snäll klass, hade väldigt bra lärare som trots att jag var väldigt tidig med att läsa och skriva ändå lyckades stimulera mig genom att låta min tävlingsinstinkt frodas genom att ge mig svårare och svårare uppgifter och som gav precis den där bekräftelsen som var lagom för att hålla mig intresserad, men ändå få känna mig duktig och sedd.

På högstadiet hade vi mest lekstuga, jag gick i en fantastisk klass som var ett unikum i sammanhållning och sjyssthet tror jag. Hatade att vara sjuk eller på semester för då missade man ngt kul som hände. Lärarna också där till större delen riktigt bra och gav en mycket god grund för gymnasiet och universitet därefter. Jag är lyckligt lottad som hade en så fin skolgång!

 

[Pontevecchio]

Jag trivdes överlag. Var roligt att träffa alla kompisar, att få lära sig saker och bra skolgård.

 

[kryddelydd]

Tänker på grundskolan. Trivdes ni i skolan eller inte? Vad tror ni det var som gjorde att ni antingen trivdes eller inte trivdes?

Jag var inte så förtjust i skolan men klarade mig genom den med mycket vånda och stort besvär.

Under låg- och mellanstadiet var det helt OK.
Under högstadiet trivdes jag inte eftersom jag var mobbad.

 

[Snurrfian]

Jag funderade aldrig över om jag trivdes eller inte. Skolan var något man gick till, helt enkelt.

Då hade du antagligen det helt okej i skolan, för oss som blev mobbade och utsatta var det inte lika enkelt, jag gillade lärarna, ämnena och lära mig saker men klasskamraterna var något jag var rädd för och gjorde mitt bästa att slippa undan.

 

[monster1]

Jag trivdes inte alls, jag var utanför, ibland retad. Det var alltid krångel, lärarna gillade mig oftast inte då jag var trulig och inte presterade mer än medel. Jag gillade en del ämnen i visa årskurser som bild, svenska och engelska.

 

[nullo-modo]

9 år av ett helvete.
Mobbad och utfrysning löste av varandra och lärare som idiotförklarade mig.

 

[_Taggis_]

Nja. Jag hade alltid skinn på näsan och har genom hela livet haft svårt för svaret "det bara är så" när jag frågat varför. Auktoriteter som ger de svaren har jag inte haft nån respekt för, då jag redan som barn kände att huvudsyftet vara att de bara ville bestämma istället för att bara förklara varför saker var på ett visst sätt.
Jag fick ofta skulden för att vara uppviglare och ha dåligt inflytande, trots att jag aldrig var inblandad i bråk osv. Det handlade mest om att ifrågasätta saker, och jag vågade föra andras talan och blev ansedd som den besvärliga.
Redan i lågstadiet fick jag stämpel "negativ" och ja det har följt med mig sen dess.

Från mellanstadiet nån gång fick jag problem med depressioner och kände mig alltid tjockare än alla andra. Det blev såklart värre ju äldre jag blev. Så min skoltid och tonår är inget jag på något vis ser tillbaka på med rosaskimmer. Så jäkla skönt att slippa. Och jag lider med de barn som går igenom detta nu i dagens samhällsklimat vad gäller utseendehets osv.