Jag minns att jag var extremt pepp på att få börja skolan. Sen tog det en termin och jag hatade skolan. En av anledningarna till att jag inte gillade skolan var pga läraren jag hade åk 1-3. Jag vet att jag tänkt många gånger varför hon blev lärare och jag såg henne någon gång ute med barn när jag gick på gymnasiet och tänkte "stackars barn".
Hon favoriserade nått så in i det grövsta, och jag vet inte vad hennes syfte med allt var...
Minns en elev som hon älskade och denna elev har en morgon varit hos tandläkaren och kommer lite senare. Vi har mattelektion och sitter och räknar. Eleven som varit hos tandläkaren har efter en stund gjort klart uppgiften och läraren säger högt i klassrummet (när alla andra sitter tysta och räknar) -Du kan ju komma klockan 11 varje dag, så duktig som du är!
Jag minns ett annat tillfälle när vi i helklass pratade om hur man använder tex SS, LL eller CK osv. Då har vi dagarna innan skrivit en uppgift enskilt som sen skulle lämnas in. Då inför helklass hänger hon ut min bordsgranne "Man kan inte göra som A har gjort i sin uppgift". Tyckte så synd om min bordsgranne/kompis som sjönk ihop på stolen och inte kom till skolan på flera dagar.
Och sådär fortsatte det hela 1-3. Sen var det rätt så kört och jag var extremt anti skolan resten av hela min skoltid.
Jag var absolut inte mobbad eller utfryst i skolan, men jag hade och har aldrig i skolan haft speciellt mycket vänner vilket också bidrog till att jag inte tyckte om skolan. När jag var barn så behövde jag äta väldigt regelbundet för att orka öht och det fungerade inte att hoppa över lunchen - och i snitt åt jag lunch 2 av 5 skoldagar pga maten var så dålig.
Ett av de största problemen är garanterat min ADHD-diagnos som jag fick först som 18-åring. Nu kan jag förstå bättre varför jag hatade skolan, en del av problemet var ju för att jag inte passade in i deras mall..
Hon favoriserade nått så in i det grövsta, och jag vet inte vad hennes syfte med allt var...
Minns en elev som hon älskade och denna elev har en morgon varit hos tandläkaren och kommer lite senare. Vi har mattelektion och sitter och räknar. Eleven som varit hos tandläkaren har efter en stund gjort klart uppgiften och läraren säger högt i klassrummet (när alla andra sitter tysta och räknar) -Du kan ju komma klockan 11 varje dag, så duktig som du är!
Jag minns ett annat tillfälle när vi i helklass pratade om hur man använder tex SS, LL eller CK osv. Då har vi dagarna innan skrivit en uppgift enskilt som sen skulle lämnas in. Då inför helklass hänger hon ut min bordsgranne "Man kan inte göra som A har gjort i sin uppgift". Tyckte så synd om min bordsgranne/kompis som sjönk ihop på stolen och inte kom till skolan på flera dagar.
Och sådär fortsatte det hela 1-3. Sen var det rätt så kört och jag var extremt anti skolan resten av hela min skoltid.
Jag var absolut inte mobbad eller utfryst i skolan, men jag hade och har aldrig i skolan haft speciellt mycket vänner vilket också bidrog till att jag inte tyckte om skolan. När jag var barn så behövde jag äta väldigt regelbundet för att orka öht och det fungerade inte att hoppa över lunchen - och i snitt åt jag lunch 2 av 5 skoldagar pga maten var så dålig.
Ett av de största problemen är garanterat min ADHD-diagnos som jag fick först som 18-åring. Nu kan jag förstå bättre varför jag hatade skolan, en del av problemet var ju för att jag inte passade in i deras mall..