Tröstlöst

Allmänt depp och gnäll.
Har sen i somras åkt fram och tillbaka till kliniken, utredningar, behandling, röntgen, till Helsingborg för ct, ultraljud, röntgen, behandling osv osv.
Enligt veterinärerna ska, prognosen var bra men hästen är inte bättre, tvärtom så ser han värre ut än när vi började.
Har promenerat och promenerat, fick klartecken att skritta uppsuttet men efter några gånger blev han sämre igen.
Nu går han bara i hagen och jag väntar på att veterinären ska, återkomma angående återbesöket denna vecka.
Klart är iaf att vi inte kommer kunna göra den uppföljning som var planerad.

Jag har helt gett upp att han ska kunna återgå i träning igen, jag hoppas bara han ska bli så pass bra att han fungerar för lättare ridning.

Jag är helt dränerad på energi och pengar. Resten av livet fungerar bra men så fort jag ser honom vill jag bara gråta, varför blir han inte bättre.
Jag gör allt jag kan och det räcker inte.
Jag är så noga med varierad träning, underlag, stora hagar utan lera, lång utevistelse och bra stallmiljö.
Jag har aldrig haft några ridrelaterade skador som tex kotledsinflammationer.
Däremot en hel del trauman och ovanliga sjukdomar.

Samma med denna, en extremt ovanlig tillväxtrubbning samt trauma på detta.
Det verkar inte vara meningen att jag ska ha häst.

Ledsen och uppgiven.
 

Så himla jobbigt, förstår att du är ledsen!

Blev han alltså sämre bara av att börja ha dig på ryggen men att mängden skritt osv var samma? Deppigt! Och jäkla skit att han är sämre än innan. För visst var han väl inte uppenbart halt tidigare?
 
Så himla jobbigt, förstår att du är ledsen!

Blev han alltså sämre bara av att börja ha dig på ryggen men att mängden skritt osv var samma? Deppigt! Och jäkla skit att han är sämre än innan. För visst var han väl inte uppenbart halt tidigare?

Vi ökade skritten från 20 till 30 minuter, varannan dag vid hand och varannan dag uppsuttet.
Gallan kom successivt tillbaka och nu är den större än den var innan :(
Har bara gått i hagen senaste dagarna.
Jag har inte kollat honom men antar det är samma, ren rakt ut och på volten men halt efter böjprov.
Han är verkar trivas med livet i övrigt, är pigg och glad så lider gör han ju inte av att bara stå.
 
Vi ökade skritten från 20 till 30 minuter, varannan dag vid hand och varannan dag uppsuttet.
Gallan kom successivt tillbaka och nu är den större än den var innan :(
Har bara gått i hagen senaste dagarna.
Jag har inte kollat honom men antar det är samma, ren rakt ut och på volten men halt efter böjprov.
Han är verkar trivas med livet i övrigt, är pigg och glad så lider gör han ju inte av att bara stå.
Jäkla skit! Hoppas att veterinären har någon bra idé om hur ni kan gå vidare!
 
Hoppas det vänder för dej snart. Det är så jobbigt när det ska jävlas hela tiden. Man mår skit. Har själv haft jäkla oflyt dom sista två åren med senskada,virus och mask. Senskadan blev helt bra och vi kom igång och sen kom viruset och jag fick ta bort min gamla tant. Vi kom igång och sen kom coronan och masken och den är troligen borta men vi måste fortfarande mecka med hagarna. Man blir verkligen utpumpad mentalt. Helt ärligt så väntar jag mej att nått händer i vinter åxå.

Håller tummarna för dej att det blir bättre :heart
 
Är det en senskideinflammation din häst har? Eller något annat?

Han har en form av ocd i bägge haslederna, en ligamentskada och en annan skada på något band som går under senskidan i hasleden, ej senan. Sen har han haft en senskideinflammation som behandlades och försvann men nu ev är tillbaka.
Det svåra är att man inte riktigt vet vad som är hönan och ägget och vilket som ger problem.
Det är flera chefsveterinärer från tre kliniker som varit/är inblandade eftersom hans problematik i lederna är så ovanlig.
 
Han har en form av ocd i bägge haslederna, en ligamentskada och en annan skada på något band som går under senskidan i hasleden, ej senan. Sen har han haft en senskideinflammation som behandlades och försvann men nu ev är tillbaka.
Det svåra är att man inte riktigt vet vad som är hönan och ägget och vilket som ger problem.
Det är flera chefsveterinärer från tre kliniker som varit/är inblandade eftersom hans problematik i lederna är så ovanlig.
Förstår!

Det är riktigt skit när det är komplexa situationer - man önskar sig ju verkligen att man bara kunde få ett tydligt svar. Ibland får man bara försöka ta det en dag i taget, hur mycket hjärtat än brister.
 
Förstår!

Det är riktigt skit när det är komplexa situationer - man önskar sig ju verkligen att man bara kunde få ett tydligt svar. Ibland får man bara försöka ta det en dag i taget, hur mycket hjärtat än brister.

Ja, det är ju så.
Men det är tufft, både mentalt och ekonomiskt når det inte leder någon vart.

Har en vän som är veterinär utomlands, hon har tittat på bilder och läst journaler och bedömer det som manageble.
Hoppas hon har rätt.
Det spelar ingen roll om han inte kan tävla mer, jag vill bara inte förlora en till.
 
Jag förstår hur tung situation du är i, min häst har ju också genomgått alla möjliga utredningar med skador lite överallt. Han blev också plötsligt haltare utan att jag egentligen "gjort något" men i hans fall berodde det på en veterinärmiss och han blev till slut friskförklarad. Men hur hjärtat sjönk när han travade iväg efter böjprov som knappt gick att genomföra och man hörde hur ojämn han var trots att jag gjort allt jag kunnat... fy. För oss tog det åtta månader denna gång och det var tur för det var precis så långt pengarna räckte. Det tär så mycket på en att ha djur som inte mår bra, jag önskar så att de svenska veterinärerna ser samma möjligheter som din vän så du kan få ha kvar honom länge till ❤️
 
Jag åkte från kliniken med samma känsla som efter de tidigare besöken. Total förvirring.
Vi testar det här så får vi se, det kan vara så, det kan vara si.
Det är så himla oklart och otydligt. Jag vet inte ens vad jag ska fråga eftersom jag aldrig får några svar.
Har läst journalen, den gör mig inte klokare alls

Han är behandlad med kortison igen. Träffade en sjukgymnast som gav oss både massageövningar och övningar vi ska göra från marken på ridbanan för stärka bakbenet.

En sak jag tydligt förstår är att prognosen är osäker.
Det är återigen spekulationer och förhoppningar.

Undviker att tänka framåt alls, ska vara noggrann och göra alla övningar och åka tillbaka om knappt tre veckor för ännu en uppföljning.
 
Vilken fruktansvärt jobbig situation... Du känner inte att du vill prova en annan klinik för att kanske få tydligare svar? Du skriver ju visserligen att chefsveterinärer från flera olika kliniker redan varit inblandade så jag förstår om du känner att det inte är aktuellt, men bara en tanke i all välmening. Känner verkligen med dig! :heart
 
Har du fått kortison att ge själv också?
Nelly sprutades med kortison i hovleden förra året och då fick jag också spruta kortison i halsmuskeln i 10 dagar efteråt. Det gav väldigt bra effekt!
 
Vilken fruktansvärt jobbig situation... Du känner inte att du vill prova en annan klinik för att kanske få tydligare svar? Du skriver ju visserligen att chefsveterinärer från flera olika kliniker redan varit inblandade så jag förstår om du känner att det inte är aktuellt, men bara en tanke i all välmening. Känner verkligen med dig! :heart

Nej, jag orkar inte börja om någon annan stans.
Kan inte se att en ny veterinär kan göra så stor skillnad, skadorna finns ju där och är som de är.
 
Har du fått kortison att ge själv också?
Nelly sprutades med kortison i hovleden förra året och då fick jag också spruta kortison i halsmuskeln i 10 dagar efteråt. Det gav väldigt bra effekt!

Nej, han får metacam bara nu.
Efter Helsingborg har han fått nog och det krävs flera stycken för att öht kunna komma så nära att det går att sticka honom.
Han är jättearg på allt och alla.
Han slår, reser sig mot folk och hugger.

Hemma kan jag än så länge göra vad jag vill med honom och vill inte förstöra det förtroendet han fortfarande har för mig.
 
Nej, han får metacam bara nu.
Efter Helsingborg har han fått nog och det krävs flera stycken för att öht kunna komma så nära att det går att sticka honom.
Han är jättearg på allt och alla.
Han slår, reser sig mot folk och hugger.

Hemma kan jag än så länge göra vad jag vill med honom och vill inte förstöra det förtroendet han fortfarande har för mig.
Fy så jobbigt. Stackarn!
 
Fy så jobbigt. Stackarn!

Det är så jobbigt att se hur dåligt han mår varje gång.
Även svårt att veta om det gör ont eller om han bara är arg på hela situationen.
Igår högg han efter en djurvårdare som bara skulle hålla honom utan att ha gjort något alls.

Idag när jag masserat och gjort övningarn har han sovit och jobbat på jättefint.
Sjukgymnasten försökte han sparka och ville helst inte röra sig när hon skulle visa.
 

Liknande trådar

Hästvård Känner att jag behöver skriva av mig… Jag köpte (räddade) ett varmblod i somras, 6 år gammal, nätt och fin, med super bra lynne, trots...
Svar
17
· Visningar
3 695
Senast: Lavinia
·
Hästvård Min häst har känts stel och lite ovillig i ridningen senaste tiden. Har haft ut ET som har konstaterat att han har väldigt ont i nacken...
Svar
6
· Visningar
2 169
Hästvård Skulle behöva lite tips ang min 13 åriga ponny. Denna lilla häst har varit på kliniken otaliga gånger men känns som grundproblemet...
2
Svar
20
· Visningar
3 513
Senast: Dopy
·
Hästvård Min fina appaloosa-kille fick konstaterad strålbenshälta i augusti förra året. Han är 8 år gammal. Jag känner mig inte helt bekväm inför...
2
Svar
36
· Visningar
7 494
Senast: mackan
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Rallylydnad
  • Uppdateringstråd 29
  • Hundrädda

Hästrelaterat

  • Dressyrsnack 17
  • Annonsera mera VII
  • Ridskoleryttare

Omröstningar

Tillbaka
Upp