Typiskt ridskole...

[As_Vegas]

Jag gick på ridskola 97-02 tror jag, men var även på anläggningen efter det med egen ponny och tränade.
Jag minns också att sammetshjälmar var grejen, och att alla lånehjälmar var JOFA-hjälmar i plast.
Nästan alla ponnyer/hästar var korsningar och ofta importerade.
Det jag minns tydligast är alla helger man spenderade i stallet, man kom dit vid 8 på morgonen och hade matsäck med sig och stannade hela dagen och mockade, borstade, putsade och umgicks. Och favorithästen såklart, Stella, som såldes innan jag slutade. Jag hittade bilder på henne i en tråd här på buke för något år sedan med nya ägaren, @Springsteen. Det var fantastiskt kul att se hur bra Stella fått det efter att hon lämnade ridskolan

 

[kamomillo]

Ja just det! Man klädde pannbanden med färgade plastband så det blev ett trekantsmönster. Dessutom sydde jag överdrag till vojlocken själv av lakan. Väldigt praktiskt att tvätta faktiskt.

70tal för mej..
Min älsklingshäst hette Caricco och var grå
"Hans färger" var blå och orange??? Pannbanden såg inte kloka ut!
Vojlock, inga benskydd, och tvådelat tränsbett. Inga konstigheter här inte!
Vi betalade 10 kr / ÅR!!!! och red då 1 ggr/veckan alla skolans veckor. Annars gick hästarna med turister i fjällen.
Fyrkantspåret bestod av 4 oljefat uppställt i hörnen. Vi red i hästarnas hage.
Men vi red ofta ut. Vi hade förtroendet att göra lite vad vi ville, vi red gärna i grimma och grimskaft, och helst barbacka. Men vi missbrukade inte förtroendet en enda gång

De va tider det!
* Jenny *

 

[Lena_B]

Här kommer rapport från yngre stenåldern (eller blir det rentav just efter istiden?) dvs slutet på 50-talet och framåt!

De flesta stora hästarna var ackordshästar som var inne på manöver en eller ett par gånger om året. Rätt många manskapssadlar de första åren, med yllefilt som skulle vikas reglementsenligt och läggas på åt rätt håll. Några hade officerssadlar eller "vanliga ridsadlar" har ingen aning om märket, och vojlock i ljusgul pressad filt. Och det var ju LYCKA om man fick lov att klä om ett pannband och nog fanns det fler mönster än trekanter!

Det fanns några ponnys, och flera av stona (som förmodligen var c-d-ponnyer) betäcktes med den egna (icke godkända) russhingsten så med tiden blev de fler. Jag kommer ihåg någon enstaka travare, något fullblod och en enda häst som var hälften nordsvensk. Två stora hästar och en ponny var skimlar, och det var ruskigt ovanligt!

 

[Snurre]

nån stans runt 2000 red och hade jag min häst på ridskolan.
Flest fjordingar och nordsvenskar hade dom. Nordisarna hade manskapssadlar, öviga någon äldre sadel av allroundmodell. Pessoabetten var vanliga lika så 3-färgade gummityglar. Urtvättade schabrak i klubbens färger med brodyr.

roligast var hoppning och uteritter på favvohästarna, en nordsvensk och en fjording, båda pigga/heta sorten.

 

[Efwa]

Här var det väl 79-84 ungefär.

Fasktiskt bra hästar med några karraktärer som Easter som bets, Mumsy som gick så mjukt, Tommy och Lisa som typ satt ihop. Sprang den ena så sprang den andra. Lisa var uppviglaren.

Vi hade Pricken, en snygg men elak nordsvensk, som dock egentligen var en ängel vilket han alltid bevisade när det var jul och han var den stående Lucia-hästen. Jag har nog aldrig sett en lyckligare häst när han stod så vackert, lugnt och fint längst fram på tygeln med lucia på ryggen. Då kom nog hans riktiga person fram.

Vi hade travare, nordsvenskar, irländska importer och allt från b-poonys till vädligt stora hästar.

Alla hade gamla men hela sadlar. Vi hade antingen Jofa i plast eller Boeri-hjälmen som var en modifierad kopia på moppehjälmarna på den tiden. De var de två enda godkända hjälmarna. Jag hade en Boeri som jag avskydde för käkskydden åkte upp så man såg dåligt. Hela hjälmen åkte bakåt och solskydd och käkskydd åkte uppåt......skitdåligt.

Det var iallfall lite.....

 

[Karma]

Började på ridskola som stolt tioåring efter att ha suktat fler ÅR, haha. I en manege gjord av plåt och någon typ av genomskinlig plast som tak. Vi red ner till 25 minus i kyla, efter det var lektionerna inställda. Minns lager på lager av kläder och ändå fick man tina i bastun när man väl kom hem.. Hästarna var bra vita runt mularna när man var kvar. Vi red alltid i sista gruppen för dagen så det var väldigt mysigt i stallvärmen efteråt Minns att snön rasade om vårarna från plasttaket och det swishade så rejält att man alltid fick vara beredd på hästar som flög i luften.. Och en underbar isabellfärgad stadig liten D-ponny, import från någonstans och världens snällaste, men outbildad. Passade mig som handen i handsken, och jag tyckte vi förstod varann.

Senare blev det andra ridskolor, bland annat ett stall som jag även ridit på i vuxen ålder. Det är väl som en riskola är mest, med bra anläggning och uppvärmt ridhus. Ingen snö som swishar ner med ett brak där inte.. Roligt hade vi i yngre år när vi var flera kompisar som red i samma grupp/samma dag och vi bodde nästan i stallet efter skolan. Hästarna var likadana då som dom är idag, en brokig skara med väldigt olika temperament, möjligtvis var ponnyerna större och snällare förr kanske..

 

[Lena Furberg]

Jag red på ridskola på (håll i er...) slutet av 60 - 70-talet! Jag bodde i Norrland och hade aldrig ridit en ponny. På ridskolan fanns bara halvblodshästar från Kavalleriet K4. De stod i spiltor, inte speciellt breda spiltor, och alla hade manskapssadlar med grå yllefilt under. Stora tunga stigbyglar av järn.
Jag red i jeans och "ridstövlar" jag fått överta av min mamma, som använt dem som finstövlar i sin ungdom. De hade trubbig tå. Hjälmen var givetvis en liten svart sammetskask med gummiresår under hakan och SJÄLVKLART Wahlströms Ponnyklubbmärke framtill!!
Det var en mycket lycklig tid.....

 

[Cornelia]

Ja, det var en lycklig tid! Å, vad man lärde sig....! Vi red på åkrar och ängar, i skogen där vi sjöng för full hals under älgjaktstiden så att jägarna skulle höra oss och inte skjuta på oss, vi hoppade banor uppbyggda i hästarnas hage där ridläraren lade ut granruskor framför och efter hindren på vintern så hästarna inte skulle halka.... Vi ramlade av, kastades av, red barbacka, red framlänges och baklänges, och hela tiden lärde vi oss massor!
Den tiden har verkligen påverkat hela mitt hästliv, och det jag lärde mig då finns alltid som grund i allt jag gör med hästarna.

 

[Niyama]

Ridhjälmar med hakskydd Sadlar som inte passade, spiltor, halta hästar, okunniga människor som trodde de kunde allt.

 

[Efwa]

Ja, det var en lycklig tid! Å, vad man lärde sig....! Vi red på åkrar och ängar, i skogen där vi sjöng för full hals under älgjaktstiden så att jägarna skulle höra oss och inte skjuta på oss, vi hoppade banor uppbyggda i hästarnas hage där ridläraren lade ut granruskor framför och efter hindren på vintern så hästarna inte skulle halka.... Vi ramlade av, kastades av, red barbacka, red framlänges och baklänges, och hela tiden lärde vi oss massor!
Den tiden har verkligen påverkat hela mitt hästliv, och det jag lärde mig då finns alltid som grund i allt jag gör med hästarna.

Så såg inte min ridskoletid ut (däremot när vi skaffade egen häst). Vi lärde oss verkligen inget alls egentligen, på ridkolan.
När jag sedan efter 2-3 år åkte på ridläger så fattade jag vad jag inte lärde mig, så att säga. Två veckor på ridläger och jag lärde mig mer än vad jag gjort på ridskolan på 2-3 år.

När vi sedan fick egen häst var det lika bra att sluta på ridskolan.

Allt jag lärt mig på hästryggen lärde jag mig på ridläger och med egen häst och tränare.

 

[Cornelia]

Ja, jag har förstått att vi som red på "min" ridskola hade en rent osannolik tur.... södra Småland, liten ort, och där byggs en ridskola upp av en ung kvinna med massor av goda ideér, gedigen kunskap och förmåga att förmedla den....

 

[zarmino]

Hästarna var mestadels svenska halvblod av storhästarna, ponnyerna var en salig blandning av korsningar och renrasiga. Genomgående var att de flesta av storhästarna var utbildade upp till msv i dressyr och kunde iaf ta sig över 110-120 i hoppning. några av dem startade upp till St George, och gick även med oerfarna ryttare. Några av ponnyerna tävlade lag-sm i dressyr, och även riktiga sm, och vi hade även årets bästa lektionsponny och lektionshäst i riksmästerskapet för lektionsryttare.
Utrustningen:
Mestadels aachen-nosgrimmor med två och tre-delade bett. Från mitten av 90-talet så köptes det in så varje skolhäst hade en hoppsadel och en dressyrsadel. När jag gick ridgymnasiet 98-01 så hade de flesta storhästarna Amerigo-sadlar. Marinblå Mias-schabrak, benskydd på dem som behövde, även kotring på någon. Hjälptyglar var martingal, gouge och i undantagsfall graman. Någon hade vi även fast martingal på en kort period innan den såldes.

 

[Nobbeled]

Jag red på ridskola 76-85 i Småland.
Kommer med värme ihåg min första ridlärare. En kvinna med skinn på näsan och inte rädd för att ta i.
Det var en allsköns blandning av hästar. Blenda och Glans var mina favoriter. Jag tyckte de var gigantiska men de var säkert normalstora halvblod
Kommer ihåg att de flesta av de stora hästarna hade manskapssadlar med filtvojlockar och "brandslangsgjordar". Lite senare blev det mest "Leva" och "Husar" allroundsadlar på de stora. De minsta ponnyerna hade de där hemska platta sadlarna som bara gled omkring. Jag vet att jag föredrog att rida barbacka när jag skulle rida småponnyerna. Och pannbanden var flätade med sammetsband i trekanter. Oj vad vi flätade pannband i alla möjliga färgkombinationer.
Jag hade sammetsridhjälm med gummiband som alltid satt vid skärmen och med hård skärm. Det var otaliga gånger som hjälmen åkte på sned och slog till mig vid näsroten. Och som Lena skrev så var det obligatoriskt att man hade Wahlströms ponnyklubbmärke. Vad man längtade efter att få klubbpaketet ett par gånger om året. Hade många planscher med 20 i topp på väggen och årsböckerna finns fortfarande i min bokhylla. Jag fick nästan med en gång höga gummiridstövlar som jag mer eller mindre levde i. Vidrigt när man skulle ta av sig dem och innerfodret följde med ut. Och hade man någon gång sporrar var det med flätade sporremmar.
Men det enda riktigt negativa var vårt hemska ridhus!!! Ett uppblåst tält med en luftsluss!! Gick strömmen så började tältet sakta sjunka! Gissa hur kul det var för ridläraren att slussa ut 8 skärrade elever och hästar i en ficklampas sken!!!!
Men på det hela var min ridskoletid toppen och jag har lärt mig otroligt mycket där. Jag fick tidigt egen ponny men mina föräldrar ställde faktiskt kravet att jag skulle fortsätta på ridskolan för att lära mig mer och rida andra hästar/ponnyer. Jag vet att jag var sur för att jag inte fick ta med min egen ponny på lektionerna men där var mamma benhård och det tackar jag dem för idag.

 

[Centaur]

Jag började rida 1990. Det jag kommer i håg är att nästan alla hästar var danska eller svenska halvblod, ponnysarna var connemara, welsh och arabkorsningar. Väldigt fina ridskolehästar!
Alla hade Stubben och sen Appaloosa Prestige sadlar. Eskadron strykkappor. Alla tjejerna hade Mountain Horse Easy Rider skor och chaps.

Mina favorithästar var först en connemara som het Achilles, han hade gått EM eller NM i yngre år. Sen fick jag rida de svårare hästarna, gillade ett vackert fuxsto som het Dandylight. Hon var jättekänslig och bara de duktigaste fick rida henne så då kände jag mig stolt haha. En gång jag var sjuk hade en annan tjej i min ridgrupp tjatat sig till att rida Dandy och hon hade tydligen skenat vilt runt i ridhuset i en kvart medan ridläraren skrek "dra i innertygeln!!!" till den stackars tjejen som var helt förlamad av rädsla. Efter det fick jag ha henne för mig själv. När hon blev såld red jag en unghäst som het Surprise, han var en buse men så fin att rida och jättegosig.

Jag har nog enbart bra minnen från min ridskoletid, hästarna var välskötta och undervisningen riktigt bra.

 

[Ketrawzc]

Gick på ridskola 99-10, då jag haft min egna häst ett år. Hade hästen nått år till på ridskolan för bästa hjälp och har även jobbat där sen -08 tills i våras.

Hade samma problem med remont/engelsk nosgrimma.. Fick lära mig att de med ringar på skulle vara utanför/nedanför bettet.
Alla ponnysar utom en var importer eller svenska ridponnyer med okänd härst. från en hästhandlare neråt landet. Storhästarna halvblod med stam, de flesta svenska men någon dansk.
Tvådelade bett blåa schabrak. Nån hade martingal. Vi hade 2 boxar i stallet och resten spiltor.

Ridskoletiden har format mig enormt och gett vänner och förebilder för livet. De bästa jag visste var att bara sittano lyssna när intruktörerna pratade, om allting egentligen. Få följa med ut på sommabetet och hjälpa till att sätta igång dem efter vilan. Att få tävla på klubbtävlingar och sedan så smått vara med på lokala dressyrtävlingar, rida i div 2 laget på ridskoleponny. Få träna extra på helgen och rida ensam i ridhuset.
Min hemmatränare är fortfarande en av instruktörerna på ridskolan.
Jag är väldigt glad att jag fick möjligheten att växa upp på ridskola, jag hoppas föer unga tjejer och killar för samma möjlighet.

 

[Miljon]

Jag har ridit på flera ridskolor men svarar för den som för alltid ligger mig närmast där jag började 2002

Ponnyerna (för det var nästan bara ponnyer) var welshar eller welshkorsningar nästan allihop. Många skimlar, och tre av de små vita b-ponnyerna kallades "SM-ligan" eftersom de alla gått SM. Det var även ett antal andra ponnyer som gick höga klasser i hoppning, LA-MSV sådär. Nästan alltid ridskoleponnyer med i laget och som flera år fick rida final på Strömsholm. Fantastiska ponnyer!
Några hade ståndman, men vad som avgjorde om de fick ståndman eller hängande man vet jag inte. Tror det var fem stycken med ståndman när jag började där.

Nästan alla småponnyer hade vojlockar, och såna där säkerhetsstigbyglar med gummisnodd där snodden alltid var borta. Några hade benskydd, två skulle vara lindade, och jag tror de flesta hade engelsk nosgrimma men några hade remont eller aachen också.

Det fanns tre storhästar: en stor, prickig och ganska ful som var grinig i boxen. En gammal travare som tävlade 115 om jag minns rätt, och en fullblodskorsning som var en av de väldigt få hästarna som hade martingal. Tror han var ganska het, men jag red aldrig honom.

Mest b-ponnyer, men fanns även några c- och d-ponnyer. En av mina favoriter var en vit c-ponny som tävlat och vunnit mycket i dressyr, han var lite lat men alldeles fantastiskt snäll och rolig att rida, och söt som socker
Flera av ponnyerna var släkt också, dels genom welshpåbråt men det var även en del hästar som var avkommor till andra hästar där eller hästar som stått där tidigare. En annan av mina favoriter var en liten d-ponny som var fux med bläs och strumpor, vi vann en rykttävling en gång
Rykttävlingar, förresten, det var det på varje lov och jag och min kompis var med varenda gång ett tag. När vi vunnit slutade vi, då tyckte vi att vi var överkvalificerade
Och när det var polluxhoppning var det fullt av pirriga ungar och taggade ponnyer i stallen!

Jag skulle kunna fortsätta huuuuur länge som helst, jag har så mycket fina minnen från min barndom/unga tonår på den ridskolan. Ridläger, ridlektionerna, de underbara ridlärarna, den fina andan, alla ponnyerna... Åh.

 

[parfymflaska]

Jag red på ridskola 2000 - 2009. I vår lilla stad fanns två ridskolor: den stora som låg centralt, hade ridhus och system med första-, andra- och tredje-skötare på varje häst. Också den lilla "ponny-ridskolan" lite mer avsides ute in skogen, vilket var den jag red på. Underbart ställe. De flesta hästarna var welsh mountain, welsh, new forrest och svenskt halvblod. En ponny var import från Belgien och en häst var varmblodstravare (min favorit som jag senare köpte loss, världens finaste!). Totalt plats för 12 hästar, både boxar och spiltor. Inte i en lång stallgång utan det var 4 boxar och en spilta inne i själva "stora stallet", två ponnyspiltor och en stor box i en tillbyggnad på gaveln samt ett litet separat stall med två spiltor och två uteboxar. De flesta hästarna var födda under första halvan av 90-talet, men ridskoleägaren pysslade även med uppfödning i liten skala (läs: max ett eller två föl åt gången och inte varje år) så unghästar fanns också då och då. De flesta hästarna hade stübben-sadel (med rep-gjord), både vojlockar och schabrak förekom, de flesta i blått och grönt som var ridskolans färger. Träns med engelsk- eller aachen-nosgrimma och tvådelat tränsbett, och många hade korta strykkappor bak. Vissa hade sån där kilpadd i gul skumgummi under sadeln, andra hade teddyklädd padd. Vid hoppning hade nästan alla martingal (och senskydd), de busiga hästarna hade gummisnodd (alltså elastisk inspänning) även på vanliga lektioner. Och i stort sett hade alla hästarna täcken från Ullared och grimmor som var smårutiga i regnbågens alla färger, troligtvis också dom från Ullared . Hästarna var ute mycket i stora hagar med fri tillgång på hösilage. De fodrades med betfor, hippo bas-pellets och lusern. Alla fick tillskott i form av vitlöksflingor också. Högivorna inne vägdes inte, utan det var 1 kasse till storhästar, 3/4 kasse till stora ponnyer och 1/2 kasse till små ponnyer. Givetvis blå IKEA-kassar. Varje häst hade en plasthink med sitt namn på till sina borstar, man var cool om man hade en egen hink med egna borstar, och ännu coolare om man hade en egen ryktlåda.

Vi hade varje termin en gång med teori och en gång med sitsträning. På sitsträningen fick vi longera varandra och göra olika balansövningar utan att hålla i oss, hästarna hade då voltigegjordar med stora handtag på sig. Oftast hade vi två hästar per sådant pass att turas om med. I barn/ nybörjargruppen jag red i först tror jag vi var upp till 8 elever, efter några år fick jag avancera till en hoppspecialgrupp (och kände mig då typ coolast i världen) där vi var upp till 5 stycken och hoppade varannan gång. I de andra grupperna hoppade man var fjärde gång. Samt att våra lektioner var en timme långa, till skillnad från de andra som var 45 min. Ridhus fanns inte utan det var ridbanan i alla väder. Ibland fick det bli extrainsatt teoripass om vädret var heltossigt, men det var otroligt sällan faktiskt. Någon gång per termin fick vi rida ut i skogen också. Ett par gånger per termin hölls det klubbtävlingar, då var det vita ridbyxor och klubbtröja som gällde för att vara rätt klädd. Jofa-hjälmarna dominerade lådan med lånehjälmar och alla red med låneväst av sköldpaddsmodell som gick upp i kardborren om man råkade ta ett djupt andetag. De var mörkblåa med klubbens logga tryckt på ryggen.

Tyvärr blev ridskolan uppsagd från gården där vi höll till efter att jag ridit där några år. Vid det laget hade jag börjat jobba där också, i utbyte mot lektioner. Som tur var lyckades ridskoleägaren skaka fram pengar (tror kommunen ryckte in och stöttade efter lite påtryckningar) och byggde en ny, större anläggning ett par km från den gamla. Det blev fint, men inte samma grej som på den gamla. Dessutom behövdes fler hästar som det nog egentligen inte fanns pengar till, och hon inledde då ett samarbete med ett importstall där hon kunde leasa hästar för ett år i taget, och sedan antingen köpa loss eller lämna tillbaka. Vissa hästar som kom från det handelsstallet var halta, knappt inridna eller bara knäppa, mycket sorgligt att tänka sig vad de måste ha varit med om. De hästar som inte funkade byttes ut omgående, det var ju mycket barn på ridskolan så det fanns liksom inte att rehabilitera aggressiva hästar. Det var ganska jobbigt ett tag när hästar ständigt kom och gick, men hon redde upp det med till slut och fick ordning på hästbeståndet. Något år innan jag slutade att hon till och med lyckats få till ett ridhustält. Jag minns mina år på den ridskolan med värme, hade jättefina stallkompisar och det var en väldigt inkluderade stämning. Och så träffade jag ju som sagt min första stora häst-kärlek där

 

[Piraja]

Oj oj här kommer jag med rapport från stenåldern, d v s tidigt 70-tal. Ridskolan var en gammal kassern och det sto sk kronhästar där, d v s statens krigshästar men också en brokig samling ponnyer, de flesta russ. Alla ponnyer stod i spiltor. Utrustningen på ponnyerna minns jag inte, men för egen del var det en sammetskask med ett! gummiband under hakan. Om man trillade av, kasade hjälmen ner över ögonen och i bästa fall slog man inte näsan till näsblod när man landade på den nerkasade hjälmen.
Ridläraren var en gammal militär som ropade ut kommando "Avdelning framåt march!!!!"
Alla hästar/ponnyer hade 1:e och 2:e skötare som stod på en lista i stallet, jag tror att skötarna var numrerade ner till nr 5. Drömmen var att komma in på listan och sedan stiga i graderna.
En ridlektion på 30 minuter kostade - håll i er nu - 6.50 kr.

Känner igen allt! Red i Jakobsberg från mitten av 60-talet till 1981 med nåt avbrott för att rida någon termin i Grimsta/Solna. Sadlarna var oftast manskapssadlar eller Stubben. Rejäla huvudlag, vanliga tunga tvådelade bett och engelska nosgrimmor. Hjälmarna var ju ett spektakel i sig själv, jisses...