Underbara trotsåldern

alti

Trådstartare
Jäkla hästar vad man blir trött på dem ibland!

Jag har ett 5årigt sto, inriden i somras, som av allt att döma nu på den senaste tiden har glömt ALLT som hon läst sig hittills.
Från att ha varit en trevlig dam med lagom humör och en trevlig framåtbjudning, till att anamma tankesättet "fullt ös medvetslös".

I ridningen är hon stressad och tappar fokus om någon så mkt som hostar, allt hon vill är att springa, springa, springa. Har man fattat galopp en gång så är det allt hon tänker på under resten av ridpasset och springer med näsan i vädret.

I övrig hantering så har hon blivit mer burdus, småspringer när man leder, skrapar med framhoven när hon står i stallgången osv.
Kort sagt hon har blivit ganska så tröttsam.

Jag vet att detta kommer att gå över, och att jag bara behöver hänga i och vara bestämd och konsekvent, hon kommer inte att hålla på med unghäst fasoner i all evighet.
Men ibland så tryter tålamodet:grin:.

Skulle vara skönt med lite peppning och egna historier från Er:p.
Kanske lite tips och finurliga lösningar, jag är öppen för nya sätt att se på saken.
 
Sv: Underbara trotsåldern

Det är bara att kämpa på.
Faller alltid i den där tanke-fällan: "Men GUUUUD så snäll och fin den är att rida in! Det här kommer bli drömhästen att utbilda!. När de är 3-4 år.
Sen blir de 5 år och har glömt allt tycker man, jag vet precis hur du känner!
Min som är 8 nu var ett monster när han var 5 år, blev spooky och som ett popcorn att rida. Känslig men kanaliserade det på helt fel sätt. Jag trodde aldrig det skulle gå att få till nån vettig hoppning på honom för att han var så tittig och sprattlade för allt. Så blev han 6 år och nu är han min mysgubbe igen som hoppar alla typer av hinder, går att rida ut själv med överallt, ja, jag kan göra allt det där som vi gjorde när han var 4 år :-D

Det går ju över, det gäller ju bara att inte själv bli frustrerad.
 
Sv: Underbara trotsåldern

Glömde: Det sämsta man kan göra är ju att undvika allt det där som inte funkar. För helt plötsligt står man där med en häst som inte går att rida ut på, lasta eller vad det nu kan vara som krånglar. Rid ut stormarna i stället.

Hejjahejja! :banana:
 
Sv: Underbara trotsåldern

Hihi :)
Låter som normala hästar... Jag struntar i deras fobier och visslar vidare. En unghäst glömde helt sonika bort hur man lyfte höger galopp.. jag baa ööö, han som alltid lyftat med lillfingret.
Mitt tips: "Det går över"
 
Sv: Underbara trotsåldern

Jag ska inte skrämma dig men min häst var värst som 6-åring :) Den innan hade dock sedvanlig femårstrots. Det är bara att härda ut och som någon annan skrev inte undvika sådant som inte funkar.
 
Sv: Underbara trotsåldern

Jag tillhör de som inte tror på trotsålder .
Hästar har inte såna enligt mig, det handlar mer om upplägg och hur man rider och hanterar dem , samt totala omständigheter helhetsmässigt .
 
Sv: Underbara trotsåldern

Min 3-åring är en dröm just nu i inridningen! :D Men i hanteringen har han blivit lite mer hmm..bestämt med egna åsikter!
Häromdagen tex så hade jag longerat honom med utrustning och hängt och suttit lite på honom, otroligt duktig och lättlärd! Så vi slutade när det gick som bäst, sadlade av och då kom en klantig sida från mig jag hade för lång lina som han såklart ställde sig på, bad honom backa undan, genom att peka på honom och knäppa med fingrarna och säga backa, ingen beröring och gjorde precis som jag alltid gör, då flyger han fram och hugger mig i axeln, i ren reflex så höjer jag armen vilket då resulterade i att han stegrar och jag röck ner honom och då vänder han arslet till och skickar ut en bakutspark mot mitt huvud som jag i sista stund hann vända bort, dock pricka han min andra axel ist.

Som 2 åring gick vi igenom en fas med stegringar, minsta tryck nånstans på kroppen så reste man sig, det växte dock bort med konsekvent hantering, nu måste vi bara få bort dom är fina sparkningarna han gör, det börjar dock bli bättre som tur är!

Han har även fått för sig att vid utfodring är det okej att skicka ut sparkar mot den som lägger maten i krubban, vilket jag inte accepterar, han har dock börjat lugna ner sig med det. uuh jag längtar inte till resten av alla år som unghäst, jag vill att han ska bli en förståndig man, helst nu! Kan man inte uppfinna en knapp som man kan trycka på så dom hoppar fram till det där förståndiga åren? ;)
 
Sv: Underbara trotsåldern

Jag tillhör de som inte tror på trotsålder .
Hästar har inte såna enligt mig, det handlar mer om upplägg och hur man rider och hanterar dem , samt totala omständigheter helhetsmässigt .

Ingen av mina hästar har haft en s.k. trotsålder. Tror inte på det jag heller...däremot händer det saker i kroppen innan hästen är helt "färdig" som man måste vara lyhörd inför för att slippa onödiga protester.
 
Sv: Underbara trotsåldern

Jag tror inte heller på det. Jag har aldrig hört om ett duktigt proffs som haft hästar med trotsålder.
Alltså tror jag att det beror på att man framkallar protester när man gör lite fel.

KL

Jag upplever att unga hästar eller hästar som för första gången blir riktigt friska eller efter många års sjukdom blir friska och börjar bli starka, balanserade, mjuka etc om man inte guidar dem rätt med hur de ska hantera den nyfunna styrkan, energin och balansen kan börja svara upp mot ryttaren.
De känner "Fasen vad STARK jag är! Vad kan jag göra med all min styrka, smidighet etc?". Om man där och då direkt guidar dem in på rätt spår får man ingen så kallad trotsålder.

En god ledare fattar bra beslut som de inte behöver försöka "trotsa". Man ser till att de vet sin plats och är rastade/stimulerade och korrekt fodrade. Och man sätter dem inte i skiten genom inkonsekvent beteende eller för svåra krav.
 
Sv: Underbara trotsåldern

dl kl

Har inte heller upplevt sk "trotsålder" på någon häst.

En häst gör inget av trots,dom fungerar inte så.
 
Sv: Underbara trotsåldern

Jag har heller aldrig upplevt "trotsålder".. Hästar fungerar inte riktigt så. Dock blir det protester om det är något som ryttaren gör "fel" i utbildningen ex. inte är lyhörd för när hästen behöver vila.
 
Sv: Underbara trotsåldern

Jag upplever att unga hästar eller hästar som för första gången blir riktigt friska eller efter många års sjukdom blir friska och börjar bli starka, balanserade, mjuka etc om man inte guidar dem rätt med hur de ska hantera den nyfunna styrkan, energin och balansen kan börja svara upp mot ryttaren.
De känner "Fasen vad STARK jag är! Vad kan jag göra med all min styrka, smidighet etc?". Om man där och då direkt guidar dem in på rätt spår får man ingeån så kallad trotsålder.

Min har inte häller haft trotsålder men detta ovan känner jag mycket väl igen, två av mina tycker dom äger värden när dom är bra igång och kan troligen ses som trots om man inte kan hantera det.

Kram
 
Sv: Underbara trotsåldern

Ok, då har jag noterat att det finns människor som inte tror på trotsåldern hos hästar.
Helt ok, det är upp till er, men nu är denna tråden skriven av mig, och jag råkar tro på detta. Så jag skulle uppskatta om vi hädanefter i tråden kan hålla oss till ämmnet och inte låta detta urarta till en disskussion om hurtillvida trotsåldern existerar som fenomen eller ej:=)

Tack för input och snälla ord alla:0)
 
Sv: Underbara trotsåldern

Jag undrar om det inte är jätte relevant och ngt du kan ha nytta av att inte alla tror på trotsålder ? Som flera sagt handlar det ju troligare mer om krav och omständigheter runt hästen och huran hanterar dessa vilket jag tror du kan ha väldigt stor nytta av att överväga istället för att avfärda det .
 
Sv: Underbara trotsåldern

När min häst fick en "halvjobbig period" så var det vila som behövdes. Det var "fullt i skallen" och han behövde smälta det han lärt sig (fastän det inte var såå länge sen han hade fått höstvila). Han fick vila 1-2 veckor, sen var han mkt "trevligare" igen :) (han fyller 5 år i år)
 
Sv: Underbara trotsåldern

Trotsålder är något påhittat av de som inte kan svara på hästens "Varför gör vi detta?" när hästen börjar komma in i rutinerna.

Alltså är mitt tips att rannsaka dig själv och fundera över vad du säger din häst och framförallt - vad försöker hästen fråga dig?
 
Sv: Underbara trotsåldern

Stoet har precis haft en 2 veckors viloperiod (ofrivilllig pga influensa), och det var välbehövligt för oss båda tror jag;).
Det går ju igentligen ganska bra, men det är bakslagen som är frustrerande. Speciellt då jag vet att hon förstår vad jag ber henne om, men av olika annledningar så flyter samarbetet inte på lika bra som det gjort.

Det är ju inte speciellt konstigt att hon sätter sig på tvären nu när det börjar bli lite jobbigt, så det är bara att fortsätta och leta efter vad som passar oss båda.:idea:
 
Sv: Underbara trotsåldern

Håller med här, om man inte kan ta in att det kan handla om något annat än det man först trott så tror jag att man gör det mycket svårare än det behöver vara, man kan missa bra lösningar och insikter vilket känns väldigt tråkigt både för hästen och för TS. Jag har heller aldrig efter 17 år med hästar stött på någon trotsålder utan det har alltid handlat om för höga krav för fort eller att jag är dålig på att förklara, missförstånd m.m..
Unga hästar kan inte ta in hur mycket information som helst som är ny och därför händer det att en del gammal "ramlar ur" och då får man förklara och lära in på nytt. Det handlar inte om att hästen inte har nån lust att komma ihåg utan det handlar om begränsad förmåga och det måste man respektera.

Sen vill jag bara tillägga att ofrivillig vila pga skada eller sjukdom inte är detsamma som planerad vila. När hästen är sjuk eller skadad går mycket energi åt att läka vilket vid en planerad vila skulle gått åt till annat. Så en ofrivillig vila behöver inte ersätta en planerad sådan och jag har märkt att ofta behövs stimulerad vila, alltså mycket utevistelse, tid med andra hästar, lek och skojj- något som ofta är svårt vid en ofrivillig vila pga skada eller sjukdom... bara något att tänka på!
 
Senast ändrad:
Sv: Underbara trotsåldern

Jäkla hästar vad man blir trött på dem ibland!

Jag har ett 5årigt sto, inriden i somras, som av allt att döma nu på den senaste tiden har glömt ALLT som hon läst sig hittills.
Från att ha varit en trevlig dam med lagom humör och en trevlig framåtbjudning, till att anamma tankesättet "fullt ös medvetslös".

I ridningen är hon stressad och tappar fokus om någon så mkt som hostar, allt hon vill är att springa, springa, springa. Har man fattat galopp en gång så är det allt hon tänker på under resten av ridpasset och springer med näsan i vädret.

I övrig hantering så har hon blivit mer burdus, småspringer när man leder, skrapar med framhoven när hon står i stallgången osv.
Kort sagt hon har blivit ganska så tröttsam.


Jag vet att detta kommer att gå över, och att jag bara behöver hänga i och vara bestämd och konsekvent, hon kommer inte att hålla på med unghäst fasoner i all evighet.
Men ibland så tryter tålamodet:grin:.

Skulle vara skönt med lite peppning och egna historier från Er:p.
Kanske lite tips och finurliga lösningar, jag är öppen för nya sätt att se på saken.

Låter inte som "trotsåldern" till mig, mer som hormonor som spöker.

Trotsålern bruka kommer i Baby Stadiet, 1-2.
Äldra valaker som fick aldrig känns att bli häst som ung kan vara lite trotsig, bussig, sassy om dom kommer till ett bra hem.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp