Det är inte alltid lätt att vara en gammal salukipojke.
Idag gick vi en ordentligt lång promenad i skogen på förmiddagen. Där lyckades han smita när jag skulle reda ut lite koppeltrassel. Full fart i cirklar runt mig, med kopplet hängandes efter och jag vrålandes efter honom, livrädd att han skulle fastna, slå i huvudet och skada sin mun som inte läkt helt än. Han retades. Höll sig jättenära, men preciiiis på sådant avstånd att jag inte kunde få tag på honom och hans ögon riktigt strålade av bus och glädje

Såhär i efterhand kan jag bara skratta åt det. Han ville så gärna springa, och han var så glad och fin när han skuttade runt.
Sedan åkte vi till jobbet. Chefens tik är i höglöp och låg i rummet bredvid, och även om salukipojken var duktig, tyst och lugn så misstänker jag att han inte vilade riktigt lika ordentligt som han vanligtvis gör i personalrummet.
Så, när det väl var dags att gå hem så var han så otroligt trött. Sådär så att jag först trodde att han var sjuk, att något var allvarligt fel osv. Jag fick lyfta hans huvud från bädden för att alls få på honom halsbandet och jag t.o.m. parkerade bilen utanför porten för att kunna gå rakt in med honom.
Men, han åt sin middag med god aptit och betedde sig helt som vanligt nu under kvällspromenaden. Troligen är han bara väldigt, väldigt trött efter en för honom aktiv dag

Imorgon ska vi bara strosa runt på hemmaplan och vila upp oss.