Uppdateringstråd 33

[dobbis]

Alltså... kan man ställa hunden "åt fel håll" på utställningen? Ebrah är såklart skendräktig nu. Vänster juverrad hänger och dinglar så underlinjen ser bedrövlig ut. Högersidan är betydligt bättre, så jag vill ju att domaren tittar på den Älskade lilla hundskrälle att ha dålig tajming med det där. I övrigt i utmärkt skick, pigg och glad. Hon bara ser lite sisådär ut, från ena sidan.

Ja

 

[Red_Chili]

Det går bra! Men du måste ju springa vänstervarv ändå.

Haha ja, men det är ju bra att minimera tiden som domaren får se den "fula" sidan

 

[Ceta]

Var iväg och tränade agility med Sparven för min tränare idag. Vi var två personer som delade på en lektion på 1,5h så fick mycket gjort!

Var så himla roligt, och även om det har tagit oss tid att komma dit vi är kan jag verkligen se framstegen, både i träningen och runt omkring. Idag kunde han vara lös när jag fick instruktioner och kom snällt när jag ropade och vi skulle testa nästa grej. För ett par år sedan fick jag hålla honom i selen och mata, och även leda fram till nästa startpunkt. Idag var han så fokuserad och verkligen arbetsvillig

 

[Irrbloss]

Här fortsätter vi med att bara vara. Jag klurar på nya promenadvägar för vi går mest samma två slingor om och om igen och det märks att det inte är särskilt spännande. Får ta mig i kragen och prova att gå på mer vältrafikerade ställen, det är ju ändå det vi behöver fortsätta träna på men bristen på framsteg under rallykursen gjorde verkligen att jag tappade sugen där en lång period.

Idag provade jag en lat variant av aktivering, tog bilen till en stor gräsplätt i närheten och kopplade på spårlina, sen fick han nosa helt fritt. Super, tyckte han, och var så inne i sitt att han inte ens märkte att det gick förbi ett annat ekipage på vägen med en hund som stannade och gnällde för att den ville hälsa. Det gick väl nån halvtimme, sen tyckte han själv att han var nöjd och ville hoppa in i bilen och åka hem. Vi hann knappt innanför dörren innan han la sig och somnade så det tog tydligt på krafterna fast jag tyckte att det var "ingenting".

Jag har börjat läsa boken Bästa Starten och hoppas att den ska kunna hjälpa mig att få honom mer motiverad på att träna annat än nosarbete, men det blir ett långsiktigt projekt. Det där med rally har vi ju lagt ner men jag tänkte prova att jobba mot startklass i vanlig lydnad så får vi se hur det går. Enklare för oss båda med färre moment att hålla reda på, om inget annat.

Och såklart fortsätter vi att jobba på relationen men det är ett projekt som aldrig tar slut. Han är mer positiv och villig att prova sig fram nu istället för att visa långfingret så fort nånting blir fel så det går i alla fall åt rätt håll.

 

[Brie]

Tolv veckor idag, fick prova sin första spårvinkel. Tyckte han löste det superbra! Han är väldigt spårnyfiken, så det ska nog bli skoj att jobba med


Klipp på insta om nån är intresserad:
https://www.instagram.com/reel/DddpX7sqs1s/?stkn=ang0cmdyd3VxM3Q0

 

[Red_Chili]

Idag var vi på utställning, och jag är glad att vi åkte. Vi träffade vänner och en gammal bekanting som jag inte sett på många år, jag råkade säga hej till en internet-vän för att hennes hund var så fin och har allmänt haft en trevlig dag.

Dessutom blev Lily placerad som 3a i sin klass! Det är första gången någonsin som hon blir placerad så i en vanlig klass och jag blev så chockad att jag började gråta glädjetårar Först blev jag glad när hon fick excellent, sedan läste jag kritiken och blev nervös eftersom den var bättre än många andra, sedan skulle vi in och jag insåg att Lily skulle bli placerad, och då var min puls så extrem att det kändes som att andra nog kunde se hjärtat hoppa ur min bröstkorg.
Fina lilla älskade saluki

 

[Red_Chili]

Och Ebrah, hon kom 2a i en stor veteranklass. Inte illa för en skendräktig tok utan något som helst tålamod Hon fick också en liten extra utmärkelse i slutet av dagen för att hon var dagens äldsta hund. Och ja, väldigt fin kritik!

 

[Red_Chili]

Lilys kritik:

Hon fick också vara med i en inofficiell liten klass för bästa huvud och uttryck. Där var det inga placeringar, utan bara en vinnare och tyvärr var det inte Lily den här gången.

 

[Red_Chili]

Fick en bild på surpuppan av en vän

 

[Brie]

Stora B fick ett spår pimpat med älgklöv, för första gången sedan oktober i fjol. Så det gick förstås som en dans!

 

[Hund!]

Gått långpromenad i ett naturreservat. Sen tog vi ett litet men krångligt spår som jag lade innan vi gick iväg. Nu vilar en trött, men mycket nöjd tös på köksgolvet.

 

[Vovve]

Jag e så otroligt tacksam för bra burar i bilen, utan dom hade jag förlorat minst 2 av 3 hundar i fredagskväll när vi tyvärr va med i en olycka. Alla hundar klarade sej oskadda om än lite stressade vilket inte e konstigt. Men här ser vi vikten utav att ha bra burar till sina hundar

 

[Trott]

Jag e så otroligt tacksam för bra burar i bilen, utan dom hade jag förlorat minst 2 av 3 hundar i fredagskväll när vi tyvärr va med i en olycka. Alla hundar klarade sej oskadda om än lite stressade vilket inte e konstigt. Men här ser vi vikten utav att ha bra burar till sina hundar

Men oj! Vilken tur i oturen att ni klarade er

 

[Milosari]

Min fina Fly har gjort tävlingsdebut idag och det gick bra! Uppflyttad till lägre klass med helt ok poäng.

 

[attheedge]

Min fina Fly har gjort tävlingsdebut idag och det gick bra! Uppflyttad till lägre klass med helt ok poäng. Visa bifogad fil 191142

Grattis!

 

[Lillefrun]

Jag är frustrerad, på kursen vi varit på två gånger är Trassel helt cool och bryr sig inte om dom andra hundarna alls. Inne i salen med två andra gör han utfall och morrar men kommer ju ingenstans eftersom jag har honom nära men jag skäms när dom andra hör hur han låter. Inte hela tiden men det hände 2-3 gånger. Sen idag hemma efter att knappt ha träffat en hund på två veckor blev alla möten katastrof.

Han fungerar liksom inte att vara annat än ensamhund när det gäller sånt har jag märkt. Skillnaden är så stor.

Men han är ju världens goaste, mysigaste, mest personliga och lojala vännen man kan ha. Med Trassel skrattar an alltid flera gånger varje dag. Men hur ska det här fungera i stan. Jag var väldigt nära att spika en omplacering men jag vill ge honom en ärlig chans därav den här kursen vi går och kemisk kastrering för att se om det hjälper. Det är 6 veckor sen nu så den borde börjat bli verksam. Och se hur han blir i stan när han kommit till rätta.

Jag har ju lovat min psykolog att inte grubbla på Trassel utan låta det skötas i bakhuvudet och inte ta beslut om omplacering förrän kursen är slut som tidigast. Men det är svårt. Trivs han inte med massor av hundar omkring sig utan är ständigt på sin vakt kommer det göra både hans och mitt och Milous liv väldigt begränsat och inget roligt att ha hund och han kommer inte må bra om han håller på så här sen också. Jag måste ta ett rätt beslut för alla men jag älskar ju den lille krabaten men det måste gå att leva också. Vilket han tydligt visar skulle fungera som ensamhund.

Nog grubblat, inga beslut nu, var bara tvungen att ventilera min frustration. Jag älskar honom och vill ha honom resten av hans liv men nu är det ju omständigheter som gör att det kommer bli svårt eller omöjligt.

 

[Ullmerkott]

Jag är frustrerad, på kursen vi varit på två gånger är Trassel helt cool och bryr sig inte om dom andra hundarna alls. Inne i salen med två andra gör han utfall och morrar men kommer ju ingenstans eftersom jag har honom nära men jag skäms när dom andra hör hur han låter. Inte hela tiden men det hände 2-3 gånger. Sen idag hemma efter att knappt ha träffat en hund på två veckor blev alla möten katastrof.

Han fungerar liksom inte att vara annat än ensamhund när det gäller sånt har jag märkt. Skillnaden är så stor.

Men han är ju världens goaste, mysigaste, mest personliga och lojala vännen man kan ha. Med Trassel skrattar an alltid flera gånger varje dag. Men hur ska det här fungera i stan. Jag var väldigt nära att spika en omplacering men jag vill ge honom en ärlig chans därav den här kursen vi går och kemisk kastrering för att se om det hjälper. Det är 6 veckor sen nu så den borde börjat bli verksam. Och se hur han blir i stan när han kommit till rätta.

Jag har ju lovat min psykolog att inte grubbla på Trassel utan låta det skötas i bakhuvudet och inte ta beslut om omplacering förrän kursen är slut som tidigast. Men det är svårt. Trivs han inte med massor av hundar omkring sig utan är ständigt på sin vakt kommer det göra både hans och mitt och Milous liv väldigt begränsat och inget roligt att ha hund och han kommer inte må bra om han håller på så här sen också. Jag måste ta ett rätt beslut för alla men jag älskar ju den lille krabaten men det måste gå att leva också. Vilket han tydligt visar skulle fungera som ensamhund.

Nog grubblat, inga beslut nu, var bara tvungen att ventilera min frustration. Jag älskar honom och vill ha honom resten av hans liv men nu är det ju omständigheter som gör att det kommer bli svårt eller omöjligt.

Handlar det inte just om att han är van vid att hemma har han något att vakta, och alla andra där är inkräktare som måste köras bort?

"Mitt" ludd har liknande tendenser, hemma hos sig på landet där det knappt passerar andra hundar tar han ansvar för att hålla reviret (inkl byvägen och alla skogsvägar man kan nå till fots från hemmet.. ) fritt från främlingar, grannar och andra obehöriga. I och med att det nästan aldrig går förbi någon hinner man inte heller träna på att allt utanför tomten faktiskt är allmän mark och inte hans. I staden eller på kurs blir det en helt annan sak, där hinner han liksom inte befästa ett eget stort revir att vakta på samma sätt och det är mycket lättare att få honom att tagga ner.

 

[Vovve]

Men oj! Vilken tur i oturen att ni klarade er

Tack, ja alltså aldrig har jag vart så snabb ut ur bilen som jag va när den äntligen stod still o jag kunde kolla till hundarna o ringa min mor så hon kunde hämta dom o åka till vet med dom. Så otroligt tacksam för att allt gick så bra som de gjorde

 

[Malibu_Stacy]

Jag är frustrerad, på kursen vi varit på två gånger är Trassel helt cool och bryr sig inte om dom andra hundarna alls. Inne i salen med två andra gör han utfall och morrar men kommer ju ingenstans eftersom jag har honom nära men jag skäms när dom andra hör hur han låter. Inte hela tiden men det hände 2-3 gånger. Sen idag hemma efter att knappt ha träffat en hund på två veckor blev alla möten katastrof.

Han fungerar liksom inte att vara annat än ensamhund när det gäller sånt har jag märkt. Skillnaden är så stor.

Men han är ju världens goaste, mysigaste, mest personliga och lojala vännen man kan ha. Med Trassel skrattar an alltid flera gånger varje dag. Men hur ska det här fungera i stan. Jag var väldigt nära att spika en omplacering men jag vill ge honom en ärlig chans därav den här kursen vi går och kemisk kastrering för att se om det hjälper. Det är 6 veckor sen nu så den borde börjat bli verksam. Och se hur han blir i stan när han kommit till rätta.

Jag har ju lovat min psykolog att inte grubbla på Trassel utan låta det skötas i bakhuvudet och inte ta beslut om omplacering förrän kursen är slut som tidigast. Men det är svårt. Trivs han inte med massor av hundar omkring sig utan är ständigt på sin vakt kommer det göra både hans och mitt och Milous liv väldigt begränsat och inget roligt att ha hund och han kommer inte må bra om han håller på så här sen också. Jag måste ta ett rätt beslut för alla men jag älskar ju den lille krabaten men det måste gå att leva också. Vilket han tydligt visar skulle fungera som ensamhund.

Nog grubblat, inga beslut nu, var bara tvungen att ventilera min frustration. Jag älskar honom och vill ha honom resten av hans liv men nu är det ju omständigheter som gör att det kommer bli svårt eller omöjligt.

Jag har också en reaktiv/proaktiv hund och vi bor i stan. Ja det kan vara jobbigt att man hela tiden behöver ha koll på promenaden när det blir hundmöte men så farligt är det inte när man väl hittat sätt att träna det. Skvallerträning, gör du det?
Tipsar också om att gå en kurs för reaktiva hundar/hundmöten eller ta hjälp privat av tränare för att du ska få mer förståelse och tips.
Sen måste du släppa skammen. Det är inget att skämmas för att en hund skäller eller morrar på en annan hund.

 

[Lillefrun]

Handlar det inte just om att han är van vid att hemma har han något att vakta, och alla andra där är inkräktare som måste köras bort?

"Mitt" ludd har liknande tendenser, hemma hos sig på landet där det knappt passerar andra hundar tar han ansvar för att hålla reviret (inkl byvägen och alla skogsvägar man kan nå till fots från hemmet.. ) fritt från främlingar, grannar och andra obehöriga. I och med att det nästan aldrig går förbi någon hinner man inte heller träna på att allt utanför tomten faktiskt är allmän mark och inte hans. I staden eller på kurs blir det en helt annan sak, där hinner han liksom inte befästa ett eget stort revir att vakta på samma sätt och det är mycket lättare att få honom att tagga ner.

Jag har tänkt liknande och hoppas att ett miljöombyte ska hjälpa. Och precis som du skriver kan man aldrig träna för ibland som igår möter man 5 hundar och sen inte en enda hund på en vecka. Det är ett stort revir han har nu, jag hoppas det blir som du skriver att han kan tagga ner i stan som på kursen.