Sv: ute på tävling
Det har jag absolut upplevt många gånger. Ofta märker mna att det är nerverna som spökar på ryttarna, men man ska ändå inte låta det gå ut över hästen.
Jag har själv haft ett väldigt hett temperament, har lugnat mig mycket med ökad ålder, rutin osv. På tävlingar var det nerver som spökade, pressen från sig själv, den oerhörda besvikelsen om det inte gick som man hade hoppats. Jag kunde ibland vara så besviken så att jag var gråtfärdig när jag kom ut, men när jag kände så så hoppade jag av direkt när jag kom ut från banan, tog upp stigbyglar, spände upp sadelgjorden osv, och mamma tog min häst och skrittade av henne. Under tiden gick jag bort till bilen, tog några djupa andetag, tog av kavajen och drog på mig överdragskläder så att jag inte skitade ner mig. Vid det laget hade dte gått 5, max 10 minuter och jag hade lugnat ner mig och släppt den värsta besvikelsen och jag kunde gå tillbaka och ta hand om min häst.
Detta fick jag en del kritik för, "att jag inte tog hand om min häst", från folk som egentligen inte hade med saken att göra. Jag såg det istället som att det var bättre att jag fick dessa 5 minuterna för mig själv för att svälja besvikelsen och sen kunna ta hand om min häst på ett bra sätt, än att jag skulle skritta av mig häst och vara jättearg och därmed kanske göra som många gör, sitta och småbanka med skänklarna, ta för hårt i tyglarna osv, helt i onödan. Jag tycker att det var bra att jag så snabbt kom till den insikten och det förstod min mamma också, därför lät hon mig gå.
Genom att handla på detta sättet lärde jag mig så småningom att hantera mina nerver bättre. Jag blir inte lika besviken om det går dåligt längre och om jag blir det vet jag att det räcker med fem minuter för att vara tillbaka, sen har det runnit av mig. Numera är det sällan jag behöver det ens.
Jag tycker inte att det är konstigt att, framför allt unga ryttare, kan bli väldigt ledsna och besvikna och visa väldigt mycket känslor om det inte går bra. När man är ung och orutinerad har man inte lärt sig att hantera det, men det får man lära sig, för som äldre kan man inte längre skylla på orutin. Däremot ska man i n t e låta sin besvikelse gå ut över hästen, det är inte okej!
Jag är också sån som blir väldigt besviken och det kan gå ut över hästen. Innan blev jag väldigt arg/ledsen så fort jag bara hade ett nerslag. Men jag gav f*n i att jag skulle skärpa mig!
