Idag var det dags för första besöket på psykmottagningen som jag hoppas ska kunna hjälpa mig med min blodfobi. Den mottagningen låg i Täby så det var en bra bit utanför min komfortzon. När jag tänker efter så är det nästan en timmes bilresa hemifrån om jag skulle åka raka spåret, mest på motorväg, så det är ju en bit.
Visst var jag nervös men inget som satte sig i huvudet direkt utan det var magen som reagerade (på någon omedveten tanke såklart). Och det är egentligen min oroliga mage som stör mig mest när jag sticker ut utanför komfortzonen så jag behöver hitta en toalett när det händer. Något behov av att fly från situationen hade jag inte, vilket jag tidigare velat gjort.
Så det blev alltså skarpt läge direkt, med tid att passa och uppgift att utföra, utan någon som helst invänjning vid en ny situation. Jag tyckte det gick bra faktiskt. På hemvägen fick jag dessutom köra en annan väg för att det plötsligt uppstått ett vägarbete som inte fanns där när jag körde dit. Det gick bra det med.
Visst var jag nervös men inget som satte sig i huvudet direkt utan det var magen som reagerade (på någon omedveten tanke såklart). Och det är egentligen min oroliga mage som stör mig mest när jag sticker ut utanför komfortzonen så jag behöver hitta en toalett när det händer. Något behov av att fly från situationen hade jag inte, vilket jag tidigare velat gjort.
Så det blev alltså skarpt läge direkt, med tid att passa och uppgift att utföra, utan någon som helst invänjning vid en ny situation. Jag tyckte det gick bra faktiskt. På hemvägen fick jag dessutom köra en annan väg för att det plötsligt uppstått ett vägarbete som inte fanns där när jag körde dit. Det gick bra det med.
