Första månadsskiftet jag var borta skulle min chef försöka göra mina viktigaste uppgifter själv. Nu i april har tydligen ingen ens försökt. Och då har de ändå fått alla dokumentmallar och en mycket detaljerad rutinbeskrivning som jag tog fram i höstas. Det finns andra kompetenta och ambitiösa medarbetare på företaget, absolut, men de har fullt upp med sina egna arbetsuppgifter. Vi är rejält underbemannade efter en nylig omorganisation, ca var femte tjänst är vakant för tillfället (om inte fler).
Jag har varit i en liknande situation med en enrom arbetsbelastning både med krävande personalfrågor och många komplexa arbetsuppgifter, tyvärr redde inte min chef ut det trots att vi diskuterade olika lösningar i ett år förrän han blev tvungen då jag blev sjukskriven en längre period.
Det är väldigt svårt när man har stort ansvar och ens chef inte stöttar en i avlastningsfrågor utan lägger tillbaka bollen likt din. Man ska liksom även lösa sin egna problem och göra sin chefs jobb.
Jag tror att det är bra att ta hjälp genom tex terapi med att säga nej utan att samtidigt känna sig dålig, lat, och rädd för att inte bli sedd som den som kan och presterar, finns ofta väldigt mycket känslor kopplade till ens prestation och ego.
Jag bytte arbetsgivare och nu jobbar jag ca 80% och är noga med att inte ta på mig mer än jag vet att jag klarar, det ska finnas energi kvar till min lediga tid och jobbet är inte det viktigaste, vad de tycker om mig får stå för dem.
jag försöker alltid andas och tänka om den uppgift jag tar på mig är mitt jobb eller egentligen någon annans. Om det inte är mitt jobb är det inte mitt ansvar. Även om jag kan göra en uppgift så ska inte jag göra mer än någon annan med samma lön och rättigheter/skyldigheter.
För mig har det varit en svår balans då jag varit högpresterande och ”duktig”, det var en identitet för mig, förr var jag väldigt snabb och effektiv, numera blir jag trött och har inte alls samma kapacitet som innan min utmattning. Jag upplevde att jag förändrades, men egentligen till det bättre, jag är mer trygg i mig själv idag, jag duger som jag är och fokuserar på det som är viktigt på riktigt för mig, inte vad någon random på min arbetsplats anser. Jag är fortfarande en people pleaser men kan oftast balansera det så att jag får energi av det och inte drunknar i det.
