Utredning koncentrationssvårigheter som vuxen

[Parrot]

Är det någon vinst, mening med att göra en utredning för adhd, kraftiga koncentrationssvårigheter för vuxen person?
Eller är dessa utredningar för barn i skolåldern?
Efter en utredning, vad finns det för hjälp att få? Någon som kan berätta?

 

[Magiana]

Båda mina yngre syskon är diagnosticerade med add i vuxen ålder. Jag har inte så stor koll på den hjälp de får men lillsyrran får i alla fall en medicin som är till hjälp för henne. De får ju mer stöd än så men jag kan inte redogöra för det eftersom jag inte har koll. Andra kanske har det.

 

[Rosett]

Hjälp man kan får är medicin t.ex. Men man ska nog tänka efter innan man gör en sån utredning för det finns nackdelar också, t.ex finns det de som förlorat jobbet pga diagnosen och så måste man lämna in läkarintyg om man ska ta körkort, tror även de som har körkort redan måste lämna in intyg varje år till Transportstyrelsen.
Om man verkligen ha besvär och behöver hjälp kan man såklart göra en NPF-utredning.

 

[CillaW]

Självklart är det meningsfullt att göra en utredning oavsett ålder.

 

[No1]

t.ex finns det de som förlorat jobbet pga diagnosen .

Kan du exemplifiera?

Man kan bli uppsagd pga sjukdom men det är ovanligt, det svåraste sättet att säga upp personal på är genom rubriceringen "Sjukdom".

Bokstavsdiagnos och liknande räknas heller inte som sjukdom utan neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, vilket är relativt vanligt förekommande idag.

Med tanke arbetsgivarens skyldigheter och möjligheterna att medicinera skulle jag säga att det generellt är svårt att säga upp en bokstavsdiagnosticerad pga sjukdom utan att begå lagbrott.


Däremot kan man alltid bli uppsagd om man inte klarar av arbetet. Nu kan det vara så att en person inte klarar av arbetsuppgifterna pga de svårigheter som är typiska för problematiken MEN då spelar det ingen roll om du gjort utredning och fått diagnosen eller skippar att göra utredningen för det slutar ändå med att du blir uppsagd - pga att du inte klarar av arbetsuppgifterna.

 

[No1]

Är det någon vinst, mening med att göra en utredning för adhd, kraftiga koncentrationssvårigheter för vuxen person?
Eller är dessa utredningar för barn i skolåldern?
Efter en utredning, vad finns det för hjälp att få? Någon som kan berätta?

Fler fördelar än nackdelar.
Att få vetskap, att kunna medicinera och bli bättre, få hjälp att hitta rätt arbete/få en bättre arbetssituation.

 

[Jadzia]

Hjälp man kan får är medicin t.ex. Men man ska nog tänka efter innan man gör en sån utredning för det finns nackdelar också, t.ex finns det de som förlorat jobbet pga diagnosen och så måste man lämna in läkarintyg om man ska ta körkort, tror även de som har körkort redan måste lämna in intyg varje år till Transportstyrelsen.
Om man verkligen ha besvär och behöver hjälp kan man såklart göra en NPF-utredning.

Nej, man måste inte lämna in intyg. Diagnostiserades med adhd för ca tre år sedan och något intyg har aldrig efterfrågats. Det finns heller inget tvång att berätta om diagnosen för arbetsgivaren, så om man är orolig för att bli av med jobbet berättar man helt enkelt inte. Det är dock inte lagligt att avsluta en anställning på hrund av att den anställde har npf-diagnos.

För min del har det bara varit positivt att bli utredd. Många frågor har fått svar och jag har fått verktyg för att hantera mig själv. Livet har blivit enklare.

 

[L8P8]

För min del har det bara varit positivt att bli utredd. Många frågor har fått svar och jag har fått verktyg för att hantera mig själv. Livet har blivit enklare.

Detsamma säger min sambo, det gör även vårt gemensamma liv lättare. Dels förstår jag varför det ibland blir som det blir, del så kan man via verktygen undvika en del konfliktsituationer...

 

[Rosett]

Kan du exemplifiera?

Det finns en tågvärd som blev av med jobbet efter att han fått ADHD-diagnos, han fick senare dispens och jobbar igen så vitt jag vet.
http://www.metro.se/nyheter/nu-far-jimmy-32-tillbaka-sin-tjanst-som-tagvard/EVHngb!LxTYa9f9PcY0Y/

Finns även en lokförare med Asperger som blev av med jobbet, tror han fick tillbaks det igen han också men det tog lång tid.
http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.1209081-blev-av-med-jobbet-som-lokforare-efter-diagnos
...
Men nu har Transportstyrelsen ändrat i reglerna:
http://www.transportstyrelsen.se/sv/Nyhetsarkiv/Andrade-halsokrav-for-lokforare-och-annan-personal/
"Listan av sjukdomar som utgör hinder har utökats med ADHD, autismspektrumtillstånd och likartade tillstånd samt psykisk utvecklingsstörning som får egna punkter (ingick tidigare under punkterna psykiska sjukdomar/störningar)."
...
Jag vet inte hur det är för andra yrkesgrupper. Om ett åkeri kan säga upp en chaufför pga säkerhetsrisk kanske.

 

[Parrot]

Var ni rädda innan ni bestämde er för en utredning? Jag känner att jag är rädd för själva utredningen, och svaren... Rädd för att få en diagnos. Ännu räddare för att inte få en diagnos.
Vad fick er att ta tag i situationen?

 

[No1]

Det finns en tågvärd som blev av med jobbet efter att han fått ADHD-diagnos, han fick senare dispens och jobbar igen så vitt jag vet.
http://www.metro.se/nyheter/nu-far-jimmy-32-tillbaka-sin-tjanst-som-tagvard/EVHngb!LxTYa9f9PcY0Y/

Finns även en lokförare med Asperger som blev av med jobbet, tror han fick tillbaks det igen han också men det tog lång tid.
http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.1209081-blev-av-med-jobbet-som-lokforare-efter-diagnos
...
Men nu har Transportstyrelsen ändrat i reglerna:
http://www.transportstyrelsen.se/sv/Nyhetsarkiv/Andrade-halsokrav-for-lokforare-och-annan-personal/
"Listan av sjukdomar som utgör hinder har utökats med ADHD, autismspektrumtillstånd och likartade tillstånd samt psykisk utvecklingsstörning som får egna punkter (ingick tidigare under punkterna psykiska sjukdomar/störningar)."
...
Jag vet inte hur det är för andra yrkesgrupper. Om ett åkeri kan säga upp en chaufför pga säkerhetsrisk kanske.

Det är precis detta jag menade, det måste gå att sätta = mellan diagnosen och en bevisad risk/problem, i annat fall är det diskriminering.

 

[Rosett]

Nej, man måste inte lämna in intyg. Diagnostiserades med adhd för ca tre år sedan och något intyg har aldrig efterfrågats.

Det beror förmodligen på att du inte meddelat Transportstyrelsen din diagnos.
Jag är medlem i flera grupper på facebook (ADHD och Aspergergrupper) och där klagar folk på dessa intyg som måste in varje år.
.....
Från https://www.korkortsportalen.se/upl.../korkortsbehorigheter_och_medicinska_krav.pdf
"ADHD, autismspektrumtillstånd och liknande tillstånd
Om du har en diagnos som till exempel ADHD, DAMP eller Aspergers syndrom är det i
de flesta fall inga problem med att få körkortstillstånd, men det krävs att du lämnar in
ett läkarintyg som visar hur allvarligt tillståndet är."

 

[L8P8]

Var ni rädda innan ni bestämde er för en utredning? Jag känner att jag är rädd för själva utredningen, och svaren... Rädd för att få en diagnos. Ännu räddare för att inte få en diagnos.
Vad fick er att ta tag i situationen?

I min sambos fall var det att vårt förhållande kraschade... Vår gemensamma son har sedan tidigare diagnos, och sambon har själv sagt många gånger att en han delar en del av sonens svårigheter. När han pratat med sonens psykolog efter att utredningen påbörjats, så sa h*n bara "klart du får diagnos, jag kan inte se något annat scenario"

 

[tuaphua]

Är det någon vinst, mening med att göra en utredning för adhd, kraftiga koncentrationssvårigheter för vuxen person?
Eller är dessa utredningar för barn i skolåldern?
Efter en utredning, vad finns det för hjälp att få? Någon som kan berätta?

Jag utreddes för ca 2-3 år sedan, över 30 år gammal.
För mig har medicinen hjälpt mycket!

Utöver det så kan man få hjälp med både hur man ska tänka, strategier för att klara saker, arbetsterapeuter kan ev ge elektroniska almanackor eller så kan man tydligen skaffa appar till mobilen, har man svårt att sova kanske boll-/kedje-täcke kan hjälpa etc.

Utöver att jag fått konkreta verktyg att använda som hjälper mig var det faktiskt skönt att förstå varför jag funkar/funkat som jag gör i vissa fall.
Och att acceptera att det kommer vara så här iaf ett tag, tills man kommer på nytt i forskningen. Slippa hoppas och leta lösningar som inte finns. Man blir jäkligt trött av det! Och trött är jag iaf iom att jag inte kan sova och koncentrationssvårigheterna.

 

[Parrot]

Jag utreddes för ca 2-3 år sedan, över 30 år gammal.
För mig har medicinen hjälpt mycket!

Utöver det så kan man få hjälp med både hur man ska tänka, strategier för att klara saker, arbetsterapeuter kan ev ge elektroniska almanackor eller så kan man tydligen skaffa appar till mobilen, har man svårt att sova kanske boll-/kedje-täcke kan hjälpa etc.

Utöver att jag fått konkreta verktyg att använda som hjälper mig var det faktiskt skönt att förstå varför jag funkar/funkat som jag gör i vissa fall.
Och att acceptera att det kommer vara så här iaf ett tag, tills man kommer på nytt i forskningen. Slippa hoppas och leta lösningar som inte finns. Man blir jäkligt trött av det! Och trött är jag iaf iom att jag inte kan sova och koncentrationssvårigheterna.

Hur går en utredning till?
Vart ska jag vända mig för att göra en utredning, börjar jag med att kontakta vårdcentralen?

 

[Rosett]

Hur går en utredning till?
Vart ska jag vända mig för att göra en utredning, börjar jag med att kontakta vårdcentralen?

Förmodligen utreder de flera NPF samtidigt (ADHD, Aspergers) och även personlighetsstörningar (jag gjorde den utredningen innan NPF-utredningen). Man får svara på frågor, lägga pussel, räkna huvudräkning m.m. Det är bra om man inte vet för mycket om hur det går till så man inte kompenserar omedvetet... Nån som kände dig när du var liten får svara på frågor. Man kan även få lämna blod- och urinprov (inte alltid dock).

Du kan vända dig direkt till öppenpsyk tror jag. Själv hade jag haft kontakt med öppenpsyk i flera år innan så jag vet inte vilken väg man går annars. Du får vara beredd på att det är lång väntetid till utredning om det inte finns vårdgaranti i ditt landsting (är inte alla som har det på NPF-utredningar). Jag fick vänta ca 2 år innan de tog beslut om att jag skulle utredas... och då är det ändå vårdgaranti på NPF-utredningar här...

 

[Ninnurur]

Det beror förmodligen på att du inte meddelat Transportstyrelsen din diagnos.
Jag är medlem i flera grupper på facebook (ADHD och Aspergergrupper) och där klagar folk på dessa intyg som måste in varje år.
.....
Från https://www.korkortsportalen.se/upl.../korkortsbehorigheter_och_medicinska_krav.pdf
"ADHD, autismspektrumtillstånd och liknande tillstånd
Om du har en diagnos som till exempel ADHD, DAMP eller Aspergers syndrom är det i
de flesta fall inga problem med att få körkortstillstånd, men det krävs att du lämnar in
ett läkarintyg som visar hur allvarligt tillståndet är."

Det där är väl bara för första tillståndet? Har du någon info som styrker påståendet om att man måste lämna in årligen efter att man tagit körkort?

 

[Parrot]

Om jag lite snabbt beskriver mina problem så kan vi se vad ni tror, om jag är kandidat att söka hjälp. Jag har ingen lust att be om hjälp om jag inte kvalar in...

Som barn hade jag det ganska svårt i skolan. Jag passade inte in i det dåvarande skolsystemet. Jag kunde helt enkelt inte sitta still. Alla visuella och ljudliga intryck var tog jag in och bearbetade mentalt vilket störde mig i mitt arbete i klassrummet. Jag kunde inte hålla koncentrationen på mina uppgifter.
När jag låg på sjukhus och hade enskild skolundervisning fungerade det jättebra. Mina försäldrar trodde knappt på vad läraren sa, då de vara så vana med mina omdömen från mina klassföreståndare. Mina betyg var ganska dåliga.
Efter avslutad gymnasietid pluggade jag upp mina betyg i matte och engelska och då fick jag riktigt fina betyg. Jag har ett år på högskola och det var också ganska skapliga betyg. Jag har förstått att jag lyckades för att jag på högskolan studerade endast ett ämne åt gången och det passade mig utmärkt.
I hela skolgången har jag fått höra att jag störde de andra eleverna. Jag fick också höra att jag aldrig kunde vara still. Där började jag att skämmas för min energi.

I vuxen ålder så fungerar mitt liv ganska bra-i perider. Jag har många vänner, i vissa delar i mitt yrke är jag förträfflig, medans i andra är jag en katastrof.
Jag har så svårt att koncentrera mig på skrift. Både läsning och skrivande. Jag arbetar med telefoner som ringer konstant, personer som pratar intill mitt rum. Jag blir ständigt avbruten i mitt arbete. Mina kollegor har inga som helst problem att hantera detta. I mitt fall så när jag har kommit av mig i att registrera en order i datorn, för sjätte, sjunde eller åttonde gången faller texten i hop till en gröt. Jag ser inte viktig information. Jag tappar ord och jag tappar skriver fel. Jag kan heller inte koncentrera mig på min uppgift utan jag fladdrar omkring på kontoret och till slut så är uppgiften att sätta mig ned och iordningställa ordern så betungande att jag inte förmår mig.
Min energi är alltid på högsta växel. Jag kan aldrig sitta ned och bara titta rakt fram. Antal filmer på ett år går att räkna på min vänstra hand som jag har sett på tv. Bio är som en fängelse. Hatar att se en film. Jag vill bara springa upp, och röra på mig. Jag blir rastlös och börjar flacka med blicken. Det kryper i kroppen och den känslan vill jag alltid komma undan så jag undviker helt enkelt att varva ned.
Jag har funderat så länge på om det är bristen på att kunna koncentrera mig som skapar ångest ( på grund av fel som uppstår) och ångesten skapar oron i kroppen, eller om det är oron som gör att jag inte kan koncentrera mig.

Jag sliter som ett djur ibland på arbetet. Fysiskt. Jobbar hårdare än vissa medarbetare fastän de är män och mycket starkare än mig. Jag har märkt på sista åren att min energi är så pass krävande för mig att jag håller på att slita ut kroppen. Min kropp behöver varva ned, men det klarar jag inte på egen hand.

Jag blir provocerad av min omgivning som ber mig ta det lugnt. De förstår inte hur det känns i kroppen när jag tvingas vara still. Att sitta på möten med människor som maler och maler ger mig nästan tankar som jag skäms över. Jag vill bara skrika rakt ut och be dem skynda på så vi kan komma framåt och jag kan får sträcka på benen. Får jag "prata och hålla låda" så dämpas stressen. Jag skäms så klart över min egen egoism att prata mycket, men det är -vad jag tror ialla fall- kopplat till att jag vill hålla igång.

Med både glädje och sorg lyssnar jag till andra föräldrar som berättar om deras barn som har fått en diagnos. De försöker förklara för mig, och i min egen hemlighet så förstår jag exakt vad barnen känner, men det vet ju inte den som försöker förklara.

Ps jag skäms för själv och hur jag är, men samtidigt tycker jag om min energi.

 

[Rosett]

Det där är väl bara för första tillståndet? Har du någon info som styrker påståendet om att man måste lämna in årligen efter att man tagit körkort?

Nej bara infon som folk skrivit i de där grupperna. Nån skrev att det var bara om man tog medicin men jag vet inte om alla som klagade på intygstvånget tog medicin.

 

[Ninnurur]

Nej bara infon som folk skrivit i de där grupperna. Nån skrev att det var bara om man tog medicin men jag vet inte om alla som klagade på intygstvånget tog medicin.

Jag har ju haft diagnos länge. Tog körkort innan diagnosen iofs. Medicinerar också. Har aldrig någonsin hört något om något intyg, varken från läkaren eller någon annan i teamet på neuro eller från transportstyrelsen vid körkortsförnyelsen.