Jag har gjort mitt yttersta för att få läkaren att fatta hur jag mår. Vid nyår la jag in mig på psyket för att jag mådde så dåligt.
För tillfället har jag även väldigt destruktiva tankar om att skära mig eller gå och köpa hasch för att få komma bort lite. Ja, är alltså desperat efter ett bättre mående.
Men det skulle jag aldrig berätta för min läkare, vill inte veta vad det får för följder. Vill även poängtera för er att nej, jag tänker inte köpa hasch men har rökt på tidigare i livet så vet vilket lugn man får av det och därför känns det som ett alternativ trots att jag aldrig skulle gå och köpa det.
Jag kan inte byta läkare. Då måste jag skriva ut mig från äsenheten och det vill jag inte. Så får stå ut med denna

Så där är jag maktlös. När vi pratat utskrivning så har läkaren sagt att jag kan få en remiss till öppenpsyk så det första är ju att bli frisk från ätstörningen för att kunna komma vidare. För den har jag varit i behandling i 4 år nu och jag sitter fast. Kommer ingenstans och det känns som jag aldrig kommer att frisk. Har varit ätstörd i 16 år nu och har börjat acceptera att ätstörningen är här för att stanna.
Allt runt omkring gör det svårt för att ta mig ur det. Jag är inte bara bipolär. Jag har även borderline, fobisk personlighetsstörning och tvång.
Det är inte lätt att leva mitt liv och att få rätt mediciner skulle kunna hjälpa till på vägen men man orkar inte kräva sin rätt hela hela tiden när man mår dåligt. Jag försöker tala om för dom vad jag vill men har det inte passat dom så har dom sagt att vården är frivillig och jag får skriva ut mig när jag vill om deras sätt inte passar. Dom kompromissar inget och kör efter en mall som gäller alla. Inget individuellt alls. Så jag känner mig överkörd och vet inte hur mycket mer jag orkar
Ditt liv låter inte heller lätt men så bra att du har en läkare som lyssnar på dig och förstår dina behov!
Det är guld värt!