Vad gör man....

[Raven_]

Ja, vad gör man när hundfan ger en gråa hår? Nu är Piraya 14 månader, och blir nog tamigfan värre för var dag som går. Idag har hon dragit vind för våg 2 gånger, så nu blir det koppel på. Ingenting fungerar längre, inkallningarna som suttit som smäcken är som bortblåst, det går inte att möta folk ute, man ska ha nosen i backen KONSTANT, man ska absolut inte lyssna på sitt namn (eller nåt annat heller för den delen), självklart måste man tugga sönder allt som går om man råkar vara ensam hemma i nån minut... WTF gör man!?
Just nu står nackskott väldigt högt på listan...

 

[Red_Chili]

Sv: Vad gör man....

Låter precis som min unghund var förut
Jag bet ihop och försökte göra det så lätt som möjligt för mig med hunden.

 

[Raven_]

Sv: Vad gör man....

Men hur gör man det så lätt som möjligt?? Har henne i snöret o skiter i allt? Det känns inte som att det skulle bli bättre...

 

[Lady_A]

Sv: Vad gör man....

Fast lite så skulle nog jag göra en period, snarare än att bråka och traggla varje dag, på med snöret och gå, kräv så lite som möjligt och utsätt för så lite som möjligt, iaf om du misstänker att det här är ngn sorts fas och inte en regelrätt "maktkamp"...

 

[Jenka]

Sv: Vad gör man....

Låter precis som min! Fast han är 10 månader.
Inkallningarna fungerade inte alls under en period, men nu går det riktigt bra. Det jag gjorde var att ha honom i långlina och se till att han kom direkt när jag ropade. Korv och massor med beröm. Det tog bara några gånger innan han nu har (återigen) lärt sig inkallningarna- tills nästa period...

I övrigt beter han sig som en valp, kan inte hälsa vettigt, biter gärna i kläder, ska vara överallt samtidigt osv. Man får väl hitta lite tålamod någonstans gissar jag på... Nosar gör han också konstant, en normal kort promenad tog igår dubbelt så lång tid som vanligt.

Jag tror att man behöver träna även under sånna här perioder, framförallt på inkallningarna. Se till att hunden lyder men allt behöver kanske inte vara lika perfekt som vanligt. Exemplet på min hund är väl att han SKA komma, ända fram till mig. Om han sen sätter sig lite snett eller för långt fram/bak/åt sidan är mindre viktigt.

 

[Red_Chili]

Sv: Vad gör man....

Men hur gör man det så lätt som möjligt?? Har henne i snöret o skiter i allt? Det känns inte som att det skulle bli bättre...

Ungefär så ja.
På med koppel om hon inte kan vara lös utan att sticka, gå promenader, träna sådana lydnadsgrejer (eller vad ni nu kan tänkas tycka om) som är lätta och så roliga som möjligt.
Precis som Lady_A skriver så är det inte roligt att bråka med sin hund hela tiden. (Och faktum är att många av de gånger jag tyckt mig behöva det, så har hundf*n lugnat ner sig så fort jag slutat "bråka" och bara skiter i allt, sagt "gör som du vill dumhund, jag orkar inte bry mig")

 

[Anneli]

Sv: Vad gör man....

åhh vad skönt jag är inte ensam har TVÅ stora hanar på 15 månader , samma elände här jusst nu. All träning som satt som ett smäck i höstas , inkallningar, läggande, kontakten är som bortblåst hos den ena hanen, näsan konstant i backen ..säger jag NEJ .. så e näsan i luften o vädrar i stället..blir galen
Känner att jag har kommit in i en tjata tjata tid nu .. men har nu i dagarna bestämt mig ..hans kära bolls ska skäras bort ..snarast. Den andra hanen däremot är mest lätt öhhh va sa du ? ok ja ja jag ska ..nu lugna ner dig matte ..han är inte så spårig o kissig mer kontakt ..och han e boxer!! Den andra e en blandis ..Chäfer/ Collie..jises vicken hund jusst nu.
Hoppas att din snart ger sig med ..blir normal igen..vuxen

 

[Blandrastik]

Sv: Vad gör man....

På mina valpkurser så brukar jag berätta att det kommer att komma en dag då allt ni lärt hunden kommer att ifrågasättas. Inkallningar som suttit som ett smäck är som bortblåsta, och hunden verkar ha kottar i öronen och allt annat än matte/husse är intressant.

Många nickar och ler lite förstående när de sitter där med "Gose-snutte-gull-valpen" i käet.

Ett halvår senare brukar de låte ungefär som du.

Tålamod! Det går över.

Ofta är det den grundläggande kontakten som brister, som sedan gör att hunden far ut mot andra, inte tar inkallning, släpar nosen i backen osv. Så ska du träna på något, träna på kontakt i alla dess former, går att utveckla i det oändliga.

Träna bara inkallning där du vet att du lyckas, dvs i lina eller inom inhängnat område. Trötta gärna ut den virriga hjärnan med spår.

Begränsa utrymmet när hunden är själv för att undvika överaskningar när du kommer hem.

Sist, le mot vovven, det är bara hormoner som spökar.

 

[Anneli]

Sv: Vad gör man....

LE idag tamej tusan va blandisen helkokko, frolici i handen ..- halååå här e matte inte tusan glodde han för det ..näsan i backen fullt upptagen..suck ..säger som jag sagt i alla år alldrig unghund mer ..och se här står man med TVÅ..jag måste ha förträngt alla tidigare unghundar..och jag förstår nu varför

 

[paradiset]

Sv: Vad gör man....

Ni är bortskämda

Nej men vad jag menar är att ni har ju haft vovvarna från de var små mattetörstande änglar. Själv fick jag min när han var 13 mån gammal så jag kastades rätt in i tonåren och har därför bara kunnat uppleva framsteg hela tiden. Visst har man haft bakslag men eftersom hunden för mig var ett blankt kort har jag utgått från vad han kunde och inte kunde just då. Kanske bör ni oxå glömma vad de kunde och börja om från och med NU?

Vi fick oxå ha långlina, inte dra i koppelträning var ett helvete och löste sig egentligen inte förrän han kastrerades 4 mån senare. Kontakt fick vi ju bygga upp och framförallt tillit vi var ju helt nya för varann! Ensamhetsträning likaså det kunde han ju knappt i hemmet före.

Tufft ja! Men oj vad roligt att bläddra bakåt i dagboken. Skriv dagbok, det är toppen så man kan se framstegen!

Det är först nu min hund känns lite vuxnar när han är 20 mån gammal. Så nu har vi tagit sista steget på det här med inkallning för den sitter perfekt men inte i hundmöten. Har därför börjat om med lina och hämtar honom om han inte kommer direkt. Har börjat med viselpipa som ska signalera omedelbar inkallning dvs vändningar i luften näst intill när ljuet hörs och avbryta ALLT man gör. I gengäld är det godaste godiset korv eller köttbullar som gäller då! Alla krav har höjts och jag ser inte längre till att kalla när det är lätt-att han redan är på väg eller tittar rakt fram, utan nu ska han komma oavsett vad han gör.

Läste ngnstans att tonåringen VILL göra rätt men han gröt i hjärnan och en osäkerhet under den tuffa fasaden! Se därför till att hunden lyckas och beröm så självförtroendet stärks!

Mn hund har blivit otroligt svag för beröm, jätteskönt!

Skvallerträningen börjar göra resultat. Han vrålstirrar fortfarande på vissa hundar med sänkt huvud och svans hårt böjd mot rumpan men skäller inte längre! Igår chockade han mig rejält! Vi gick in i entrén och bakom hörnet är hissen. Gick dit och där står grannen ovanför oss med sina 2 småhundar som alltid skäller på andra hundar men min vovve har aldrig varit rädd för dem. Annat är det med hunden på sista våningen och jag satte hjärtat i halsgrpen först innan jag såg vilka hundar det var. Grejen var den att min hund tittade inte ens på småhundarna!! Han tittade på mig lugn som en filbunke och ville ha godis Att han inte ens ville hälsa på dem var bara för mig! Shit hunden har börjat ignorera jobbiga hundar istället för att valpigt och envist försöka fjäska sig in till varje pris!

 

[apocalypsen]

Sv: Vad gör man....

Ni är bortskämda

Nej men vad jag menar är att ni har ju haft vovvarna från de var små mattetörstande änglar. Själv fick jag min när han var 13 mån gammal så jag kastades rätt in i tonåren och har därför bara kunnat uppleva framsteg hela tiden. Visst har man haft bakslag men eftersom hunden för mig var ett blankt kort har jag utgått från vad han kunde och inte kunde just då. Kanske bör ni oxå glömma vad de kunde och börja om från och med NU?

Vi fick oxå ha långlina, inte dra i koppelträning var ett helvete och löste sig egentligen inte förrän han kastrerades 4 mån senare. Kontakt fick vi ju bygga upp och framförallt tillit vi var ju helt nya för varann! Ensamhetsträning likaså det kunde han ju knappt i hemmet före.

Tufft ja! Men oj vad roligt att bläddra bakåt i dagboken. Skriv dagbok, det är toppen så man kan se framstegen!

Jag kan bara hålla med här. Min dönade in 13 månader gammal som en orkan och noll förmåga att lyssna. Det är bara att stänga in djuret, gå ut utanför dörren och ta tio djupa andetag, sänka nivån till enklaste basövning och sedan kasta sig in i striden igen

Men precis som Paradiset säger, skriv träningsdagbok. Det behöver inte vara några noveller eller uppsatser. Skriv vad ni har gjort och hur det gick. Jag bläddrar i min mellan varven när unge herr weim är som jäkla stökigast (typ idag) och det är guld värt när man ser framstegen sedan i april, lyfter blicken och tittar på odågan som just idag är väldigt stökig och så inser man att det nog inte är så farligt. Det ger en ett visst lugn och förmåga med att ta tag i dagens stolligheter.

Jag hade gått tillbaka till kontaktövningar, bus och bygga upp förväntningar. Igår stod jag ute i snålblåsten på en upplyst appellplan och var åter på ruta noll och jobbade med att bygga upp en förväntning kring en boll i en sådan enkel sak som att sitta i utgångsposition. Tonåringar är så helt enkelt. Man kan skrika sig hes och bara vilja drämma till dem men de blir inte mer medgörliga för det. Backar man tillbaka några steg brukar de komma igång, om än något ofokuserat med en blick som säger "Matte jag är faktiskt ingen valp längre"

 

[Anneli]

Sv: Vad gör man....

haha Boxern köpte jag fr uppfödaren som valp så han e formad av mig ..lyssnar hyffsat bra för att va snart 16 månader..e lite seeg ibland men säger man goodis glatt då -wha matte sägger du ska vi jobba??
däremot stora blandisen kom som 11 månaders omplaseringskille , totalt ouppfostrad, sprungit i flexikoppel ständigt , legat mest i hundbur , inga muskler i kroppen däremot har han under hösten gjort stora framsteg , går hyffsat i koppel , kunnat springa lös , inkallning bra , sättande , läggande, däremot är han en mer energiknippe än boxern, trodde det inte fanns piggare han blir mkt frustrerad utan sökarbeten mm men nu tamejt... e han helkokko men men han blir väll vuxen snart o den andre busen med
funderar ..kanske löptöser i området nu ..mkt gnällande inne efter nosaibackenpromenaderna..

 

[Blandrastik]

Sv: Vad gör man....

LE idag tamej tusan va blandisen helkokko, frolici i handen ..- halååå här e matte inte tusan glodde han för det ..näsan i backen fullt upptagen..suck ..säger som jag sagt i alla år alldrig unghund mer ..och se här står man med TVÅ..jag måste ha förträngt alla tidigare unghundar..och jag förstår nu varför

Inte frolic, utan kycklingfié, inte "här är matte" utan att man låter hunden själv komma på vad som genererar kyckling dvs kontakt. Självmant.

Sen skrattar man "moahahahahah, där sprang den bort igen, vad kalorier jag kommer att bränna innan jag får fatt i honom" Sen går man och hämtar sin äääälskling.

 

[inverterad]

Sv: Vad gör man....

Tja, vad gör man? Svär inombords, ler falskt mot hundkräket, kopplar och räknar dagarna tills vettet har återkommit till ärthjärnan...

Min hund hade en trotsålder utan dess like, det var bara fingret vad man än bad henne om. Så jag gjorde som alla hundböcker råder en till: undvek konfliktskapande situationer, tränade bara sånt som fungerade hyfsat och belönade utav bara helvete, samt höll ut... och till slut fick jag faktiskt tillbaka min kloka hund! Så håll uuuuuuuuuuuuut! De är bara små en enda gång i livet... Och det är jobbigt för dem också, stackarna, när hjärnan på dem bara vibrerar av hormoner...

 

[Grana]

Sv: Vad gör man....

Hon är ju inne i den fysiska mognaden nu. Många glömmer att hundarna kommer in i sina olika åldrar.

Låt denna tiden ha sin gång och ställ inte så stora krav. Sticker hon, så ha henne i koppel. Detta kan gå över fort och det kan sitta i någora månader, men det får man helt enkelt ta

 

[Lona]

Sv: Vad gör man....

Leia som faktiskt var en ganska lätt valp var överj-vlig i somras när hon var runt 1,5 år. Drog på vilt ett par gånger vilket hon inte alls visat tendenser till tidigare, lyssnade rent allmänt dåligt på inkallning, skällde på både folk och andra hundar och stod även och "dumskällde".
Kontakten var puts väck och lydnadsträningen gick ett steg fram och fem tillbaka, hon fattade nada av saker som tidigare suttit ordentligt och kunde öht inte koncentrera sig ordentligt.

"Bara" att bita ihop och gå tillbaks i träningen. På med kopplet/långlina och belöna minsta kontakttendens när vi var ute (jag gör det med klicker). Försökte hitta vettiga sysselsättningar som både skulle stimulera henne mentalt och ändå inte vara för svåra för hennes förvirrade tillstånd. Vi körde en hel del upplet och godissök, det funkade hon bra på, däremot funkade spåret inte lika bra så det lade vi på is.
Lydnaden gick vi tillbaks till enkla grunder (sitt betyder faktiskt sitt) men utan större svårigheter.
Man måste på något sätt komma runt allt som blir fel och uppmuntra de få saker som faktiskt blir rätt. Det är lätt att fastna i ett "tjat-och nej-läge" där det bara gnisslar i umgänget med hunden, försök att undvika det.
Faktiskt var jag lite road för det var så uppenbart att hon inte jävlades med flit utan att det verkligen var tilt i skallen. Och efter tidigare hundar så visste jag ju att det går över, i alla fall om man lagt grunderna väl innan hunden börjat krångla.

Sen löpte hon för tredje gången och allt trillade på plats. Fram kom en betydligt mer mogen hund som faktiskt kunde samarbeta med matte igen .

Hon har haft kortare perioder sedan dess men inte så gravt som i somras. Räknar dock med några omgångar till innan fröken är helt vuxen. Hon är ju inte terrier för inte .

 

[Anneli]

Sv: Vad gör man....

ha ha jag får väll spara ett par bitar fr middan i morgon då
skrattar gjör jag nu ..men säkert inte i morgon .. ..ska ta hunden o åka långt ut i urskogen från civilationen här och träna lite ..inkallning , läggande ..se om man e mer intressant då utan en massa töslukter i backen..suck man e inte klok..