Sv: Vad gör man....
Leia som faktiskt var en ganska lätt valp var överj-vlig i somras när hon var runt 1,5 år. Drog på vilt ett par gånger vilket hon inte alls visat tendenser till tidigare, lyssnade rent allmänt dåligt på inkallning, skällde på både folk och andra hundar och stod även och "dumskällde".
Kontakten var puts väck och lydnadsträningen gick ett steg fram och fem tillbaka, hon fattade nada av saker som tidigare suttit ordentligt och kunde öht inte koncentrera sig ordentligt.
"Bara" att bita ihop och gå tillbaks i träningen. På med kopplet/långlina och belöna minsta kontakttendens när vi var ute (jag gör det med klicker). Försökte hitta vettiga sysselsättningar som både skulle stimulera henne mentalt och ändå inte vara för svåra för hennes förvirrade tillstånd. Vi körde en hel del upplet och godissök, det funkade hon bra på, däremot funkade spåret inte lika bra så det lade vi på is.
Lydnaden gick vi tillbaks till enkla grunder (sitt betyder faktiskt sitt) men utan större svårigheter.
Man måste på något sätt komma runt allt som blir fel och uppmuntra de få saker som faktiskt blir rätt. Det är lätt att fastna i ett "tjat-och nej-läge" där det bara gnisslar i umgänget med hunden, försök att undvika det.
Faktiskt var jag lite road för det var så uppenbart att hon inte jävlades med flit utan att det verkligen var tilt i skallen. Och efter tidigare hundar så visste jag ju att
det går över, i alla fall om man lagt grunderna väl
innan hunden börjat krångla.
Sen löpte hon för tredje gången och allt trillade på plats. Fram kom en betydligt mer mogen hund som faktiskt kunde samarbeta med matte igen

.
Hon har haft kortare perioder sedan dess men inte så gravt som i somras. Räknar dock med några omgångar till innan fröken är helt vuxen. Hon är ju inte terrier för inte

.