Nu har jag bestämt mig. Huvudsaken är att det ser ut som en olycka, för min mans skull framförallt. So nu väntar jag bara på rätt tillfälle.
Känns bra att veta att man går ut som ett skämt.
Tack och hej.
Nej!!!
Ring psykakuten eller liknande och få hjälp!
Finns det någon hemma du kan ringa för att få hjälp dit?
Sen ang det här med skämtandet etc. Det blev ett tråkigt missförstånd. Ingen tycker att DU eller hur du mår är ett skämt. Det blev ju jättefel komunikationsmiss.
Jag tror säkert det kan gå att få bättre ekonomi, att du kan få hjälp med ditt mående etc. Du är ju än rätt ung. Du har tid på dig! Jag vet av egen erfarenhet att det kan vara piss att ha ont, vara sjuk, inte ha pengar etc. Då kan man vilja avsluta allt. Men när man kämpar sig igenom det brukar man ju vara glad att man gjort just det, överlevt.
Tänk på dina nära!
Kramar till dig!