Vad göra åt gnälliga kollegor?

[Görel]

Jag har tänkt en del på det där med gnäll på jobbet sedan en kompis för några månader sedan frågade hur mycket folk gnällde på mitt nya jobb. Mitt svar blev att ingen gnäller, och jag har funderat vidare kring detta.

Jag har varit på nuvarande jobb i drygt ett år och ingen har gnällt på jobbet. Klart att det varit lite smågnäll som att möbler är trasiga eller ofräscha, att värmen inte funkar och liknande, men inget gnäll på chefer eller ledning. Flera saker som det smågnällts på har åtgärdats. Min uppfattning är att ledningen är lyhörd och snappar upp vad personalen är mindre nöjd med och åtgärdar det.

Tidigare har jag varit på arbetsplatser som varit helt tvärtom. Ledningen har viftat bort missnöjet och i vissa fall även försökt lägga tillbaka det på de som gnäller, vilket lett till att folk stängt in sig på rummen och snackat skit för att få utlopp för sitt missnöje.

Sen finns det de som alltid gnäller och det är alltid någon annans fel. Man gör bäst i att hålla så stort avstånd som möjligt till de personerna eftersom gnället är deras drivkraft. Åtgärdas något av det de är missnöjda över hittar de genast något nytt att gnälla över istället för att vara nöjda med att något ändrats. Och om man själv försöker hitta en lösning på det de gnäller om eller försöker hjälpa gnällaren att hitta ett annat perspektiv och må lite bättre, så blir man istället dränkt av motargument.

Det bästa är att försöka umgås med andra istället för med de som gnäller. Kan man inte det brukar jag försöka göra som en del andra beskrivit här ovan, försöka hantera det genom humor. Man når kanske inte alltid fram men det känns i alla fall lite lättare för en själv.

 

[starcraft]

Jag har exakt samma problem på min arbetsplats! Jag har bara varit här sedan januari men märke direkt att kollegorna var stressade/hade inte tid att hjälpa till. Sen blev en sjukskriven på heltid för hon gick in i väggen och en på 50 % vilket gjorde att allt blev kaos då vi fick massor att göra, de ersätte såklart inte dessa.
Nu har vi haft de lugnt men stämningen blir inte bättre. Jag har bra relation med en kollega vi hänger ihop men de 3 andra i gruppen märker man tydligt att de vill inte lära känna oss. Vi ska kunna jobba i ett team men här finns ingen teamkänsla. Har sagt till chefen vad jag tycker och även på våra gemensamma möten där jag sagt till gnällerövarna att jag inte tycker gruppen är bra och att jag inte trivs.

Men chefen gör INGET åt de. Bara säger de tar tid att komma in i en grupp, de blir bättre osv. Jag sa till han på alla mina andra arbetsplatser så hjälper man nya med glädje och får de att känna sig välkomna men inte här. Här får man klara sig själv och läsa innantill hur man ska göra. Min chef berömmer mig hela tiden hur duktig jag är och hur fort jag lär mig. Men jag vantrivs orkar knappt gå upp ur sängen på morgonen för jag har ingen motivation att gå till jobb.

Har nu sökt annat och varit på intervju. Samma typ av jobb mitt över gatan till konkurrenterna haha. Men om jag får detta så kommer jag säga upp mig och då kanske chefen lär sig en läxa att lyssna på sin personal. För de kommer bli kaos om någon av oss slutar då de inte har tid att ta in någon ny och lära upp.

Jag berätta på intervjun på nya stället hur stämningen var i gruppen osv att jag inte trivdes pga detta. Kan de få en arbetsgivare att dra sig undan eller kanske de tycker det är bra jag var ärlig? De sätter orimliga krav på oss och ger oss mer arbetsuppgifter än vad vi klarar. Då vi är för ont om folk så är det omöjligt att hinna göra allt de dem vill vi ska hinna med administratift samtidigt som vi ska vara tillgängliga på telefon.

Usch va trist! Hoppas du får det andra jobbet

 

[starcraft]

Samarbetar ni tätt ihop, eller kan du köra din egen grej på jobbet? Ta med hörlurar. Isf är det enklaste att bara jobba på och inte ge sig in de negativa samtalen. Det är svårare om ni arbetar tätt och måste konferera om planering etc.

Jag tänker att det kan vara 1. problem på arbetsplatsen som antingen inte är lösta, eller blev lösta men hänger kvar emotionellt, 2. en eller två dominanta personer i gruppen som driver den typen socialt beteende och sätter tonen i samspelet.

Vi kan ha starka reaktioner hos oss på vissa inpass från ledningen, reaktioner som nog för nyanställda känns överdrivna, men vi har haft en lång facklig process under flera år som även resulterade i två sjukskrivna företrädare och mycket obehag som de nyanställda inte varit delaktiga i. De ska inte sekundärdrabbas i den bästa av världar, men förtroendeproblemen mellan ledningen och anställda finns ju kvar.

Jag skulle älska om jag kunde köra hörlurar eller ha någon egen skrubb att stänga in mig på. Men tyvärr är det inte möjligt.

Det finns ett antal som borde sökt nytt jobb för en 10-20 år sedan och de är duktiga att elda på missnöje bland övriga. Hos dem är det nog ett gammalt missnöje från tidigare ägarrelationer som fortfarande ligger och gror och har blivit till någon fast jargong på stället.

 

[starcraft]

Jag har tänkt en del på det där med gnäll på jobbet sedan en kompis för några månader sedan frågade hur mycket folk gnällde på mitt nya jobb. Mitt svar blev att ingen gnäller, och jag har funderat vidare kring detta.

Jag har varit på nuvarande jobb i drygt ett år och ingen har gnällt på jobbet. Klart att det varit lite smågnäll som att möbler är trasiga eller ofräscha, att värmen inte funkar och liknande, men inget gnäll på chefer eller ledning. Flera saker som det smågnällts på har åtgärdats. Min uppfattning är att ledningen är lyhörd och snappar upp vad personalen är mindre nöjd med och åtgärdar det.

Tidigare har jag varit på arbetsplatser som varit helt tvärtom. Ledningen har viftat bort missnöjet och i vissa fall även försökt lägga tillbaka det på de som gnäller, vilket lett till att folk stängt in sig på rummen och snackat skit för att få utlopp för sitt missnöje.

Sen finns det de som alltid gnäller och det är alltid någon annans fel. Man gör bäst i att hålla så stort avstånd som möjligt till de personerna eftersom gnället är deras drivkraft. Åtgärdas något av det de är missnöjda över hittar de genast något nytt att gnälla över istället för att vara nöjda med att något ändrats. Och om man själv försöker hitta en lösning på det de gnäller om eller försöker hjälpa gnällaren att hitta ett annat perspektiv och må lite bättre, så blir man istället dränkt av motargument.

Det bästa är att försöka umgås med andra istället för med de som gnäller. Kan man inte det brukar jag försöka göra som en del andra beskrivit här ovan, försöka hantera det genom humor. Man når kanske inte alltid fram men det känns i alla fall lite lättare för en själv.

Vilken dröm det låter som! Jag har tidigare stött på (och de finns de på det här stället oxå) som gnäller mest för att ha något och gnälla på. Men de är så mycket lättare att hantera tycker jag. Här är det väl mest att det verkar vara merparten och att alla rycks med i jargongen och på något sätt blir det legitimt att gnälla på minsta lilla.

Jag får fortsätta lite som jag gör tror jag. Snart är det semestrar och då blir det ju massa som är borta. Har det inte blivit bättre till hösten är det nytt jobb som gäller.

 

[Lager]

Jag skulle älska om jag kunde köra hörlurar eller ha någon egen skrubb att stänga in mig på. Men tyvärr är det inte möjligt.

Det finns ett antal som borde sökt nytt jobb för en 10-20 år sedan och de är duktiga att elda på missnöje bland övriga. Hos dem är det nog ett gammalt missnöje från tidigare ägarrelationer som fortfarande ligger och gror och har blivit till någon fast jargong på stället.

Svårt sånt... när det inte rör konkreta frågor utan mest är en generell inställning till hela situationen. Det måste ju dra enorma mängder energi från de som gnäller också tänker jag. Att alltid gå in i den rollen.

 

[Cattis_E]

Jag har ett jobb jag egentligen trivs på.. jag jobbar äntligen inom den gren jag vill jobba, jag har vettiga tider, bra lön, nära till jobbet och fria händer. Rena drömmen alltså! Om det inte vore för mina kollegor - de är så fantastiskt gnälliga så jag inte visste att det existerade. De är arbetsskygga som heter duga. Exakt allt är jobbigt. Har vi en intensiv period är det jobbigt, för mycket att göra osv. Är det lugnt klagar de mest på hur tråkigt det är. I början sa jag inte så mycket, kanske höll med om något, var tyst annars. Sen försökte jag hjälpa dem, komma med lösningar på problemen, men inget dög. Så jag ledsnade. Nu är jag tyst. Men det suger verkligen arbetslusten ur mig att höra deras gnäll. Vad gör man? Jag försöker byta om när inte alla andra gör det, äter lunch ifred osv.. men det blir fortfarande många timmar med detta gnäll. Jag har pratat med chefen och fått stöttning, men jag känner att problemet är större än hen rår på. Hur stålsätter man sig?

Avvisa allt gnäll med att saga att de behöver ta det med den person som kan påverka situationen. Det vill säga chef/arbetsledare.
OM de inte förstår vinken så får man saga rakt ut att man inte vill höra och att de får ta upp det med ansvarig chef.

 

[Snubbelfot]

Min uppfattning och erfarenhet är att den här typen av kulturfrågor ofta blir problematiska när ledarskapet brister. När chefen reducerat sig, eller blivit reducerad, till chef medan verksamheten saknar bra ledare. Min erfarenhet är att sådana här situationer sällan uppstår där det finns ett närvarande ledarskap.

 

[TheRedLightning]

Jag tror att du har för många gröna kolleger.
Mitt tips är att läsa boken omgiven av idioter som kan ge en hel del insikt i hur olika personer reagerar.

Vår chef köpte in dem till hela enheten. Kanske kan din göra likadant?

Det har iaf hjälpt mig som är tokröd både i att förstå andra och jobba lite med mig själv.

Oh, den boken måste jag läsa. Ligger på min läslista men ej tagit itu med att läsa den än. Hört mycket gott om den.

 

[Hermelin]

Det där låter inget kul. Jag är själv fullständigt allergisk mot gnäll. Jag försöker att säga emot varenda gång folk gnäller av den ena eller andra anledningen. Det oavsett om det handlar om chefer, jobb, uppgifter eller att det är för mycket/för lite sol. Men jag har inte heller din situation. Hos oss är det snarare en handfull som ofta faller in i gnället och då är det lättare att stå emot. Det är inte lika lätt att vara mot gnället om det är alla.

Men tills du hittar en mer positiv arbetsplats - stå på dig och säg emot! Ge inte upp och låt dig påverkas av gnällspikarna.

 

[Heulwen]

Tror mycket av gnäll på arbetsplatser används som ett sätt att svetsa ihop kollegorna, en sorts gemenskap skapas av gnällandet. Det är dock oerhört frustrerande om man själv inte är lagd åt det hållet och inte får något positivt utbyte av att bekräfta det gemensamma "eländet".

Om det inte är rätt chef går det nog inte att vända tyvärr, en enskild kollega som försöker rätta till det riskerar sannolikt att själv klassificeras som "gnällspikten" fast det är tvärt om.

 

[starcraft]

Tack alla som svarat! Det har gett mig lite perspektiv och lite idéer på hur jag ska hantera det. Känns det inte bättre efter sommaren får det bli ett nytt jobb istället.