Vad har hänt med förmågan att uttrycka sig i skrift?

[kryddelydd]

Många tycker att det just borde vara tvärt om, men så är det inte. Precis som någon annan nämnde så finns det nu 'en' korrekt svenska och denna lärs ut till alla (även om man har olika muntlig dialekt). I och med färre språkliga variationer så möts heller inte dessa variationer, vilket inte ger upphov till nya ord/nya variationer i mötena. Språket hålls hårt just för att alla kan läsa och skriva, och då blir "rätt" språk tillhandahållet alla.

Det dyker upp massor av nya ord hela tiden.
Fast framför allt försvenskade engelska begrepp - och en del slanguttryck och innovationer som accepteras som nya ord.
Jag håller alltså inte med om att språket är statiskt.

Jag tycker att språket verkar utarmas på så sätt att många bra nyanserade ord sällan eller aldrig används, och att det verkar vara godkänt att inte kunna svenska även i skolan (jag tänker på en av mina "käpphästar" de och dem, numera är ju dom också godkänt. Och om man nu inte behärskar skillnaden - som många inte gör - så kan man ju åtminstone skriva dom så har man inte gjort fel).

 

[Mineur]

Det börjar redan i förskolan. Jag blir snart hysterisk över att barnet (4,5 år) säger VART om allting, aldrig var. Unga förskolelärare, utbildade, men svenska var nog inte deras favoritämne. Om man lär sig fel i så många år är det inte så konstigt att det är svårt att lära om. I tonårsdotterns klass var hon den enda som kunde (innan de fick lära sig) när man säger var och när man säger vart. Hon tackade så mycket för att jag är så petig. Samma med tonårssonen som helt spontant kom hem och sa att det går ju nästan aldrig att ha DEM i början av en mening och de i hans klass var så konstiga som inte ens ville lära sig språket.

I diverse forum och med kompisar på nätet läser många ungdomar och ser allt felskrivet och de läser inte tidningar eller böcker så de har inga referenser till hur språket ska se ut.

Just det där har min mamma också alltid varit väldigt petig med! Jag får fortfarande stränga blickar om jag råkar säga fel någon gång, trots att jag är 27 år gammal

 

[kökshäxan]

Många tycker att det just borde vara tvärt om, men så är det inte. Precis som någon annan nämnde så finns det nu 'en' korrekt svenska och denna lärs ut till alla (även om man har olika muntlig dialekt). I och med färre språkliga variationer så möts heller inte dessa variationer, vilket inte ger upphov till nya ord/nya variationer i mötena. Språket hålls hårt just för att alla kan läsa och skriva, och då blir "rätt" språk tillhandahållet alla.

Då¨är jag med. Man skulle kanske kunna se det som två processer, de dialektala variationerna minskar samtidigt som "standardsvenskan" blir mera flexibel?

 

[Lovisaleonora]

Jag tror vi läser väldigt många fler felaktiga texter nu, än tidigare. Just för att vem som helst publicerar vad som helst till vilken publik som helst (Twitter, Facebook, Instagram etc).

Och helt plötsligt är det precis just så man använder det där ordet man kanske hört men inte sett i skrift innan - och så var det felanvänt och sprider sig i rasande fart.

Syftningsfel är så vanligt och så grovt att jag inbland går från skärmen för att ta en paus och komma tillbaka med nya förslag på tolkningar.

 

[Mineur]

Jag har alltid tänkt att de huvudsakliga anledningarna är att folk läser mindre, och överhuvudtaget "konsumerar" text på ett annat sätt än förr. Vi skickar korta sms/meddelanden till varandra istället för att författa långa texter (= brev). Vi har tekniska prylar som talar om för oss hur ord ska skrivas, och har blivit så vana vid att datorn/telefonen har rätt att vi inte längre reflekterar över ordets faktiska innebörd eller hur en viss mening kan tolkas. Vi "läser" böcker genom att lyssna på dem, och tidningsartiklar genom att se en video. De tidningsartiklar vi eventuellt faktiskt läser tenderar att vara av varierande kvalitet.

Själv är jag en sann språkentusiast och jag försöker verkligen vårda mitt språk på både svenska och engelska. Det blir inte alltid perfekt, men jag försöker i alla fall. Det tar mig emot att skriva "fult" eller använda ord som egentligen inte finns, och jag läser alltid igenom allt jag skriver minst en gång innan jag skickar det/lägger upp det någonstans. Ibland kan jag känna att jag kanske låter lite lillgammal när jag skriver saker som "råda bot på" istället för "lösa" och "however" istället för "but", men jag skriver det ändå och njuter verkligen av att kunna uttrycka mig i text.

Jag blir riktigt ledsen inombords när jag i mitt jobb kommer i kontakt med utbildade journalister som inte ens bryr sig om att använda stor bokstav vid början av en ny mening, som inte använder skiljetecken, eller visar andra tecken på slarv. Just journalister, författare och andra som jobbar med det skrivna språket känns för mig som folk som verkligen borde vara noga med att vårda språket och ödsla energi på att trycka ner Shift-tangenten lite då och då. Men när inte ens de gör sig besväret så undrar man ju...

 

[Migo]

Just det där har min mamma också alltid varit väldigt petig med! Jag får fortfarande stränga blickar om jag råkar säga fel någon gång, trots att jag är 27 år gammal

Min mamma betalade mig för att sluta säga "ba" när jag var tonåring. Det funkade. Numera skulle jag behöva nån som tränade bort "typ".

 

[Madick]

Just det där har min mamma också alltid varit väldigt petig med! Jag får fortfarande stränga blickar om jag råkar säga fel någon gång, trots att jag är 27 år gammal

Jag blev rättad av Jan Guillou vid en boksignering. Råkade säga "sista" boken istället för "senaste" minsann.

 

[karamelldrottningen]

Ibland fattar jag inte vad folk skriver, även här på forumet. ”Fina ord” tycker jag inte är värst utan de som skriver omständigt.

 

[mandalaki]

Min mamma betalade mig för att sluta säga "ba" när jag var tonåring. Det funkade. Numera skulle jag behöva nån som tränade bort "typ".

Älskar din mamma! Jag får vårtor när jag sitter på kafé och hör å han ba å ja ba å då han ba osv.

 

[karamelldrottningen]

Älskar din mamma! Jag får vårtor när jag sitter på kafé och hör å han ba å ja ba å då han ba osv.

Fast knappt någon pratar väl så längre? Ba är ju rätt ute.

 

[Elo]

Jag håller alltså inte med om att språket är statiskt.

Nej, språket är inte statiskt.

MEN

Det har aldrig varit så statiskt som det är nu. Så oföränderligt. Med det inte sagt att det inte ändrar sig, men det ändrar sig långsammare än tidigare

 

[mandalaki]

Fast knappt någon pratar väl så längre? Ba är ju rätt ute.

Inte här. Jag hör det varje dag.

 

[Görel]

Från en skänkes-grupp jag är med i;

någon bortskänker nått med motor i/på?

Det är hela texten och den har inte fått ett enda svar. Tycker den är ett praktexempel på hur många uttrycker sig nu för tiden och det ser väldigt konstigt ut även om man förstår vad som menas.

 

[karamelldrottningen]

Från en skänkes-grupp jag är med i;

någon bortskänker nått med motor i/på?

Det är hela texten och den har inte fått ett enda svar. Tycker den är ett praktexempel på hur många uttrycker sig nu för tiden och det ser väldigt konstigt ut även om man förstår vad som menas.

Nej tack, jag behåller gärna min hjärna

 

[Raderad medlem 6459]

Älskar din mamma! Jag får vårtor när jag sitter på kafé och hör å han ba å ja ba å då han ba osv.

Inte fullt så illa men jag säger absolut ba. Typ ”jamen då kommer jag dit och ba eh jaha ska du också vara här”

 

[Görel]

Just det där har min mamma också alltid varit väldigt petig med! Jag får fortfarande stränga blickar om jag råkar säga fel någon gång, trots att jag är 27 år gammal

Haha! Jag är över 50 och min mamma rättar mig. Jag älskar det

 

[mandalaki]

Inte fullt så illa men jag säger absolut ba. Typ ”jamen då kommer jag dit och ba eh jaha ska du också vara här”

 

[Görel]

Jag har inget emot att det bildas nya ord så länge man behåller grammatiken. Det jag uppfattar som svårbegripligt är underliga meningsbyggnader och så kastar man gärna in någon hemmagjord/konstig förkortning och något engelskt begrepp som kanske är vanligt i ens egen lilla krets men som för många blir helt obegripligt.

 

[Raderad medlem 6459]

@mandalaki

 

[kökshäxan]

Jag tycker att språket verkar utarmas på så sätt att många bra nyanserade ord sällan eller aldrig används, och att det verkar vara godkänt att inte kunna svenska även i skolan (jag tänker på en av mina "käpphästar" de och dem, numera är ju dom också godkänt. Och om man nu inte behärskar skillnaden - som många inte gör - så kan man ju åtminstone skriva dom så har man inte gjort fel).

De och dem är inte helt enkelt när grammatik inte längre lärs ut i skolorna. Ta t.ex. en meningen "Var du en av de/dem som skrev under protestlistan mot särskrivning?" Vilket är rätt där? Jag lutar nog åt dem även om de också bör gå.