Vad har hänt med förmågan att uttrycka sig i skrift?

[karamelldrottningen]

De och dem är inte helt enkelt när grammatik inte längre lärs ut i skolorna. Ta t.ex. en meningen "Var du en av de/dem som skrev under protestlistan mot särskrivning?" Vilket är rätt där? Jag lutar nog åt dem även om de också bör gå.

Det ska vara dem i den meningen.

 

[tara]

Jag har alltid tänkt att de huvudsakliga anledningarna är att folk läser mindre, och överhuvudtaget "konsumerar" text på ett annat sätt än förr. Vi skickar korta sms/meddelanden till varandra istället för att författa långa texter (= brev). Vi har tekniska prylar som talar om för oss hur ord ska skrivas, och har blivit så vana vid att datorn/telefonen har rätt att vi inte längre reflekterar över ordets faktiska innebörd eller hur en viss mening kan tolkas. Vi "läser" böcker genom att lyssna på dem, och tidningsartiklar genom att se en video. De tidningsartiklar vi eventuellt faktiskt läser tenderar att vara av varierande kvalitet.

Själv är jag en sann språkentusiast och jag försöker verkligen vårda mitt språk på både svenska och engelska. Det blir inte alltid perfekt, men jag försöker i alla fall. Det tar mig emot att skriva "fult" eller använda ord som egentligen inte finns, och jag läser alltid igenom allt jag skriver minst en gång innan jag skickar det/lägger upp det någonstans. Ibland kan jag känna att jag kanske låter lite lillgammal när jag skriver saker som "råda bot på" istället för "lösa" och "however" istället för "but", men jag skriver det ändå och njuter verkligen av att kunna uttrycka mig i text.

Jag blir riktigt ledsen inombords när jag i mitt jobb kommer i kontakt med utbildade journalister som inte ens bryr sig om att använda stor bokstav vid början av en ny mening, som inte använder skiljetecken, eller visar andra tecken på slarv. Just journalister, författare och andra som jobbar med det skrivna språket känns för mig som folk som verkligen borde vara noga med att vårda språket och ödsla energi på att trycka ner Shift-tangenten lite då och då. Men när inte ens de gör sig besväret så undrar man ju...

Oj, inte bli sur nu. Startar man verkligen en mening med stor bokstav och ”Men”när en skriver en lång krönika om grammatik? ? Jag tar kritik, det är möjligt att det är korrekt grammatiskt men jag hoppade högt. Tre punkter på slutet av mening är också en sjuka jag gillar att använda men jag tror verkligen att det är ett grammatiskt ofog? Jag kan ha fel. Fort och fel, fof. Ååhh nu är jag nog trist, inte komma framför ”eller” så kan du inte skriva. Inte komma framför ”och”. Nej nu slutar jag. Jag kan ha fel....

 

[karamelldrottningen]

De och dem och jag och mig tycker jag är väldigt lätta att hålla koll på. Kommer in naturligt både talat och skriftligt men märkt många gånger att många har svårt för dessa, speciellt de och dem. Dom funkar med även om det är lite halvfusk möjligen, men bättre än att använda de när det ska vara dem och tvärtom.

 

[karamelldrottningen]

Jag har alltid tänkt att de huvudsakliga anledningarna är att folk läser mindre, och överhuvudtaget "konsumerar" text på ett annat sätt än förr. Vi skickar korta sms/meddelanden till varandra istället för att författa långa texter (= brev). Vi har tekniska prylar som talar om för oss hur ord ska skrivas, och har blivit så vana vid att datorn/telefonen har rätt att vi inte längre reflekterar över ordets faktiska innebörd eller hur en viss mening kan tolkas. Vi "läser" böcker genom att lyssna på dem, och tidningsartiklar genom att se en video. De tidningsartiklar vi eventuellt faktiskt läser tenderar att vara av varierande kvalitet.

Själv är jag en sann språkentusiast och jag försöker verkligen vårda mitt språk på både svenska och engelska. Det blir inte alltid perfekt, men jag försöker i alla fall. Det tar mig emot att skriva "fult" eller använda ord som egentligen inte finns, och jag läser alltid igenom allt jag skriver minst en gång innan jag skickar det/lägger upp det någonstans. Ibland kan jag känna att jag kanske låter lite lillgammal när jag skriver saker som "råda bot på" istället för "lösa" och "however" istället för "but", men jag skriver det ändå och njuter verkligen av att kunna uttrycka mig i text.

Jag blir riktigt ledsen inombords när jag i mitt jobb kommer i kontakt med utbildade journalister som inte ens bryr sig om att använda stor bokstav vid början av en ny mening, som inte använder skiljetecken, eller visar andra tecken på slarv. Just journalister, författare och andra som jobbar med det skrivna språket känns för mig som folk som verkligen borde vara noga med att vårda språket och ödsla energi på att trycka ner Shift-tangenten lite då och då. Men när inte ens de gör sig besväret så undrar man ju...

Jag har blivit jätteslarvig med stor bokstav på datorn såpass att jag får dubbelkolla. Anledningen? Det är mobilens fel.

 

[karamelldrottningen]

Oj, inte bli sur nu. Startar man verkligen en mening med stor bokstav och ”Men”när en skriver en lång krönika om grammatik? ? Jag tar kritik, det är möjligt att det är korrekt grammatiskt men jag hoppade högt. Tre punkter på slutet av mening är också en sjuka jag gillar att använda men jag tror verkligen att det är ett grammatiskt ofog? Jag kan ha fel. Fort och fel, fof. Ååhh nu är jag nog trist, inte komma framför ”eller” så kan du inte skriva. Inte komma framför ”och”. Nej nu slutar jag. Jag kan ha fel....

Nu vart det fyra punkter

... blir som en fortsättning. Man har mer att säga i ämnet men väljer av någon anledning det vara osagt.

... kan också vara en andningspaus. Uppehåll så läsaren själv kan grunda på innehållet.

Jag försöker undvika ... skrev för mycket så innan och det ser inte speciellt roligt ut skriftligt. Slarvigt rentav.

 

[kökshäxan]

Det ska vara dem i den meningen.

Jag tycker också att dem låter mest rätt men samtidigt att de inte låter helt fel heller. Sen får jag erkänna att jag fuskade lite för jag hämtade exemplet från en språksida och där angavs båda som riktiga, fast det är inte säker att det är rätt för det.

Får rätta mig själv här. På språksidan gavs exemplet ”Var din arbetsplats en av de/dem som vi besökte?”

 

[kryddelydd]

De och dem är inte helt enkelt när grammatik inte längre lärs ut i skolorna. Ta t.ex. en meningen "Var du en av de/dem som skrev under protestlistan mot särskrivning?" Vilket är rätt där? Jag lutar nog åt dem även om de också bör gå.

Skulle du säga "en av oss" eller "en av vi"?

tillägg: det som gör att "en av de" kan vara korrekt är att meningen då innehåller ett underförstått "människor":

"en av de (människor) som skrev under protestlistan"

 

[Seabaz]

Inspirerad av @mandalaki s tråd om vad som hänt med e och är undrar jag vad som hänt med förmågan att uttrycka sig i skrift? Jag jobbar med att ta emot orosanmälningar på socialtjänsten och andelen som är märkligt formulerade och svåra att begripa har ökat markant. Tidigare var det mest de som svängde sig med fina ord som man inte riktigt behärskade, nu tycker jag mest att det är meningsbyggnadsfel och syftningsfel som gör dem svårbegripliga men också att man använder gamla ord i nya sammanhang.

Som exempel, härom året anmälde en skola att en elev hört en annan elev säga att denne blev slagen i matsalen. Givetvis tänker man att om eleven undviker matsalen så blir den inte slagen mer, men man hade hört en annan elev säga i matsalen att denne blev slagen hemma.

Nyligen har en beroendemottagning börjat skriva att patienten bejakar intag av alkohol eller droger. Vi har börjat undra om det handlar om att patienten svarat ja på frågan om denne använt alkohol eller droger.

I mitt jobb har det ibland blivit snudd på farligt när man menat något mycket allvarligare än vad man skrivit och ibland inte ens går att få tag i när vi försöker få ett förtydligande.

Jag ser det på andra ställen också, oftast på FB. Där kan jag förstå att det blir fel om man skriver snabbt, men om man själv lägger in något som en annons tycker jag att man borde anstränga sig för att skriva begripligt. Likadant här, där det ibland dyker upp användare som skriver svårbegripligt.

Jag funderar på om det handlar om att många inte läser på samma sätt som tidigare? Att man läser korta texter på nätet eller lyssnar på ljudböcker istället för lite längre texter.

Dator-åldern kallas väl det vi lever i nu?

Barn får datorer i skolan tidigare och tidigare och lär sig skriva på dator och telefoner med auto-korrekt.

Jag är helt 100 på att bara för 10-15 år sedan skrev vi mer för hand samt läste mer böcker som unga än vad ungdomarna gör idag.

Sist jag var i Sverige hade brorsonen på 10 år i hemläxa att läsa två sidor ur en bok. Jojo, på "min tid" (som inte är så fruktansvärt längesen, hade vi hemläxor på x antal kapitel i veckan)


/känner mig bitter och gammal

 

[Mineur]

Oj, inte bli sur nu. Startar man verkligen en mening med stor bokstav och ”Men”när en skriver en lång krönika om grammatik? ? Jag tar kritik, det är möjligt att det är korrekt grammatiskt men jag hoppade högt. Tre punkter på slutet av mening är också en sjuka jag gillar att använda men jag tror verkligen att det är ett grammatiskt ofog? Jag kan ha fel. Fort och fel, fof. Ååhh nu är jag nog trist, inte komma framför ”eller” så kan du inte skriva. Inte komma framför ”och”. Nej nu slutar jag. Jag kan ha fel....

Haha, nä du råkade nog hitta två av mina riktiga akilleshälar där! Det var därför jag la in en liten brasklapp om att det inte alltid är perfekt i mitt inlägg (som för övrigt var just ett foruminlägg, ingen "lång krönika", om vi nu ska vara petiga).

Jag har en tendens att vilja börja meningar med "Men" och "Och" (tror att det beror mycket på att det är okej på engelska, vilket är det språk jag använder mest) och använde de tre små punkterna alldeles för mycket en gång i tiden, så det är något jag försöker jobba på. Sedan använder jag parenteser alldeles för ofta, och skriver för långa meningar, och babblar på för mycket, och... Inte perfekt, som sagt!

 

[karamelldrottningen]

Jag tycker också att dem låter mest rätt men samtidigt att de inte låter helt fel heller. Sen får jag erkänna att jag fuskade lite för jag hämtade exemplet från en språksida och där angavs båda som riktiga, fast det är inte säker att det är rätt för det.

Är man osäker på de och dem kan man tänka in meningen som vi och oss istället.

De - vi
Dem -oss

När jag lärde mig talar på riktigt hade jag detta som knep.
Byt alltså orden mot vi eller oss.

Edit:
Ditt exempel:lärs ut i skolorna. Ta t.ex. en meningen "Var du en av de/dem som skrev under protestlistan mot särskrivning?" Vilket är rätt där?

Var du en av vi som skrev under protestlistan mot särskrivning?

Vs

Var du en av oss som skrev under protestlistan mot särskrivning?

 

[mandalaki]

Det ska vara dem i den meningen.

Nej. I som-satser är båda faktiskt okej. Jag brukar tänka på det som att man kan läsa det på två sätt: var du en av dem - eller här är de som skrev på listan.

http://dinsvenska.se/ordfoljd/skriv...-eller-vi-har-halsat-pa-dem-som-har-kommit-2/

 

[kökshäxan]

Skulle du säga "en av oss" eller "en av vi"?

tillägg: det som gör att "en av de" kan vara korrekt är att meningen då innehåller ett underförstått "människor":

"en av de (människor) som skrev under protestlistan"

Bra förklaring!

 

[karamelldrottningen]

Nej. I som-satser är båda faktiskt okej. Jag brukar tänka på det som att man kan läsa det på två sätt: var du en av dem - eller här är de som skrev på listan.

http://dinsvenska.se/ordfoljd/skriv...-eller-vi-har-halsat-pa-dem-som-har-kommit-2/

Va fan har de ändrat allt igen

 

[kökshäxan]

Är man osäker på de och dem kan man tänka in meningen som vi och oss istället.

De - vi
Dem -oss

När jag lärde mig talar på riktigt hade jag detta som knep.
Byt alltså orden mot vi eller oss.

Edit:
Ditt exempel:lärs ut i skolorna. Ta t.ex. en meningen "Var du en av de/dem som skrev under protestlistan mot särskrivning?" Vilket är rätt där?

Var du en av vi som skrev under protestlistan mot särskrivning?

Vs

Var du en av oss som skrev under protestlistan mot särskrivning?

Jag slarvade när jag hämtade exemplet. Om du tar det som stod på språksidan: ”Var din arbetsplats en av de/dem som vi besökte?” Hur skulle du se på det?

 

[Lovisaleonora]

Nej. I som-satser är båda faktiskt okej. Jag brukar tänka på det som att man kan läsa det på två sätt: var du en av dem - eller här är de som skrev på listan.

http://dinsvenska.se/ordfoljd/skriv...-eller-vi-har-halsat-pa-dem-som-har-kommit-2/

För mig låter "de" korrekt.

"Var du en av de (personer) som skrev under protestlistan?"
Vem skrev? De skrev.

 

[mandalaki]

Haha, nä du råkade nog hitta två av mina riktiga akilleshälar där! Det var därför jag la in en liten brasklapp om att det inte alltid är perfekt i mitt inlägg (som för övrigt var just ett foruminlägg, ingen "lång krönika", om vi nu ska vara petiga).

Jag har en tendens att vilja börja meningar med "Men" och "Och" (tror att det beror mycket på att det är okej på engelska, vilket är det språk jag använder mest) och använde de tre små punkterna alldeles för mycket en gång i tiden, så det är något jag försöker jobba på. Sedan använder jag parenteser alldeles för ofta, och skriver för långa meningar, och babblar på för mycket, och... Inte perfekt, som sagt!

Alltså chilla. Jag läste din text nu och det är rent löjligt att anmärka på den. Jag hittar vid en snabb läsning bara två möjliga pyttefel, kommatecknet efter ordet skiljetecken samt att det saknas ett mellanslag innan de tre punkterna.

 

[mandalaki]

För mig låter "de" korrekt.

"Var du en av de (personer) som skrev under protestlistan?"

Ja. Och även var du en av dem som är korrekt, men få får du skippa ”personerna”

 

[Mineur]

Alltså chilla. Jag läste din text nu och det är rent löjligt att anmärka på den. Jag hittar vid en snabb läsning bara två möjliga pyttefel, kommatecknet efter ordet skiljetecken samt att det saknas ett mellanslag innan de tre punkterna.

Äsch, jag tyckte mest det var roligt jag!

 

[kryddelydd]

Jag slarvade när jag hämtade exemplet. Om du tar det som stod på språksidan: ”Var din arbetsplats en av de/dem som vi besökte?” Hur skulle du se på det?

Jag skulle säga självklart "dem".
Men igen: ordet arbetsplatser kan ses som underförstått och då blir det "en av de (arbetsplatser) som vi besökte

 

[mandalaki]

Jag slarvade när jag hämtade exemplet. Om du tar det som stod på språksidan: ”Var din arbetsplats en av de/dem som vi besökte?” Hur skulle du se på det?

Båda är rätt.