Krati
Trådstartare
Hej!
Jag skulle verkligen behöva tips och råd gällande min älskade häst.
Det är en 9 årig islandshäst som jag haft sen han var 2 år, har dock "känt honom" sen han var en dag gammal. Han har alltid varit lite speciell, inte som en typisk islandshäst direkt. Bakskygg har han varit men det har varit hanterbart sålänge man varit medveten om det.
När han var närmare 4 år upptäckes det efter många incidenter att han inte alls var kastererad utan var klapphingst med båda kulorna uppe så låg och producerade en massa testosteron.
Han opererades och lugnade sig, docka han fortfarande väldigt hingstig mot andra hästar. Han har bara kommit bra överens med en bra valack sedan han blev könsmogen och det är hans bästa vän.
Ston har inte vart några problem, där vill han inte bråka, bara flörta.
Han har under sommaren och hösten varit ovanligt rädd av sig. Inte kunnat slappna av en sekund har det känts som. Jag har inte reflekterat över det så mycket tidigare, för jag har inte ridit honom på hela sommaren (en jätteduktig tränare har gjort det åt mig) pga graviditet.
Först nu när vår bebis har kommit har jag börjat rida honom lite smått o jag känner alltså inte igen honom?
Visst, han har i perioder varit väldigt sjåpig, typ runt älgjakten men annars har det bara varit att han kunnat hoppa till ibland.
Jag red honom fram till vecka 30 då jag ramlade av efter att han blev rädd för något ljud så han for iväg som skjuten ur en kanon. Det var runt här det började.
Innan sa jag tillochmed att "han tar det så försiktigt med mig, som att han känner att jag är gravid".
Nu kan jag inte ens leda honom ner för vägen från stallet utan att han har sett tusen hjärnspöken, jag får dra ut honom ur hagen och när vi väl kommit ut så halvspringer han in i stallet för att sedan stå i givakt i sin box.
Idag ramlade jag av igen, vi galopperade runt en sväng (mot stallet, typ 100 m ifrån) och plötsligt kastar han sig tillbaka utan att det var något där.
Det enda jag kan komma på som orsakat detta är
1. Hans bästa vän som jag nämnde i början flyttade hem till min mamma i början av sommaren (strax innan jag åkte av den gången). Om det är så att han var hans trygghet och han togs bort från honom, han har trots allt mer eller mindre växt upp med honom (från 2 års ålder). Nu går han med sitt kompis sto som han tycker jättemycket om, men kanske inte ger honom samma trygghet?
2. Där vi har hästarna bor en jägare och det är även jaktlagets träffpunkt så ibland "testskjuter" dom sina gevär, vilket såklart skrämmer honom då men han brukar lugna sig snabbt igen. Dom har trots allt gått där i tre (eller fyra?) år, men kan det vara så att "bägaren har runnit över"?
Han blev veterinär undersökt i våras och gick igenom ua.
Så snälla hjälp mig, vad kan detta bero på?
Jag skulle verkligen behöva tips och råd gällande min älskade häst.
Det är en 9 årig islandshäst som jag haft sen han var 2 år, har dock "känt honom" sen han var en dag gammal. Han har alltid varit lite speciell, inte som en typisk islandshäst direkt. Bakskygg har han varit men det har varit hanterbart sålänge man varit medveten om det.
När han var närmare 4 år upptäckes det efter många incidenter att han inte alls var kastererad utan var klapphingst med båda kulorna uppe så låg och producerade en massa testosteron.
Han opererades och lugnade sig, docka han fortfarande väldigt hingstig mot andra hästar. Han har bara kommit bra överens med en bra valack sedan han blev könsmogen och det är hans bästa vän.
Ston har inte vart några problem, där vill han inte bråka, bara flörta.
Han har under sommaren och hösten varit ovanligt rädd av sig. Inte kunnat slappna av en sekund har det känts som. Jag har inte reflekterat över det så mycket tidigare, för jag har inte ridit honom på hela sommaren (en jätteduktig tränare har gjort det åt mig) pga graviditet.
Först nu när vår bebis har kommit har jag börjat rida honom lite smått o jag känner alltså inte igen honom?
Visst, han har i perioder varit väldigt sjåpig, typ runt älgjakten men annars har det bara varit att han kunnat hoppa till ibland.
Jag red honom fram till vecka 30 då jag ramlade av efter att han blev rädd för något ljud så han for iväg som skjuten ur en kanon. Det var runt här det började.
Innan sa jag tillochmed att "han tar det så försiktigt med mig, som att han känner att jag är gravid".
Nu kan jag inte ens leda honom ner för vägen från stallet utan att han har sett tusen hjärnspöken, jag får dra ut honom ur hagen och när vi väl kommit ut så halvspringer han in i stallet för att sedan stå i givakt i sin box.
Idag ramlade jag av igen, vi galopperade runt en sväng (mot stallet, typ 100 m ifrån) och plötsligt kastar han sig tillbaka utan att det var något där.
Det enda jag kan komma på som orsakat detta är
1. Hans bästa vän som jag nämnde i början flyttade hem till min mamma i början av sommaren (strax innan jag åkte av den gången). Om det är så att han var hans trygghet och han togs bort från honom, han har trots allt mer eller mindre växt upp med honom (från 2 års ålder). Nu går han med sitt kompis sto som han tycker jättemycket om, men kanske inte ger honom samma trygghet?
2. Där vi har hästarna bor en jägare och det är även jaktlagets träffpunkt så ibland "testskjuter" dom sina gevär, vilket såklart skrämmer honom då men han brukar lugna sig snabbt igen. Dom har trots allt gått där i tre (eller fyra?) år, men kan det vara så att "bägaren har runnit över"?
Han blev veterinär undersökt i våras och gick igenom ua.
Så snälla hjälp mig, vad kan detta bero på?
