Jag gick naturvetenskapliglinje på gymnasiet och balanserade det hela med att läsa idéhistoria och socialantropologi en termin vardera. Sen tog det fem år innan jag hittade logopedprogrammet och därmed mitt yrke. Min pappa är Uppfinnar-Jocke så gymnasietvalet var inte mycket till val, det var liksom det enda som gällde. Min mentor summerade det hela rätt väl när hon på studentdagen frågade: "Varför läste inte du samhäll?"
Idéhistorian var en fantastisk motvikt till all matte och världens bästa crash course i allmänbildning. Socialantropologin var intressant men lite för diffus för min inkörda naturvetarhjärna. Jag var dock fortfarande helt inställd på att bli ingenjör fram tills tvivlet tog över nånstans runt 22 års ålder och jag kände en rejält lättnad över att slippa fem års mattestudier. Logopeden hittade jag genom att lusläsa programkatalogen för universitetet jag vill läsa på och stryka allt jag inte ville göra. Kvar blev sjuksyster och logoped och logopeden hade bättre arbetsförhållanden. Och tack och lov för det. Jag fastnade omgående och kan, två år in i yrket, inte tänka mig göra något annat.
Idéhistorian var en fantastisk motvikt till all matte och världens bästa crash course i allmänbildning. Socialantropologin var intressant men lite för diffus för min inkörda naturvetarhjärna. Jag var dock fortfarande helt inställd på att bli ingenjör fram tills tvivlet tog över nånstans runt 22 års ålder och jag kände en rejält lättnad över att slippa fem års mattestudier. Logopeden hittade jag genom att lusläsa programkatalogen för universitetet jag vill läsa på och stryka allt jag inte ville göra. Kvar blev sjuksyster och logoped och logopeden hade bättre arbetsförhållanden. Och tack och lov för det. Jag fastnade omgående och kan, två år in i yrket, inte tänka mig göra något annat.