Prednisolon vägrar jag låta dem skriva ut till mig igen. Jag var konstant deprimerad och illamående med yrsel när jag tog dem. Det blev bara värre och värre och till slut var jag så illa däran att jag sa åt särbon att jag visste inte om jag älskade honom (hans svar var: "Vi ser till att få dig bättre så pratar vi om det sedan"

). Jag har ju mått dåligt till och från så jag antog att det var en dipp även om den var väldigt kraftig.
Gick till en (värdelös) läkare på VC och fick cipramil utskrivet (givetvis hade jag dragit min sjukdomshistoria och vad jag stod på). Jag gillar inte den sortens medicin för min egen del (den är helt rätt för många) så jag var enormt tveksam men hämtade ändå ut den. Något fick mig att kolla biverkningarna på Prednisolon innan jag började ta mer piller och där stod det, svart på vitt, att man kunde få mental påverkan

INGEN läkare, vare sig den som förskrev kortisonet eller den jag var till, sa ett ord om det. Jag slutade med kortisonet och blev av med biverkningarna på två dagar

Särbon älskar jag fortfarande