Swat
Trådstartare
Skriver i en annan tråd på "Förälder" där det diskuteras kring hur mycket en hund måste kunna stå ut med i vardagen.
I den tråden finns en film på en hund som har besök i sin bädd av ett litet barn i gåstol "beväpnad" med en sopskyffel (tror jag det var).
(Trådskaparen låter inte längre barnet bete sej som på filmen, enligt info i tråden!)
Fler som skriver i tråden är av åsikten att en hund ALDRIG får "markera"/bita mot ett barn! Oavsett hur mycket de pressas så skall de alltid backa undan och "tiga och lida".
Vissa kan sträcka sej så långt att hunden kan få skälla till, men that's it.
Själv har jag ju hundar som har bitit både barn och vuxna...
Alltid pga stor provokation, alltid helt befogat och aldrig utan att först ha gett ALLA signaler om vad som komma skall!
Mina hundar är sunda, trevliga, vänliga individer...men de är inga mähän som ställer upp på att folk - stora som små - klampar över alla gränser för deras egen "integritet".
Dessutom verkar de vara specialiser på att skilja mellan små barns icke-avsiktliga luggande/nypande/bankande och ett lite större barns avsiktliga handlingar.
Många reagerar i tråden med att säga att mina åsikter kommer sej av det faktum att jag inte har egna barn ännu och att prioriteringarna ändras när man väl har barn själ...
Vad säger ni?
Skall en hund behöva stå ut med ALLT bara för att den bor i en barnfamilj?
/Swat
I den tråden finns en film på en hund som har besök i sin bädd av ett litet barn i gåstol "beväpnad" med en sopskyffel (tror jag det var).
(Trådskaparen låter inte längre barnet bete sej som på filmen, enligt info i tråden!)
Fler som skriver i tråden är av åsikten att en hund ALDRIG får "markera"/bita mot ett barn! Oavsett hur mycket de pressas så skall de alltid backa undan och "tiga och lida".
Vissa kan sträcka sej så långt att hunden kan få skälla till, men that's it.
Själv har jag ju hundar som har bitit både barn och vuxna...
Alltid pga stor provokation, alltid helt befogat och aldrig utan att först ha gett ALLA signaler om vad som komma skall!
Mina hundar är sunda, trevliga, vänliga individer...men de är inga mähän som ställer upp på att folk - stora som små - klampar över alla gränser för deras egen "integritet".
Dessutom verkar de vara specialiser på att skilja mellan små barns icke-avsiktliga luggande/nypande/bankande och ett lite större barns avsiktliga handlingar.
Många reagerar i tråden med att säga att mina åsikter kommer sej av det faktum att jag inte har egna barn ännu och att prioriteringarna ändras när man väl har barn själ...
Vad säger ni?
Skall en hund behöva stå ut med ALLT bara för att den bor i en barnfamilj?
/Swat