Vad MÅSTE en hund kunna stå ut med?!

Sv: Vad MÅSTE en hund kunna stå ut med?!

Jag har inga egna barn men däremot syskonbarn som vi träffar lite då och då. Min uppgift som hundägare är att se till att hunden ALDRIG hamnar i en situation där den måste säga i från.
När vi är hemma hos syrran (eller hon hos mig) gäller den enkla regeln "Rör inte hundarna". Dom får klappa på hundarna om dom frågar mig först så att jag kan "hålla koll" på att allt går rätt till både från hundarnas och barnens sida.
Jag kan också välja att lägga hundarna i ett eget rum och då är det strikt förbjudet för barnen att gå in där. Kanske har syrran ovanligt snälla barn men det har aldrig varit några problem för dom att förstå mina regler :)

Om Sebbe vill mysa eller leka, och hundarna inte vill - så går dom undan. Skulle han inte respektera det så lägger jag mig i även där, men han vet att policyn "Skyll dig själv" existerar i detta hus. Är han dum eller jobbig mot hundarna, och inte slutar om dom säger ifrån - så vet han om att dom KAN bitas eller morra´, det vet han att alla hundar kan göra.

Min äldsta sade ifrån i höstas. Sebbe hade försökt att ta hans ben, trots att han vet om att man aldrig får röra hundarnas saker när dom används. Nåväl, Benjamin hade varnat och jag hade tagit honom därifrån upprepat antal gånger. Till slut morrade hunden och visade tänderna, och jag tog honom därifrån ännu en gång och förklarade att nu berättade hunden att han är arg på dig, och att du måste sluta. Tre sekunder senare var han där igen, stoppade fingrarna rakt in i munnen och skulle gräva ut benet. Benjamin morrade, nafsade till i ena fingret, det blev ett rivmärke och Sebbe började att gråta. Detta var för ungefär 6 mån sedan, och han har aldrig någonsin försökt att ta ett ben eller en leksak av hundarna igen, utan förklarar för mig om jag gör det att hundarna faktiskt kan bli arga då!

Jag skulle aldrig tillåta att min hund sattes i en situation där den tills slut måste säga i från. Jag hade sett till att barnet lämnade hunden ifred. Regeln "skyll dig själv" kan leda till skador på barnet om man har otur och med ännu mer otur lärde sig hunden att bita/nafsa i från är ett bra sätt att använda sig av.
 
Sv: Vad MÅSTE en hund kunna stå ut med?!

Mina hundar är nog vad du tycker är "mähän", eftersom de alla -utan undantag- accepterar att bli hanterade hur som helst, när som helst av vem som som helst och aldrig har de visat minsta tillstymmelse till att markera mot en människa i hantering.

Däremot om de tycker någon är jobbig, så går de därifrån och få de ändå inte vara ifred, så kommer de till mig/husse.

Just detta att kunna "stå ut" är något som jag alltid värdesatt högt hos mina hundar och än mer så sedan Rix blev påkörd av tåget och en för honom helt och totalt främmande människa var först på plats och trots de skador han ådrog sig och trots svåra smärtor accepterade han helt och fullt att denna människa lade sig ner bredvid honom i snön och höll om honom under sin jacka, för att han inte skulle bli nedkyld.

Likaså accepterade han utan minsta tendens till markering att bli hanterad av vet. + assistent, trots att de utsatte honom för smärta och obehag när de undersökte honom för att utröna vilka skador han fått. De fick en liten svag vift på svansen och en liten svag slick på en hand/arm när de kom nära och de var mkt "imponerade" över hur han betedde sig mot dem och oss i den situationen. Han hade inte munkorg på!

Tilläggas skall att han aldrig blivit tvångsgosad eller massivt hanterad (för att knyta in till din andra tråd i liknande ämne) som valp och unghund. Han litar ändå till 110% på att människor vill honom väl, även om det innebär en del obehag ibland.

Däremot skulle inte du eller någon annan främmande människa kunna släpa iväg med en skjuten älg som han vet är hans. För kända människor är det dock inga problem alls, då är han som en glad och stolt valp som vill visa upp vad han har ;)
 
Sv: Vad MÅSTE en hund kunna stå ut med?!

Jag har inga barn men som matte tycker jag att det är mitt ansvar att inte utsätta hunden för onödigt obehag.
För mina tidigare hundar innebar det även att man skyddade dem mot barn eftersom hundarna inte tyckte om dem. Den minsta som var synnerligen söt och såg klappvänlig ut hade dessbättre (i det här fallet) ett skall som skulle kunna uppväcka döda vilket innebar att ingen unge någonsin vågade klappa henne. I ett trängt läge är jag säker på att hon hade nafsat. Eftersom hon varnade först med morr och skall så hade jag accepterat det, som sagt mitt ansvar att se till att det inte händer.
Min nuvarande hund är barnvänlig och ganska "tålig" vilket innebär att jag får sätta gränser för när Leia börjar se lite lidande ut, hon går annars med på det mesta. Sist var det när hon fick på sig dockkläder, terrier som hon är tyckte hon att det var roligare att kampa med dem i stället.
Jag tycker absolut att en hund skall få ha en "fredad zon" och att (små) barn + hund i princip alltid skall övervakas - för bådas skull.
 
Sv: Vad MÅSTE en hund kunna stå ut med?!

Ja, det är kanske superlätt att ha barn och hundar ihop, när man inte har barn själv. Min son är heller ingen jobbig unge, utan han älskar verkligen sina syskon, som han kallar dom för. Hundarna i sin tur avgudar honom också, och har så alltid gjort.
Jag tänker heller inte ruta in mitt liv så extremt mycket, att jag ska låsa in mina hundar i ett rum om jag behöver gå på toaletten - för att vara 100% säker på att sonen inte kan vara i närheten av dom. Och nej, man kan inte lita på att en 3 åring inte går in i ett rum där hundarna ligger plats, för att jag har sagt det. Äldre barn är det skillnad med, har jag märkt av mina egna småsyskon, andras barn etc.

När man lever med ett barn och fyra hundar i samma hus, så är det rätt så oundvikligt att man någon gång inte har extrem koll. Jag behöver liksom laga mat, gå på toa, hämta en ny blöja, torka upp något som är spillt osv osv - och då är man inte med på rätt sätt. Kanske ska då hundarna låsas in, för säkerhets skull? Nej, det finns inte i min värld. Dom ska kunna existera i samma hus utan problem.

Jag klarade mig jättefint under uppväxten, och lärde mig exempelvis att små valpar bits hårt om man leker och jagar igång dom - men låter man dom vara ifred så funkar det bra.
Min son har samma erfarenhet, och han älskar dom valpar som föds här hemma. Han är också gärna med och leker med valparna ihop med mig, men gör det aldrig själv. Detta för att han vet att dom kan bli för vilda då, och det vill han inte.
Så, om han mot bättre vetande stoppar in fingrarna i en hunds mun för 10e gången på raken, trots alla tillsägelser som går att få, så ja - då får han skylla sig själv. Däremot vet jag exakt hur MINA hundar fungerar, jag hade aldrig låtit honom hålla på med främmande hundar överhuvudtaget, för jag vet inte hur deras reaktioner är på olika saker och ting. Jag vet om att mina inte hade bitit ifrån på riktigt, det skulle krävas något extremt för det. Dom ska dessutom kunna se skillnad på olika situationer - det är skillnad om ett barn råkar ramla över dom, eller om ett barn klättrar på dom. Det ena ska dom klara av, det andra behöver dom inte stå ut med. Det går att fortsätta i all oändlighet.

Ingen av mina hundar mår dåligt över att behöva säga ifrån (Vilket har hänt denna gång, på 3 års tid och jag har 4 hundar hemma - varav 2 st är importer och INTE uppväxta med barn!), det gör dom sinsemellan varandra om det behövs, vilket är samma sak. Dock har dom ett mycket större tålamod med människor, än andra hundar.
Min flock består av den äldsta hanen som bestämmer, därefter en tik som nr 2. Hennes dotter är nr 3 i rangordningen och den nyaste importen är sist. Dom varnar varandra, nafsar ifrån ibland, får vakta sina ben, får vakta sin mat - och trots allt detta så har dom aldrig ökat i sina tendenser till vakt/morr/nafs/annat. I mina ögon så är inte en hund tillräckligt bra mentalt för att bo hos mig, om den skulle öka på sina tillsägelser/varnanden bara för att den lyckats en gång. Man använder ENDAST det som krävs för den situationen, oftast är det bara en blick som berättar allt. Mina hundar får även säga ifrån till mig, på sitt språk - dom ska också respekteras, Så länge allt går till på ett bra sätt, så kommer dom att få fortsätta att visa sina gränser för alla sorters människor, inkl barn. Och är jag inte där just den sekunden, så klandrar jag dom heller inte för att dom säger ifrån. Och har inte dåligt samvete för det heller, eftersom dom inte tar skada av det.
 
Sv: Vad MÅSTE en hund kunna stå ut med?!

Visst är det så att barnen och hundarna måste funka tillsammans när alla bor under samma tak och jag menade inte att du ska låsa in hundarna i ett annat rum så fort du ska göra någonting. Däremot tycker jag inte att det är ok att ett barn går och sticker in handen i en hunds mun när den ligger och tuggar ben (eller annars heller för den delen).
Du är säkert en jättebra hundägare och mamma men jag har hur många exempel som helst på idiotiska föräldrar som inte håller ordning på sina barn.
Senast för några veckor sedan stod jag med hundarna och väntade på en kompis när en mamma med sina två barn kommer. Barnen tyckte att hundarna var såååå roliga och kommer springande mot oss. Mamman säger ingenting men det gjorde jag. Jag sa till barnen att dom INTE fick klappa hundarna och att dom skulle gå tillbaka till sin mammma. Mamman gav mig ett surt ögonkast men det sket jag fullständigt i. Mina hundar är inte allmän egendom och trots att dom är snälla vill jag inte att kleti och pleti ska klappa på dom och absolut inte utan att fråga först. Vissa föräldrar borde verkligen lära sina barn lite mer hundvett.

Gnist, jag vet inte om ditt inlägg var riktat till mig?

"Mina hundar är nog vad du tycker är "mähän", eftersom de alla -utan undantag- accepterar att bli hanterade hur som helst, när som helst av vem som som helst och aldrig har de visat minsta tillstymmelse till att markera mot en människa i hantering."

Kan i sådana fall till lägga att mina hundar inte är några monster på något sätt och att Mallen i yngre dagar har (innan hon kom till mig) varit med om en bilolycka där hon på något sätt kom ut ur buren och bilen och sprang runt på vägen när polisen kom. Polisen frågade vad hunden hette, kallade på henne och utan minsta tvekan gick hon fram till (den för henne helt okända) polisen. Det var heller inga problem för honom att kolla igenom henne och "förvaringen" på polisstationen gick också bra tills den dåvarande ägaren kunde hämta ut henne.

Min älsta tik är reserverad och hon fungerar JUST FÖR att jag inte har låtit allt och alla tafsa på henne. Jag har lärt henne att människor finns överallt MEN dom bryr sig inte om henne och låter henne vara. Denna hund fungerar dock umärkt hos veterinären både när jag är med och de två gånger hon har behövt ligga inne. Det beror helt på att hon inte har någon skärpa eller något försvar att ta till när hon blir rädd så att hon , trots att hon inte tycker om okända männikor, är världens snällaste hund.
Och om någon undrar så ja hon är en "riktig skräphund" mentalt men då är det också extra viktigt att hon, i onödan, inte hamnar i situationer som är jobbiga och där hon känner att hon måste fly eller "stänga av". Jag ser helt enkelt till att att det inte händer. Det är "hands off" som gäller för okända människor och barn!
 
Sv: Vad MÅSTE en hund kunna stå ut med?!

Mina hundar ska aldrig bita, då ska de hellre gå därifrån. och de är absolut inga mähän.. bara tåliga som älskar barn..
Men det är min uppgift att se till att de inte hamnar i såna situationer där de behöver göra de valet. Skulle mina barn börja klättra på hundarna och jag inte märker det så brukar de stöna och sucka högt så att jag ska höra och komma och rädda dem. En hund man inte kan lita på tillsammans med barn skulle inte bli kvar hemma hos oss eftersom det fungerar inte att ha 100% uppmärksamhet på dem jämt.
 
Sv: Vad MÅSTE en hund kunna stå ut med?!

Jag håller faktiskt med dig, och skulle vilja påstå att mina hundar ijklusive min mammas är som dina.
De "tål" mycket och vi har definitivt inte ögon i nacken när syskonbarnen leker med dom alla gånger. Sedan är jag såklart medveten om att alla hundar inte tycker om ungar och deras yviga språk och då får man givetvis ha respekt för det.

Mina hundar behöver inte heller munkorg på sig, men av någon anledning verkar vettar som inte känner stora damen tycka att hon ser otäck ut och beter sig nervöst omkring henne fast hon minst sagt är hanterbar. Det är okej för mig, även om jag föredragit att hon sluppit. Jag har sett så många hundägare tro sig ha koll, och har förståelse för att vettarna inte litar på ägarna alla gånger. Men då är det skönt med privat vet! :)
 
Sv: Vad MÅSTE en hund kunna stå ut med?!

kl


En bekant till mig var för någon månad sedan ganska skärrad. hon berättade att dom varit på besök hos en släkting tror jag. Hennes hund låg utsträckt på golvet på sidan och sov verkligen djupt när släktingesn 4 åriga son tror jag det var. slänger sig rakt över hunden, varpå hunden hugget honom i benet. Inte mer än att det gick hål efter nån tand och nått blåmärke. Hunden släppte direkt när han insåg vad som hände.

Matte var dock jätte skärrad över detta.

I detta fall så anser jag att man måste inse att djur har instinkter och trotts allt är djur. Det är inte ok för hunden att hugga, med Hundstackarn tror ju att han blir överfallen av gud vet vad och instinkten säger försvar.
Jag tycker att et ligger i ägarens ansvar att det till att hunden aldrig hamnar i ett situation där den finner att enda aldeningen är att hugga. Det gäller att uppfostra UNGARNA lik väl som hunden! Just lära ungarna vad som gäller tycks många hundägare med barn ha svårt för.
 
Senast ändrad:
Sv: Vad MÅSTE en hund kunna stå ut med?!

Ja, det finns säkert sådana mammor också. Min son får inte hälsa på några hundar alls som inte är mina egna, som jag känner väldigt väl eller där jag kan läsa av kroppspråket tillräckligt tydligt.
Och nej, ett barn SKA inte stoppa in sina fingrar i munnen och ta en hunds ben. Det var därför jag förtvivlat kämpade med min, då 2½ åring, för att lära honom att det inte var bra, vilket han fått intryckt i sig sen han föddes ungefär. Men barn testar gränser, och det kommer man tyvärr aldrig undan. Eftersom jag kan min hund till 100%, så vet jag hur han reagerar när han säger ifrån, varnar, nafsar etc - och till slut fick sonen ta konsekvensen som jag förklarat för honom i X antal timmar då, eftersom jag vände ryggen till i någon sekund. Och nej, han dog inte av det, rispan läkte på någon dag. Hunden fick ha sitt ben ifred, sonen förstod och lyssnade i fortsättningen och konstigast av allt - dom är fortfarande bästisar!

Jag accepterar inte främmande barn på mina hundar hur som helst, trots att dom blir överlyckliga om något barn vill hälsa när vi är ute och går. Detta för att man aldrig vet vad barn kan hitta på för något!
 
Sv: Vad MÅSTE en hund kunna stå ut med?!

(svarar på första inlägget)

Jag har inget barn så jag kanske inte är rätt att svara. Men jag brukar ofta hamna i liknande diskussioner. Otroligt att folk har så höga krav på sina djur när det ibland verkar tämligen kravlöst då det gäller barnen - som man dessutom många ggr kan kommunicera med bättre :grin:

Min åsikt är den att hunden får - och bör - säga ifrån. Vad ska den annars göra för att komma undan? Och varför har ett barn rätt att "bita" hunden om hunden inte får bita barnet? Ologiskt.
Kan ungar inte lära sig vett på annat håll är det bra om hunden lär ungen. Och är ungen så pass oförmögen till förtåelse att det inte går att lära den, då ser föräldern till att hålla koll och skydda både hund och barn. Simple as that.

Skulle min hund efter varningar bita ett "attackerande" barn skulle jag tycka att det var synd - inte om barnet men att jag åker dit så det smäller om det och hunden kanske avlivas pga lagen.
 
Sv: Vad MÅSTE en hund kunna stå ut med?!

En hund är en hund och ett barn är ett barn. Alltså lär man båda parter från början hur dom får behandla varandra. Jag skulle aldrig lämna ett litet barn ensam med en hund, för att småttingar förstår inte och hunden kan försvara sig. Ingen skulle göra fel, utan bara vara det dom är, men det blir så lätt olyckor av deras umgänge utan vuxen i närheten.

Små barn måste lära sig att man inte får rycka, nypa, dra, klänga, kramas hårt (= hålla fast) eller ta saker ifrån en hund. När hunden äter är det förbjudet för barn att gå fram till matskålen. Leker hunden med en hundkompis får barnen inte vara med i den leken utan bara titta på.

Klappa fint är helt okej och det som gäller för små barn.

Hunden måste lära sig att det är bättre att gå därifrån om det blir för jobbigt med stojiga barn runt omkring.

När barnen sen blir äldre så vet dom att man behandlar familjens hundar med respekt och kärlek, då känner dom varandra oxå så det kan det visas tillgivenhet med mjuka kramar och gos i hundsängen.

Jag kan aldrig vara tyst om jag ser ett litet hårdhänt barn med föräldrar som inte säger ett pip när barnet "ger sig på" en hund, katt eller vad det än kan vara. Tycker det tillhör barnuppfostran att lära dom hur man behandlar alla slags djur.
 
Sv: Vad MÅSTE en hund kunna stå ut med?!

måste bara säga HEJ PÅ DIG :laugh:
 
Sv: Vad MÅSTE en hund kunna stå ut med?!

En hund kan skada ett barn rätt rejält, både fysiskt och psykiskt.
Givetvis tycker jag att hunden har rätt att få vara i fred, går hunden därifrån ska det respekteras. MEN, barn är barn och innan de lärt sig (oavsett hur bra uppfostran) så kommer nog de allra flesta barn följa efter hunden, retas med den etc.

Är man på besök kan man se till att hunden helt säkert slipper detta, men med barn och hund hemma 24/7 tror jag det är snudd på omöjligt att allt alltid ska gå perfekt. Därför är det så viktigt att hunden inte biter ifrån.

Och nej, jag har inte heller barn, men har betydligt yngre syskon. Kan tillägga också att runt barn funkar min hund inte alls som jag skulle vilja, därför är han öht inte med runt barn. Förhoppningsvis går det över, annars får vi se hur det blir den dag vi skaffar barn själva :crazy:
 
Sv: Vad MÅSTE en hund kunna stå ut med?!

Du kanske borde träna din hund på det då, om det nu är så att ni vill ha barn inom sisådär 12-15 år?

Hans reservationer gällande barn lär ju inte bli bättre av att han aldrig får träffa sådana i alla fall.

Jag fick hem en vuxen tik förra året, som aldrig hade träffat ett barn i sitt liv innan. Hundgårdshund, högdräktig, sedemera med valpar i huset etc. Min son var med och hämtade henne, och hon kastade sig ur buren för att pussa på honom, helt överlycklig. Trots detta beteende så hade vi en lång invänjningsperiod gällande just barn på henne, eftersom man aldrig vet med nya/främmande hundar trots allt.
Nu gillar hon honom FÖR mycket :p
 
Sv: Vad MÅSTE en hund kunna stå ut med?!

Nej verkligen inte. MÖJLIGTVIS att den får vara lite tålmodigare mot gap & skrik men absolut inget våld.

(Tycker i stort sett som du, barnet får skylla sig själv om det blir bitet, barnet slog ju hunden först. (Föräldrarnas fel såklart som ens lät det hända)
 
Sv: Vad MÅSTE en hund kunna stå ut med?!

Vad skönt med en person som förstår att allt inte alltid kan undvikas även om man självklart måste göra sitt bästa i alla lägen. Det är lätt att vara väldigt princippfast annars när man inte har några barn själv.

Även om jag alltid gör mitt bästa som hundägare och förälder så kan det hända att det blir något tjuvnyp någon gång. Då är jag glad att mina hundar inte biter barnen. Det är naturligtvis inte tillåtet för barnen att göra illa hundarna och de gör det nästan aldrig men någon gång kan det blir tokigt. Kan ju faktiskt vara tvärt om ibland också, att hundarna i pur glädje är lite för hårdhänta med barnen. då vill jag ju naturligtvis inte att barnen biter HUNDARNA:eek: Lite högre i tak får vi allt ha hemma hos oss.

Tycker ärligt talat att en del här inne är daltiga med sina hundar. Och ingen kan väl mena att en liten unge under ett år förtjänar att bli biten?
 
Sv: Vad MÅSTE en hund kunna stå ut med?!

Detta för att man aldrig vet vad barn kan hitta på för något!

Just det här är orsaken till att jag inte lämnar min hund själv med barn.

Mina barns småsyskon på pappans sida är aldrig i närheten av hundar annat än när de är här. De tycker givetvis att det är jättekul att leka med hunden men aldrig att jag lämnar dem obevakade ett ögonblick.
Föräldrarna och andra gav mej oförståënde blickar och frågan - är hunden inte snäll? när jag inte ville låta barnen gå ut själva när hunden var ute utan bad dem säga till mej om de ville leka med honom.
Föräldrarna skulle inte förstå om hunden försvarade sig och barnen förstår inte att de måste respektera hunden eftersom de aldrig har fått lära sig att djur kräver respekt. Barnen skulle kunna bli arga på hunden och slå/sparka precis som de gör på varandra och jag vet inte vad min hund hade gjort då, kanske hade han skrikit och sprungit därifrån men kanske skulle han bitit, jag vet inte och jag vill inte veta så därför håller jag koll.

Barn som inte har växt upp med djur är enligt min erfarenhet värre för de har oftast inte fått lära sig men de värsta är de som har föräldrar som ogillar djur. De har fått lära sig att djur är äckliga och dumma och vad gör man med något sådant? Ja inte är man snäll inte:(
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Somna in hemma
  • Senast tagna bilden XVI
  • Uppdateringstråd 31

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp