Vad ska jag göra?

Sv: Vad ska jag göra?

Jag tycker inte att din karl ska döma ut arbetssituationen i Sverige helt. Min sambo är elektroteknisk ingenjör och iaf inom de områden han har arbetat är det ganska vanligt med en internationell arbetsmiljö. Ja, vissa länder har bättre (tuffare) utbildningar än vi har i Sverige - men det känner man till här! Och det kan i vissa fall värderas riktigt högt. Likaså sidoprojekt, spelar inte så stor roll i vilket land man gjort det - tekniska data är ett internationellt språk.

Sambon har nyligen erbjudits ett jobb i australien på distans. Möjligheterna är inte små bara för att landet är det. ;) De bästa jobben syns dock sällan i jobbannonser utan hitttas genom ett närverk och det är något som din karl kan börja bygga på redan nu.
 
Sv: Vad ska jag göra?

En fråga till er kvinnor:

Hur skulle ni göra, om ni hade nio månader kvar på er utbildning och er kille tog er ettåring för att fara till ett annat land för att umgås med en förälder under dennes sista tid i livet?

Jag hade ställt massor med frågor kring VARFÖR han känner att han måste vara med sin döende förälder. När jag hade fått förståelse hade jag antagligen oxå känt att det var viktigt, och att det skulle innebära något positivt även för vår relation.

Min man skulle aldrig bara "ta" våra barn och sticka. Vi skulle diskutera vem som var bäst lämpad att just nu ta hand om barnen. Antagligen skulle den som jobbade minst få ha barnen hos sig.
 
Sv: Vad ska jag göra?

Jag orkar inte logga ut och in på det andra kontot, så jag frångår min tanke om att vara lite anonym, tror att dom flesta ändå listat ut vilket mitt ordinarie nick är.

Tänkte jag skulle uppdatera lite hur det är nu, om någon är intresserad.


Jag var nästan en månad i Sverige nu i sommar, först 3 veckor själv med dottern och sen kom sambon en vecka. Det första jag kände när jag kom "hem" var lättnad. Så underbart att vara nära mamma om något skulle hända och så skönt att veta hur allt fungerar "hemma". Kunna gå på stan och prata utan att sambon är med osv. I Österrike är jag rädd coh otygg när sambon är borta, tänk om Emilia blir sjuk och jag måste åka till sjukhus med henne och jag inte får tag på sambon, jag vet inte hur sånt fungerar här.

Vi har iaf nästan helt bestämt nu att vi flyttar till Sverige i vår, jag och Emilia flyttar nog några månader innan honom. Då kan han lägga all energi på att bli klar med skolan också. Sen bor vi nog några år i Sverige och när vi sen har råd att köpa/bygga hus kanske vi flyttar till Österrike igen.

Det är ju så att båda kan tänka sig att bo i den andras hemland men båda vill helst bo i sitt, så nu känns det som att vi kanske hittat en bra kompromis.

Det är bara en sak som kan hindra en Sverigeflytt egentligen, det är om sambon inte hittar något jobb. Men som civilinjengör (maskinteknik), och kunna både bra svenska, flytade engelska och tyska borde det inte vara några problem. Jag hoppas bara inte han har allt för stora krav på jobbet, utan kan tänka sig ett ok jobb först för att sedan ev. söka sig vidare.
 
Sv: Vad ska jag göra?

Hade inte sett din tråd förrän nu ikväll,
men jag hoppas verkligen att det till slut löser sig på något vis så det blir bra för er alla tre.
Bara att få barn är ju en rätt stor omställning
och att flytta till ett nytt land med sitt första barn, tja..

Jag tycker ändå att du har gjort det jätte bra som har försökt! :bow:
 
Sv: Vad ska jag göra?

Skööönt att höra sig att ni tycks ha funnit en lösning!! Sköt om dig, mamma och din familj nu!
 
Sv: Vad ska jag göra?

kl

Har nämnt det i andra trådar men tänkte jag skulle skriva här också.
För 1 månad sen dog mamma. Det gick väldigt fort på slutet, det blev en del komplikationer som blev väldigt besvärliga och mamma beslutade i samråd med pappa, läkare och kurator att all behandling skulle avbrytas. Sen gick det jättefort, men det var precis som mamma ville, hon var livrädd för att hamna på sjukus och ligga flera veckor mer eller mindre "borta". Nu var hon nere på fredagen, lördagen klädde hon på sig men orkade inte gå ner och på söndagkvällen dog hon hemma i sin egna säng. Jag hann hem med 2h marginal, gör ont att jag inte hann prata med mamma men försöker fokusera på att jag hann säga hejdå, tror mamma väntade på mig.

För en vecka sen var begravningen, det blev ljus och fin som mamma hade önskat.

Det är tufft just nu, saknar mamma otroligt mycket och det går inte att förstå att hon aldrig kommer komma tillbaka. Att Emilia inte kommer ha några minnen av sin mormor, att pappa förlorat sin älskade fru, min mormor och morfar sin dotter, moster sin lillasyster, jag och mina syskon den bästa mamman man kan tänka sig.

Det samtidigt som jag verkligen vantrivs här gör att livet inte känns lätt, men jag har inte så mycket val annat än att bita ihop och göra det bästa av situationen. Tur att jag har Emilia som muntrar upp med sina bus och härliga skratt.

Jag hoppas jag ska kunna vara en så perfekt mamma till Emilia som min mamma var till mig och mina syskon.
 
Sv: Vad ska jag göra?

Har inget vettigt att säga, inget som kan trösta.
Men det låter sannerligen inte som en lätt situation.
Kram på dig och hoppas att livet blir ljusare och lättare framöver!
 
Sv: Vad ska jag göra?

Emilia kommer att minnas sin mormor med hjälp av dig och din familj, det är jag helt övertygad om..

Tänker på dig...

Kramar!
 
Sv: Vad ska jag göra?

Oj, jobbigt!! Men "skönt" att det ändå blev det slut som mamma önskade sig, eller vad man ska säga. Att det gick SÅ fort efter avbruten behandling...

Har själv förlorat båda min föräldrar (ingen av dem hann träffa Ludvig), så jag förstår hur du har det nu. förstår om du hade velat vara nära släkten i Sverige!!!

Kramar
 
Sv: Vad ska jag göra?

Kondolerer med din mor:angel:

Jag hoppas att du och din familj finner den bästa lösningen för ert boende.

Det är aldrig lätt att byta land, det vet jag av egen erfarenhet. Tom flytt till Norge hade sina problem och ibland hade jag bara lust att packa och dra hem igen. Men det gick och nu kan jag inte tänka mig att flytta till Sverige.
 

Liknande trådar

Småbarn Vi fick förra veckan veta att minstingen ska utredas för autism/hjärnskada osv. Veckan efter väljer sambon att dumpa mig, storasyskonet...
6 7 8
Svar
146
· Visningar
29 049
Senast: Elendil
·
Övr. Hund Jag har en pomeraniantik på 6 år, som är en väldigt känslig individ. Det har tagit fram tills i år att få henne trygg nog att vara ensam...
2 3
Svar
48
· Visningar
2 703
Senast: Nepenthe
·
Hästhantering Detta är en ganska lång historia och jag kan ha svårt för att vara kort och koncist. 2022 blev mitt halvblod ensam och behövde...
3 4 5
Svar
93
· Visningar
6 986
L
Samhälle Först så JA jag ska själv klart kolla med mamma och pappa som känner hennes föräldrar väldigt bra! Men jag är en sån person som be höver...
2 3
Svar
55
· Visningar
2 817
Senast: TinyWiny
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Vad gör vi? Del CXCVI
  • Kämpa på
  • Dejtingtråden del 37

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp