Vad ska jag göra? - hjälp

[Nypon]

Hej!

För ett par veckor sedan fick jag hem min valp som jag längtat så efter.

Nu sitter jag här och har ångest.

Som planeringsfreak har jag redan räknat med allt praktiskt. Det jag inte räknade med var det emotionella.

Jag är inte alls förtjust i småbarn, och att ha valp liknar just att ha småbarn mycket mer än jag kunnat föreställa mig. Jag är helt själv, dvs. valpen är med mig 24h/7 och jag har ingen avlastning, vilket gör omställningen från fri fågel till "mamma" extra påtaglig.

Det känns som jag har en kvarnsten om halsen, jag kan knappt andas, får inte vara själv nån gång. När jag vaknar känns det bra i 2 timmar, sedan längtar jag efter att det ska bli kväll och jag ska få gå och lägga mig. Det värsta är att valpen är trevlig och glad som de ska vara och jag förmår inte längre att njuta av det, jag tappar humöret när den gör fel och får i princip gå gå in på toa för att inte ilskan ska gå ut över den.

Samtidigt har jag ju längtat efter hund, jag vill ha en kamrat ute på gården som kan följa med ut i skogen, rida ut tillsamans med, träna agillity och lydnad.

Nu ligger den här och fiser så att hela huset luktar bajs och jag vill bara gråta, för jag känner ingen glädje när jag ser den.....

Hjälp, vad ska jag göra?

 

[Hermelin]

Sv: Vad ska jag göra? - hjälp

Ring uppfödaren och säg att du ångrat dig och vill lämna tillbaka den. Ju yngre valpen är desto lättare är det att omplacera den.

 

[Wassego]

Sv: Vad ska jag göra? - hjälp

Håller med Hermelin, ring uppfödaren. Det där låter inte alls som en bra situation varken för dig eller valpen. Det vore kanske bättre för dig att skaffa en vuxen hund som redan gått igenom "småbarnsåren"? Om du ens vill ha någon hund när du irriterar dig på att den fiser, då är det kanske bättre att ha djur som inte bor inne.
Men för valpens (och din egens) skull tycker jag att du ringer uppfödaren bums, det finns säkert någon annan som vill ha valpen och ju förr desto bättre.

 

[Swat]

Sv: Vad ska jag göra? - hjälp

Jag håller med tidigare skribenter!

Mår du så dåligt över att ha valp, så kontakta uppfödaren och var HELT ärlig! SVälj all ev. stolthet och be att få lämna igen valpen omgående!
Ingen av er kommer må bra om du bara "står ut" med valpen utan att finna några positiva sidor med "valpskapet".

Bli dagmatte eller liknande om du känner för det! Men när valpfisar får världen att rasa så känns det som att ett hundägande är fel just nu!

/Swat

 

[Nypon]

Sv: Vad ska jag göra? - hjälp

Tack för era svar och råd.

Det lutar väl åt att svälja stoltheten och ringa till uppfödaren.

Visst kan jag hitta positiva sidor med valpägandet också, speciellt som jag verkar ha fått en relativt okomplicerad valp. Hon är jättesnäll att köra i bilen, rolig att leka med, lär sig snabbt, trevlig att gosa med. Jag ser fram emot att gå valpkurs som vi är anmälda till....
Det är liksom inget fel på henne egentligen.

Felet ligger hos mig. Jag trodde jag skulle känna som med hästarna (mitt överaskningsföl som föddes vid helt fel tillfälle i mitt liv) att efter tankarna, "vad har jag gjort" så skulle känslan av ömhet och samhörighet infinna sig. Jag har inget emot att rasta, pyssla, och allt annat. Det är kännslan av att helt ha förlorat sin frihet och enga tid som får mig att tappa andan, tålamodet, viljan. Å andra sidan blir det väldigt ensamt här ute utan sällskap och då är en hund perfekt.

Jag tycker inte synd om mig själv, det är valpen det är synd om. Under sin vakna tid vill hon leka, ha närhet osv. Själv är jag något av en ensamvarg och har ingen lust att leka och busa flera timmar om dagen, speciellt inte när massa jobb väntar på mig på gården. Min far och bror kommer varje dag och hjälper till med det som ska fixas på gården och själv sitter jag inomhus och hoppas att valpen snart ska somna så att jag kan smita iväg en liten snabbis och hjälpa dem.

Om man kan få en garanti att om några månader så är valpen typ mer som en vuxen hund så kan jag stå ut och försöka hålla god min sålänge... men just nu känns det tufft.

 

[LitenPrickigPonni]

Sv: Vad ska jag göra? - hjälp

Hej!
Nu ligger den här och fiser så att hela huset luktar bajs och jag vill bara gråta, för jag känner ingen glädje när jag ser den.....

Hjälp, vad ska jag göra?

Även jag håller med de tidigare (visa ) skribenterna. Att ha valp ska kännas underbart, men givetvis går det upp och ned. I bland kan man känna sig lite trött när allt går emot, när den har bajsat inne och bitit sönder det femtioelfte paret strumpor.

Men om det inte bara är en dålig dag så gör som tidigare talare skrev, ring uppfödaren som säkert kan hitta ett annat hem till valpen.

Valpen kommer nog göra någon mycket lycklig, precis som min omplaceringsvalp gör mig glad (och trött i bland ).

Lycka till och hoppas du hittar din drömhund! (Varför inte satsa på vuxen hund på direkten?)
Det kanske bara inte var helt rätt med valp just nu...

 

[Lilljessicah]

Sv: Vad ska jag göra? - hjälp

Jag instämmer med de andra. Speciellt nu andra gången du skrev så vill jag påminna dig om att det är din insats nu som i stora drag kommer att spegla din valps vuxna liv.

 

[Belethien]

Sv: Vad ska jag göra? - hjälp

Skaffa katt, de är inte beroende på samma vis
Lämna tillbaka valpen och skaffa en katt eller möjligtvis en äldre omplaceringshund.

Jag vet inte alls vad du förväntade dig men att ha valp är tufft och det ser du såhär i efterhand. Tyvärr borde någon nog ha satt sig ned med dig och förklarat att detta är en unge och kommer ALLTID att vara det för resten av sitt liv. Du kommer inte kunna göra allt du vill, du kommer inte kunna leva ett fritt liv utan alltid bli tvungen att skynda hem till hunden i tid och otid. Så är det och något man får leva med om man, som "ensam-mamma", vill ha hund!

Jag kände på ett liiitet vis som du, d.v.s. jag längtade tills min valp skulle bli stor så att vi kunde börja på allvar med allting men ändå var jag otroligt glad och kär i min lilla valp även den tiden då vi inte kunde göra "allt det där" en vuxen hund kan. Jag längtade så det knakade och hon växte ju upp tillslut ändå, det fick ta sin tid.
Fast jag tog med min valp ut till stallet, hon höll sig alltid nära och var lydig redan från första stund så hon följde med mig på promenad, ridturer och stallvistelser men allting gick ALLTID i hennes takt. Att vara ute på gården med valpen knallandes omkring dig medan du fixar och donar ser jag inte som ett problem och det är bra motion för en liten så länge du inte tvingar henne till saker hon inte orkar!

Du får helt enkelt göra ett svårt val. En så underbar valp som din verkar vara kan tappa mycket livlust om hon inte känner sig älskad. Om du inte passar med henne bör du lämna tillbaka henne och titta dig om efter något i stil med en vuxen hund, bli dagmatte eller skaffa en katt.

 

[fijja]

Sv: Vad ska jag göra? - hjälp

Tack för era svar och råd.

Det lutar väl åt att svälja stoltheten och ringa till uppfödaren.

Visst kan jag hitta positiva sidor med valpägandet också, speciellt som jag verkar ha fått en relativt okomplicerad valp. Hon är jättesnäll att köra i bilen, rolig att leka med, lär sig snabbt, trevlig att gosa med. Jag ser fram emot att gå valpkurs som vi är anmälda till....
Det är liksom inget fel på henne egentligen.

Felet ligger hos mig. Jag trodde jag skulle känna som med hästarna (mitt överaskningsföl som föddes vid helt fel tillfälle i mitt liv) att efter tankarna, "vad har jag gjort" så skulle känslan av ömhet och samhörighet infinna sig. Jag har inget emot att rasta, pyssla, och allt annat. Det är kännslan av att helt ha förlorat sin frihet och enga tid som får mig att tappa andan, tålamodet, viljan. Å andra sidan blir det väldigt ensamt här ute utan sällskap och då är en hund perfekt.

Jag tycker inte synd om mig själv, det är valpen det är synd om. Under sin vakna tid vill hon leka, ha närhet osv. Själv är jag något av en ensamvarg och har ingen lust att leka och busa flera timmar om dagen, speciellt inte när massa jobb väntar på mig på gården. Min far och bror kommer varje dag och hjälper till med det som ska fixas på gården och själv sitter jag inomhus och hoppas att valpen snart ska somna så att jag kan smita iväg en liten snabbis och hjälpa dem.
Om man kan få en garanti att om några månader så är valpen typ mer som en vuxen hund så kan jag stå ut och försöka hålla god min sålänge... men just nu känns det tufft.

Men varför krångla till det så? Den kan väl i stället på sin vakna pigga tid hänga med dig ut när du jobbar på gården? Den kan springa omkring och undersöka, busa och grejja och du kan hjälpa far och bror och därmed inte sitta instängd inomhus?

Det låter verkligen inte som du vill ha valp och då är det nog bäst att ringa uppf. Är det bara stoltheten som hindrar dig så tycker jag att du ska svälja den genast!

 

[Skogstrollet]

Sv: Vad ska jag göra? - hjälp

Det tar ganska många månader innan den är som en "normal vuxen hund", beroende på vad det är för ras. När valptiden är över kommer en gänglig tonårsperiod då valpen istället för att vara klängig blir flängig och börjar testa gränser m.m.

Är du inte beredd att lägga ner jobb det närmsta året på att forma din valp till den vuxna hund du vill ha så lämna tillbaka den och sök efter en "färdig" omplaceringshund som har några år på nacken istället.

Att ha valp ÄR jobbigt, speciellt utan avlastning, men känner man inte glädjen som kompenserar för det jobbiga så kan jag tänka mig att valpen känns som en fotboja.

Vad är det för ras på hunden? *nyfiken i en strut*

 

[apocalypsen]

Sv: Vad ska jag göra? - hjälp

Fast det är en stor omställning när man skaffar hund.
Jag känner igen känslan av panik och stress.

När vi fick hem vår omplacering så blev jag helt sönderstressad och känslan av bundenhet var enorm. Hunden var så uppe i varv att man inte kunde lämna den själv ens i 5 minuter för att springa ner till korvmojjen och köpa på sig lite mat.

Efter en vecka var vår vanligtvis välstädade lägenhet, ett gigantiskt kaos och hundskrället hade satt repor i ytterdörren, varje prommenad var som att gå igenom en skärseld och jag var så slut att jag bara satt och grät och inte visste vart jag skulle ta vägen. Ringde min mamma som tröstade och sade att varenda hundvalp som har tagits hem till familjen genom åren så har hon alltid funderat på att lämna tillbaka dem till kenneln åtskilliga gånger.

Det är tokjobbigt att bli hundägare på heltid om man inte är van vid att vara bunden på det viset.

 

[Nypon]

Sv: Vad ska jag göra? - hjälp

Belethien:
...En så underbar valp som din verkar vara kan tappa mycket livlust om hon inte känner sig älskad....

Det är just det jag ser på valpen, den tappar allt mer lusten och den sätter sig och tittar oförstående på mig och undrar varför jag inte vill leka eller är intresserad av den.

fijja:
...Men varför krångla till det så? Den kan väl i stället på sin vakna pigga tid hänga med dig ut när du jobbar på gården? Den kan springa omkring och undersöka, busa och grejja och du kan hjälpa far och bror och därmed inte sitta instängd inomhus?...

Jodå, jag tar med den ut, men vi bor dels nära en 70 - väg och dels så springer valpen hem hela tiden, så ska den vara med ut så får jag ha den i koppel, annars får jag hämta den vid ytterdörren var 20:e minut och oroa mig dör om den springer ut på vägen.

Skogstrollet:
...Att ha valp ÄR jobbigt, speciellt utan avlastning, men känner man inte glädjen som kompenserar för det jobbiga så kan jag tänka mig att valpen känns som en fotboja...

Jag har jättesvårt att hitta "glädjen", tycker mest synd om valpen och har konstant dåligt samvete för att jag inte har lust att förgylla dess vardag med lek och bus.

Apocalypsen:
...Det är tokjobbigt att bli hundägare på heltid om man inte är van vid att vara bunden på det viset...

Man tycker ju att man ska vara van vid att vara uppbunden, jag är ju van vid hästarna, men med dem har jag aldrig känt äns en bråkdel såhär som jag gör nu, hästarna har alltid varit övervägande kul och dem har jag inte ångrat en sekund fast de har upptagit nästan all min lediga tid.

 

[Jaahl]

Sv: Vad ska jag göra? - hjälp

Jag har råkat ut för det där med en valpköpare en gång och jag köpte tillbaka valpen efter en vecka... känner man så vet jag inte om det inte är bäst.

Om man kan få en garanti att om några månader så är valpen typ mer som en vuxen hund så kan jag stå ut och försöka hålla god min sålänge... men just nu känns det tufft.

Är det en liten valp du har köpt så är den inte vuxen om ett par månader, utan fortfarande just en valp, bara i lite större (och lite mer krävande, lite mindre sovande) format. Om ytterligare några månader är det en unghund vilket på många sätt kräver mer av dig som ägare än en liten valp. Nästa höst har du en relativt vuxen (om än fortfarande ung) hund...

Tror inte man riktigt kan jämföra hästägande och hundägande. Självklart kräver hästar mycket arbete och tid men man har dem inte runt sig och i sitt hem dygnet runt. En häst som fått sin omvårdnad är ju nöjd med att vara i stallet/hagen och lever inte MED sin människa på samma sätt som en hund. Båda är flockdjur, men skillnaden är att hästen får sitt huvudsakliga flockbehov tillfredställt av artfränder - för hunden så är DU dess flock. Vilket naturligtvis ställer en del krav på dig i form av umgänge och stimulans. Nu har ju inte valpar några stora krav på motion och aktivering - att "bara vara med" är oftast allt en valp vill och behöver, men om du tycker att även det är jobbigt och besvärande, tja, då vet jag inte om hundägandet är något för dig? Vuxna hundar har ju samma grundläggande behov.

 

[LitenPrickigPonni]

Sv: Vad ska jag göra? - hjälp

Har du bestämt hur du ska göra?

 

[Lena Furberg]

Sv: Vad ska jag göra? - hjälp

Jag håller med tidigare skribenter - nu får du vara stark som få och ringa uppfödaren, erkänna hur du känner det och be att få lämna tillbaka valpen. Det värsta som kan hända är att uppfödaren låter purken - och det är ett övergående obehag som du får stå ut med Du har varit stark och modig och gjort vad som är bäst. Alla gör vi misstag i livet - dem ska vi lära oss av och försöka rätta till där det går.
Jag tror du kommer att känna en enorm lättnad om du fått lämna tillbaka valpen. Valpen får ett nytt liv hos någon som vill och kan ge den all den tid den behöver, och du kan gå vidare, en erfarenhet rikare och med gott samvete! Ring redan nu! Lycka till!

 

[Skogstrollet]

Sv: Vad ska jag göra? - hjälp

Skulle det hjälpa tror du att lämna valpen till någon över helg och få en andningspaus och känna efter hur det "skulle kunna kännas" att lämna tillbaka den? Ibland är de nödvändigt med en paus och känna saknaden för att verkligen inse hur mycket du faktiskt gillar den?

(Fruktansvärt valpsjuk skogstroll fikar efter lite valpgos... )

 

[Satis]

Sv: Vad ska jag göra? - hjälp

Jag vill inte råda dig till varken det ena eller andra, däremot känner jag igen mig!

Att ha valp är som att ha bebis, det är ett jobb på heltid, valpen skiter, sover och äter och förstör däremellan! Jag är jätteglad att valptiden är över och jag nu kan njuta av min unghund som jag kan jobba med på ett helt annat sätt.

Tycker gott du kan ta med dig valpen ut på gården. När min kille var valp och inte orkade gå hade jag honom i en liten ryggsäck (så han kunde kika ut) när jag red, i stallet fick han vara med och busa.. när han blev trött la han sig i sin lilla korg brevid katten och somnade. Han har fått en jättebra känsla för djur och hästar eftersom han fått vara med överallt.

Väljer du att behålla valpen, var inte rädd att ta med den, orkar den inte gå så ha med den i en väska eller bär den. Det får självklart inte gå till överdrift men jag antar att du lever ett ganska så normalt liv.

 

[Ramona]

Sv: Vad ska jag göra? - hjälp

Jag tycker också att du krånglar till det. Alldeles för mycket.

Om du är rädd för att hunden ska springa ut på vägen, sätt upp ett staket! Hur svårt kan det vara? Hundsäkra din trädgård.

Sen undrar jag hur du hade tänkt att det skulle vara att ha hund? Vad var planen? Hur skulle det kännas?

Själv älskar jag valptiden och hade gärna bara haft valpar och lämnat in dem någonstans när de blir runt 7-9 månader gamla, för att få tillbaka dem vältränade och trevliga som 6-7 åringar. Men alla är vi olika. Och just den där olikheten gör att man ibland har åsikter och "måsten" som andra inte har.

Först och främst måste du ta kontroll och makt över din hund. Den ska inte styra över ditt liv! Så om du är rädd att hunden springer runt och gör grejer du inte vill, bygg en hundgård och stoppa in den där när du vill vara ledig och kunna slappna av.

Samma sak inne om du vill vara ifred. Stoppa in hunden i hundgården.

Givetvis ska inte hunden sitta i hundgården helt själv större delen av dygnet, men när du vill vara "ledig". Sen är ju mycket en träningsfråga. Orkar du med att lära hunden "gå och lägg dig" och att den faktiskt ligger kvar där så är det ju skönt. Då får du lite lugn och ro inne också. Hunden är inte själv, men den ligger still och hänger inte efter. Men, det du har är en valp och valpar är efterhängsna. Och eftersom de är valpar så tar de precis all den uppmärksamheten de får. Ju mer uppmärksamhet hunden får ju mer kräver den.


Känner du dock att du ångrar hela köpet och att vi faktiskt vill ha en vuxen hund, så ring till uppfödaren och se vad den kan göra. Kanske kan du få byta ut valpen mot en vuxen hund som inte ingår i avelsverksamheten längre. Tex en tik som inte ska ha fler kullar!!

 

[Dentaku]

Sv: Vad ska jag göra? - hjälp

Jag känner också igen mig en hel del. Om det verkligen känns outhärdlig och du märker att valpen påverkas är det nog bäst att du åtminstone ringer och pratar om hur du känner med uppfödaren. Samtidigt håller jag med Skogstroll och Ramona - finns det något annat sätt som du kan få en andningspaus på? Jag hade också längtat i princip hela mitt liv när jag väl fick möjlighet att skaffa hund, allt var väldigt väl planerat, valpen snäll och okomplicerad - och jag blev helt förskräckt över hur svårt jag hade att knyta an till honom! Faktum var att det nog var först när han skulle höftledsröntgas och låg sövd och ynklig och jag började gråta som jag insåg hur mycket han betydde för mig.

I mitt fall var det helt enkelt lite hundfri tid då och då som behövdes. Även i dagsläget kan det vara skönt att någon annan tar hand om honom just för att få känna att jag verkligen längtar efter honom. Är du säker på att du inte har någon som kan ge dig lite avlastning åtminstone någon gång ibland?

 

[Nypon]

Sv: Vad ska jag göra? - hjälp

Tack alla för råd och stöd och för att ni är förstående, det känns lite som tabu att inte älska valpar/spädbarn med allt vad som hör till.

Jag ringde uppfödaren och lämnade tillbaka valpen. Det känns som rätt beslut, min katt tyckte det samma.

Tack för hjälpen, ibland är Buke ovärderligt!