Vad ska jag säga?

Sv: Vad ska jag säga?

Ja jag får la testa nästa vecka och se hur det känns, vore ju skönt om det funkade med halvtid ett tag. Men 2 veckor känns ju galet lite.
Jo dom skrev ju in mig till nå psyk-team och dom skulle ringa upp mig inom 24 timmar, så dom ringer väl någon gång i morgon.

Mm dessa skitbilar!
Men äsch vad du är söt :love:
 
Sv: Vad ska jag säga?

Jo självklart är det ju bra om det fungerar med halvtid men bara så att du får tid att läka också.

Men det är väl klart att jag vill hjälpa dig om jag kan! :love:

Kramar
 
Sv: Vad ska jag säga?

Ja jag får se vad samtalshjälpen säger som jag förhoppningsvis får börja med väldigt snart. För läkaren var väldigt oroa för mig, noga med att fråga så jag hade vänner och så, bekymrad över att jag bodde själv.
Men han frågade liksom ingenting. I höstas frågade dom ju om jag hade några fysiska symtom, hur det var med sömnen osv. Men denne frågade ingenting, utan jag bara berättade allt som hänt.

Du är en av dom finaste människor jag nånsin träffat!

Kram
 
Sv: Vad ska jag säga?

Berättade även för D att jag vart hos läkaren idag och jag är sjukskriven på halvtid i 2 veckor nu till att börja med. När han fråga varför, så sa jag att det var för att jag känner att det går åt helvete igen och jag vill inte hamna där jag var i höstas igen. Han sa typ: "Ja det är ju inte bra om det går åt helvete..." karlar och känslor.. :p Men nu vet han iallafall lite vad som försigår..
 
Sv: Vad ska jag säga?

Ja jag får se vad samtalshjälpen säger som jag förhoppningsvis får börja med väldigt snart. För läkaren var väldigt oroa för mig, noga med att fråga så jag hade vänner och så, bekymrad över att jag bodde själv.
Men han frågade liksom ingenting. I höstas frågade dom ju om jag hade några fysiska symtom, hur det var med sömnen osv. Men denne frågade ingenting, utan jag bara berättade allt som hänt.

Du är en av dom finaste människor jag nånsin träffat!

Kram

Läkaren kanske blev så chockad över allt du berättade att han faktiskt kom av sig och glömde att fråga allt det andra för det borde han ju ha gjort.

Hoppas verkligen att du får en riktigt bra samtalskontakt så att du känner att det är rätt person och verkligen kan prata med henom.

Ja män och känslor... Det är alltför få som faktiskt kan prata känslor på riktigt men jag hoppas att han ändå kan förstå och försöka stötta dig i detta.

Men tack! Det är något av det finaste någon har sagt till mig någonsin. Nu blir jag ju tårögd ju.

Jag finns på fb om du behöver mig. Känn absolut inte att du tränger dig på eller att du stör för det gör du inte och skulle jag inte ha möjlighet att svara just då så svarar jag så fort jag kan.

Kramar!
 
Senast ändrad:
Sv: Vad ska jag säga?

Ja jag blev lite förvånad över att han inte frågat något. Men å andra sidan så är han nog lite lustig läkare, för läser man mitt sjukintyg så vill man bara skratta. Han skrev: "Orkar inte arbeta med sådan rygg smärta har hel del värk pat måste kunna lyfta tunga saker har svårighet att utföra dammsugning har även svårt för vridrörelser". Skrämmande hur dåliga läkare får vara på svenska språket. :p

Det hoppas jag med, för jag har försökt mig på psykolog en gång för flera år sedan, men det klickade inte. Där kände jag mig bara dum, hon gav mig verkligen känslan av att bara vara gnällig så dit gick jag bara en gång.

Ja det är ju tyvärr så, att många har svårt för det. Han är ändå en av dom bättre jag träffat. Men han gav mig ändå känslan av att det var bra att jag tog tag i det och var faktiskt seriös idag när jag behövde det. Han har annars den fula ovan att "fjanta" bort jobbiga saker. Dessutom gav han mig faktiskt lite bekräftelse idag på att han faktiskt tycker om mig och saknar mig, när jag verkligen behövde det.


Äsch det är så! Jag är så imponerad av dig, att vara så sjuk som du är och ha så mycket med sitt eget och ÄNDÅ orka finnas där för människor som du egentligen inte alls behöver bry dig om. Och dessutom alltid ha så mycket kloka saker att säga. Nu är ju inte jag religiös för fem öre, men hade jag varit det så hade jag trott att du var en ängel :love:
Och tydligen inte nog med det, du läser mina tankar också tydligen, för jag känner mig ganska jobbig ibland.


Massa kramar!
 
Sv: Vad ska jag säga?

Ja jag blev lite förvånad över att han inte frågat något. Men å andra sidan så är han nog lite lustig läkare, för läser man mitt sjukintyg så vill man bara skratta. Han skrev: "Orkar inte arbeta med sådan rygg smärta har hel del värk pat måste kunna lyfta tunga saker har svårighet att utföra dammsugning har även svårt för vridrörelser". Skrämmande hur dåliga läkare får vara på svenska språket. :p

Det hoppas jag med, för jag har försökt mig på psykolog en gång för flera år sedan, men det klickade inte. Där kände jag mig bara dum, hon gav mig verkligen känslan av att bara vara gnällig så dit gick jag bara en gång.

Ja det är ju tyvärr så, att många har svårt för det. Han är ändå en av dom bättre jag träffat. Men han gav mig ändå känslan av att det var bra att jag tog tag i det och var faktiskt seriös idag när jag behövde det. Han har annars den fula ovan att "fjanta" bort jobbiga saker. Dessutom gav han mig faktiskt lite bekräftelse idag på att han faktiskt tycker om mig och saknar mig, när jag verkligen behövde det.


Äsch det är så! Jag är så imponerad av dig, att vara så sjuk som du är och ha så mycket med sitt eget och ÄNDÅ orka finnas där för människor som du egentligen inte alls behöver bry dig om. Och dessutom alltid ha så mycket kloka saker att säga. Nu är ju inte jag religiös för fem öre, men hade jag varit det så hade jag trott att du var en ängel :love:
Och tydligen inte nog med det, du läser mina tankar också tydligen, för jag känner mig ganska jobbig ibland.


Massa kramar!

Ojdå! Hoppas att intyget duger bara men annars får vi hoppas att din arbetsgivare tar kontakt med läkaren. Märkligt att han inte skrev den egentliga orsaken?

Om du skulle få någon som du känner att du inte klickar med så lova mig att du begär att få byta då. Du måste verkligen få hjälp nu och kan inte bara strunta i det för att terapeuten inte är bra. Sedan kan det ibland vara så att första gången man träffar någon så funkar det inte men efter några gånger visar det sig att det ändå fungerar riktigt bra. Nervositet kan göra konstiga saker med människor har jag lärt mig.

Vad skönt att han inte fjantade bort det. Det är ju fruktansvärt när människor gör det när man behöver dem som bäst. Skönt också att han sa saker som du behöver höra.

Jag vet själv att jag kan känna mig ganska jobbig ofta eftersom jag behöver så mycket hjälp. Jag tror att nästan alla människor känner sig jobbiga ibland av en eller annan orsak och att då få veta att det är helt okej, du behöver inte känna dig jobbig, det är så mycket värt. Som när jag inte längre klarade av att gå några längre sträckor utan faktiskt fick inse att det var rullstol nästa. Jag kände mig skitjobbig när jag blev tvungen att fråga min sambo om han kunde tänka sig att köra mig i rullstol när vi var ute (jag kan ju inte rulla själv för mina armar och händer är för trasiga för det). Det var jättejobbigt och jag drog mig länge för att fråga. Eller alla andra vardagsgrejer som jag inte längre klarar av att göra. Det är jobbigt att behöva hjälp helt enkelt och jag som alltid har klarat mig själv vet verkligen hur jobbigt det är att faktiskt behöva andra människor. Bara det här att jag inte klarar av att stå upp och prata. Fast jag vet att jag kommer få skitont så gör jag det ibland. Så himla dumt och onödigt istället för att säga att nä, nu kan jag inte stå upp längre utan måste sätta mig. Man drar sig för så mycket dumt som ger en obehag av olika slag helt i onödan för oftast tar ju människor det väldigt bra. Min sambo sa bara -ja det får jag ju göra då. När jag frågade om han kunde köra mig i rullstolen. Sedan var det inte mer med det även om jag fortfarande är superkänslig för när någon säger att det är jobbigt att köra mig eller att det är tungt att lyfta i och ur rullstolen i bilen fast jag vet att det egentligen bara är ett konstaterande. Det är ju tungt.

Jag vill finnas för andra som jag alltid har gjort men det kan jag ju inte längre på samma sätt och kan jag då hjälpa någon eller peppa någon genom cyberrymden så är jag glad för det. Jag har ju mycket tid att tänka på och egentligen så tror jag inte att jag har så mycket klokt att säga för ofta vet ju personen det innerst inne men behöver höra det ändå ifrån någon annan.
Sedan är det ju så att på buke så kan jag vara så aktiv i trådar som jag orkar vara. Om jag inte orkar en dag så orkar jag helt enkelt inte hur gärna jag än vill men att hjälpa någon genom att bara finnas och lyssna via pm eller fb är inte jobbigt för mig. Visst kan det bli kortare svar om jag har en usel dag med mycket ont i händer/fingrar eller att jag har svårt för att sitta uppe men då säger jag ju det men lyssnar och tar in gör jag alltid och jag vill inte att folk ska dra sig för att skriva. Jag svarar ju när jag har ork och tid till det.

Någon ängel är jag nog inte heller men jag försöker vara en bra medmänniska :) Jag kan helt enkelt inte strunta i någon som jag tror kan behöva ett tröstande ord. Jag vet ju vad jag själv hade velat ha och jag försöker vara den medmänniskan personen behöver precis som jag själv behöver när jag mår dåligt eller att livet är allmänt skit. Bara att få prata av sig, sitta och skriva en massa nonsens eller allvarliga saker kan ju göra att det släpper och man mår bättre. Att man känner att man kan lämna saker där och slipper gå och släpa på det mer. För mig är det guld värt och då vill jag försöka ge det till andra också. Lyckas jag då med det så är ingen gladare än jag för det.

Kramar
 
Sv: Vad ska jag säga?

Det kan möjligtvis vara så att han skrev ryggont för att han vill vara säker på att fsk godkänner sjukskrivningen. Det kan vara så att hans senaste erfarenheter är att de inte alltid godkänner mer vaga besvär som oro/ångest om det inte finns någon mer tydlig diagnos. Det händer ju att fsk nekar.
 
Sv: Vad ska jag säga?

Det kan möjligtvis vara så att han skrev ryggont för att han vill vara säker på att fsk godkänner sjukskrivningen. Det kan vara så att hans senaste erfarenheter är att de inte alltid godkänner mer vaga besvär som oro/ångest om det inte finns någon mer tydlig diagnos. Det händer ju att fsk nekar.

Det där är min spontana teori också. När jag sjukskrevs efter pappas död var läkaren väldigt noga med att fokusera på att jag inte kunde sova och därmed inte klarade av mitt jobb. Det var förvisso helt sant, det går inte att t.ex. stå i en utbildningssal och vara engagerad och inspirerande en hel dag om man inte sovit på ett par veckor. Men det var ju inte sömnbristen i sig jag mådde sämst av utan det var ju smärtan och sorgen och ångesten av att ha förlorat min pappa som knäckte mig.
 
Sv: Vad ska jag säga?

Hur går det med dig?

Kramar


Jo det gick ganska bra, var hos prinsen i lördags, i annat stall igår och sen kom D så fick träffa han igår kväll och ha honom här i natt iallafall. Sen var jag hos psykolog-studenten(ja en student pracka dom på mig) i förmiddags och det gick väl okej, hon kändes lite fjantig, men får ge henne en chans till för idag var ju mest "intro".


Men så när jag skulle till jobbet förut så gav bilen upp, eller ja iallafall bromsarna. Så nu har jag en bil som är helt obrukbar eftersom enda bromsen jag har är handbromsen. Så ja, känns ju jävligt kul.
 
Sv: Vad ska jag säga?

Fördelen med en student är att det är gratis för dig och att du får många fler möten än om du går genom husläkaren som oftast har en begränsning i antal möten. Det finns ju även privata psykologer om man vill gå till en sådan det kostar mer men man kan styra bättre vem och hur länge man vill gå.
 
Sv: Vad ska jag säga?

Vad märkligt, så har det inte varit för mig när jag gått via psykologutbildningen till deras studenter. Det är inte så att det är en psykolog som gör sin AT som du går hos?
 
Sv: Vad ska jag säga?

Nästan 2 månader fick jag ha någon i mitt liv som fick mig att må bra. Synd bara att det bara var jag som vart kär.


Jag orkar inte mer.
 
Sv: Vad ska jag säga?

Inte för att vara taskig,men det kunde jag ha talat om för dig för flera dagar sen,med ledning av vad du själv skrivit.
Tror tom någon annan som är snällare än mig hintande lite om det.
Är du körduglig,vill ha en axel o grina på och en spark i baken från en realist och kaffe + hundpussar,så är du välkommen hit.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Ursäkta rörig text, men det är natt. Jag vet inte var jag ska vända mig för att få hjälp. Jag mår jättedåligt och är desperat. Har...
Svar
6
· Visningar
857
Kropp & Själ Jag tror att jag "gått i väggen". I lördags gick ett av akvarierna här hemma sönder och så även jag. Det kändes som att allt rasade runt...
2 3 4
Svar
75
· Visningar
5 378
Senast: Jahaja
·
Kropp & Själ Jag har tidigare aldrig haft några större problem med att prata inför folk. Jag har absolut varit nervös inför tal eller större...
2
Svar
25
· Visningar
1 598
Skola & Jobb Ni vet när man hela tiden får höra att ”du är så stark” och hela kroppen och själen skriker ”jag orkar inte mer”. Hela livet har jag...
3 4 5
Svar
93
· Visningar
5 956

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp