- Svar: 3
- Visningar: 651
Jag är trött på att vara trött. Idag har jag inte ens kommit ut på min dagliga promenad. Jag låg kvar i sängen nästan fram till lunch. Sedan gick jag upp och åt. Därefter har jag legat och vilat på min yogamatta av ull. Sedan kom jag upp, plockade med lite grejer i köket (som knappast påverkade helhetsintrycket), men blev trött ganska snabbt och sen blev jag sittande med slutna ögon i fåtöljen. Och nu är det på väg att bli mörkt igen.
Jag har mensvärk idag och har tagit 2 alvedon brus men jag har fortfarande ont. Värdelöst.
Jag har ju inte ätit särskilt bra senaste månaderna. Maten har så klart betydelse för måendet. Frågan är bara hur jag ska kunna äta bättre. I frysen har jag en färdig gryta som är riktigt nyttig. Haken är att jag behöver yoghurt till den plus att jag måste koka grönsaker till den innan den går att äta. Och där kör jag fast. Jag skulle egentligen kunna äta bara den grytan i några månader, men måste då tillaga en ny sats då och då. En sats är ungefär 7 portioner. Tänk så fint det hade varit om någon kunde ställa fram mat framför näsan på mig så jag bara behövde stoppa det i munnen, tugga och svälja. Tyvärr måste jag ratta det där själv.
Det känns som om jag är i en nedåtgående spiral hela tiden. Jag lyckas inte ta mig upp och inget blir bättre.
Jag frågade ju en jag känner i förrgår om hon kunde visa mig den utrustning som används vid blodprovstagning och visa hur den används och fungerar. Hon var på julfest just då men skulle återkomma. Det har hon inte gjort så jag tror att det kanske är bortglömt. Jag skulle behöva komma över tröskeln och få ett blodprov genomfört för att se hur jag ligger till. Men det sitter så jäkla långt inne.
Kanske har jag gått upp i arbetstid för fort också. Jag klarar nätt och jämt 50% men det tycks inte vara tillräckligt lite för att återhämtning ska kunna ske.
Jag avskyr den här situationen. Dessutom är jag rädd för FK. Jag har förbrukat 2 månaders sjukskrivning. Det är 4 månader kvar till utsorteringsgränsen
. Jag är nervös. Innan dess har jag nog inte ens hunnit påbörja någon terapi. Och jag lyckas inget vidare att själv få ordning på något.
Jag har mensvärk idag och har tagit 2 alvedon brus men jag har fortfarande ont. Värdelöst.
Jag har ju inte ätit särskilt bra senaste månaderna. Maten har så klart betydelse för måendet. Frågan är bara hur jag ska kunna äta bättre. I frysen har jag en färdig gryta som är riktigt nyttig. Haken är att jag behöver yoghurt till den plus att jag måste koka grönsaker till den innan den går att äta. Och där kör jag fast. Jag skulle egentligen kunna äta bara den grytan i några månader, men måste då tillaga en ny sats då och då. En sats är ungefär 7 portioner. Tänk så fint det hade varit om någon kunde ställa fram mat framför näsan på mig så jag bara behövde stoppa det i munnen, tugga och svälja. Tyvärr måste jag ratta det där själv.
Det känns som om jag är i en nedåtgående spiral hela tiden. Jag lyckas inte ta mig upp och inget blir bättre.
Jag frågade ju en jag känner i förrgår om hon kunde visa mig den utrustning som används vid blodprovstagning och visa hur den används och fungerar. Hon var på julfest just då men skulle återkomma. Det har hon inte gjort så jag tror att det kanske är bortglömt. Jag skulle behöva komma över tröskeln och få ett blodprov genomfört för att se hur jag ligger till. Men det sitter så jäkla långt inne.
Kanske har jag gått upp i arbetstid för fort också. Jag klarar nätt och jämt 50% men det tycks inte vara tillräckligt lite för att återhämtning ska kunna ske.
Jag avskyr den här situationen. Dessutom är jag rädd för FK. Jag har förbrukat 2 månaders sjukskrivning. Det är 4 månader kvar till utsorteringsgränsen
. Jag är nervös. Innan dess har jag nog inte ens hunnit påbörja någon terapi. Och jag lyckas inget vidare att själv få ordning på något.
