Vänjer man sig?

Jag sover med öronproppar och har gjort så de senaste 25 åren. Jag är hyperkänslig mot ljud när jag ska sova och har jag inga öronproppar somnar jag inte.

Största anledningen till att jag behöver öronproppar är en snarkande vovve ;-). Har jag inte vant mig hittills, kommer jag nog aldrig göra det.

Det är nog så att man är olika känslig helt enkelt. För min del funkar det utmärkt med öronpropparna :)

/Lizzie
 
Jag är en sån som för en massa väsen och bökar när jag sover. Jag är med andra ord en riktig jäkla plåga, har jag förstått av tråden :cry::down: Jag snarkar, jag pratar, jag tuggar, jag suckar och jag rör runt som en elvisp och trillar ner i golvet.

Det var synd om min man. Honom råkade jag knuffa ner från sängen, oftast hade jag 80% av sängen och han 20..... Jag tryckte helt enkelt på tills han flyttade sig. Vad som faktiskt hjälpte var att byta sida i sängen. Då sov jag lite lugnare. Och tystare och knuffades inte.

Är jag trött sover jag igenom det mesta. Jag vaknar ganska lätt av t.ex. snarkande, men somnar om igen lika fort igen när jag har "kollat läget" på vad som väckte mig.

När jag hade någon att sova med så sa jag ofta att jag ville somna först innan han, för på något sätt kändes det lättare och tryggare. :o
 
Ja men eller hur! Man kan säga "oi, babe, you're snoring" men "babe, för fan, you're breathing" är väl kanske lite märkligare.

Haha! Men det ÄR mysigt att sova med någon :love: Så länge hen inte hörs!

Jag håller helt med! De enda ljud jag inte kan vänja mig vid är andetag och snarkningar. Allt annat går bra, flygplan, festande ungdomar, trafik, allt. Men inte ljudet av en människa. Det är helt rubbat, men så är det.
 
Jag håller helt med! De enda ljud jag inte kan vänja mig vid är andetag och snarkningar. Allt annat går bra, flygplan, festande ungdomar, trafik, allt. Men inte ljudet av en människa. Det är helt rubbat, men så är det.

Jag är precis likadan.
Jag pallar med att hundarna snarkar men inte när sambon snarkar (eller andas tungt)
 
Nej, jag vänjer mig inte. Men sambon har slutat att snarka nu när han har gått ned i vikt. Tur för honom, emellanåt har kudden hängt över hans huvud...
 
Jag kan inte heller sova när de spinner. Om jag är riktigt stressad och trött samtidigt, kan jag inte ens koppla av när de spinner.

Det är något med alla ljud som hänger ihop med andningen som är väldigt svårhanterligt, för mig.
 
Efter 10 år så stör jag mig fortfarande på makens snarkande. Jag sover dock sämre utan honom i sängen. Han tillför en trivselfaktor som överväger snarkandet.
 
Maken snarkade. Rejält.
Det fick mig trygg och varm. Jag somnade så gott när han snarkade bredvid mig.

Idag kan jag inte ens föreställa mig hur det skulle vara med någon annan i samma säng. Fast jag antar att det skulle bli likadant - att jag blev trygg och varm av hans ljud och sova bättre än annars.

Men om det inte är en man jag älskar, så är det tvärtom. Jag tvingas ibland dela rum med någon annan kvinna på konferenser och kurser. Sover inte en blund! Jag klarar inte att dela rum med någon som jag inte är emotionellt nära. Jag klarar knappt att dela rum med min vuxna dotter.
 
Har än så länge inte vant mig vid sambons och hundens snarkningar (efter snart 3 år). Här gäller det för mig att somna först och sova hårt (den delen brukar inte va ett problem för mig). Men jag som titt som tätt vaknar nån gång på natten, har fått sova både i soffan och gästrummet pga att jag legat och försökt somna om. Där ligger jag och försöker somna, men börjar irritera mig på snarkattackerna från två håll. När jag väl börjat störa mig på att de snarkar, så är det bara att ta kudde och täcke och gå och sova någon annanstans. För få tyst i sovrummet går inte.
 
Efter åtta år med timmerstockssnarkningar och gnisslande tänder på sambon så nej, man vänjer sig inte. Någonsin. Däremot så underlättar det att somna först, för man vänjer sig iallafall såpass att man inte vaknar. Eller, jag iallafall.

Vissa nätter ligger jag vaken i timmar och vrider mig om jag inte har hunnit somna först, och blir totalt vansinnig undertiden. Brukade sparka och slåss av ren frustration tidigare eftersom han verkligen inte går att väcka när han sover heller. Nu har jag gått över på annan krigsföring och kittlar honom i näsan eller petar i öronen. Hähäh. Åh äntligen något som hjälper för stunden.

Men någon här kanske vet, hur normalt är det för en välmusklad trettioåring i normalt mot smalt hull att snarka så hårt att man väcker hela huset? Visserligen rökare men lät likadant på snus. Jag menar verkligen onormalt höga snarkningar, sånt som väcker folk i andra rum genom stängda dörrar?

Sambon hävdar självklart att man inte kan gå till doktorn, för det är inget dom kan göra något åt.
 
Han snarkar, gnisslar tänder, "tuggar" hårt så det gnisslar, mumlar och "gnyr" som en hund.

Har han något problem med kroppen som gör att han låter så här? Sömnapné eller dyligt?
Låter det mindre om han ligger på sidan/magen/ryggen?
Har han alltid varit sådan här?
Hur är han på morgonen? Trött? Grinig?

Jag skulle be honom kontrollera sig hos läkaren.

/Squie - som aldrig vänjer sig med ljud och alltid sover med öronproppar.
 
Åh jag skulle aldrig stå ut!! :eek: Min sambo vill skeda mig när vi ska sova men jag kan seriöst inte stå ut med att höra honom andas i örat på mig. Han snarkar inte ens! Bara andas lite lätt. Ibland när han sover och jag hör honom andas och blir tokig så petar jag på honom och låtsas som att han snarkar för det känns för vrickat att bara "hörru, jag står inte ut med att höra dig andas!".

Haha, kärleken är blind (och döv) :D

Tillägg: Min pappas polare snarkar jättemycket när han sover på rygg. Hans lösning blev att spänna på sig ett bälte innan läggdags, som han fäst en tennisboll vid. Bältet fästes högt upp - strax under skulderbladen, så att bollen hamnade mitt vid ryggraden. Obehaget när han hamnade på rygg blev tillräckligt stort för att han skulle lägga sig på sidan i stället och voila! No more snarkning.
Kanske kan vara ett tips till er med snarkande partners, om det är så att dom snarkar mest när dom sover på rygg?
 
Senast ändrad:
@Migo Haha, han kanske hämtade inspiration från det klippet :D Han sa dock att det var viktigt att det bara var en boll, för hade man fler var det mer bekvämt och vändningseffekten uteblev…
 
Jag håller helt med! De enda ljud jag inte kan vänja mig vid är andetag och snarkningar. Allt annat går bra, flygplan, festande ungdomar, trafik, allt. Men inte ljudet av en människa. Det är helt rubbat, men så är det.
Precis så är det för mig med!
 
Jag har blivit rätt duktig på att sova trots alla möjliga störningar eftersom jag bor i höghus och jobbar nätter (jobbade enbart natt i flera år). Man blir van med att gå upp och ta emot paket av brevbäraren, att det är ljust, att nån ringer på dörren, att folk klampar omkring, dammsuger, klipper gräset, lyssnar på musik.

Men fan. Om fästmannen druckit ens en liten liten klunk öl så snarkar han (eller andas sådär ljudligt). Och det kan jag bara inte klara av. Som tur är dricker han väldigt sällan. Kanske han borde dricka mera så att jag vänjer mig?

Hunden brukar snarka, eller vakna och gå och undersöka något i hemmet. Eller typ slicka sig i rumpan med jätte högt smaskljud :yuck:. Som tur är räcker det med att jag knäpper med fingrarna, så lägger hon sig ner och somnar om/slutar snarka. Funkar sämre med fästmannen.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Mindre kombi?
  • Bärstol
  • Svensk politik nr 3

Hund, Katt, Andra Djur

  • Kattsnack 10
  • Valp 2024
  • Uppdateringstråd 29

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp