Världen krymper

Ibland vet jag inte varför jag sitter och skriver här. Den kakafoni med kommentarer som blir efter dagboksinläggen är rätt jobbig. Men samtidigt är det min ventil och mitt sätt att rensa hjärnan, även om allt jag tänker på inte går att skriva om.

Jag har pratat med Seniorens ägare idag. Det är lika bra att jag slutar rida helt. Jag har dåligt samvete för det och känner mig som en svikare. Ägaren hinner inte hålla igång båda hästarna själv och det är svårt att hitta medryttare här. Hon har bett mig försöka hjälpa till ett tag till, tills hon hittar en annan lösning.

Men vad jag ska göra med resten av mitt liv, vet jag inte. Allt är tungrott. Drömmarna är liksom nerstoppade i någon byrålåda och jag orkar knappt tänka tanken på att gå ut och skörda i trädgården utan blir mest stressad över det hela. Och jag trivs inte i mitt hem heller. Huset är så mörkt då det saknas söderfönster. Det finns bara i badrummet och i hallen på övervåningen. Att bara ha ett fönster åt öster, ett fönster åt väster och två små fönster åt norr ger inte tillräckligt med ljus. Köket är husets största rum och det har bara ett pyttelitet fönster åt norr. Ska jag få in ljus från söder måste jag riva båda verandorna och badrummet. Och allt är slitet inomhus och jag orkar inte ta tag i det heller. Sen känns det ofta ganska rått inomhus även om det är 20 grader inne. De där söderfönstren hade kunna släppa in värme och ljus i huset.

Men om jag säljer hela skiten så vore det som att ge upp en dröm jag kämpat för i 20 år. Och om jag hyr ut det, vart ska jag ta vägen? Ska jag ge upp alla drömmarna helt och hållet? Vem är jag då? Bara ett tomt skal utan mening eller mål? Ibland leker jag med tanken att hyra ut huset, säga upp mig och sticka iväg och volontärjobba någonstans. Men det skulle bli förfärligt lite pengar att leva för. Jag kommer ju trots allt ändå att få fortsätta amortera då lånen är bundna 1½ år till. Och skulle jag bli sjuk, då skulle det gå riktigt illa ekonomiskt. Då skulle jag inte kunna volontärjobba längre.

Sen har jag ju ingen som helst anknytning till orten jag bor på. Det är ensamt. Väldigt ensamt. Och jag orkar inte ens prata med folk. Det är ingen idé. Jag kan liksom ändå inte tänka mig att någon står ut med mig i längden. Det är ju liksom bara titta på hur min (obefintliga) bekantskapskrets ser ut.

 

[TinyWiny]

Vet du, att inse att det som var en dröm inte blev som man trodde och i det läget ta nytt beslut är inte att ge upp sina drömmar. Det är att ge sig själv en chans att skapa nya drömmar och nya mål.

 

[Magiana]

Vet du, att inse att det som var en dröm inte blev som man trodde och i det läget ta nytt beslut är inte att ge upp sina drömmar. Det är att ge sig själv en chans att skapa nya drömmar och nya mål.

Vadå nya drömmar? De drömmar jag har, har jag haft hela livet. De är min identitet. Att radera drömmarna är samma sak som att radera min identitet. Och då är jag ingenting. Då finns det ingen mening alls med livet.

 

[Gnist]

Fast just det där huset, just vid den här tiden i ditt liv verkar ju inte ge dig speciellt mycket positivt, så kanske är ditt drömliv inte tänkt ska vara där du är nu. Kanske finns det ett bättre ställe där du verkligen känner ända in i själen att du landat rätt när du finner det.

Och då blir ju frågan om det inte är värt att inse att just det här stället är inte din dröm, ge upp det och gå vidare mot målet?

 

[TinyWiny]

Men du raderar inga drömmar. Du letar upp nya drömmar, nya mål. Nu har du provat att bo där. Du har kämpat tappert men nu tar det mer än det ger. Kanske är det då dags att gå vidare. Att släppa det tunga för att ge det ljusa en chans att komma fram. Din dröm om ett eget hus kanske inte ens behöver förändras. Kanske är det bara så att just det här huset inte är ditt hem?

När drömmar går i kras så känns det just så. Som att man raderar sin identitet men så behöver det inte alls vara. Kanske tog man fel, att just det där man trodde var ens dröm inte var det. Att ens dröm bara väntar på en någon annanstans på att bli hittad. Jag har tagit fel fler gånger än jag vill tänka på och det är tungt som tusan att inse att det var fel men det är först när man har insett det som man ger den riktiga drömmen en chans.

 

[stjarnhimmel]

Vadå nya drömmar? De drömmar jag har, har jag haft hela livet. De är min identitet. Att radera drömmarna är samma sak som att radera min identitet. Och då är jag ingenting. Då finns det ingen mening alls med livet.

Är det drömhuset du har nu? Är det huset som du har drömt om?
Ger huset dig energi?

 

[Magiana]

Fast just det där huset, just vid den här tiden i ditt liv verkar ju inte ge dig speciellt mycket positivt, så kanske är ditt drömliv inte tänkt ska vara där du är nu. Kanske finns det ett bättre ställe där du verkligen känner ända in i själen att du landat rätt när du finner det.

Och då blir ju frågan om det inte är värt att inse att just det här stället är inte din dröm, ge upp det och gå vidare mot målet?

Det blir ingen skillnad om jag flyttar. Det blir för det första bara jobbigt att flytta, inget blir bättre och jag kommer fortfarande att var lika ensam som nu.

 

[TinyWiny]

Det blir ingen skillnad om jag flyttar. Det blir för det första bara jobbigt att flytta, inget blir bättre och jag kommer fortfarande att var lika ensam som nu.

Men det kan du omöjligt veta om du inte släpper taget om det som suger energin ur dig nu.

 

[Gnist]

Det blir ingen skillnad om jag flyttar.

Fast det vet du ju inte.

Att inte trivas där man bor suger alldeles för mycket energi och glädje ur livet som helhet. Där man bor ska man känna ro, kunna ladda batterierna och slappna av. Kan man inte det så bor man inte på rätt ställe och för en utomstående så ser det ut som att det bara kan bli bättre för dig av att släppa det där energislukande stället och gå vidare.

 

[EmmaW]

Jag tror det menas att du har en dröm om ett hus på landet med fin trädgård, ett hus du trivs i och där du kan odla det du vill och kanske ha lite höns som du tidigare nämnt.

Men det är inte såhär som du lever nu som är din dröm. Vägen att omvandla det du har till din dröm är ett livslångt 24 timmars projekt. Jag tror inte det var såhär du tänkte dig din dröm.

Jag tror du nog gjorde som jag gjort några gånger, gått på en drömnit.
Man ger inte upp drömmen för att man lämnar det man har just då, man lämnar det man trodde skulle bli ens dröm men inte blev för att hitta en ny väg till drömmen.

I ditt fall ett hus du trivs i med inget större renoveringsbehov så du hinner pyssla i trädgården som du vill.

 

[Magiana]

Jag tror det menas att du har en dröm om ett hus på landet med fin trädgård, ett hus du trivs i och där du kan odla det du vill och kanske ha lite höns som du tidigare nämnt.

Men det är inte såhär som du lever nu som är din dröm. Vägen att omvandla det du har till din dröm är ett livslångt 24 timmars projekt. Jag tror inte det var såhär du tänkte dig din dröm.

Jag tror du nog gjorde som jag gjort några gånger, gått på en drömnit.
Man ger inte upp drömmen för att man lämnar det man har just då, man lämnar det man trodde skulle bli ens dröm men inte blev för att hitta en ny väg till drömmen.

I ditt fall ett hus du trivs i med inget större renoveringsbehov så du hinner pyssla i trädgården som du vill.

Det är nog nästan omöjligt att hitta ett hus som inte är felrenoverat. Något nybyggt hus ska jag inte ha för nästan alla är det fel på. Dessutom har jag inte råd med ett nytt hus. Jag vill ha ett hus före 1950, helst så orört som möjligt därför att då är det minst sannolikt att huset är felrenoverat eller innehåller fel material. Och är det orört, ja då är det renoveringsbehov. Det går inte att komma ifrån.

 

[Tora]

@Magiana du lär knappast vara den första i världshistorien som kommit på att det där med eget hus inte riktigt är ens grej. Eller att man köpt fel hus. Eller att man inte trivs på landet. Eller......

 

[Magiana]

@Magiana du lär knappast vara den första i världshistorien som kommit på att det där med eget hus inte riktigt är ens grej. Eller att man köpt fel hus. Eller att man inte trivs på landet. Eller......

Men var ska jag bo då? I en grotta?

 

[avslutat medlemskap]

När jag flyttade från villaförorten där jag växte upp och blev heltidslantis så blev jag lovad att få köpa torpet jag bodde i och som tillhörde gården jag jobbade på men det var bara fagra löften så efter 3 år sökte jag nåt annat, ett eget ställe där jag inte var mer eller mindre livegen (nej arbetsgivaren var inget rolig alls att ha att göra med så fort nåt kostade pengar). Det enda som fanns till salu var det här nergångna fuskbyggda öderucklet med en ladugård-loge som taket var på väg ner i, inte det mest optimala men allt går att göra nåt av så jag har rustat i etapper, skaffat billigt byggnadsmaterial (hela ladugårdstaket kostade 800:- + skruv då det är ett nerblåst försäkringsärende från ett annat ställe som jag köpte för skrotvärdet och håller livet ut) och byggt sågverk av skrot då jag fick hur mycket vindfällen som helst gratis bara jag hämtade dom i grannarnas skogar. Virke är ingen bristvara och nu har jag avtal med Byggmax så allt sekunda kommer hit och är billigare än ved.

Jag trivs trots alla skavanker, bygger och fixar som jag vill ha det och framför allt så är det MITT!
Man får gräva där man står helt enkelt och det beror bara på en själv om det ska gå framåt eller gå i stå, även om det ser ut som om inget händer så blir det färdigt till slut och man kan ta tag i nästa projekt. Just nu är det containerinbyggnad så jag kan börja med den bostaden och nu när mörkret fallit bygger jag spilloljebrännare till gamla byggpannan så den kan ge värme till bygget och gamla verkstan när det inte går att jobba ute längre för kyla och skitväder.

Inget blir bättre av att flytta, jag kör med en militär term, "gilla inte läget utan skapa ett läge som du gillar", och det där är väldigt bra att ta till när det känns motigt.

 

[EmmaW]

Det är nog nästan omöjligt att hitta ett hus som inte är felrenoverat. Något nybyggt hus ska jag inte ha för nästan alla är det fel på. Dessutom har jag inte råd med ett nytt hus. Jag vill ha ett hus före 1950, helst så orört som möjligt därför att då är det minst sannolikt att huset är felrenoverat eller innehåller fel material. Och är det orört, ja då är det renoveringsbehov. Det går inte att komma ifrån.

Nej då kommer du aldrig hitta ett hus.
Då får du fortsätta som du gör.
Fast det är ju fel det med.
Finns det någonting någon härinne någonsin sagt som är bra? En enda grej?

 

[Gnist]

Jag trivs trots alla skavanker

Däri ligger skillnaden, DU trivs men om du hade vantrivts, om ditt ställe hade sugit ur all energi, om det inte kändes som hemma, hade du då orkat och velat hållit på som du gör i all oändlighet?

I think not..

 

[avslutat medlemskap]

och jag kommer fortfarande att var lika ensam som nu.

Är det där problemet ligger, ensamheten? I mitt fall har jag valt ensamhet för jag trivs bäst i mitt eget sällskap till vardags, jag har kompisar som jag träffar lite då och då men det är inga som jag "fått" bara sådär utan vi har samma intressen eller också har vi nytta av varann på ett eller annat sätt.

 

[Tora]

Men var ska jag bo då? I en grotta?

Tält kanske?



Du får väl hitta ett boende som passar dig bättre. Eller åka iväg som volontär. Istället för att se det som ett problem så se det som en möjlighet att göra något nytt, något annat. Kanske hitta ett nytt jobb någonstans i Sverige (eller utanför Sverige) och sedan helt enkelt se vart livet tar dig.

 

[avslutat medlemskap]

Däri ligger skillnaden, DU trivs men om du hade vantrivts, om ditt ställe hade sugit ur all energi, om det inte kändes som hemma, hade du då orkat och velat hållit på som du gör i all oändlighet?

I think not..

Jag trivs faktiskt överallt bara det inte är för mycket folk runt mig, som villaghettot jag växte upp i och där alla hade åsikter om vad den och den gjorde eller inte gjorde men landet är friheten och bra grannar skaffar man sig genom att ha lite kontakt som senare blommar ut i vänskap.
Det byggdes ju ett nytt hus 100 meter längre upp längs vägen och flyttade in människor jag aldrig tidigare träffat men som nu räknas in bland mina bästa vänner då vi har mycket gemensamma intressen.

 

[Wingates]

Förutom det kloka som de andra säger så tror jag att du måste ta kontakt med vården.
Annars kommer du aldrig komma ur det här.