Världen krymper

Ibland vet jag inte varför jag sitter och skriver här. Den kakafoni med kommentarer som blir efter dagboksinläggen är rätt jobbig. Men samtidigt är det min ventil och mitt sätt att rensa hjärnan, även om allt jag tänker på inte går att skriva om.

Jag har pratat med Seniorens ägare idag. Det är lika bra att jag slutar rida helt. Jag har dåligt samvete för det och känner mig som en svikare. Ägaren hinner inte hålla igång båda hästarna själv och det är svårt att hitta medryttare här. Hon har bett mig försöka hjälpa till ett tag till, tills hon hittar en annan lösning.

Men vad jag ska göra med resten av mitt liv, vet jag inte. Allt är tungrott. Drömmarna är liksom nerstoppade i någon byrålåda och jag orkar knappt tänka tanken på att gå ut och skörda i trädgården utan blir mest stressad över det hela. Och jag trivs inte i mitt hem heller. Huset är så mörkt då det saknas söderfönster. Det finns bara i badrummet och i hallen på övervåningen. Att bara ha ett fönster åt öster, ett fönster åt väster och två små fönster åt norr ger inte tillräckligt med ljus. Köket är husets största rum och det har bara ett pyttelitet fönster åt norr. Ska jag få in ljus från söder måste jag riva båda verandorna och badrummet. Och allt är slitet inomhus och jag orkar inte ta tag i det heller. Sen känns det ofta ganska rått inomhus även om det är 20 grader inne. De där söderfönstren hade kunna släppa in värme och ljus i huset.

Men om jag säljer hela skiten så vore det som att ge upp en dröm jag kämpat för i 20 år. Och om jag hyr ut det, vart ska jag ta vägen? Ska jag ge upp alla drömmarna helt och hållet? Vem är jag då? Bara ett tomt skal utan mening eller mål? Ibland leker jag med tanken att hyra ut huset, säga upp mig och sticka iväg och volontärjobba någonstans. Men det skulle bli förfärligt lite pengar att leva för. Jag kommer ju trots allt ändå att få fortsätta amortera då lånen är bundna 1½ år till. Och skulle jag bli sjuk, då skulle det gå riktigt illa ekonomiskt. Då skulle jag inte kunna volontärjobba längre.

Sen har jag ju ingen som helst anknytning till orten jag bor på. Det är ensamt. Väldigt ensamt. Och jag orkar inte ens prata med folk. Det är ingen idé. Jag kan liksom ändå inte tänka mig att någon står ut med mig i längden. Det är ju liksom bara titta på hur min (obefintliga) bekantskapskrets ser ut.

 

[Mabuse]

Ja och det var Magiana och hon ser inte dina inlägg. Pratar du altså med Ingen?

Hon hade inte mig på ignore då. Nu pratar jag ju med dig, t ex. Det är ju så forumet fungerar, det syns ju inlägget vilket inlägg det är man svarar på?

När jag såg att hon satte mig på ignore så slutade jag prata med henne, det skulle ju vara meningslöst. Men det betyder ju inte att jag inte kan prata med andra.

 

[Alexandra_W]

Hon hade inte mig på ignore då. Nu pratar jag ju med dig, t ex. Det är ju så forumet fungerar, det syns ju inlägget vilket inlägg det är man svarar på?

När jag såg att hon satte mig på ignore så slutade jag prata med henne, det skulle ju vara meningslöst. Men det betyder ju inte att jag inte kan prata med andra.

Med all respekt, men varför ska du prata med andra i någons dagbokstråd? Okej i en forumtråd men i en dagbokstråd?

 

[Hyacinth]

Hon hade inte mig på ignore då. Nu pratar jag ju med dig, t ex. Det är ju så forumet fungerar, det syns ju inlägget vilket inlägg det är man svarar på?

När jag såg att hon satte mig på ignore så slutade jag prata med henne, det skulle ju vara meningslöst. Men det betyder ju inte att jag inte kan prata med andra.

Men du är ju för smart för att hålla på såhär. Detta är ju dagboksdelen, inte forumdelen. Man kan och bör väl ända hantera dem olika.

 

[Hyacinth]

Heja dig @Magiana ! Så sjukt bra av dig. Det kommer väl gå upp och ner i måendet ett tag men så glädjande att höra att du tycker det verkar vara på väg åt rätt håll. Jag håller med @niphredil om att du verkar vara både snäll och omtänksam, jag skrev ju att det du erbjöd en annan användare var det finaste jag sett på buke. Att erbjuda så mycket när man mår dålig är inte fy skam alls.

 

[Magiana]

Heja dig @Magiana ! Så sjukt bra av dig. Det kommer väl gå upp och ner i måendet ett tag men så glädjande att höra att du tycker det verkar vara på väg åt rätt håll. Jag håller med @niphredil om att du verkar vara både snäll och omtänksam, jag skrev ju att det du erbjöd en annan användare var det finaste jag sett på buke. Att erbjuda så mycket när man mår dålig är inte fy skam alls.

Det känns lite bättre. Och jag funderar på hur jag ska ordna livet framöver för att det ska funka. Får jag bara ordning på tankarna, hur jag hanterar saker m.m., samt ersätter åtminstone en del av mitt jobb med annat, så kan det bli helt okej. Att fortsätta med 8 timmar om dagen framför en dator är nog inte sunt.

 

[Vallmo]

Jag instämmer med vad @Hyacinth och @niphredil skriver.

Du är väldigt klarsynt och resursstark trots att du mår så dåligt som du gör.
Det är ganska ovanligt att kunna vara så i en sån situation som du är i.
Och att dessutom orka ha intresse för omvärlden och bry sig om andra är otroligt bra. Det är väldigt fina egenskaper. Och bra egenskaper. Du ska vara väldigt stolt över det och jag tror det kommer vara egenskaper som hjälper dig väldigt mycket med ditt eget tillfrisknande.

 

[Magiana]

Jag instämmer med vad @Hyacinth och @niphredil skriver.

Du är väldigt klarsynt och resursstark trots att du mår så dåligt som du gör.
Det är ganska ovanligt att kunna vara så i en sån situation som du är i.
Och att dessutom orka ha intresse för omvärlden och bry sig om andra är otroligt bra. Det är väldigt fina egenskaper. Och bra egenskaper. Du ska vara väldigt stolt över det och jag tror det kommer vara egenskaper som hjälper dig väldigt mycket med ditt eget tillfrisknande.

Det där med att vara resursstark är förvisso bra men kan också ställa till det då jag faller på eget grepp så att säga. Jag märker inte alltid när jag blir trött. Jag har ju en liten duracellkanin som bor i mig och så fort jag har lite tillgänglig energi så frågar den vad vi ska göra. Den frågade för första gången på ett tag igår. Mitt svar blev "ingenting". Men idag har den fortsatt att fråga och det har triggat en stressrespons. Det var t.o.m. så jag fick ont i magen av det idag. Så jag måste lära mig att tämja min duracellkanin.

 

[Vallmo]

Det där med att vara resursstark är förvisso bra men kan också ställa till det då jag faller på eget grepp så att säga. Jag märker inte alltid när jag blir trött. Jag har ju en liten duracellkanin som bor i mig och så fort jag har lite tillgänglig energi så frågar den vad vi ska göra. Den frågade för första gången på ett tag igår. Mitt svar blev "ingenting". Men idag har den fortsatt att fråga och det har triggat en stressrespons. Det var t.o.m. så jag fick ont i magen av det idag. Så jag måste lära mig att tämja min duracellkanin.

Det håller jag med dig om! Alltså att du klarar av mycket praktiskt och pressar dig själv till att nå resultat. Plikttrogen är du också.

Men, det jag främst tänkte på när jag skrev resursstark var att du klarar av att förstå dina känslor, förstå var dom kommer ifrån, hur du ska hantera känslan osv.
Sen att du hittat olika strategier för att komma i balans, till exempel yoga och promenader.
Du är också resursstark för att du kan formulera dig så bra.
Och sist, men inte minst, du står upp för dig själv. Till och med när du mår så dåligt som du gör nu och har gjort ett tag.

När man mår som du gör (depression) så brukar vanligtvis alla dom här faktorerna inte fungera alls eller åtminstone inte särskilt väl.

 

[Magiana]

Det håller jag med dig om! Alltså att du klarar av mycket praktiskt och pressar dig själv till att nå resultat. Plikttrogen är du också.

Men, det jag främst tänkte på när jag skrev resursstark var att du klarar av att förstå dina känslor, förstå var dom kommer ifrån, hur du ska hantera känslan osv.
Sen att du hittat olika strategier för att komma i balans, till exempel yoga och promenader.
Du är också resursstark för att du kan formulera dig så bra.
Och sist, men inte minst, du står upp för dig själv. Till och med när du mår så dåligt som du gör nu och har gjort ett tag.

När man mår som du gör (depression) så brukar vanligtvis alla dom här faktorerna inte fungera alls eller åtminstone inte särskilt väl.

Jag har ju en vana att jobba med mig själv. Det var mitt heltidsjobb när jag var långtidssjukskriven för panikångest (som vården gav upp på). Så jag använder vad jag lärt mig på vägen.