Vågar man bli hundägare?

[ii-ssa]

Har min första egna hund nu, en Dansk-svensk gårdshund som fyller 2 år i april nästa år bästa jag gjort

 

[Silver Girl]

Sååå värdefulla svar jag fått här! Mässor var ett bra sätt att se flera raser, och vilka olika träningsformer det finns måste jag kolla upp.

Jag var helt fascinerad av kvinnan som dansade med sin hund på talang för några år sedan. Agility och rally ser också jättekul ut! Jag tävlade aldrig med hästen direkt, men tyckte det var roligt att träna mot ett mål. Så vill jag tänka med hunden också. Det ger extra motivation tycker jag!

Utseende är lätt att förföras av, men jag ska komma ihåg att annat går före. Storlek kan få spela lite roll ändå, inte allt för stor eller pytteliten! Pälsvård är jag inte rädd för, är frisör i grunden och gillar att pyssla med saxar, maskiner och borstar om det skulle behövas

Dansa med hund kan du göra med i princip alla raser så länge du inte siktar på SM. Jag har sett både shiba och bracco italiano på tävling. Men så klart lättare med mer följsam ras.
Tävlingsformerna heter freestyle och heelwork-to-music om du vill läsa lite om dem. Brukar gå att hitta program från de lägre klasserna på Youtube också, samt självklart också högsta nivån från t ex Crufts.

 

[Askur2017]

Dansa med hund kan du göra med i princip alla raser så länge du inte siktar på SM. Jag har sett både shiba och bracco italiano på tävling. Men så klart lättare med mer följsam ras.
Tävlingsformerna heter freestyle och heelwork-to-music om du vill läsa lite om dem. Brukar gå att hitta program från de lägre klasserna på Youtube också, samt självklart också högsta nivån från t ex Crufts.

Tack för tipsen!!

 

[Bulldoozer]

Tack för tipsen!!

De sporter du beskriver kan de flesta raser hänga på då de är relativt självbelönande och roliga. Särskilt i de lägre klasserna . Tävlar både agility och rally med corgin och har testat på freestyle och heelwork to music med förra corgin .

För bruksgrenar och lydnad är det en stor fördel med hundar som är lite "tränings-idioter" och har både träningsvilja, energi och mental uthållighet.

Eftersom du dessutom är frisör kanske bukes standardsvar för personer som söker "lagom" mycket hund som är träningsvilliga passar: pudel . De finns i flera storlekar och min uppfattning är att stor-pudlarna oftast är lite lojare än när man går ner i storlek. Tränar med en som har otroligt fräsiga små pudlar i small klassen i agility .

 

[Askur2017]

De sporter du beskriver kan de flesta raser hänga på då de är relativt självbelönande och roliga. Särskilt i de lägre klasserna . Tävlar både agility och rally med corgin och har testat på freestyle och heelwork to music med förra corgin .

För bruksgrenar och lydnad är det en stor fördel med hundar som är lite "tränings-idioter" och har både träningsvilja, energi och mental uthållighet.

Eftersom du dessutom är frisör kanske bukes standardsvar för personer som söker "lagom" mycket hund som är träningsvilliga passar: pudel . De finns i flera storlekar och min uppfattning är att stor-pudlarna oftast är lite lojare än när man går ner i storlek. Tränar med en som har otroligt fräsiga små pudlar i small klassen i agility .

Har en moster som haft pudlar! Det skulle nog kunna passa bra faktiskt Ska prata lite mer med henne känner jag

 

[Bulldoozer]

Har en moster som haft pudlar! Det skulle nog kunna passa bra faktiskt Ska prata lite mer med henne känner jag

Jag tycker själv att pälsvård är så trååkigt annars hade risken varit att en hamnade här, men man ska aldrig säga aldrig .

 

[dobbis]

Jag tycker själv att pälsvård är så trååkigt annars hade risken varit att en hamnade här, men man ska aldrig säga aldrig .

Även jag skulle kunna tänka mig en, har haft flera här som träningshundar o dom är skit roliga.
Men så var det den där pälsen.

 

[Pilot]

Till en hästmänniska tycker jag än mer man faktiskt kan skaffa en hund som är mer krut i om man vill lägga tid på träning. Då är man van vid att det kan ta ett gäng timmar/ vecka för att träna och ha kul.

 

[Bulldoozer]

Till en hästmänniska tycker jag än mer man faktiskt kan skaffa en hund som är mer krut i om man vill lägga tid på träning. Då är man van vid att det kan ta ett gäng timmar/ vecka för att träna och ha kul.

Absolut, om ts vet att den vill träna seriöst och mycket. Är man inte säker på det så är en lätt och träningsbar ras en bra första allround-hund för att testa på det mesta. Eftersom ts inte verkar ha nåt emot flera hundar kan man alltid skaffa en hund nummer två som passar in på den gren man vill satsa på sen om man fastnar i hundsport träsket .

 

[Askur2017]

Absolut, om ts vet att den vill träna seriöst och mycket. Är man inte säker på det så är en lätt och träningsbar ras en bra första allround-hund för att testa på det mesta. Eftersom ts inte verkar ha nåt emot flera hundar kan man alltid skaffa en hund nummer två som passar in på den gren man vill satsa på sen om man fastnar i hundsport träsket .

Ha ha, ja nu blir man säkert toknördig igen fast i något helt nytt ändå!! Tänk alla timmar man suttit och tittat på bilder av hovar i genomskärning Eller filmat sig och hästen och kört sekvenser i slow motion!

Det är med skräckblandad förtjusning jag öppnar denna nya dörr!

 

[Tajger]

Efter många år som hästägare tog livet med häst plötsligt slut för oss och nu går jag här med en tom känsla i kroppen.

Så… nu har jag som aldrig ägt eller bott ihop med en hund börjat fundera på om det skulle vara något för mig Det jag saknar sen hästen togs bort är bandet och relationen, ”projektet” med att gå från det föl han var till en välfungerande och välmående individ som visste hur vi skulle agera i alla tänkbara situationer (samtidigt som det höll igång mig rent fysiskt). Jag tänker mig att livet med hund kanske kan fungera lite likt, med skillnaden att hunden bor där vi bor. Då slipper man känslan av att inte finnas i närheten och beroendet av att stallägaren håller koll stora delar av dygnet.

Men några saker sätter ändå stopp för mig och här vill jag gärna höra tankar från er med erfarenheter av hundar:
1. Borde de inte vara två egentligen? Eller är det hästmänniskan i mig som övertänker nu? (Vi människor finns ju men vill inte hundar helst ha en hundkompis också?)
2. Sällskapsras och ”enkel förstagångshund” från seriös uppfödare håller jag som självklart. Men då är det ju oftast valpar man ställer sig på kö till. Klarar man av en valp som helt ny på området? Och med tanke på punkten ovan, klarar man TVÅ valpar?

Där fastnar jag och tänker att jag får hoppas det på något sätt dyker upp två välfungerande vuxna hundar som behöver nytt hem… omplaceringar vågar jag dock inte leta efter som förstahands alternativ då jag är rädd att det kan finnas problem i bakgrunden som en nybörjare inte reder ut.

Ge mig råd

Från att ha haft hästar och ridit hela mitt liv har jag nu sex galna pumi De har ramlat in en i taget, det blev visst lite uppfödning också, så tre är från vår egen kennel Konstaterade tidigt att det är lättare att bära agilityhinder än hopphinder till hästar. (möjligen med undantag för tunnelsäckar ) Det är också mycket smidigare att åka på tävling! Väldigt många i agilityn är fd hästtjejer.
Åtminstone två av våra hade nog egentligen hellre varit ensamhundar. Och två valpar är inte enkelt… titta in i valptråden så ser du lite av mina vedermödor

Lycka till i ditt hundletande!

 

[Askur2017]

Från att ha haft hästar och ridit hela mitt liv har jag nu sex galna pumi De har ramlat in en i taget, det blev visst lite uppfödning också, så tre är från vår egen kennel Konstaterade tidigt att det är lättare att bära agilityhinder än hopphinder till hästar. (möjligen med undantag för tunnelsäckar ) Det är också mycket smidigare att åka på tävling! Väldigt många i agilityn är fd hästtjejer.
Åtminstone två av våra hade nog egentligen hellre varit ensamhundar. Och två valpar är inte enkelt… titta in i valptråden så ser du lite av mina vedermödor

Lycka till i ditt hundletande!

Vilken härlig historia! Ska definitivt börja följa valptråden

 

[Åsa A]

Jag har också gått över från häst till hund för en väldig massa år sedan och jag hamnade direkt på schäfer (pga att jag tog över en hane som min dåvarande sambo hade och där det inte funkade mellan dem) och sen har det rullat på med brukshundar och nu på senare år även två whippets. Tyckte det var förhållandevis lätt att gå från häst till hund, precis som många i tråden skrivit och det har sina fördelar att hundarna inte är så tunga/stora.

 

[Rumpnissen]

Efter många år som hästägare tog livet med häst plötsligt slut för oss och nu går jag här med en tom känsla i kroppen.

Så… nu har jag som aldrig ägt eller bott ihop med en hund börjat fundera på om det skulle vara något för mig Det jag saknar sen hästen togs bort är bandet och relationen, ”projektet” med att gå från det föl han var till en välfungerande och välmående individ som visste hur vi skulle agera i alla tänkbara situationer (samtidigt som det höll igång mig rent fysiskt). Jag tänker mig att livet med hund kanske kan fungera lite likt, med skillnaden att hunden bor där vi bor. Då slipper man känslan av att inte finnas i närheten och beroendet av att stallägaren håller koll stora delar av dygnet.

Men några saker sätter ändå stopp för mig och här vill jag gärna höra tankar från er med erfarenheter av hundar:
1. Borde de inte vara två egentligen? Eller är det hästmänniskan i mig som övertänker nu? (Vi människor finns ju men vill inte hundar helst ha en hundkompis också?)
2. Sällskapsras och ”enkel förstagångshund” från seriös uppfödare håller jag som självklart. Men då är det ju oftast valpar man ställer sig på kö till. Klarar man av en valp som helt ny på området? Och med tanke på punkten ovan, klarar man TVÅ valpar?

Där fastnar jag och tänker att jag får hoppas det på något sätt dyker upp två välfungerande vuxna hundar som behöver nytt hem… omplaceringar vågar jag dock inte leta efter som förstahands alternativ då jag är rädd att det kan finnas problem i bakgrunden som en nybörjare inte reder ut.

Ge mig råd

Jag har också gått från häst till hund (det är vi väll många som har på det här forumet). Men hade en paus på ganska många år mellan. För mig var det en väldigt viktigt att det inte var JAG som skaffade en hund, utan familjen. Och då tog det 10 år för familjen (dv.s maken) att gå med på hund.

Som flera redan sagt, en hund räcker fint. Vi är ju hundars flock, till skillnad från hästar.

Jag skaffade en enkel förstagångshund, renodlad sällskapshund. Jag älskar min hund och han är toppen på alla sätt. Men så här i efterhand när det visade sig att jag visst ville träna och tävla ganska mycket, så borde jag kanske skaffat en hund med lite mer arbetsmoral . Det hade i alla fall gjort livet enklare för mig. Men det visste jag ju inte, så med informationen jag hade då var det helt rätt hund. Och det är han så klart ändå . Men jag håller med andra, som tidigare hästmänniska så tror jag att vi kan gå upp ett par snäpp på vad som krävs i erfarenhet jämfört med någon som aldrig haft djur alls.

 

[BornAgain]

Vad gäller första hund:

1) Fundera på vad du vill göra med din hund och vilken typ av hund du tror att du trivs med
2) Fundera på hur din hunds vardag ser ut (bor du mitt i stan och är beroende av hundvakt kanske du ska bygga ditt hundkontaktnät innan du köper Mallen)
3) Börja klämma och känna på hundar och raser du tror kan passa. Det finns otaliga facebookgrupper och folk älskar att tala om hundar
4) Det finns väldigt, väldigt många roliga sätt att ha hund och roliga hundar så är man ny i hundvärlden kan det hända att man måste iterera processen ett par gånger innan man hittar rätt

Skälen till att man ofta får tipset om enklare "första hundar" beror på att det är svårt att veta hur mycket en okänd människa på nätet är beredd att lägga ned (och har att lägga ned). Hästmänniskor brukar ha koll på att träning (och djurhållning) tar tid, inte alltid sker friktionsfritt och att man ibland mår bra av att ta hjälp. Ibland vill den som frågar egentligen inte ha den hund den frågar om (t.ex. seriös brukshund utan önskan om att träna (utan mer "om jag skaffar Mallen kan jag tänka mig att träna ett par dagar per vecka"), husky för de fina ögonen etc)

Så här orolig var jag när en mig närstående skaffade vorsteh som första hund:
Så här troligt är det att jag skulle tycka det var en lämplig första hund till random människa:

 

[AnneB]

Hej, du har fått många goda råd redan men förutom att hunden ska passa till det du vill göra med den finns det några andra saker man också kan fundera på:
1) Hur viktigt är det att den troligen kan umgås friktionsfritt med andra hundar? Har du tex många kompisar med hund och tänker att du ska umgås med dem med hundarna kan det bli stor skillnad beroende på vilken ras du väljer. Det finns raser där det är ganska okomplicerat att släppa ihop två för varandra okända hundar och andra där ägarna aldrig skulle komma på tanken att göra så.
2) Hur viktigt är det att kunna promenera med hunden lös i skog och mark? Jag själv är mycket ute i naturen med mina hundar och skulle aldrig vilja ha en hund som jag hela tiden måste ha kopplad: Vissa raser har för mycket jaktinstinkt för att det ska vara troligt att man kan ha dem lösa, andra kan genom sin blotta storlek och snabbhet bli en fara för vilt eller andra tamdjur.
Lycka till, det är så mycket roligt som väntar!

 

[Embe]

Inbiten hästtjej som gått över till hundtjej Klart du ska ha hund! Jag tycker att väldigt mycket från hästeriet är applicerbart på hundarna. Till och med inom aveln - har fött upp ett gäng föl genom åren och nu haft ett par valpkullar - klart det är skillnader men samtidigt mycket lika tänk och så mycket lättare att ha valparna hemma

Började med en hund och upplevde att det gick alldeles utmärkt att tillgodose hennes behov av artfränder via kompisars hundar och via träningen. Nu har jag behållt en valp från senaste kullen så nu är de två och har tänkt nöja mig så ett tag men vi får väl se vad det lider

Håller med om allas tips om att kolla in en massa raser, och fundera på alla delar av livet med hund - hur ser vardagen ut och ska den fungera att tex vara med på ett kontor, lös på ridturer, på div familjeaktiviteter, i sammanhang med många andra hundar etc? Och hur ser träningsambitionerna ut?

Vi själva landade i mellanpudel (har en liten och en som blir större). Våra agerar familjehundar till största del och som mina tränings och tävlingskompisar övrig tid. Hade lätt kunnat levla upp träningen, men de är samtidigt nöjda och tillfreds även i perioder av mindre träning.
Jag insåg redan innan vi skaffade hund att många av bruksraser nog skulle blir för krävande ihop med familjelivet och det var viktigt för oss att även hunden skulle få sina behov tillgodosedda i vår vardag, så det var mest sällskapsraser, vattenhundar, några spaniels och några terriers i fokus när vi letade, men ville ändå ha en hund med "will to please" och som gillar att träna och vara med på alla möjliga upptåg. För oss blev pudel spot on Pysslar framförallt med träning/tävling i Rallylydnad, Nosework och en del Agility, men de är även med på vandringar, i längdskidspåret, löpspåret etc (och emellanåt även brevid fotbollsplaner i tid och otid ) - alltid lika pepp och glada med bra off-knapp.

 

[Otherside]

När jag yppade i förbifarten till min hunds uppfödare, att jag kanske skulle köpa två valpar istället för en - var det nära att jag inte fick köpa alls. Jag fick verkligen övertala henne att det bara var ett skämt och inget annat. Detta var en hund av bruksras. Och jag är tacksam att jag inte tog hem två

 

[Roheryn]

Men några saker sätter ändå stopp för mig och här vill jag gärna höra tankar från er med erfarenheter av hundar:
1. Borde de inte vara två egentligen? Eller är det hästmänniskan i mig som övertänker nu? (Vi människor finns ju men vill inte hundar helst ha en hundkompis också?)

Rent lagligt så får man ju ha bara en hund i familjen, då människan/familjen räknas som hundens "flock". Man spenderar ju också normalt sett betydligt mer tid tillsammans med sin hund än vad man gör med sin häst i och med att hunden bor med människorna. Därför brukar hundar trivas även som enda hund i familjen.

Men alldeles bortsett från det tycker jag att det är trevligt med två hundar. Jag har det nu för första gången i livet - en hane på drygt fyra år som vi haft sen han var valp och en femårig tik som vi tog som omplacering förra hösten. Vissa saker är enklare med två hundar (lämna ensamma hemma - de blir ju inte helt ensamma!) medan andra saker blir svårare / mer krävande. Helt klart har de dock VÄLDIGT stor glädje av varandra. Trots att de båda är vuxna hundar så leker de MYCKET på ett sätt de inte gör med oss människor.

2. Sällskapsras och ”enkel förstagångshund” från seriös uppfödare håller jag som självklart. Men då är det ju oftast valpar man ställer sig på kö till. Klarar man av en valp som helt ny på området? Och med tanke på punkten ovan, klarar man TVÅ valpar?

Man blir extremt begränsad i urvalet om man låser sig vid att man ska ha en "ren" sällskapsras. Det finns hundar i många andra rasgrupper som passar jättebra som aktiva familje-/sällskapshundar! Undvik bara de mest extremspecialiserade "arbetsraserna" (oavsett om det är jakt, vallning, bruks eller nåt annat) och se till att läsa på så du får en hund just DU vill ha - du ska leva med hunden i kanske 10-15 år, så välj inte något du inte verkligen vill ha bara för att det skulle vara en "bra förstagångshund".

Det där med valp kontra vuxen hund är INTE som att köpa häst där man (på goda grunder) avråds från unghäst som nybörjare. Att få hem en valp blir lite som att få hem en mänsklig bebis - den behöver mat, omvårdnad, kärlek och trygghet och någon som vänligt vägleder den i hur man uppför sig. Och när den blir lite större så går man på valpkurser och lär sig hur man tränar hund

Och NEJ, man vill INTE ha två valpar samtidigt! Vill man ha två och skaffar båda som valpar skulle jag vilja ha 2-3 år emellan dem.

Där fastnar jag och tänker att jag får hoppas det på något sätt dyker upp två välfungerande vuxna hundar som behöver nytt hem… omplaceringar vågar jag dock inte leta efter som förstahands alternativ då jag är rädd att det kan finnas problem i bakgrunden som en nybörjare inte reder ut.

Alltså - vuxna hundar som behöver nya hem ÄR omplaceringar. Sen kan det ju finnas alla möjliga anledningar till att de behöver nya hem. Min omplacering är en före detta avelstik som bott hos sin uppfödare hela livet tills alla hundarna som bodde där omhändertogs av länsstyrelsen och sedan såldes. Hon har sina issues men är absolut ingen problemhund! Renrasig och stamtavla och jag har haft kontakt med uppfödaren efteråt.

Dock ska du - som jag skrev ovan - inte vara rädd för att skaffa valp. Jag skulle nog normalt sett rekommendera det faktiskt. Personligen känner jag att man får ett annat band med hunden och man har ju en unik möjlighet att forma sin hund som man vill ha den och "växa ihop" som ett team.

 

[Askur2017]

Inbiten hästtjej som gått över till hundtjej Klart du ska ha hund! Jag tycker att väldigt mycket från hästeriet är applicerbart på hundarna. Till och med inom aveln - har fött upp ett gäng föl genom åren och nu haft ett par valpkullar - klart det är skillnader men samtidigt mycket lika tänk och så mycket lättare att ha valparna hemma

Började med en hund och upplevde att det gick alldeles utmärkt att tillgodose hennes behov av artfränder via kompisars hundar och via träningen. Nu har jag behållt en valp från senaste kullen så nu är de två och har tänkt nöja mig så ett tag men vi får väl se vad det lider

Håller med om allas tips om att kolla in en massa raser, och fundera på alla delar av livet med hund - hur ser vardagen ut och ska den fungera att tex vara med på ett kontor, lös på ridturer, på div familjeaktiviteter, i sammanhang med många andra hundar etc? Och hur ser träningsambitionerna ut?

Vi själva landade i mellanpudel (har en liten och en som blir större). Våra agerar familjehundar till största del och som mina tränings och tävlingskompisar övrig tid. Hade lätt kunnat levla upp träningen, men de är samtidigt nöjda och tillfreds även i perioder av mindre träning.
Jag insåg redan innan vi skaffade hund att många av bruksraser nog skulle blir för krävande ihop med familjelivet och det var viktigt för oss att även hunden skulle få sina behov tillgodosedda i vår vardag, så det var mest sällskapsraser, vattenhundar, några spaniels och några terriers i fokus när vi letade, men ville ändå ha en hund med "will to please" och som gillar att träna och vara med på alla möjliga upptåg. För oss blev pudel spot on Pysslar framförallt med träning/tävling i Rallylydnad, Nosework och en del Agility, men de är även med på vandringar, i längdskidspåret, löpspåret etc (och emellanåt även brevid fotbollsplaner i tid och otid ) - alltid lika pepp och glada med bra off-knapp.

Jag blir så pepp av dessa historier om era liv med hundarna!

Nu är nästa steg att föreställa sig vardagen och utefter den hitta en ras som kommer trivas med det liv jag ser framför mig. Har kollat lite på pudel efter ett tidigare tips i tråden och blir mer och mer förtjust får jag säga!