Val utan migration

Om inte samhället ska få bestämma vems verksamheter man vill stödja, vem ska då göra det. Vi har ju beslutat att gemensamt finansiera vårs, skola o omsorg eller hur?

Vård ges efter medicinska behov.
Omsorg ges efter behov.
Skola är lagstadgad närvaro .

Hur tänkte du jämförelsen med de tusentals olika tjänster som kan efterfrågas eller inte efterfrågas av privatpersoner i olika grad?

Ska du ha statliga kontrollanter som bestämmer om behov finns eller ej och därefter bestämma subventionsgrad?

Varför ska staten bestämma vilka tjänstebehov som ska vara lite extra billiga för konsumenten? Varför inte istället en generell momssänkning på tjänster?
 
Vård ges efter medicinska behov.
Omsorg ges efter behov.
Skola är lagstadgad närvaro .
Finansieras offentligt, kan utföras av privata aktörer
Villkoren för detta ska naturligtvis finansiären bestämma eller hur?
 
Vård ges efter medicinska behov.
Omsorg ges efter behov.
Skola är lagstadgad närvaro .

Hur tänkte du jämförelsen med de tusentals olika tjänster som kan efterfrågas eller inte efterfrågas av privatpersoner i olika grad?

Ska du ha statliga kontrollanter som bestämmer om behov finns eller ej och därefter bestämma subventionsgrad?

Varför ska staten bestämma vilka tjänstebehov som ska vara lite extra billiga för konsumenten? Varför inte istället en generell momssänkning på tjänster?

Vård SKA ges efter medicinska behov.
Våra politiker och vår befolkning kräver dock att vård ges efter önskemål i stället.
Idag är det många som egentligen inte har medicinska behov, som nyttjar mycket vård.
Man ser marknadsföring på internet, och begär än det ena och än det andra i provtagnings- och undersökningsväg.
Trenden åt det hållet ökar, vilket vi bland annat kan se i form av den skärpta vårdgarantin. Bedömning inom tre dagar... det blir många besök som kunde ha undvikits om man väntar några dagar till eftersom många symtom är övergående och självläkande (jag tycker också att det är för långa väntetider inom vården men det är inte tre-fyra dagar hit eller dit till vårdcentralen som är problemet i mina ögon utan det halvår ytterligare innan behandling; korta hålltiden till bedömning efter remiss till exempelvis två månader i stället för tre, så har vi gjort större nytta rent medicinskt, men det slår an till befolkningen att korta tiden till förstabesöket).
 
Jag är stenhårt emot vinster inom vård, skola och omsorg. Men där skiljer jag mig tyvärr från min partitillhörighet. Det finns ett skäl att riskkapitalistbolag investerar i det. Och inte är det av sitt hjärtas godhet. Jag vet att det på många sätt är billigare än kommunalvård/skolor men det finns en anledning till det. Man gräver efter vinster där man kan, ofta på elever och lärares bekostnad. Jag är också emot friskolor för att de kan välja vilka elever de accepterar. Plus att skolan ska vara helt neutral! Ingen religion eller dylikt ska vara inblandad. Punkt slut. Det finns/fanns? En kommunal musikskola liksom skolor som riktar sig mot estetiska linjer eller sport utan att de behöver vara friskolor. Jag tänker tex på skidgymnasiet och liknande.

Om du tar bort vinst i ett företag kommer företaget gå i konkurs vid första kundförlust. Det är inte möjligt att driva ett företag utan vinst.
Har du inga pengar i företaget, kan du inte ta en ekonomisk smäll. Du kan inte satsa på rekrytering. Du kan heller ej garantera att personalen har jobb i framtiden.
Vinsten i sig är inte hotet. Det är det vinstuttag som är problemet.
Vinsten är bra och hälsosamt för företaget om den återinvesteras i verksamheten.
 
Om du tar bort vinst i ett företag kommer företaget gå i konkurs vid första kundförlust. Det är inte möjligt att driva ett företag utan vinst.
Har du inga pengar i företaget, kan du inte ta en ekonomisk smäll. Du kan inte satsa på rekrytering. Du kan heller ej garantera att personalen har jobb i framtiden.
Vinsten i sig är inte hotet. Det är det vinstuttag som är problemet.
Vinsten är bra och hälsosamt för företaget om den återinvesteras i verksamheten.

Exakt.
 
Vård SKA ges efter medicinska behov.
Våra politiker och vår befolkning kräver dock att vård ges efter önskemål i stället.
Idag är det många som egentligen inte har medicinska behov, som nyttjar mycket vård.
Man ser marknadsföring på internet, och begär än det ena och än det andra i provtagnings- och undersökningsväg.
Trenden åt det hållet ökar, vilket vi bland annat kan se i form av den skärpta vårdgarantin. Bedömning inom tre dagar... det blir många besök som kunde ha undvikits om man väntar några dagar till eftersom många symtom är övergående och självläkande (jag tycker också att det är för långa väntetider inom vården men det är inte tre-fyra dagar hit eller dit till vårdcentralen som är problemet i mina ögon utan det halvår ytterligare innan behandling; korta hålltiden till bedömning efter remiss till exempelvis två månader i stället för tre, så har vi gjort större nytta rent medicinskt, men det slår an till befolkningen att korta tiden till förstabesöket).
Från trubbnostråden:
http://collievaenner.blogspot.se/2018/04/konsten-att-polisanmala-yrkesutovning.html

"Under diskussionen som följde, berättade jag för mamman att ingenting tydde på allergi och att pojkens kroniska luftvägsirritation hade en mycket troligare förklaring - hennes rökning. Det köpte hon inte. Det blev inte bättre, när jag sa som det är: bästa sättet att dra på barn allergi mot luftburna allergener är att utsätta dem för så mycket tobaksrök som möjligt. Bland annat därför ser barnläkarna inomhusrökning som barnmisshandel. Mamman blev svart i blicken. Det där skulle jag inte lägga mig i. Rökt i lägenheten hade hon alltid gjort, så vad var problemet? Hon hade inte beställt tid för att höra på en massa ovidkommande snack. Hon hade betalat för ett allergitest och inget annat! Så nu fick jag vara så snäll och ordna det – annars skulle hon gå till en bättre doktor och ta upp mina onödiga utläggningar med min chef också. Jag önskade henne lycka till med båda projekten.
Hur det gick? Hon fick förstås sitt allergitest, för tänk om hon hade rätt och jag hade fel? Men testet kom som väntat tillbaka negativt. Blankt, inget napp, ingenting. Pojken hade ingen allergi. Han hade en mamma, som tänkte fortsätta göra precis som hon ville och som trodde att medhåll går att köpa för patientavgiften."
 
Från trubbnostråden:
http://collievaenner.blogspot.se/2018/04/konsten-att-polisanmala-yrkesutovning.html

"Under diskussionen som följde, berättade jag för mamman att ingenting tydde på allergi och att pojkens kroniska luftvägsirritation hade en mycket troligare förklaring - hennes rökning. Det köpte hon inte. Det blev inte bättre, när jag sa som det är: bästa sättet att dra på barn allergi mot luftburna allergener är att utsätta dem för så mycket tobaksrök som möjligt. Bland annat därför ser barnläkarna inomhusrökning som barnmisshandel. Mamman blev svart i blicken. Det där skulle jag inte lägga mig i. Rökt i lägenheten hade hon alltid gjort, så vad var problemet? Hon hade inte beställt tid för att höra på en massa ovidkommande snack. Hon hade betalat för ett allergitest och inget annat! Så nu fick jag vara så snäll och ordna det – annars skulle hon gå till en bättre doktor och ta upp mina onödiga utläggningar med min chef också. Jag önskade henne lycka till med båda projekten.
Hur det gick? Hon fick förstås sitt allergitest, för tänk om hon hade rätt och jag hade fel? Men testet kom som väntat tillbaka negativt. Blankt, inget napp, ingenting. Pojken hade ingen allergi. Han hade en mamma, som tänkte fortsätta göra precis som hon ville och som trodde att medhåll går att köpa för patientavgiften."

Ja, det är inte ett ovanligt scenario att människor kommer för att kräva olika åtgärder eller undersökningar.
Ibland är det väldigt vettigt och rimligt, ibland blir det irritation och ilska och anmälningar och samtal med chefer som följd när människor inte får det de vill ha.
För många människor har av politikerna fått uppfattningen att de har rätt att kräva.
Tittar man på hälso- och sjukvårdslagen så har man rätt till en medicinsk bedömning. Därefter har man rätt att tacka ja eller nej till föreslagen åtgärd/behandling.
Men man har faktiskt inte rätt att kräva en viss specifik behandling eller åtgärd.

Och egentligen, fortfarande enligt hälso- och sjukvårdslagen, så är det vårdgivaren som har tolkningsföreträdet vad gäller bedömningen om medicinskt behov eller inte. Det vill säga, om du ringer till mig och vill boka en tid så är det min bedömning om ditt eventuella medicinska behov som avgör om du ska få en tid eller inte.
Om du exempelvis berättar att "igår blev jag förkyld men jag har ingen feber" så är min bedömning att du inte har behov av sjukvård (för närvarande). Då har du heller inte rätt att kräva en undersökning eftersom det är jag som äger tolkningsföreträdet, enligt lagen.
Men det är många svenskar som inte förstått att det är så det egentligen, lagmässigt, ser ut.
Och det blir många konflikter och det är många människor som beter sig väldigt illa mot framför allt sjuksköterskor, när de inte är nöjda med beskedet att de inte behöver en läkarundersökning. Därmed blir det väldigt tungt för samma sjuksköterskor, och många människor som faktiskt inte har medicinskt behov av vård, blir bokade hos läkare och får företräde framför dem som har ett större behov.
Detta i sig bidrar ju också till människors ilska och besvikelse "jag fick inte en röntgen" (eller vad det nu var man ville ha), "jag fick ingen hjälp".
Man fick en bedömning och det är vad man har rätt till. Sedan kanske bedömningen innebar att "det finns ingen medicinsk bakomliggande orsak bakom problemet" eller "det här problemet åtgärdas bäst med egenvård".

Man tror ju att vården kommer att bli en stor fråga i kommande val.
Ser man objektivt på saken och gör internationella jämförelser så kan man konstatera att svensk vård håller hög kvalitet. Men svenskar är de som är i stort sett mest missnöjda med vården. Och man anser att man får för lite tid med läkaren. det är intressant att svenskar, som får i snitt 22 minuter med läkaren, i mycket större utsträckning än tyskar, som får i snitt 12 minuter med läkaren, anser att man får för lite tid.
Det antyder ju att mycket handlar om förväntan.
Var ribban ska ligga för vården kan det verkligen vara viktigt att diskutera.
en av de frågor som diskuteras är ju huruvida alla ska ha rätt att lista sig på specifik läkare i primärvården. De flesta partier tycker det.
Något enstaka parti tycker dessutom att det ska finnas en viss specifik gräns för hur många patienter en läkare förväntas ta hand om, och har lagt det taket på 1000-1500 personer. Övriga partier lägger inte något tak.
Huruvida det föreslagna taket är rimligt eller inte kan självklart diskuteras. För 18 år sedan fattades ett riksdagsbeslut om en distriktsläkare per 1500 invånare. Uppdraget har utökats en hel del sedan dess så det föreslagna taket är antagligen rimligt.
Problemet blir "bara" att uppfylla det - att hitta läkarna.
Det finns idag inte tillräckligt många utbildade distriktsläkare för att kunna ha en sådan läkartäthet.

Men tanken är inte så tokig, och främjar ju förstås kontinuitet och förtroende.

Andra saker gällande vården som diskuteras är ju tillgängligheten - igen. Uttjatat ämne... det finns de som föreslagit att det ska finnas möjligheter till övernattning/övervakning på vårdcentral, och dygnetruntöppna vårdcentraler.
Det låter ju vackert men låter sig definitivt inte göras med nuvarande bemanning. Så även om sådana beslut fattas, kommer det att dröja många år innan det är en verklighet med den tillgänglighet som politikerna lovar.
Ungefär som med den förstärkta vårdgarantin - rätt att få en bedömning inom tre dagar. Observera att den vårdgarantin inte säger något om yrke på den som gör bedömningen.
Inom verksamheten befarar man att det kommer att bokas ett antal besök gällande ärenden som nog egentligen borde bedömas av läkare, hos sjuksköterska i stället. För då uppfyller man nämligen vårdgarantin. Det vore inte ett bra alternativ, eftersom det skulle innebära två besök inom vården i stället för ett. Men det ser fint ut på papperet...
En annan möjlig - och kanske trolig - konsekvens är väl att allt görs ungefär som vanligt: man bokar på de tider som finns. Och man misslyckas med att följa vårdgarantin, precis som det sker på många ställen idag.

Det är ju fantastiskt att kunna lova, bekymret är väl att verksamheten inte är dimensionerad att uppfylla löftena och då ökar missnöje och besvikelse och misstro, enbart på grund av att det lovas omöjligheter.
 
Hittade en intressant bild i DN idag
Möjliga regeringskoalitioner om opinionen är som nu.

webb.SCB04.png
 
Ja, det är inte ett ovanligt scenario att människor kommer för att kräva olika åtgärder eller undersökningar.
Ibland är det väldigt vettigt och rimligt, ibland blir det irritation och ilska och anmälningar och samtal med chefer som följd när människor inte får det de vill ha.
För många människor har av politikerna fått uppfattningen att de har rätt att kräva.
Tittar man på hälso- och sjukvårdslagen så har man rätt till en medicinsk bedömning. Därefter har man rätt att tacka ja eller nej till föreslagen åtgärd/behandling.
Men man har faktiskt inte rätt att kräva en viss specifik behandling eller åtgärd.

Och egentligen, fortfarande enligt hälso- och sjukvårdslagen, så är det vårdgivaren som har tolkningsföreträdet vad gäller bedömningen om medicinskt behov eller inte. Det vill säga, om du ringer till mig och vill boka en tid så är det min bedömning om ditt eventuella medicinska behov som avgör om du ska få en tid eller inte.
Om du exempelvis berättar att "igår blev jag förkyld men jag har ingen feber" så är min bedömning att du inte har behov av sjukvård (för närvarande). Då har du heller inte rätt att kräva en undersökning eftersom det är jag som äger tolkningsföreträdet, enligt lagen.
Men det är många svenskar som inte förstått att det är så det egentligen, lagmässigt, ser ut.
Och det blir många konflikter och det är många människor som beter sig väldigt illa mot framför allt sjuksköterskor, när de inte är nöjda med beskedet att de inte behöver en läkarundersökning. Därmed blir det väldigt tungt för samma sjuksköterskor, och många människor som faktiskt inte har medicinskt behov av vård, blir bokade hos läkare och får företräde framför dem som har ett större behov.
Detta i sig bidrar ju också till människors ilska och besvikelse "jag fick inte en röntgen" (eller vad det nu var man ville ha), "jag fick ingen hjälp".
Man fick en bedömning och det är vad man har rätt till. Sedan kanske bedömningen innebar att "det finns ingen medicinsk bakomliggande orsak bakom problemet" eller "det här problemet åtgärdas bäst med egenvård".

Man tror ju att vården kommer att bli en stor fråga i kommande val.
Ser man objektivt på saken och gör internationella jämförelser så kan man konstatera att svensk vård håller hög kvalitet. Men svenskar är de som är i stort sett mest missnöjda med vården. Och man anser att man får för lite tid med läkaren. det är intressant att svenskar, som får i snitt 22 minuter med läkaren, i mycket större utsträckning än tyskar, som får i snitt 12 minuter med läkaren, anser att man får för lite tid.
Det antyder ju att mycket handlar om förväntan.
Var ribban ska ligga för vården kan det verkligen vara viktigt att diskutera.
en av de frågor som diskuteras är ju huruvida alla ska ha rätt att lista sig på specifik läkare i primärvården. De flesta partier tycker det.
Något enstaka parti tycker dessutom att det ska finnas en viss specifik gräns för hur många patienter en läkare förväntas ta hand om, och har lagt det taket på 1000-1500 personer. Övriga partier lägger inte något tak.
Huruvida det föreslagna taket är rimligt eller inte kan självklart diskuteras. För 18 år sedan fattades ett riksdagsbeslut om en distriktsläkare per 1500 invånare. Uppdraget har utökats en hel del sedan dess så det föreslagna taket är antagligen rimligt.
Problemet blir "bara" att uppfylla det - att hitta läkarna.
Det finns idag inte tillräckligt många utbildade distriktsläkare för att kunna ha en sådan läkartäthet.

Men tanken är inte så tokig, och främjar ju förstås kontinuitet och förtroende.

Andra saker gällande vården som diskuteras är ju tillgängligheten - igen. Uttjatat ämne... det finns de som föreslagit att det ska finnas möjligheter till övernattning/övervakning på vårdcentral, och dygnetruntöppna vårdcentraler.
Det låter ju vackert men låter sig definitivt inte göras med nuvarande bemanning. Så även om sådana beslut fattas, kommer det att dröja många år innan det är en verklighet med den tillgänglighet som politikerna lovar.
Ungefär som med den förstärkta vårdgarantin - rätt att få en bedömning inom tre dagar. Observera att den vårdgarantin inte säger något om yrke på den som gör bedömningen.
Inom verksamheten befarar man att det kommer att bokas ett antal besök gällande ärenden som nog egentligen borde bedömas av läkare, hos sjuksköterska i stället. För då uppfyller man nämligen vårdgarantin. Det vore inte ett bra alternativ, eftersom det skulle innebära två besök inom vården i stället för ett. Men det ser fint ut på papperet...
En annan möjlig - och kanske trolig - konsekvens är väl att allt görs ungefär som vanligt: man bokar på de tider som finns. Och man misslyckas med att följa vårdgarantin, precis som det sker på många ställen idag.

Det är ju fantastiskt att kunna lova, bekymret är väl att verksamheten inte är dimensionerad att uppfylla löftena och då ökar missnöje och besvikelse och misstro, enbart på grund av att det lovas omöjligheter.
Det där tycker jag är jäkligt intressant, för patienten ska ju stå i centrum, vi ska ha en patientcentrerad vård, osv osv. Det är väl gott och väl, det. Men ärligt talat har det där gått så överstyr. Och det är de som kan tala för sig som får vård. Ibland känns vården som en hamburgerresturang, pick and choose liksom. Det är inte okej alls med offentliga medel. Jag börjar känna mig helt uppgiven och fundera på privata vårdförsäkringar och då är jag alltså socialist i grunden. Så långt känns det att det gått inom vården. Finns liksom inget hopp kvar längre. Giriga stafettläkare, distriktsläkare som bara får skriva intyg till FK och som går på knäna, inga sjuksköterskor som vill jobba inom vården, bara jaga platser på sjukhusen...Lägg ned skiten. Förstatliga är nog enda lösningen.
 
Det där tycker jag är jäkligt intressant, för patienten ska ju stå i centrum, vi ska ha en patientcentrerad vård, osv osv. Det är väl gott och väl, det. Men ärligt talat har det där gått så överstyr. Och det är de som kan tala för sig som får vård. Ibland känns vården som en hamburgerresturang, pick and choose liksom. Det är inte okej alls med offentliga medel. Jag börjar känna mig helt uppgiven och fundera på privata vårdförsäkringar och då är jag alltså socialist i grunden. Så långt känns det att det gått inom vården. Finns liksom inget hopp kvar längre. Giriga stafettläkare, distriktsläkare som bara får skriva intyg till FK och som går på knäna, inga sjuksköterskor som vill jobba inom vården, bara jaga platser på sjukhusen...Lägg ned skiten. Förstatliga är nog enda lösningen.

Jag tycker att det du skriver är onyanserat och överdrivet.

Stafettläkare - ja, kanske att de är giriga. Eller så får de inte så hemskt mycket mer över när de betalat in skatt och sociala avgifter, jämfört med att vara fast anställd. En del av dem som blivit stafettläkare har blivit det av frustration över dåliga arbetsförhållanden som fastanställda. En del av dem som åker är pensionärer som därmed inte längre kan ha någon fast tjänst. En del av dem är så pass speciella att de inte passar i ett arbetslag. Några är yngre läkare utan specialistutbildning - där får jag ju tro att det är ekonomiska skäl till att de åker.

Distriktsläkare: ägnar väldigt mycket tid åt annat än din nidbild. Men de har för stort uppdrag med för sjuka människor, och dessutom stora krav från människor som i stort sett är friska men önskar det ena och det andra.
Dessutom trängs vårdcentralerna hårt av sjukhusklinikerna (som också är hårt belastade med jobb) som önskar flytta ut allt fler arbetsuppgifter till vårdcentralerna. Det senaste var en lagändring nu från första januari, där vårdplanering i samband med sjukhusvistelse ska ske på vårdcentralen (de redan rätt hårt belastade distriktssköterskorna ska alltså delta i vårdplanering, trots att utförarna av omvårdnaden efter utskrivning ska ske via kommunens omsorg). Vårdcentralens distriktssköterska ska följa upp att kommunens omsorgspersonal gör det som blivit överenskommet, och se till att det fungerar. Lite udda att lägga den arbetsuppgiften på individer som inte kan påverka kommunens verksamhet.
Den nya förstärkta vårdgarantin som garanterar större tryck på vårdcentralernas verksamhet.

Jag håller med dig om att staten nog bör vara huvudman, och se till att det finns ett tydligt uppdrag för de olika delarna av vården, så att förutsättningarna blir mer lika över landet.
Det som oroar mig, i min egenskap av anställd, är just nu Nergårds slutsatser att primärvården ska ha utökade öppettider och ett väldigt luddigt uppdrag (allt utom det som absolut måste till sjukhuset).
Det kan ju vara bra med tydlighet. Men det vore ännu bättre om man FÖRST såg till att det finns personal som kan göra allt jobbet, innan uppdraget växer ytterligare. Som det ser ut, har man föreslagit att staten under en åttaårsperiod ska utbilda 1250 distriktsläkare. Det kommer väl att täcka pensionsavgångarna...
Men man vågar inte lägga ett tak för hur många patienter som en enda distriktsläkare ska kunna ta hand om.
Ett enormt uppdrag utan begränsning, och med stigande krav och stigande missnöje från befolkningen (jag förväntar mig stigande missnöje eftersom vården kommer att få ännu svårare att uppfylla politikernas löften) bäddar inte för ökat intresse att ta anställning inom vården. Inte inom någon yrkesgrupp.

Svensk vård håller god internationell kvalitet men dras med att befolkningen är missnöjd. Det intressanta vid internationella jämförelser är ju att väntetider i Sverige inte är värre än i andra länder (finns en färsk studie som SKL står bakom) men folk här är mer missnöjda.
Här får patienten i snitt 22 minuter med läkaren - och är mycket missnöjda med tillgänglig tid. I Tyskland får patienten 12 minuter och är mycket nöjdare än i Sverige.
Det antyder att man har olika förväntan i Sverige och i Tyskland.

Jag har heller inga lösningar, men en tydlighet från politikerhåll om vad man kan förvänta sig, kanske skulle minska missnöjet lite.
Om man blir lovad himmelen, så är inte grantoppen nog, liksom.
 
Det finns potential för ett väldigt svårt parlamentariskt läge efter valet.

Ja det lär det bli.

Det som slår mig - såhär en tid innan valet är hur måna partierna, särskilt de på vänstersidan, är om att smutskasta andra partiers politik och försöka berätta om vad vi får om vi väljer att rösta på andra sidan (bara otrevliga saker såklart). Istället för att fokusera på sin egen politik.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp