Här har det varit en tuff första vecka med blod (massor), svett och tårar. Jag har definitivt varit bortskämd med att ha en vuxen hund i nästan 10 år så det blev en rejäl chock att få hem en valp.
En tydlig av- (medvetslös) och påknapp (fullt ös) finns

och han avreagerar helt fantastiskt bra. Jag lyckades gå emot ett elstängsel

när jag fokuserade på att hålla Valpis borta från trådarna och fick en rejäl stöt som gick genom kopplet (hur nu det gick till

) eller något för Valpis pep till precis då men han släppte det omgående.

Nu håller vi oss dock borta från elstängsel.
Kloklippning har gått jättebra men selen ... Man dör nästan av att behöva ha sele (eller halsband) och koppel.

Fokus ligger därför på att vänja vid sele (vi bor där det finns trafik så att inte dö när man behöver ha på sig en sele är viktigt), sitt namn, inkallning, "nej" och att hitta en bra balans mellan vila och aktivitet så att man får gosa med en vaken men hyfsat lugn valp och inte ett hysteriskt monster som bits något överdjävligt.

Jo, jag vet att valpar bits men det här var betydligt värre än väntat då det värsta bitandet varit när jag somnat och blir väckt av en Valpis som slänger sig upp i ansikte/hals och bits. Och det hårt.
Jag har dock på känn att han kommer bli fantastisk som vuxen, bara vi överlever valperioden.