Igår på kursen var Asni lite mer ljudlig än vanligt, för då var det övningar där folk lekte med sina hundar. Hennes största svårighet

Så 100% chill till "OMG JAG MÅSTE DIT". Väldigt lustig liten sak, den där.
Men i övrigt så var hon jätteduktig! Vi har kommit en bit i grundandet av fria följet och jag hyser stora förhoppningar om ett riktigt snyggt fotgående i framtiden. Jag gillar kursledaren, jag gillar metoderna och majoriteten är ändå helt nya för mig. Asni tycker det är kul att jobba och lär sig fort som attan men behöver korta pass,
min största svårighet

Hon är dock väldigt duktig på att ge sig själv en mikropaus genom att gå ett litet varv innan hon kommer tillbaka till uppgiften. Tinja är ju mer att "kör på, in i evigheten!" vilket inte hjälpt min oförmåga att köra korta pass
Idag tog jag en egen promenad med Asni, och vilken skillnad! Valpen som annars ligger på som ett ånglok i kopplet tog kontakt hela tiden, gick fint i koppel, var engagerad till tusen och jag är glad över att jag inte lagt krav på bra koppelgående när jag går med de andra hundarna, utan fokuserat på stopprutinen "sitt, var lugn, titta på mig - då får du belöning eller springa fri". Det har nog varit helt lagom. Utöver det började jag introducera en lek "ut och in". Jag kastar en mindre värd leksak, så fort hon greppar den kastar jag en mer värd bakom mig. Hon är en liten ifrågasättare, den där räven

"Men om jag
står på den, får jag den roliga leksaken?" "Nähä, men om jag
nosar på den?" "Nähä, men om jag buffar runt den på marken?" Allt ska testas, men jag kände ändå att jag fick fram poängen att "Nej, du får
bara den roliga leksaken om du tar tag i den tråkiga"

Helt nöjd med första försöket.
Utöver det ser hon ju ut som hej kom och hjälp mig. Milslånga ben och ännu längre svans, öronen göms i solblekt fluff som konstant är våfflat i det här blöta vädret, pälsen är lång och byxorna fåniga med grå(!) underull. Ibland undrar jag ju vad det är för mupp jag fått hem
