Min valp har fått åka tillbaka till uppfödaren

. Jag vet att några här tyckte att han bara var som valpar är, men jag har aldrig sett en valp som beter sig som han. De få människor som hann träffa honom sa samma sak, att de aldrig sett en valp som han och att han var så uppvarvad hela tiden. Det är människor som haft hund hela livet och hunnit med massor av valpar av olika raser (husky, schäfer, jaktlabbe, jämthund, cocker spaniel osv). Ingen som haft terrier dock vad jag vet och uppfödaren tror att jag inte klarar av att ha terrier. Uppfödaren var ganska drivande i att han skulle tillbaka och jag var så totalt slut så det blev typ ja men ta tillbaka honom då.
Efter första dygnet insåg jag att han var väldigt mycket mer intensiv än nån valp jag träffat så jag tänkte mest oj det här blir tufft. Jag insåg inte riktigt hur onormalt stressad och uppvarvad han var. Sen gjorde vi få framsteg men en del saker blev värre, han började skälla på nätterna. I timmar. Inte pipande utan skällande. Spelade ingen roll vad jag gjorde, blev värre om jag var med honom för då varvade han upp mer om han fick tillgång till mig. Till slut blev jag ganska stressad för jag bor i lägenhet och det funkar inte att ha en hund som skäller i timmar nattetid.
Tror det hade funkat bättre om han hade haft en hundkompis. Annars är det få saker jag ser som jag hade kunnat göra annorlunda. Jag fattar inte varför det blev som det blev. Djur brukar bli lugna av att vara med mig men denna blev bara mer uppvarvad.
Jag vet att de flesta valpar inte är som denna men jag vet inte om jag vågar försöka igen. Jag älskade att ha hund, saker som jag på förhand trodde att jag skulle tycka var jobbigt brydde jag mig inte om alls. Han kändes rätt på så många sätt men jag var inte rätt för honom.