Valp skäller på män

[illbattingen]

Ja de är väl en av de föredragna raserna som blindhundar etc, vilket väl säger något.

Min tolkning av egenskaper (nu har jag mest funderat över detta i relation till människa) är att det mesta kommer på en normalfördelningskurva. Säg ADHD, bipolaritet etc - egenskaper inom de variationerna är mycket användbara i en begränsad mängd - men det kommer alltid finnas individer som kommer för långt ut på spektrumet. Så normalbeståndet kommer ha en släng av dessa grejer och ha fördel av det, varför egenskaperna består, men vissa kommer drabbas hårdare på ett patologiskt sätt. Nu är ju hundar tydligt skiljda från människopopulationen i det att det finns ett mer kontrollerat selektivt urval, och mentalitet är en nedärvd egenskap som vi kan kontrollera rätt mycket. Men tänker ändå att samma princip ändå kan uppstå. Att hur man än försöker kommer de känsliga föriga egenskaper som vallhundar etc besitter öka deras risk för att det slår över i nervighet, särskilt i vissa kombinationer. Men nu är jag långt ut i killgissandet, har noll koll på avel hehe.

Har läst lite här på forumet om att det ändå finns kass mentalitet i rasen? Alla labbar är inte trygga familjehundar, men kanske kommer av dåliga avelstrategier från vissa uppfödare.

Vet inte om jag är ute på djupt vatten i att diskutera detta, vill inte verka kontroversiell - har inte tagit ställning utan bara hobbyfunderat.

Men vad Migo sa om att det är stabilt inom arbetande BC säger väl mycket om att denna "kurva" (om den nu finns) är möjlig att lägga väl inom spannet för en sund mentalitet för den stora delen av populationen - men kan tänka mig att det ändå spretar ändå och vissa individer inte funkar så bra i jobbet pga nån form av mentalitetssvårighet? (Nu får ni gärna säga emot mig i hur jag försöker passa in det i min världsbild).

Labbar har jag verkligen inte koll på så har inte så mycket funderingar gällande dem

 

[Pilot]

Socialiserings perioden varar från 3- 12 veckor (minst) och för en del raser så varar den 4- 6 veckor längre. De går ju från att vara nyfikna till att bli mer försiktiga/avvaktande och har förpuberteten vid ~13 veckor.
Forskning visar att efter 8 veckor är 80% hjärnan färdigutvecklad och för att valpen ska bli socialiserad ordentligt så behöver den minst 1h/ dag själv med sin förare (det är få uppfödare som har den tiden). Ju äldre valpen blir desto svårare blir det att ta igen den tiden.

Med det sagt, jag tycker inte det är konstigt om en valp blir skiträdd första gången den ser en stor läskig lastbil som låter, men det viktiga är att den kan släppa det snabbt. De som inte kan göra det blir för mig en "rädd valp".
Om hunden blir rädd varje dag (och inte avvaktande- nyfiken- vill upptäcka) då hade jag funderat hur den mår mentalt eller om jag behöver göra någon förändring. Om den första gången på valpkurs tycker det är jobbigt/ blir mattig osv så köper jag det, men jag förväntar mig att den kommer vara full av nyfikenhet nästa gång.

 

[illbattingen]

Jag bor utmed en landsväg med en del tung trafik, men tomten ligger ca 10 meter ovanför vägen, med en skärm av buskar och träd mellan vägen och tomten.

Mina valpar hör ju bilar när de framför allt är utomhus och i viss mån skymtar dem mellan träden.

Inga valpar brukar visa något alls första gångerna de är utomhus och hör bilarna susa förbi. Däremot är det rätt vanligt att valparna lägger sig ganska platta och stela första gången de hör ett motorcykelgäng vråla förbi straxt nedanför dem, ett helt annat ljud än vanliga bilar.

Just ingen reaktion på andra tyngre ekipage heller.

Men därifrån till att för första gången vara på en trottoar eller en vägkant och helt plötsligt ha en långtradare swisha förbi tätt intill, bara någon eller några meter ifrån, det är en helt annan sak!

Då kryper dom ihop, kan eventuellt skaka lite men det tar inte lång stund förrän de har kommit över den rädslan.

Att en valp skulle reagera på att att för första gången ha en bil eller t ex en buss swisha förbi i full fart straxt intill, det förväntar jag mig. Men jag hoppas ju på att mina valpar avreagerar lika snabbt igen.

Allt beror ju på situationen.
Hur nära valpen färdas fordonen förbi?
Storlek och mängd ljud for respektive fordon?
I vilken hastighet kör fordonen?

Mina valpar åker som regel en del bil ganska tidigt, de borde inte reagera på bildörrar som öppnas och stängs, någon som sätter sig i en bil och kör iväg.

Sen är det i alla fall alltid någon valp som högljutt meddelar sitt missnöje första gången den åker som ensam hund i en bil :-)

Oki! Men då är hon nog inte så långt ifrån normalbeståndet. Kanske till och med att vi har "skyddat" henne från omvärlden lite för mycket..

 

[illbattingen]

Socialiserings perioden varar från 3- 12 veckor (minst) och för en del raser så varar den 4- 6 veckor längre. De går ju från att vara nyfikna till att bli mer försiktiga/avvaktande och har förpuberteten vid ~13 veckor.
Forskning visar att efter 8 veckor är 80% hjärnan färdigutvecklad och för att valpen ska bli socialiserad ordentligt så behöver den minst 1h/ dag själv med sin förare (det är få uppfödare som har den tiden). Ju äldre valpen blir desto svårare blir det att ta igen den tiden.

Med det sagt, jag tycker inte det är konstigt om en valp blir skiträdd första gången den ser en stor läskig lastbil som låter, men det viktiga är att den kan släppa det snabbt. De som inte kan göra det blir för mig en "rädd valp".
Om hunden blir rädd varje dag (och inte avvaktande- nyfiken- vill upptäcka) då hade jag funderat hur den mår mentalt eller om jag behöver göra någon förändring. Om den första gången på valpkurs tycker det är jobbigt/ blir mattig osv så köper jag det, men jag förväntar mig att den kommer vara full av nyfikenhet nästa gång.

Håller tummarna för att vi har några veckor kvar då för det är en del att avklara framöve

 

[Hellhound]

Ja de är väl en av de föredragna raserna som blindhundar etc, vilket väl säger något.

Min tolkning av egenskaper (nu har jag mest funderat över detta i relation till människa) är att det mesta kommer på en normalfördelningskurva. Säg ADHD, bipolaritet etc - egenskaper inom de variationerna är mycket användbara i en begränsad mängd - men det kommer alltid finnas individer som kommer för långt ut på spektrumet. Så normalbeståndet kommer ha en släng av dessa grejer och ha fördel av det, varför egenskaperna består, men vissa kommer drabbas hårdare på ett patologiskt sätt. Nu är ju hundar tydligt skiljda från människopopulationen i det att det finns ett mer kontrollerat selektivt urval, och mentalitet är en nedärvd egenskap som vi kan kontrollera rätt mycket. Men tänker ändå att samma princip ändå kan uppstå. Att hur man än försöker kommer de känsliga föriga egenskaper som vallhundar etc besitter öka deras risk för att det slår över i nervighet, särskilt i vissa kombinationer. Men nu är jag långt ut i killgissandet, har noll koll på avel hehe.

Har läst lite här på forumet om att det ändå finns kass mentalitet i rasen? Alla labbar är inte trygga familjehundar, men kanske kommer av dåliga avelstrategier från vissa uppfödare.

Vet inte om jag är ute på djupt vatten i att diskutera detta, vill inte verka kontroversiell - har inte tagit ställning utan bara hobbyfunderat.

Såklart förekommer det exemplar med sämre mentalitet även inom labrador, precis som i alla raser. Därav att jag säger att de rent generellt är stabila. De har också fått sig en skopa av det negativa med sportaveln, eftersom jaktlabrador har blivit ett populärt val till det syftet. De jag har träffat som har jaktlabbe är öppna om det så jag upplever ändå att det hanteras på ett rätt okej sätt jämfört med vad jag har sett i en del andra raser.

Min egen hund är mer utställnings-/sällskapslinjer med ett stänk av dual purpose och jag upplever att den sidan av aveln inte är lika påverkad, i alla fall inte än. Tvärtom så har jag svårt att tänka mig hur det ska gå att byta ras i framtiden, jag vill inte ha en lika stor hund igen men mentaliteten är verkligen svårslagen.

Djupt vatten var verkligen rätt ordval. Jag har själv NPF och är inte alls bekväm med jämförelser till liknande i den här typen av sammanhang. Jag blir uppriktigt illa till mods av att se folk fundera på varför vissa variationer uppkommit och när de har användbarhet vs är "för mycket".

I all välmening, att se på saker med mänskliga glasögon tenderar att ge mer negativt än positivt när det gäller djurhantering. Försök att se din hund för vad den är istället för att omtolka hundbeteenden till något som låter logiskt enligt en människas tankegångar.

 

[Pilot]

Håller tummarna för att vi har några veckor kvar då för det är en del att avklara framöve

Det låter som om du sätter mycket press på dig själv (jag kan ha fel), men bara för att valpen inte har åkt hiss (tex) så betyder det inte att den aldrig kommer åka hiss.
Som du var inne på tidigare så är det viktigare hur den upplever det ni gör än att ni gör så mycket som möjligt.
Ibland kan det vara bättre att besöka samma ställe ett par gånger så valpen kan landa innan den besöker ett nytt jättespännande ställen. Och man behöver verkligen inte göra nya saker varje dag, det viktigaste för valpen är att hänga med familjen och skapa band.

 

[illbattingen]

Såklart förekommer det exemplar med sämre mentalitet även inom labrador, precis som i alla raser. Därav att jag säger att de rent generellt är stabila. De har också fått sig en skopa av det negativa med sportaveln, eftersom jaktlabrador har blivit ett populärt val till det syftet. De jag har träffat som har jaktlabbe är öppna om det så jag upplever ändå att det hanteras på ett rätt okej sätt jämfört med vad jag har sett i en del andra raser.

Min egen hund är mer utställnings-/sällskapslinjer med ett stänk av dual purpose och jag upplever att den sidan av aveln inte är lika påverkad, i alla fall inte än. Tvärtom så har jag svårt att tänka mig hur det ska gå att byta ras i framtiden, jag vill inte ha en lika stor hund igen men mentaliteten är verkligen svårslagen.

Djupt vatten var verkligen rätt ordval. Jag har själv NPF och är inte alls bekväm med jämförelser till liknande i den här typen av sammanhang. Jag blir uppriktigt illa till mods av att se folk fundera på varför vissa variationer uppkommit och när de har användbarhet vs är "för mycket".

I all välmening, att se på saker med mänskliga glasögon tenderar att ge mer negativt än positivt när det gäller djurhantering. Försök att se din hund för vad den är istället för att omtolka hundbeteenden till något som låter logiskt enligt en människas tankegångar.

Det är verkligen inte meningen att prata om det på ett sätt som gör folk/dig illa till mods. Ska ta det med mig. Är också på spektrumet (flera av dem), och jobbar inom området, och funderar mycket på hur jag ska ha inställningen till det som inte grundar sig i sjukdom. Inte mörka och förringa de negativa sidorna (vilket jag sett ske en del) men också se att det är fullt normalt och en del av mänskligheten liksom. Jag är lika värdefull även fast sjukvården lyckats sätta en stämpel på mig (glad för vilken hjälp det medför, men blir lite för kliniskt och onyanserat för mig). Nu ska jag vara noggrann med att säga att dessa funderingar kommer utifrån mig själv, hur andra relaterar till det är ens egen ensak. Borde varit tydligare med det!

 

[Mellanmatskålochladuvägg]

Oki! Konstigt egentligen, känns ju verkligen som att även de hundarna skulle ha nytta av stabilt psyke. Skönt att höra ni inte dras med de problemen. Jag är mest ledsen att det avlats på dålig mentalitet, var nog dåligt insatt i exakt hur utbrett det är. Nu hoppas jag det inte visar sig vara fallet med min i slutändan. Lite sugen på att prova MH med henne sen om tillfälle ges för att få mer överblick. Hon är så bra på de allra flesta sätt, nyper mig i armen att jag fått just henne.

Apropå ingenting, undrar om jag har samma allergireaktion på en border som jag har på sheltie, alltså ingen. Får se om jag får tillfället snart och testa.

Tror jag kopplat det till studier om att smarta människor är mer oroliga av sig/ältar saker i större utsträckning.

Intressanta studier... Jag har undrat om inte rädsloperioderna relaterar till utvecklingsfaser då medvetenheten om omvärlden ökar. Hos människor verkar det hänga ihop, och inte minst kan det iakttas i och med barns perioder av mardrömmar.

Människor med hög intelligens kan bättre förutse faror och problem. Samtidigt är inte kopplingen entydig, tex kan psykopater vara intelligenta och inkapabla att känna rädsla.

 

[Tonto]

Stirriga/nerviga är tyvärr en avart som kommer av sportaveln. Jag kopplar absolut inte ihop det med intelligens, snarare är den nerviga modellen av BC rätt korkad jämfört med de betydligt stabilare arbetshundarna.

Enorm skillnad! Har ju en av varje nu och jag känner mig helt uppgiven över lidandet som den stressiga hunden har i vardagen för att han är som han är. Blir så extra tydligt när den andra är helt lugn i typ allt.

 

[Mellanmatskålochladuvägg]

Oki! Tänker det handlar mycket om hur de hanterar den initiala reaktionen. Att de kommer över den om den är negativ och byter till nyfikenhet.

Ja absolut.

 

[illbattingen]

Det är verkligen inte meningen att prata om det på ett sätt som gör folk/dig illa till mods. Ska ta det med mig. Är också på spektrumet (flera av dem), och jobbar inom området, och funderar mycket på hur jag ska ha inställningen till det som inte grundar sig i sjukdom. Inte mörka och förringa de negativa sidorna (vilket jag sett ske en del) men också se att det är fullt normalt och en del av mänskligheten liksom. Jag är lika värdefull även fast sjukvården lyckats sätta en stämpel på mig (glad för vilken hjälp det medför, men blir lite för kliniskt och onyanserat för mig). Nu ska jag vara noggrann med att säga att dessa funderingar kommer utifrån mig själv, hur andra relaterar till det är ens egen ensak. Borde varit tydligare med det!

Såklart förekommer det exemplar med sämre mentalitet även inom labrador, precis som i alla raser. Därav att jag säger att de rent generellt är stabila. De har också fått sig en skopa av det negativa med sportaveln, eftersom jaktlabrador har blivit ett populärt val till det syftet. De jag har träffat som har jaktlabbe är öppna om det så jag upplever ändå att det hanteras på ett rätt okej sätt jämfört med vad jag har sett i en del andra raser.

Min egen hund är mer utställnings-/sällskapslinjer med ett stänk av dual purpose och jag upplever att den sidan av aveln inte är lika påverkad, i alla fall inte än. Tvärtom så har jag svårt att tänka mig hur det ska gå att byta ras i framtiden, jag vill inte ha en lika stor hund igen men mentaliteten är verkligen svårslagen.

Djupt vatten var verkligen rätt ordval. Jag har själv NPF och är inte alls bekväm med jämförelser till liknande i den här typen av sammanhang. Jag blir uppriktigt illa till mods av att se folk fundera på varför vissa variationer uppkommit och när de har användbarhet vs är "för mycket".

I all välmening, att se på saker med mänskliga glasögon tenderar att ge mer negativt än positivt när det gäller djurhantering. Försök att se din hund för vad den är istället för att omtolka hundbeteenden till något som låter logiskt enligt en människas tankegångar.

(Forts) Men det är egentligen utanför ämnet, så kanske bättre att lämna den konversationen. Håller med om att jämförelsen mellan vad man kallar "dålig mentalitet" i hundar och neurodiagnoser i människor blir ganska illa. Så backar rejält i den. Hoppas du fattar ungefär var jag kommer ifrån.
Men det är egentligen utanför ämnet, så jag lämnar den konversationen!

 

[Migo]

Enorm skillnad! Har ju en av varje nu och jag känner mig helt uppgiven över lidandet som den stressiga hunden har i vardagen för att han är som han är. Blir så extra tydligt när den andra är helt lugn i typ allt.

Det en arbetande hund behöver är dels instinkt, intensitet och uthållighet, men mest av allt självbehärskning/analysförmåga/beslutsfattning som kan styra över impulserna. Tyvärr avlas många många hundar på enbart intensitet, och då blir de mentala vrak som inte har mental närvaro, reagerar på saker och tyvärr brukar bli värre med åldern. De fungerar inte till självständigt arbete, eftersom de inte klarar av att behärska sig. De blir överkörda, eftersom de inte klarar av att se skillnaden på ett får och en bil och ger efter för impulsen att stoppa rörelse.