Vän som inte förstår "normalt hyfs"

[Korall]

Absolut. Jag har fler vänner. Absolut uppskattar jag att alla mina vänner är olika. Vi kompletterar varandra bra, vi andra.

Jag får fortsätta köra med att säga nej till allt. Så får jag se när hon ledsnar på att fråga om att ses. Tråkigt när man var så tight med henne, men har insett att det bara var för att jag spelade efter hennes fiol.

Ber man enstaka gånger om hjälp så måste man inte ge tillbaka. Men om jag offrar semesterdagar och hela helger och kör jättelångt utan att få annat än ett Facebook-tack i ett inlägg med massa annan text ibland, så kan man iallafall bjuda på en lunch ibland som tack. Eller ge tillbaka. Jag har varken fått lunch eller hjälp tillbaka. Eller något annat som tack. Jag köper ibland en blomma, eller bjuder på mat. Samma med mina övriga vänner. Eller så tar de sig tid och hjälper till med något väldigt tråkigt som tack, exempelvis sällskap när jag behöver glasögon (bara ett exempel på vad jag uppskattar som tack).

 

[Och_Aye]

Absolut. Jag har fler vänner. Absolut uppskattar jag att alla mina vänner är olika. Vi kompletterar varandra bra, vi andra.

Jag får fortsätta köra med att säga nej till allt. Så får jag se när hon ledsnar på att fråga om att ses. Tråkigt när man var så tight med henne, men har insett att det bara var för att jag spelade efter hennes fiol.

Ber man enstaka gånger om hjälp så måste man inte ge tillbaka. Men om jag offrar semesterdagar och hela helger och kör jättelångt utan att få annat än ett Facebook-tack i ett inlägg med massa annan text ibland, så kan man iallafall bjuda på en lunch ibland som tack. Eller ge tillbaka. Jag har varken fått lunch eller hjälp tillbaka. Eller något annat som tack. Jag köper ibland en blomma, eller bjuder på mat. Samma med mina övriga vänner. Eller så tar de sig tid och hjälper till med något väldigt tråkigt som tack, exempelvis sällskap när jag behöver glasögon (bara ett exempel på vad jag uppskattar som tack).

Jag skulle nog försöka sluta "offra mig" om jag det kändes som om just ett uppoffrande, och jag gjorde det av själviska skäl.

Vill man hjälpa någon, så gör man det, för den personens skull - inte för sin egen. Utan förbehåll liksom.

 

[Vallmo]

Helt OT
Det går inte att räkna på tur och otur på det viset, det hade din sambo vetat om han var snille . Det finns ett ganska stort mått av tur i Wordfeud om man är hyfsat jämna spelare och väldigt lite om man ligger på olika nivå. Troligen är du bättre men varför i hela fridens namn måste hon erkänna det? Vad vinner er relation på det?


Och till ämnet. Sluta att uppfostra din vän genom att påpeka och samtal, det verkar ju inte bita ändå och och kör ditt eget race. Vill hon ha hjälp så säg nej och upplys om varför, eventuellt kan säga i still med. "Nu ha jag hjälpt dig så mycket och jag har inte riktigt tid idag, men om du hjälper mig med "xxx" nu så kan vi ta ditt i morgon" om du anser att hon är värld din tid. Och vill hon inte hjälpa dig så har du givetvis inte tid över till henne.

Om hon är hemma hos dig så bjud in till att hjälpa med maten men om hon inte nappar så fixa åt dig själv och låt henne vara utan och undrar hon så säg att du trodde intresset fanns då hon bara satt kvar.

Dvs låt henne ta konsekvenserna av att uppföra sig illa och sluta tjata och jämna marken.

En annan lösning är givetvis att låta vänskapen rinna ut i sanden och sluta lägga energi på den.

 

[Korall]

Såhär i efterhand känns det som jag offrat dagar. Då gjorde jag det för att hon var värd min tid. Annars hade jag inte sagt ja från början. Men när jag får åka hem utan att bli bjuden på lunch ens och ha en lång resa hem, då började jag fundera. Och det slutade kännas bra i magen att ge. När det inte känns bra i magen längre, det är då jag funderar över vad som händer. När jag börjar bli ledsen över att igen få ett nej. Fast hon lovade att skärpa till sig. Men det var tydligen inte dags ännu.

Och som jag skrivit. Det är nog nu. Mitt liv är mindre stressigt nu när jag inte har farit ut till henne på ett tag, har en bra bit dit. Får se om hon begriper själv att bron är bränd. Eller om hon kommer tjafsa om alla mina nej som kommer komma nu, som hon tjafsade om senaste.

 

[Vallmo]

Sambon ÄR mattesnille, på riktigt, men jag däremot är urusel på att förklara saker rätt.
Enligt hans beräkningar skulle 'turen' i det här sammanhanget vara 0,078%.
Nog om det!

När det gäller att lyfta fram såna här saker för hen, så kan jag säga att jag aldrig gör det.
Däremot gör den här personen det. När jag vinner så har jag tur. När hen vinner så är det skicklighet.
Det är dränerande att alltid knipa igen, men inget annat lönar sig.
Min strategi numera att så lite som möjligt hamna i såna situationer.
Vet fler som känner likadant när det gäller hen.
Resultatet blir ju att allt färre personer orkar med denna person.
Så verkar det ju också ha gått till när det häller Ts vän.

 

[tott]

Jag får fortsätta köra med att säga nej till allt. Så får jag se när hon ledsnar på att fråga om att ses. Tråkigt när man var så tight med henne, men har insett att det bara var för att jag spelade efter hennes fiol.

Ber man enstaka gånger om hjälp så måste man inte ge tillbaka. Men om jag offrar semesterdagar och hela helger och kör jättelångt utan att få annat än ett Facebook-tack i ett inlägg med massa annan text ibland, så kan man iallafall bjuda på en lunch ibland som tack. Eller ge tillbaka. Jag har varken fått lunch eller hjälp tillbaka. Eller något annat som tack. Jag köper ibland en blomma, eller bjuder på mat. Samma med mina övriga vänner. Eller så tar de sig tid och hjälper till med något väldigt tråkigt som tack, exempelvis sällskap när jag behöver glasögon (bara ett exempel på vad jag uppskattar som tack).

Man. Måste. Ingenting.

Det är precis ditt eget fel att du "offrar" semesterdagar! ...och det finns inget som säger att du måste få någonting tillbaka för det. Var och en gör vad den vill med sånt där, och du har valt att "offra" dig.

Usch vad ditt inlägg låter illa och krävande i mina öron. "Riktig vänskap" är inte krävande.

 

[Korall]

Man. Måste. Ingenting.

Det är precis ditt eget fel att du "offrar" semesterdagar! ...och det finns inget som säger att du måste få någonting tillbaka för det. Var och en gör vad den vill med sånt där, och du har valt att "offra" dig.

Usch vad ditt inlägg låter illa och krävande i mina öron. "Riktig vänskap" är inte krävande.

Det är ju inte jag som krävt. Jag har bett om sällskap in till stan. Fick nej. Såna saker. Det är hon som krävt sönder mig när hon krävt hjälp, annars jordens största gräl om att hon vill veta Varför jag säger nej och ältar i flera dagar. Jag har ju inte fått hjälp. Alls. Jag har fått köpa hjälp när jag behövt. Tur det finns tjänster att köpa. Det mesta löser sig då. Då klarar jag mig utan att be om hjälp.

 

[TinyWiny]

Jag blir helt förvirrad av den här tråden Går era vänskaper ut på att hjälpa hit och dit? Och håller ni isåfall reda på att jag har hjälpt x 10 gånger, y 15 gånger, z 27 gånger och x har "betalat tillbaka" hjälpen 9 gånger osv.? Jag blir helt matt! Och med maten, om jag bjuder en vän på mat så förväntar jag mig inte alls att hen ska hjälpa till att laga maten, plocka undan, diska osv. Varför skulle jag det? Jag bjuder hem vännen för att umgås och ha trevligt tillsammans, inte för att hen ska göra ditt och datt! Jag förväntar mig därför att vi ska umgås och prata om allt mellan himmel och jord, inget annat.

Självklart ska man inte låta sig utnyttjas men en vän utnyttjar inte så i min värld är det ändå ingen vänskap om någon utnyttjar någon annan.

Jag undrar ärligt talat om jag totalt har missuppfattat konceptet vänskap

 

[tott]

Det är ju inte jag som krävt. Jag har bett om sällskap in till stan. Fick nej. Såna saker. Det är hon som krävt sönder mig när hon krävt hjälp, annars jordens största gräl om att hon vill veta Varför jag säger nej och ältar i flera dagar. Jag har ju inte fått hjälp. Alls. Jag har fått köpa hjälp när jag behövt. Tur det finns tjänster att köpa. Det mesta löser sig då. Då klarar jag mig utan att be om hjälp.

Du kräver att hon ska ge tillbaka för det du ställt upp.

 

[Korall]

Självklart umgås man. Det är ju därför man ses. Men när det alltid bara är samma person som bjuder till. Lägger ut. Anstränger sig.

Jag räknar inte gångerna jag hjälper någon. Men jag räknar tillslut gångerna jag får nej när det inte finns ett endaste ja. Och allt sker alltid på samma persons vilkor. Efter den personens schema å nycker.

Jag skulle tycka det kändes väldigt konstigt att inte ens plocka bort min egna tallrik efter att ha blivit bjuden på större middag och det bara är vi två. När hon bjuder på mat så får jag grejer i handen att hjälpa till med så maten blir klar snabbare.
Vid större sällskap blir det sånt kaos att jag vill få sköta det ensam. Men när man är bara två? Jag konverserar ju medan jag dukar av och diskar och plockar och fixar med.

Mina andra vänner hjälper automatiskt till att duka fram?
Det är bara en detalj av allt.
Och inget jag ens hade reflekterat över om inte bägaren runnit över efter allt mitt flängande för att hjälpa henne och bråkande för att hon ska betala sin del när hon vill åka långt med mig.

 

[athena_arabians]

@Korall: Hon bor fortfarande hyresfritt i ditt huvud. Släpp det hela bara. Hon kommer med största sannolikhet inte att ändra på sig. Det enda du kan påverka är dig själv och personligen skulle jag i det här fallet sett till att ha så lite som möjligt med människan att göra. Både i verkliga livet och i mitt huvud.

 

[Lobelia]

Sambon ÄR mattesnille, på riktigt, men jag däremot är urusel på att förklara saker rätt.
Enligt hans beräkningar skulle 'turen' i det här sammanhanget vara 0,078%.
Nog om det!

Jag kan också räkna ut diverse sannolikheter, det är inget svårt egentligen. Det din pojkvän har räknat ut är sannolikheten att man får exempelvis 7 kronor på raken när man kastar krona eller klave dvs 1/(2^7)=0,78%, ditt geni till pojkvän fick dock fel på en nolla. Worldfeud är lite mer komplext än så när det gäller slumpen, ja enormt mycket mer komplext.


Jag undrar dock fortfarande varför det är så viktigt att din "vän" ska erkänna att du är bättre än henne och så viktigt att ni börjar räkna på det. Nu tror jag säkert att det du skriver stämmer, att du blivit utnyttjad, men som flera andra undrar jag lite om det här med rättvisan. Varför haka upp sig på rättvisa och att uppfostra henne? Rättvisan att få erkänsla att du är bäst på Worldfeud. Det blir så komplicerat om man ska titta på var och en gör, vi har alla olika talanger.

Nu låter er relation ohälsosam så du gör rätt i att lämna den men jag börjar fundera över om mina viktskålar, har jag hjälpt till nog för att vara en värdig vän? Åh andra sidan är det förmodligen bara ditt sätt att uttrycka den stora snedvridningen här när en tar emot och en ger.

 

[stjarnhimmel]

TS - uppenbarligen vill ni att en vänskap ska se olika ut. Då måste ni kompromissa eller göra slut tänker jag.

Sen tycker jag denna tråden nästsn blir lite märklig.... när du berättar om saker din vän gör eller inte gör. Ska vi sitta och säga att din vän har fel? Och det är hen som ska förändras sig till det du vill?

Vi vet ju ingenting om situationen och jag tänker snarare att ingen har rätt eller fel. Ni vill bara olika

 

[Görel]

Alla har inte blivit fostrade på samma sätt som du. Det som är självklart för sig är helt främmande för någon annan. Bjuder jag en person på middag vill jag verkligen inte att den personen dukar av eller oombedd börjar hjälpa till med maten. Jag vill fixa med sånt själv.

Däremot skulle jag också bli väldigt irriterad om en person bara tog hela tiden och aldrig gav tillbaka. Jag kände en sån, kunde ringa mig på jobbet i halv panik för något hon behövde prata om, ville få skjuts till olika ställen (dock noga med att betala bensin) och förvänta sig att jag hade den tiden. Ville inte göra saker på mina villkor utan bara på sina egna oavsett hur mycket extra besvär det blev för mig, och när jag någon gång behövde hjälp eller stöd fick jag inte det. Då kunde ha telefonen avstängd i dagar, en telefon som hon för övrigt fått av mig då hon inte hade råd att köpa en.

Jag har inte haft kontakt med henne på över sju år och det är väldigt befriande! Jag lät det bara rinna ut i sanden, ringde aldrig tillbaka. hade då strax innan sagt att jag inte tyckte att hennes sätt var okej.

 

[Korall]

Jag har aldrig i vuxen ålder gjort slut med en vän. Det är annorlunda än att göra slut med en partner.
Det är där jag fnular hur man gör.

 

[Görel]

Går det att göra som jag gjorde? Att bara låta det rinna ut i sanden. Eller att låta bli att svara när hon hör av sig.

 

[hoppsann]

Hur hanterar man en vän som verkar sakna normalt hyfs?
Fostra varje gång man ses? Om man varit vänner länge, om enda utvägen verkar vara att backa för att man äts upp av att vara den enda som ger och jobbar för relationen, hur gör man det snyggast när vännen inte verkar förstå? Jag tror inte hon är elak, jag tror att hon inte begriper bättre. Vilket gör att hon inte verkar begripa att jag backat heller.
Vi har gemensamma vänner och har samma hobbies. Så vi kommer ses då och då ändå. Men jag har inte ork kvar längre att behöva bråka innan vi ska umgås om helt normala saker. Saker som jag inte ens behöver ta upp med någon annan människa för det är bara helt normalt att man gör så.
Och det är en vuxen arbetande människa. Förändringen har skett över tid, kan inte minnas att hon var såhär när hon var yngre, eller så är det jag som inte uppmärksammat det förrän nu... Och nu förstår jag varför hon bara har mig som vän. Några kamrater, men bara jag som umgås med henne, jag tror de andra håller distans.

Man kan säga hur man känner till sina vänner.
Personen har kanske inga vänner kvar för att många har tröttnat men ingen har talat om hur de känner.
- Jag tycker det är tråkigt att du bara hör av dig när du vill ha hjälp.
- Jag tycker det är trist att du tar för givet att det alltid är jag som ska betala när vi är ute, osv.
Och sedan ge personen en chans att tänka till. Gör den inte det så fasar man bara ut, och det behöver inte att bli drama.

Jag har haft och har några energitjuvar omkring mig. Några har jag sagt upp bekantskapen med och har inte saknat en minut. Vi har gemensamma vänner och ses då och då, och det är inga problem. Vi känner ju varandra och pratar när vi ses, men jag bjuder inte hem dem. Men vi kan ha fina minnen ihop och jag kan vara glad över dem. Och struntar i resten.
Några har jag kvar, förmodligen mest för att de har barn som inte är utflugna, som jag bryr mig om. Lite socialarbetare på fritiden kanske. De kostar i både tid, kraft och pengar. Men jag vet om det och jag stör mig inte på deras beteende. Bara konstaterar att det är som det är.
Men mest tid, förutom familjen, spenderas med mina go'a, fina vänner, som jag finns för i vått och torrt, och som finns med mig i alla lägen.

 

[tott]

Självklart umgås man. Det är ju därför man ses. Men när det alltid bara är samma person som bjuder till. Lägger ut. Anstränger sig.

Jag räknar inte gångerna jag hjälper någon. Men jag räknar tillslut gångerna jag får nej när det inte finns ett endaste ja. Och allt sker alltid på samma persons vilkor. Efter den personens schema å nycker.

Jag skulle tycka det kändes väldigt konstigt att inte ens plocka bort min egna tallrik efter att ha blivit bjuden på större middag och det bara är vi två. När hon bjuder på mat så får jag grejer i handen att hjälpa till med så maten blir klar snabbare.
Vid större sällskap blir det sånt kaos att jag vill få sköta det ensam. Men när man är bara två? Jag konverserar ju medan jag dukar av och diskar och plockar och fixar med.

Mina andra vänner hjälper automatiskt till att duka fram?
Det är bara en detalj av allt.
Och inget jag ens hade reflekterat över om inte bägaren runnit över efter allt mitt flängande för att hjälpa henne och bråkande för att hon ska betala sin del när hon vill åka långt med mig.

Du är ett offer.

 

[Vallmo]

Jag kan också räkna ut diverse sannolikheter, det är inget svårt egentligen. Det din pojkvän har räknat ut är sannolikheten att man får exempelvis 7 kronor på raken när man kastar krona eller klave dvs 1/(2^7)=0,78%, ditt geni till pojkvän fick dock fel på en nolla. Worldfeud är lite mer komplext än så när det gäller slumpen, ja enormt mycket mer komplext.


Jag undrar dock fortfarande varför det är så viktigt att din "vän" ska erkänna att du är bättre än henne och så viktigt att ni börjar räkna på det. Nu tror jag säkert att det du skriver stämmer, att du blivit utnyttjad, men som flera andra undrar jag lite om det här med rättvisan. Varför haka upp sig på rättvisa och att uppfostra henne? Rättvisan att få erkänsla att du är bäst på Worldfeud. Det blir så komplicerat om man ska titta på var och en gör, vi har alla olika talanger.

Nu låter er relation ohälsosam så du gör rätt i att lämna den men jag börjar fundera över om mina viktskålar, har jag hjälpt till nog för att vara en värdig vän? Åh andra sidan är det förmodligen bara ditt sätt att uttrycka den stora snedvridningen här när en tar emot och en ger.

Jaha, var den frågan ställd till mig?
Fattade inte det!

Svaret på det är att jag överhuvudtaget inte tog upp det. Jag trodde att det framgick med all tydlighet av mina tidigare inlägg att jag valt att inte uppfostra personen.
Jag fick en kommentar om vilken tur jag hade och på det svarade jag ingenting.
Jag pratade med min sambo om saken bara.
Var läste du det någonstans att jag sagt det till hen?

Jag har inte heller benämnt personen som 'henne' utan som hen.
Pojkvän har jag inte heller däremot har jag en sambo som är över 50 och far till våra barn.
Han har inte heller räknat på det sättet du skrev.
Och jag har ingenstans skrivit att personen utnyttjat mig. Däremot har jag skrivit att det var ensidigt.

För övrigt, skärp dig va!
Du läser in så mycket skit mellan raderna så man blir alldeles matt. Är det massa skit från nån annan tråd så lämna det där, tack!
Du har ingen aning om hur hälsosam vår relation är, eller ens vad vi har för relation, så var snäll och inte uttala dig om det,tack!
Dina personangrepp finns det inte fog för heller.

Nu har jag i fem rader till dig gjort tvärt emot det jag sagt att man inte ska göra, dvs att uppfostra någon annan.
Antagligen får jag samma usla resultat av det som i verkliga livet.
Jag antar att jag ska föregå med gott exempel och lämna resten därhän.

 

[Lobelia]

Jaha, var den frågan ställd till mig?
Fattade inte det!

Svaret på det är att jag överhuvudtaget inte tog upp det. Jag trodde att det framgick med all tydlighet av mina tidigare inlägg att jag valt att inte uppfostra personen.
Jag fick en kommentar om vilken tur jag hade och på det svarade jag ingenting.
Jag pratade med min sambo om saken bara.
Var läste du det någonstans att jag sagt det till hen?

Jag har inte heller benämnt personen som 'henne' utan som hen.
Pojkvän har jag inte heller däremot har jag en sambo som är över 50 och far till våra barn.
Han har inte heller räknat på det sättet du skrev.
Och jag har ingenstans skrivit att personen utnyttjat mig. Däremot har jag skrivit att det var ensidigt.

För övrigt, skärp dig va!
Du läser in så mycket skit mellan raderna så man blir alldeles matt. Är det massa skit från nån annan tråd så lämna det där, tack!
Du har ingen aning om hur hälsosam vår relation är, eller ens vad vi har för relation, så var snäll och inte uttala dig om det,tack!
Dina personangrepp finns det inte fog för heller.

Nu har jag i fem rader till dig gjort tvärt emot det jag sagt att man inte ska göra, dvs att uppfostra någon annan.
Antagligen får jag samma usla resultat av det som i verkliga livet.
Jag antar att jag ska föregå med gott exempel och lämna resten därhän.

Förlåt att jag råkade skriva henne, men könet här spelar väl ingen som helst roll så är det verkligen ett så stort brott? Och samma med sambo och pojkvän, jag ber om ursäkt att jag skrev fel, men om det är pojkvän eller sambo han är spelar inte någon som helst roll för sammanhanget.

Jag måste också totalt missuppfattat allt du skrivit och alla övriga också. I inlägg efter inlägg diskuteras det här med att uppfostra vänner. Du tar upp det redan i första inlägget genom att skriva "Fostra varje gång man ses?"

Och så utnyttja, i genom hela tråden har du beklagat dig över hur personen utnyttjat dig. Allt du gjort och inte fått något tillbaks, jag minns inte om du använt ordet men för mig är det att beskriva utnyttjande att beklaga sig över allt man givit och alla semesterdagar man offrat för. Vad ska man annars kalla det? Att ni har haft ett väl avvägt och jämlikt förhållande stämmer väl knappast.

Och det samma med hälsosam relation, du beklagar dig över hur dålig relation med din vän är och att du inte mår bra av den och funderar på att avsluta den och hur och nu menar du att jag inte har en aning om hur relationen hela tråden handlar om. Vill du inte diskutera det så varför ens posta tråden?

Nej du lyckas inte uppfostra mig utan mest göra mig förbryllad, det är som du tar tillbaks varenda ord du skrivit.