Var är papporna?

[mandalaki]

Sv: Var är papporna?

Aha, tack! Jag hade alltså bara läst om den, inte läst den själv.

Att den sneda fördelningen - 80-20 - av föräldraledighet är en starkt bidragande förklaring är jag övertygad om. Den pappa som har det dagliga ansvaret för barnet blir "lika bra" på föräldraskapet som mamma.

15 år är nog en lite väl optimistisk prognos. Med nuvarande ökningstakt i pappors uttag av föräldradagar skulle det ta 211 år till 50/50, enligt TCO:s ofta citerade pappaindex som kom för ett par år sen.

 

[Petruska]

Sv: Var är papporna?

Varför det är så kan jag inte svara på, kanske för att mamman har byggt upp en "tryggare" relation till barnet från födseln, amningen, mammaledigheten osv? Tror inte att det på något sätt ska tolkas till att pappan skulle vara dålig eller inte vilja trösta sitt barn. Tror det mer handlar om att en mamma ger en annan sorts trygghetskänsla.

I så fall är ju pappan en sämre förälder. En bidragande orsak är säkert det sneda uttaget av föräldraledighet.

Jag hyser för egen del inget som helst hopp om att det kommer att uppnås jämställdhet på den punkten om 15 år. I extremt optimistiska stunder tror jag att vi kanske når en fördelning som 25-75 under min livstid, och att det sen tar stopp för överskådlig tid framåt.

 

[Mr_Magic]

Sv: Var är papporna?

I så fall är ju pappan en sämre förälder. En bidragande orsak är säkert det sneda uttaget av föräldraledighet.

Jag hyser för egen del inget som helst hopp om att det kommer att uppnås jämställdhet på den punkten om 15 år. I extremt optimistiska stunder tror jag att vi kanske når en fördelning som 25-75 under min livstid, och att det sen tar stopp för överskådlig tid framåt.

På vilket sätt skulle pappan vara en sämre förälder? Oftast är det ju mamman som vill vara hemma och det är nog den största anledningen till att fördelningen ser ut som den gör idag. Sen finns det fall där pappan inte vill vara hemma det säger jag inget om. Men i de flesta fall tror jag faktiskt det handlar om att mamman vill vara hemma så länge som möjligt med barnet och pappan ger därför sina dagar till mamman. Att barnet hellre tröstas av mamman ser jag inte som en koppling till att pappan skulle vara en sämre förälder.
Dessutom ska vi ha i åtanke den ekonomiska situationen som en del hävdar är anledningen till den sneda fördelningen av föräldraledighet.

Jag vill ha gemensam vårdnad som mamman i mitt fall lovade mig men som nu bestämt sig för att ha enskild vårdnad. Därmed har jag NOLL föräldradagar att ta ut.

Jag vill kunna vara hemma ett par månader med min dotter men kan inte för att som jag redan nämnt inte får några pappadagar. Gör det mig till en sämre pappa då menar du?

 

[Calazirya]

Sv: Var är papporna?

Men varför tillåter pappor att mamman är hemma hela föräldraledigheten? Varför ger pappor sina föräldradagar till mamman om de så gärna eg vill vara pappaledig? OBS att jag pratar om i de fall där man har gemensamvårdnad och då automatiskt har tilldelats halva föräldraledigheten.

 

[Snubbelfot]

Sv: Var är papporna?

Men varför tillåter pappor att mamman är hemma hela föräldraledigheten?

Jag för min del tror att det handlar om krass ekonomi i mycket större utsträckning än om vilja. Man kan ha hur goda föresatser och avsikter som helst, men om hushållet tappar tillräckligt många tusenlappar netto i månaden på att pappa istället för mamma är hemma så finns helt enkelt inte tillräckligt stora marginaler hos många.

(Varför inkomstfördelningen generellt ser ut som den gör är en annan, och väldiskuterad, fråga.)

 

[Petruska]

Sv: Var är papporna?

På vilket sätt skulle pappan vara en sämre förälder?

Egentligen är det nog mer fruktbart att prata om mer eller mindre bra relationer mellan föräldrar och barn, än om mer eller mindre "bra" föräldrar.

I ett gott föräldraskap, en god förälder-barn-relation, ligger som jag ser det väldigt mycket tid och närvaro. Oavsett varför den ene föräldern är mindre närvarande, så försämrar frånvaron förutsättningarna för ett gott föräldraskap, en bra förälder-barn-relation, avsevärt. Tid är inte det enda viktiga, men är oerhört viktigt.

Sådana saker som förtroende och tillit, att barnet vänder sig till föräldern med svårigheter etc - om inte det visar en hel del av närheten, tillgängligheten och förtroendet i relationen, så vet jag inte vad som visar sådant.

Sen skulle jag ju rakt av säga att den förälder som aktivt förhindrar den andre föräldern att vara närvarande, på den punkten brister allvarligt som förälder (oavsett hur nära barnet den föräldern är för övrigt och oavsett hur bra allt annat funkar).

Men jag trodde att det riktigt stora problemet med att inte få vettig tillgång till sina barn som separerad, är just att det så allvarligt försvårar att man utvecklar en riktigt bra föräldra-barn-relation?

Jag för min del tror att det handlar om krass ekonomi i mycket större utsträckning än om vilja.

Jag tror att viljan att dela jämnare är försumbar, hos såväl män som kvinnor, tyvärr. Av en massa skäl, som bland annat har med sexualiserade könsskillnader/könsroller att göra. Och att det är något slags tur att det går att rationalisera genom att åberopa inkomstskillnaden.

Även i familjer där kvinnan tjänar mest är föräldraledigheten mycket ojämnt fördelad, enligt vad jag drar mig till minnes av någon tabell jag har sett rätt nyligen.

Jag har till och med hört ett par högavlönade kvinnor förklara att det var bättre att de var hemma hela tiden, eftersom de tjänar så mycket mer än sina män.

 

[mandalaki]

Sv: Var är papporna?

Jag tänker på en pappa som är högaktuell just nu, Sven Otto Littorin. Om jag fattat rätt så hade han sina tre barn varannan vecka men hoppade av det eftersom hans jobb tog så mycket tid.

Jag kan inte förstå hur jobbet kan vara viktigare än barnen för någon. Och det är ju tur för barnen att deras mamma inte resonerade likadant som deras pappa för vart skulle de då ta vägen?

 

[Mr_Magic]

Sv: Var är papporna?

Sådana saker som förtroende och tillit, att barnet vänder sig till föräldern med svårigheter etc - om inte det visar en hel del av närheten, tillgängligheten och förtroendet i relationen, så vet jag inte vad som visar sådant.

Nu blir diskussionen lite mer intressant. Om vi nu ska följa undersökningar så kan vi ju lika bra byta ut alla föräldrar mot hundar

http://www.dn.se/nyheter/sverige/hunden-trostar-battre-an-nallen-1.1132517

För övrigt. Vad föreslår du? Att i förhållanden där mannen tjänar mer och man kanske redan har det svårt ekonomiskt med mammans föräldrapenning, ska man då verkligen göra det ännu tuffare för sig ekonomiskt genom att låta pappan vara hemma också en längre period?

Visst pengar kanske inte är allt men pengar är ett måste i dagens samhälle och som jag nämnt tidigare tror jag inte pappan blir en sämre förälder för att han inte är hemma lika ofta som mamman. Att mamman ger en tryggare känsla åt barnet än fadern behöver inte nödvändigtvis vara en negativ sak. Så länge pappan finns i barnets liv och leker, pratar osv med barnet när han är hemma så ser jag inte ett problem. Men jag håller med om att det hade varit bra att dela upp föräldraledigheten mer jämnt men det är inte alltid möjligt idag med tanke på det ekonomiska tidigare nämnt.
Dessutom så är ekonomiskt pressade föräldrar sällan det optimala för ett barn.

 

[No1]

Sv: Var är papporna?

För övrigt. Vad föreslår du? Att i förhållanden där mannen tjänar mer och man kanske redan har det svårt ekonomiskt med mammans föräldrapenning, ska man då verkligen göra det ännu tuffare för sig ekonomiskt genom att låta pappan vara hemma också en längre period?

Visst pengar kanske inte är allt men pengar är ett måste i dagens samhälle och som jag nämnt tidigare tror jag inte pappan blir en sämre förälder för att han inte är hemma lika ofta som mamman. Att mamman ger en tryggare känsla åt barnet än fadern behöver inte nödvändigtvis vara en negativ sak. Så länge pappan finns i barnets liv och leker, pratar osv med barnet när han är hemma så ser jag inte ett problem. Men jag håller med om att det hade varit bra att dela upp föräldraledigheten mer jämnt men det är inte alltid möjligt idag med tanke på det ekonomiska tidigare nämnt.
Dessutom så är ekonomiskt pressade föräldrar sällan det optimala för ett barn.

Det stavas prioritering.

Häst kostar mig 3000-5000kr i månaden.
Hyfsat stor utgift.
En utgift jag gjorde plats för genom att prioritera om i min ekonomi.
Hade jag haft sämre ekonomi och ändå brinnande gärna velat ha häst, hade jag kunnat ha häst på ett billigare sätt och gjort ytterligare prioriteringar.

Om alla småbarnsföräldrar hade varit arbetslösa så hade jag kunnat förstå ekonomiargumentet men ursäkterna till 80/20 - bespara mig.


Jag föreslår att vi bestämmer att from år 2015 delas fp 50/50.
Då har folk all tid i världen att planera.

 

[Minna86]

Sv: Var är papporna?

Även för mig är det ofattbart hur man som pappa låter mamman ta merparten av dagarna. Hade min sambo sagt att han ville ha alla dagarna hade jag sagt att han inte var riktigt klok.
Dessutom när det gäller det ekonomiska så är det ju bara att planera in det (de flesta barn är ju hyfsat planerade). Har man inte riktig råd med att den högavlönade är hemma lika mycket så får man spara så man har en summa att knapra på under den tiden. Och hur man hellre skaffar en vindyr kåk än att uppleva sina barn är mycket konstigt tycker jag...

För mig spelar det ingen roll om pappan är massor med barnet när han är hemma från jobbet, om mamman har hand om barnet 20 av dygnets 24 timmar så är det omöjligt att barnet har en lika bra relation till både mamma och pappa. Jag har aldrig hört en pappa säga att han måste skynda sig hem eftersom mamman är ensam hemma med barnet...

 

[Sar]

Sv: Var är papporna?

Dessutom när det gäller det ekonomiska så är det ju bara att planera in det (de flesta barn är ju hyfsat planerade). Har man inte riktig råd med att den högavlönade är hemma lika mycket så får man spara så man har en summa att knapra på under den tiden.

Det där tycker jag är ett lättvindligt resonemang. I ett fall med en sjukskriven/arbetslös förälder och en ensamföretagare, ska denne då lägga ner sitt företag och tappa sitt kundunderlag för att kunna vara helt föräldraledig ett visst antal dagar? Och sedan har vi två arbetslösa föräldrar som dock har fantastiskt gott om tid med barnen....

Eller kommer vi (ve och fasa) att få förskolor som tar emot 6 mån ungar om nu en förälder i samband med separation bestämmer sig för att inte ta ut någon som helst föräldraledighet för att straffa den andra föräldern och den andra föräldern har gjort slut på sina dagar?

Personligen kan jag väl nämna att min mammakropp inte var redo för jobbprestation efter att ha burit barn i 9 månader även fast jag vet att det finns mammor som spritter upp ur förlossningssängen (och ja, vi har delat lika på våra dagar- kanske till och med min sambo kommer att få något större del av föräldradagarna eftersom vi ännu efter 5 år inte har gjort av med alla än då vi hade ekonomin att kunna ta ut väldigt få dagar första året och även fick extra "tvillingdagar"). Med dagens sjukskrivningsregler hade jag knappast kvalificerat för sjukskrivning heller.


Jag tror långt mer på att hitta bra föräldramaterial till sina barn som tar ansvar för barnen oavsett om föräldraledigheten har varit exakt likadelad eller ej. Jag tycker dagens system är bra med vissa "egna" månader och andra som kan överlåtas efter hur det passar hela familjen.

 

[Minna86]

Sv: Var är papporna?

Det är väl ganska få relationer som består av en arbetslös/sjukskriven och en egenföretagare?
Hur man löser det i familjer med egenföretagare beror väl även på vilken sorts verksamhet man har och jag tror inte majoriteten av svenska familjer består av egenföretagare så det kan ju inte räknas som normalfallet.
Sen har jag svårt att förstå varför man skaffar barn (planerade) om man är sjukskriven/arbetslös men det är ju upp till var och en.

Du får det att låta som att jag sagt att det skall vara uppdelat 50/50 enligt lag så man inte kan överlåta dagar och det har jag aldrig sagt. Jag tycker oxå att dagens system är bra men jag tycker man skall sträva efter att fördela tiden med barnen så lika som möjligt.

 

[Snurrfian]

Sv: Var är papporna?

Det är väl ganska få relationer som består av en arbetslös/sjukskriven och en egenföretagare?
Hur man löser det i familjer med egenföretagare beror väl även på vilken sorts verksamhet man har och jag tror inte majoriteten av svenska familjer består av egenföretagare så det kan ju inte räknas som normalfallet.
Sen har jag svårt att förstå varför man skaffar barn (planerade) om man är sjukskriven/arbetslös men det är ju upp till var och en.

.

Så få är det nog inte, majoriteten kanske inte är egenföretagare men som hos oss på landsbygden är egenföretagare väldigt vanliga. Men sen säger jag inte att det inte går att lösa, men det kräver lite mer plannering och kanske arbete på knepiga tider för att få det att fungera jämnfört med en anställd som bara kan tala om att denne tänker vara föräldraledig och låta AG lösa att det praktiska...

Sen är jag rätt övertygad om att det hänger inte på hur mycket föräldra ledighet man tar ut, utan på hur mycket man engagerar sig i sina barn. Maken har inte tagit ut många dagars föräldra ledighet men har ändå kunnat engagera sig i barnen och berorende på vad de gäller så vänder de sig till båda, maken har mer tålamod att förklara saker och låta dem prova på medans jag är den som tröstar mer och är engagerad i föräldraråd och skolråd.

 

[Sar]

Sv: Var är papporna?

Jag tror att du kommer att hitta ett ganska stort antal sådana relationer. Det är ju bara exempel på hur det faktiskt kan se ut, som ett annat exempel kan du väl ta en anställd förälder som bor 5 min från jobbet och kan åka hem över lunchen medan den andra föräldern har 1,5h resväg till jobbet enkel väg. Där kanske det faller sig mest naturligt att föräldern med den långa resvägen tar största delen av föräldraledigheten?

Och att sjukskrivna och arbetslösa skaffar barn anser jag vara ganska naturligt?!

För övrigt instämmer jag helt i Snurrfians inlägg.

 

[Hyacinth]

Sv: Var är papporna?

*räcker upp handen*


Det såg helt annorluna ut innann snäckan föddes, men våra arbetssituationer ändrades drastiskt inom loppet av 4 månader.

 

[Petruska]

Sv: Var är papporna?

Så länge pappan finns i barnets liv och leker, pratar osv med barnet när han är hemma så ser jag inte ett problem. Men jag håller med om att det hade varit bra att dela upp föräldraledigheten mer jämnt men det är inte alltid möjligt idag med tanke på det ekonomiska tidigare nämnt.

Det du talar om är inte en förälder i vettig mening av ordet, i mina ögon, snarare pratar du om en barnvakt, en vän till familjen, grannen - någon vuxen i den stilen. Föräldraomsorg i vettig mening innebär väldigt mycket mer än att - när man så hinner - vara hemma lite då och då och prata och leka osv med barnet.

Skrämmande många pappor gör inte mer av sitt föräldraskap än så, utvecklar inte mer omsorgskapacitet än så. Du försvarar det, jag gör det inte.

Jag vet att det finns familjer som planerat sina ekonomier så att det är svårt/omöjligt för mannen som tjänar mest att vara hemma. Det enda som är underligt är att det väldigt mycket mer sällan är nödvändigt att mamman avstår föräldraledighet i de fall hon tjänar mest.

 

[Petruska]

Sv: Var är papporna?

en anställd förälder som bor 5 min från jobbet och kan åka hem över lunchen medan den andra föräldern har 1,5h resväg till jobbet enkel väg. Där kanske det faller sig mest naturligt att föräldern med den långa resvägen tar största delen av föräldraledigheten?

Fast så ser det ju inte alls ut. Män pendlar längre sträckor än kvinnor, statistiskt sett. Ett skäl till detta är att många familjer anser att "den ena" bör arbeta närmare hemmet för att vara mer tillgänglig för barnen. Den här "ena" personen tenderar naturligtvis att vara mamman. Samma mammor tenderar då att på grund av den begränsade arbetsmarknaden nära hemmet ha jobb med sämre utvecklingsmöjligheter, och att kvinnan i familjen statistiskt sett tjänar minst vet vi ju sedan förut. Och kvinnor tar ut kring 85% av föräldraledigheten.

Det där som du tycker faller sig naturligt, tycks alltså inte falla sig naturligt för särskilt många andra.

 

[Miss]

Sv: Var är papporna?

Kan man spara/ta lån till tex hus, bil, båt, sommarstuga etc etc kan man spara/ta lån till mellanskillnaden vad gäller föräldrapenning också......för du menar väl inte att män alltid är VD o kvinnor alltid är deltids lokalvårdare??

 

[Sar]

Sv: Var är papporna?

Det där som du tycker faller sig naturligt, tycks alltså inte falla sig naturligt för särskilt många andra.

Tja, andras val får stå för dem. Förhoppningsvis passar de den familjen.

Hur gjorde du/ni själva med föräldraledigheten när det begav sig?

 

[Mr_Magic]

Sv: Var är papporna?

Det du talar om är inte en förälder i vettig mening av ordet, i mina ögon, snarare pratar du om en barnvakt, en vän till familjen, grannen - någon vuxen i den stilen. Föräldraomsorg i vettig mening innebär väldigt mycket mer än att - när man så hinner - vara hemma lite då och då och prata och leka osv med barnet.

Skrämmande många pappor gör inte mer av sitt föräldraskap än så, utvecklar inte mer omsorgskapacitet än så. Du försvarar det, jag gör det inte.

Jag vet att det finns familjer som planerat sina ekonomier så att det är svårt/omöjligt för mannen som tjänar mest att vara hemma. Det enda som är underligt är att det väldigt mycket mer sällan är nödvändigt att mamman avstår föräldraledighet i de fall hon tjänar mest.

Nu vänder du lite på mina ord. Jag har inte sagt "vara hemma lite då och då". Vad jag menade var om pappan jobbar och kommer hem varje dag och även är hemma helger med barnet så ser jag inte ett problem om pappan faktiskt lägger ner tid på barnet just VARJE dag efter jobb. I många fall kan det handla om 5-6h varjedag.