Var får man hjälp för ätstörningar.

Här nu.Sitter och väntar nu på att få komma in. Har panik inombords och velat springa härifrån men kroppen sitter i en fåtölj och den verkar inte vilja gå härifrån. :D
Oj vad glad jag är för din skull, tänk att du äntligen ska få hjälp! Jag förstår att det känns både omvälvande och skitläskigt nu, men tänk att det här kan vara början på slutet på dina problem! Heja heja heja dig! :heart
 
Har inte varit in i tråden på länge.
Hinner inte med så mycket buke.
Vad glad jag blev av att läsa att du fått komma till en mottagning!
Jag hoppas besöket blev okej.

Så stort steg att söka hjälp!
Massor med kramar :heart
 
Uppdatering;
Jag var ju på läkarsamtalet. Fick massa frågor och vi pratade en lång stund. Det var ett bra samtal och en icke-dömande läkare. Men många frågor- Frågor kring varför jag äter och varför jag inte klarar att komma ur det själv. Men jag förstår jag varför de vill veta så mycket som möjligt. Men jag kände att jag inte hade något svar på de frågorna. Jag vet inte varför min hjärna är helt besatt av mat och varför jag måste äta för att överhuvudtaget kunna koncentrera mig på något annat.
Det som var bra var att vi sen gick igenom olika sätt att få hjälp och olika vägar. Det finns också olika mottagningar i området som kan erbjuda lite olika saker. Vi gick igenom dom och jag fick säga vad jag trodde skulle vara bäst och hen höll med om mina åsikter.
Så då kommer de skicka mina papper vidare. Jag kunde söka själv dit om jag ville men jag föredrar att de skickar dem. Jag frågade om hen tror att jag kommer få hjälp och om jag kommer klassas ha tillräckliga problem och det trodde hen. Så då tänker jag att det kanske kan vara bra att papperna kommer från en annan läkare som gjort bedömningen att jag behöver hjälp.
Det kan ta ett tag innan jag hör något av dem. Men jag tänker att det nästan är lite skönt. Det gick så fort när jag var på förra läkarbesöket och jag hann bli helt uppstressad. Så det känns nästan lite skönt att det kan ta lite tid då jag nu börjat landa lite i det i tankarna.
 
Uppdatering;
Jag var ju på läkarsamtalet. Fick massa frågor och vi pratade en lång stund. Det var ett bra samtal och en icke-dömande läkare. Men många frågor- Frågor kring varför jag äter och varför jag inte klarar att komma ur det själv. Men jag förstår jag varför de vill veta så mycket som möjligt. Men jag kände att jag inte hade något svar på de frågorna. Jag vet inte varför min hjärna är helt besatt av mat och varför jag måste äta för att överhuvudtaget kunna koncentrera mig på något annat.
Det som var bra var att vi sen gick igenom olika sätt att få hjälp och olika vägar. Det finns också olika mottagningar i området som kan erbjuda lite olika saker. Vi gick igenom dom och jag fick säga vad jag trodde skulle vara bäst och hen höll med om mina åsikter.
Så då kommer de skicka mina papper vidare. Jag kunde söka själv dit om jag ville men jag föredrar att de skickar dem. Jag frågade om hen tror att jag kommer få hjälp och om jag kommer klassas ha tillräckliga problem och det trodde hen. Så då tänker jag att det kanske kan vara bra att papperna kommer från en annan läkare som gjort bedömningen att jag behöver hjälp.
Det kan ta ett tag innan jag hör något av dem. Men jag tänker att det nästan är lite skönt. Det gick så fort när jag var på förra läkarbesöket och jag hann bli helt uppstressad. Så det känns nästan lite skönt att det kan ta lite tid då jag nu börjat landa lite i det i tankarna.

Det låter ju jättebra! Hoppas det känns så också!
Heja dig som vågat!
 
Uppdatering;
Jag var ju på läkarsamtalet. Fick massa frågor och vi pratade en lång stund. Det var ett bra samtal och en icke-dömande läkare. Men många frågor- Frågor kring varför jag äter och varför jag inte klarar att komma ur det själv. Men jag förstår jag varför de vill veta så mycket som möjligt. Men jag kände att jag inte hade något svar på de frågorna. Jag vet inte varför min hjärna är helt besatt av mat och varför jag måste äta för att överhuvudtaget kunna koncentrera mig på något annat.
Det som var bra var att vi sen gick igenom olika sätt att få hjälp och olika vägar. Det finns också olika mottagningar i området som kan erbjuda lite olika saker. Vi gick igenom dom och jag fick säga vad jag trodde skulle vara bäst och hen höll med om mina åsikter.
Så då kommer de skicka mina papper vidare. Jag kunde söka själv dit om jag ville men jag föredrar att de skickar dem. Jag frågade om hen tror att jag kommer få hjälp och om jag kommer klassas ha tillräckliga problem och det trodde hen. Så då tänker jag att det kanske kan vara bra att papperna kommer från en annan läkare som gjort bedömningen att jag behöver hjälp.
Det kan ta ett tag innan jag hör något av dem. Men jag tänker att det nästan är lite skönt. Det gick så fort när jag var på förra läkarbesöket och jag hann bli helt uppstressad. Så det känns nästan lite skönt att det kan ta lite tid då jag nu börjat landa lite i det i tankarna.
Så bra att det var ett bra samtal, även om det landade i att du får söka dig vidare. Hur kändes det att få höra att läkaren tyckte att dina problem var "tillräckliga" för att du borde få hjälp?

Jag vet ju inte hur du är, eller vad som passar dig just nu, men om du känner för att läsa något vet jag vänner med hetsätningproblem som haft väldigt god hjälp av Cristopher Fairburns "Att övervinna hetsätning". Själv har jag haft nytta av Gisela van der Sters "Mattillåtet", men mina besvär var av lite annan karaktär än dina. Dock tror jag om jag minns rätt att den fungerar att läsa oavsett hur ens ätandeproblem tar sig uttryck.

Båda böckerna är till viss del självhjälpsböcker och det är inte så att jag menar att du ska dra igång ett självhjälpsprojekt, utan jag tänker nog mer att det kan vara skönt att läsa om de fenomen man upplever i sig själv och upptäcka att det kan se likadant ut för andra.

Men, som sagt, det kanske inte alls passar dig eller inte alls är rätt tid nu, att läsa den här typen av böcker.
 
Det låter ju jättebra! Hoppas det känns så också!
Heja dig som vågat!
Ja det känns på ett sätt bra. Jag tänkte på det samma kväll som jag varit på läkarbesöket att jag kände mig stolt över mig själv. Men samtidigt var det som jag inte vågade erkänna för mig själv att jag var stolt över att ha tagit tag i det.
Sen går det lite upp och ner. Vissa dagar är det som jag fortfarande vill förminska det och tänker att det kanske är överdrivet att söka hjälp för det. Det är ju bara jag som ska skärpa till mig och sluta gnälla.
Vissa dagar tänker jag att jag är riktigt sjuk. I morse när jag vaknade tex fick jag bara en sån känsla "jag är verkligen svårt sjuk." Och när något i mig vill förminska det så har jag börjat tänka att det nog är sjukdomen som talar. För det är ju läskigt att ta bort något som också är min trygghet, kompis, och mitt sätt att hantera saker.
 
Senast ändrad:
Ja det känns på ett sätt bra. Jag tänkte på det samma kväll som jag varit på läkarbesöket att jag kände mig stolt över mig själv. Men samtidigt var det som jag inte vågade erkänna för mig själv att jag var stolt över att ha tagit tag i det.
Sen går det lite upp och ner. Vissa dagar är det som jag fortfarande vill förminska det och tänker att det kanske är överdrivet att söka hjälp för det. Det är ju bara jag som ska skärpa till mig och sluta gnälla.
Vissa dagar tänker jag att jag är riktigt sjuk. I morse när jag vaknade tex fick jag bara en sån känsla "jag är verkligen svårt sjuk." Och när något i mig vill förminska det så har jag börjat tänka att det nog är sjukdomen som talar. För det är ju läskigt att ta bort något som också är min trygghet, kompis, och mitt sätt att hantera saker.

Klart att det är läskigt. Men du kommer få lära dig nya sätt att hantera saker, jag tror det här kan bli jättebra. Var stolt, du är tuff som vågat söka hjälp. :heart)
 

Liknande trådar

Kropp & Själ En person jag känner har drabbats av ME (vi kan kalla hen K) K är myndig, bor hemma. Har autism vilket förvärrar sjukdomen. K:s högsta...
2 3
Svar
51
· Visningar
5 168
Senast: TinyWiny
·
Småbarn Vi har sökt vård både på jourcentral, akuten och kommer sannolikt behöva söka oss till VC nästa vecka om symtomen inte släpper - men är...
2 3
Svar
49
· Visningar
4 120
Senast: Blyger
·
  • Artikel
Dagbok Jag både vill och inte vill gå till jobbet jag både vill och inte vill bry mig Men jag tror jag bryr mig för mycket och hur lär man sig...
Svar
13
· Visningar
1 121
Senast: escodobe
·
  • Artikel
Dagbok Jag tänkte jag kunde ha en egen tråd att uppdatera i istället för att drälla inlägg överallt i forumet och på dagbok. För att göra en...
2
Svar
30
· Visningar
1 493
Senast: Sasse
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Världscupsfinalerna
  • Annonsera mera VII
  • Dressyrsnack 16

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp