evis
Trådstartare
Jag orkar mej inte igenom den generaliserande teoretiserande tråden
- den känns för mycket "old news" för mej.
Men däremot började jag fundera igår när jag red min svarte springare. Detta med hur mycket man har i handen är svårt för mej. Hästen jag rider har en mun som verkar väldigt känslig. Utifrån min erfarenhet är det ju så olika hur mycket "kontakt" hästar föredrar, vad de tycker om att ha saker i munnen och allt annat som spelar roll.
Jag strävar inte efter att åka runt utan kontakt, jag vill känna bakbenen i min hand - det ska finnas ett visst driv och sug där - men det är svårt att hitta nivån på varje individ upplever jag. Tycker inte ni också det???
Jag förstår att de flesta vet precis hur de vill ha hästen, men hur jobbar ni utifrån individerna och situationerna?
Kan det vara så att kontakten - stödet - varierar MYCKET från situation till situationv- och från individ till individ - och det är okej?
Hur avgör ni vad som är FEL och vad som är RÄTT utifrån situation och individ? (den utgångspunkt - rätt och fel - som brukar finnas i diskussionerna, som verkligen är superluddig och ej realistisk många gånger...)
Märker ni någon individuell skillnad mellan olika hästar och vad de föredrar och "jobbar bäst med"? Vad beror detta på enligt Dej?
Just den här hästen vill nog helst bara ha en "andetags kontakt" mellan mun och hand. Jag tror inte han har ett dåligt förtroende för handen direkt, när han är "med" så är han väldigt stilla, det finns ett sug fram till handen men det är så hårfint.
Han är sån överhuvudtaget, det ska vara finstämt, försiktigt, mjukt för att fungera med hans personlighet - allt från kroppsspråk till ridningen....
Jag vill nog gärna ha mer, det är supersvårt att rida på denna lätta kontakt - jag får honom inte så följsam inom ramen som jag skulle vilja, jag kan inte riktigt känna suget in i handen bakifrån precis hela tiden såsom jag vill. Men ibland glimtar det till och jag känner hur han kommer bakifrån och fram till handen - men fortfarande är kontakten så hårfin att det är som att balansera på en lina för att inte "förstöra" alltihop framtill.
Andra hästar jag ridit har gett en helt annan känsla - när man väl får drivet (rakriktningen om man så säger - dvs då hästen kommer lika mycket in i båda händerna - samma kontakt på båda sidor) har det på de hästar jag ridit tidigare blivit "lättare" att reglera form, takt och tempo. Men denna häst och ridningen av honom känns fortfarande väldigt bräcklig. Jag måste vara mycket stilla och mjuk, föhållningar som är otajmade kan förstöra ett helt pass.
Jag undrar så här - är denna lätta lätta kontakt bra eller dålig?
Ska jag strunta i att fundera över "rätt o fel" - och istället fokusera på det som är viktigt (att han kommer upp med bröstryggen, driver fram lika bra med båda bak och inte "hackar" någonstans i överlinjen osv) och se kontakten som en biprodukt - ska jag helt enkelt acceptera att kontakten på den här hästen ÄR och kommer förbli "fjäderlätt"?
Utan bett i munnen (dvs på kapson, sidepull eller liknande) är dte en annan femma, då kan han tvärtom bli lite väl tung framtill i handen, men jag gillar det bättre - då kan jag genom position och ramsättande få honom mer reglerbar. Men ändå - när han på bettlöst kommer igenom bra bakifrån så blir det stundtals fortfarande fjäderlätt (bara liiiite mer lätt-reglerat än med bett - dvs han är kvickare att följa handen fram) Men nog ska man väl kunna rida på bett också....
Varför ska det vara så svårt?!
Hur tänker ni?
Jag är inte så intresserad av någon fortsättning på den andra tråden. Det jag vill veta är helt enkelt hur det känns för er i era händer när ni rider - och om känslan är olika på olika hästar? Hur "värderar" ni den informationen??
Men däremot började jag fundera igår när jag red min svarte springare. Detta med hur mycket man har i handen är svårt för mej. Hästen jag rider har en mun som verkar väldigt känslig. Utifrån min erfarenhet är det ju så olika hur mycket "kontakt" hästar föredrar, vad de tycker om att ha saker i munnen och allt annat som spelar roll.
Jag strävar inte efter att åka runt utan kontakt, jag vill känna bakbenen i min hand - det ska finnas ett visst driv och sug där - men det är svårt att hitta nivån på varje individ upplever jag. Tycker inte ni också det???
Jag förstår att de flesta vet precis hur de vill ha hästen, men hur jobbar ni utifrån individerna och situationerna?
Kan det vara så att kontakten - stödet - varierar MYCKET från situation till situationv- och från individ till individ - och det är okej?
Hur avgör ni vad som är FEL och vad som är RÄTT utifrån situation och individ? (den utgångspunkt - rätt och fel - som brukar finnas i diskussionerna, som verkligen är superluddig och ej realistisk många gånger...)
Märker ni någon individuell skillnad mellan olika hästar och vad de föredrar och "jobbar bäst med"? Vad beror detta på enligt Dej?
Just den här hästen vill nog helst bara ha en "andetags kontakt" mellan mun och hand. Jag tror inte han har ett dåligt förtroende för handen direkt, när han är "med" så är han väldigt stilla, det finns ett sug fram till handen men det är så hårfint.
Han är sån överhuvudtaget, det ska vara finstämt, försiktigt, mjukt för att fungera med hans personlighet - allt från kroppsspråk till ridningen....
Jag vill nog gärna ha mer, det är supersvårt att rida på denna lätta kontakt - jag får honom inte så följsam inom ramen som jag skulle vilja, jag kan inte riktigt känna suget in i handen bakifrån precis hela tiden såsom jag vill. Men ibland glimtar det till och jag känner hur han kommer bakifrån och fram till handen - men fortfarande är kontakten så hårfin att det är som att balansera på en lina för att inte "förstöra" alltihop framtill.
Andra hästar jag ridit har gett en helt annan känsla - när man väl får drivet (rakriktningen om man så säger - dvs då hästen kommer lika mycket in i båda händerna - samma kontakt på båda sidor) har det på de hästar jag ridit tidigare blivit "lättare" att reglera form, takt och tempo. Men denna häst och ridningen av honom känns fortfarande väldigt bräcklig. Jag måste vara mycket stilla och mjuk, föhållningar som är otajmade kan förstöra ett helt pass.
Jag undrar så här - är denna lätta lätta kontakt bra eller dålig?
Ska jag strunta i att fundera över "rätt o fel" - och istället fokusera på det som är viktigt (att han kommer upp med bröstryggen, driver fram lika bra med båda bak och inte "hackar" någonstans i överlinjen osv) och se kontakten som en biprodukt - ska jag helt enkelt acceptera att kontakten på den här hästen ÄR och kommer förbli "fjäderlätt"?
Utan bett i munnen (dvs på kapson, sidepull eller liknande) är dte en annan femma, då kan han tvärtom bli lite väl tung framtill i handen, men jag gillar det bättre - då kan jag genom position och ramsättande få honom mer reglerbar. Men ändå - när han på bettlöst kommer igenom bra bakifrån så blir det stundtals fortfarande fjäderlätt (bara liiiite mer lätt-reglerat än med bett - dvs han är kvickare att följa handen fram) Men nog ska man väl kunna rida på bett också....
Varför ska det vara så svårt?!
Hur tänker ni?
Jag är inte så intresserad av någon fortsättning på den andra tråden. Det jag vill veta är helt enkelt hur det känns för er i era händer när ni rider - och om känslan är olika på olika hästar? Hur "värderar" ni den informationen??
Senast ändrad: