Varför slaveri

[lbb]

Ingen kan rå för att den blir sjuk, men den kan rå för att inte göra någonting åt det. Därför så ska oavsett hur människan hamnade där den hamnade ha rätt till en chans att bli "som folk" igen och kunna leva ett "vanligt" liv.

Det ska inte vara kört för att man har valt fel väg i livet av olika anledningar.

Naturligtvis ska det finnas möjligheter, men i valet mellan de mångas trygghet och den enskildes frihet sa ser jag hellre att de yrkeskriminella sitter inlåsta och vi andra slipper oroa oss för att bli utsatta för deras verksamhet...i görligaste mån. Med andra ord, varje människa ska ha rätt till frihet och egna val, men inte på andra människors bekostnad.

 

[kryddelydd]

Nä jag tror faktiskt ingen blir kriminell för att det är så kul.

Varför tror du att människor väljer att begå brott?

Nyfiken.
Jag funderar nämligen och funderar.
Det verkar ju som om en del människor (läs, MC-gäng och en del andra) orkar lägga väldigt mycket energi och planering i att hitta på jäkelskap.
Medan det många gånger verkar ta emot för samma individer att lägga energi och planering på ett "riktigt jobb".

Och jag menar inte småungar som snattar en godis på ICA - där är det sannolikt grupptryck och spänning som ligger bakom. Bristande förmåga till impulskontroll tillsammans med stor tillgänglighet.

Men de som begår "riktiga" brott.
Varför väljer människor att göra det?
För vi ska inte låtsas att det inte är ett val, och vi ska inte låtsas att individerna saknar förmåga att förstå att det är brott.

 

[Grazing]

Men de som begår "riktiga" brott.
Varför väljer människor att göra det?
För vi ska inte låtsas att det inte är ett val, och vi ska inte låtsas att individerna saknar förmåga att förstå att det är brott.

Det finns inte en anledning, det ena leder väl till det andra och som det är med allting. Folk hamnar på fel sida lagen. Självklart är allting i livet val man själv gör, men det är inte vad det handlar om. Folk gör fel val ibland och dom bör då inte va dömda för evigt för dom felen som sen leder till det ena och det andra.

Det är inte lätt att ta sig ur från kriminella organisationer vad jag hört och därför är många fast där oavsett om dom vill det eller inte.

Alla är inte så perfekta att dom konstant i livet kommer välja rätt vägar och vissa vägar är svårare att bryta från än andra.

 

[Grazing]

Naturligtvis ska det finnas möjligheter, men i valet mellan de mångas trygghet och den enskildes frihet sa ser jag hellre att de yrkeskriminella sitter inlåsta och vi andra slipper oroa oss för att bli utsatta för deras verksamhet...i görligaste mån. Med andra ord, varje människa ska ha rätt till frihet och egna val, men inte på andra människors bekostnad.

Jag är mera rädd för den "vanliga" människan som flippar ut som ingen kunde göra något åt. Som min granne som från ingenstans gick ut och halvt mördade någon för att han kände att han bara var tvungen att göra det. Utan att någon övht såg det komma, sådana "vanliga" människor är mycket otäckare än yrkeskriminella för dom går inte att förutse.

Liksom ska man låsa in alla då? Eller vem är det som är farligast för allmänheten egentligen? Yrkeskriminella gör sällan någonting mot "vanliga" människor. Dom som från ingenstans får för sig att utan att ha ens snattat ett äpple innan gå och hugga ner någon, det är människor som är otäcka och det kan drabba mer eller mindre vem som helst.

Det finns många otäcka människor som går lösa som inte är kriminella..än iallafall utan som är som vanliga människor.

 

[kryddelydd]

Det finns inte en anledning, det ena leder väl till det andra och som det är med allting. Folk hamnar på fel sida lagen. Självklart är allting i livet val man själv gör, men det är inte vad det handlar om. Folk gör fel val ibland och dom bör då inte va dömda för evigt för dom felen som sen leder till det ena och det andra.

Det är inte lätt att ta sig ur från kriminella organisationer vad jag hört och därför är många fast där oavsett om dom vill det eller inte.

Alla är inte så perfekta att dom konstant i livet kommer välja rätt vägar och vissa vägar är svårare att bryta från än andra.

Fast "hamnar" på fel sida lagen.
Du får det att låta som om det skett utan eget ansvar.
"det ena leder till det andra".
Jo, tydligen.
Men igen: vad tror du är orsakerna till att vissa individer väljer att begå brott (och igen, jag pratar inte om snatteri)?
Vad är orsaken till att vissa individer väljer att bränna bilar? Utanförskap har ju diskuterats. Och så är det säkert: de individer som väljer ett sådant beteende har ju ett utanförskap.
Men det finns ju fler människor som är i utanförskap men som inte väljer att bränna bilar, än de som väljer att göra det.
Samma sak med att kasta sten på blåljuspersonal. Det är fler i utanförskapet som inte väljer att kasta sten, än de som väljer att göra det.

Visst är det svårt att bryta mönster.
Och visst är det svårare att lämna vissa inslagna vägar än andra.

Men jag tänker att det inte handlar om "perfekt - inte kriminell medan inte perfekt - kriminell".
"normal - inte kriminell" och "brister ganska mycket - kriminell" (igen, undantag småstrunt som snatteri).

Eller?

 

[Hippocampus]

Men det ändrar inte det faktumet att inträdet i den kriminella världen ofta är lustfylld, liksom inträdet i den värld där man konsumerar narkotika eller sprit (undantag ngr initiala dunderfyllor) Det är ju inte förrän man är tvungen att stjäla för att finansiera drogberoende som nackdelarna kryper fram och det inte längre är roligt. Att starta då och säga att den kriminelle inte har ngt val blir därför missvisande, han har haft valmöjligheten hela resan till just den punkten.

Jag har överhuvudtaget inte diskuterat vad som är lustfyllt eller ej.

 

[Miiikaela_]

Fast "hamnar" på fel sida lagen.
Du får det att låta som om det skett utan eget ansvar.
"det ena leder till det andra".
Jo, tydligen.
Men igen: vad tror du är orsakerna till att vissa individer väljer att begå brott (och igen, jag pratar inte om snatteri)?
Vad är orsaken till att vissa individer väljer att bränna bilar? Utanförskap har ju diskuterats. Och så är det säkert: de individer som väljer ett sådant beteende har ju ett utanförskap.
Men det finns ju fler människor som är i utanförskap men som inte väljer att bränna bilar, än de som väljer att göra det.
Samma sak med att kasta sten på blåljuspersonal. Det är fler i utanförskapet som inte väljer att kasta sten, än de som väljer att göra det.

Visst är det svårt att bryta mönster.
Och visst är det svårare att lämna vissa inslagna vägar än andra.

Men jag tänker att det inte handlar om "perfekt - inte kriminell medan inte perfekt - kriminell".
"normal - inte kriminell" och "brister ganska mycket - kriminell" (igen, undantag småstrunt som snatteri).

Eller?

Fast i min värld behöver vi kanske separera kriminell och kriminell lite. Det är ju ändå relativt få i min värld som kastar sten på blåljuspersonal... Vilket jag ser lite som ett undantags fall just id etta resonemang för jag har ingen erfarenhet av det.

Om man är intresserad på riktigt varför människor begår brott och hur det kommer sig så finns det mycket bra på till exempel BRÅ att läsa. Det finns massor av forskning inom kriminologi som svarar på de frågorna. Att vissa enskilda begår brott och andra inte trots samma "förutsättningar" är för mig inte så svårt att förstå. Bara för att förutsättningarna är samma utåt så betyder det inte att man är samma hela vägen in, vi är fortfarande individer.

Jag vill inte säga att jag är expert på området men i mitt yrke är det viktigt att ha en baskunskap kring vem och varför brott begås och hur man kan arbeta strategiskt för att kunna förhindra det. Därför får följande tas lite öppet, det är endast utifrån den förenklade baskunskapen jag har. När jag i mitt yrke är inne på det här och lyssnar på kriminologer så pratar man just om riskfaktorer, som jag nämnde i ett tidigare inlägg. Man har identifierat mängder av riskfaktorer, och riskfaktorer ökar sannolikheten eller risken för kriminellt beteende. Den kan också vara en orsaksfaktor men behöver verkligen inte vara det. Riskfaktorer är inte samma sak som att man kommer begå brott, det är inte = en orsaksfaktor. En orsaksfaktor är det som sedan gör att man begår ett brott. Ju fler riskfaktorer du har ju större sannolikhet är det att du kommer begå en kriminell handling, men inget är sagt att du kommer göra det, men risken ökar. I motställning till riskfaktorer finns skyddsfaktorer. Beroende på hur många och starka skyddsfaktorer en individ har gör en mer eller mindre mottaglig eller känslig för riskfaktorer. Vi utsätts alla för saker som skulle kunna vara en riskfaktor, men beroende på hur vi är som personer och vilka skyddsfaktorer som finns i vår närhet så avgör det hur mottagliga vi är att påverkas av riskfaktorn.

Exempel på riskfaktorer kan vara följande: Ilska, överaktivitet, bristfälliga skolresultat, självskadebeteende, alkohol/droganvändning, svårigheter med medkänsla, utanförskap, problem i uppfostringen osv.
Exempel på skyddsfaktorer kan vara följande: Positiva umgängen/aktiviteter, motivation, positiva attityder hos föräldrar, bra föräldrastöd etc.

Sen är det ju mycket annat som spelar roll. Möjligheten utifrån tillfälle, brottsoffer och annat. Men man kan ju kanske konstatera att människor begår inte brott för att det är kul, eller för att de är lata eller av en anledning. Samma typ av brott kan begås av massor med orsaker, för vi är inte samma personer. Men det är inte så enkelt som att det finns en klar anledning till varför vi begår brott. Det är mer komplext än så. Jag tycker det är en skrämmande syn att se på det som att det begås brott för att de är lata eller för att det är roligt och att det är ett eget val. Så enkelt är det inte och för mig är det beklämmande att människor tror att det är så. Att begå brottsliga handlingar som ett eget val endast för att det är roligt. Om det ändå vore så enkelt.

Om man har en trasslig uppväxt och eller en dålig skolgång med låga betyg, dåligt eller uteblivet umgänge, någon typ av överaktivitet tillsammans med problem och ointresse i uppfostran sedan låg ålder, brist på pengar eller kanske brukande av alkohol så är det inte ett val. Då är det något du gör för att du tror att du behöver det för att överleva.

Sen ska vi inte prata om hur unga lockas in i kriminalitet för att de inte är motståndskraftiga nog och som de sedan inte kan ta sig ur. Fy fan för det! Lite mer ödmjukhet och empati för att alla inte haft samma möjligheter i livet kommer man långt med när man pratar om kriminella och hur de hamnade där.

 

[kryddelydd]

Fast i min värld behöver vi kanske separera kriminell och kriminell lite. Det är ju ändå relativt få i min värld som kastar sten på blåljuspersonal... Vilket jag ser lite som ett undantags fall just id etta resonemang för jag har ingen erfarenhet av det.

Om man är intresserad på riktigt varför människor begår brott och hur det kommer sig så finns det mycket bra på till exempel BRÅ att läsa. Det finns massor av forskning inom kriminologi som svarar på de frågorna. Att vissa enskilda begår brott och andra inte trots samma "förutsättningar" är för mig inte så svårt att förstå. Bara för att förutsättningarna är samma utåt så betyder det inte att man är samma hela vägen in, vi är fortfarande individer.

Jag vill inte säga att jag är expert på området men i mitt yrke är det viktigt att ha en baskunskap kring vem och varför brott begås och hur man kan arbeta strategiskt för att kunna förhindra det. Därför får följande tas lite öppet, det är endast utifrån den förenklade baskunskapen jag har. När jag i mitt yrke är inne på det här och lyssnar på kriminologer så pratar man just om riskfaktorer, som jag nämnde i ett tidigare inlägg. Man har identifierat mängder av riskfaktorer, och riskfaktorer ökar sannolikheten eller risken för kriminellt beteende. Den kan också vara en orsaksfaktor men behöver verkligen inte vara det. Riskfaktorer är inte samma sak som att man kommer begå brott, det är inte = en orsaksfaktor. En orsaksfaktor är det som sedan gör att man begår ett brott. Ju fler riskfaktorer du har ju större sannolikhet är det att du kommer begå en kriminell handling, men inget är sagt att du kommer göra det, men risken ökar. I motställning till riskfaktorer finns skyddsfaktorer. Beroende på hur många och starka skyddsfaktorer en individ har gör en mer eller mindre mottaglig eller känslig för riskfaktorer. Vi utsätts alla för saker som skulle kunna vara en riskfaktor, men beroende på hur vi är som personer och vilka skyddsfaktorer som finns i vår närhet så avgör det hur mottagliga vi är att påverkas av riskfaktorn.

Exempel på riskfaktorer kan vara följande: Ilska, överaktivitet, bristfälliga skolresultat, självskadebeteende, alkohol/droganvändning, svårigheter med medkänsla, utanförskap, problem i uppfostringen osv.
Exempel på skyddsfaktorer kan vara följande: Positiva umgängen/aktiviteter, motivation, positiva attityder hos föräldrar, bra föräldrastöd etc.

Sen är det ju mycket annat som spelar roll. Möjligheten utifrån tillfälle, brottsoffer och annat. Men man kan ju kanske konstatera att människor begår inte brott för att det är kul, eller för att de är lata eller av en anledning. Samma typ av brott kan begås av massor med orsaker, för vi är inte samma personer. Men det är inte så enkelt som att det finns en klar anledning till varför vi begår brott. Det är mer komplext än så. Jag tycker det är en skrämmande syn att se på det som att det begås brott för att de är lata eller för att det är roligt och att det är ett eget val. Så enkelt är det inte och för mig är det beklämmande att människor tror att det är så. Att begå brottsliga handlingar som ett eget val endast för att det är roligt. Om det ändå vore så enkelt.

Om man har en trasslig uppväxt och eller en dålig skolgång med låga betyg, dåligt eller uteblivet umgänge, någon typ av överaktivitet tillsammans med problem och ointresse i uppfostran sedan låg ålder, brist på pengar eller kanske brukande av alkohol så är det inte ett val. Då är det något du gör för att du tror att du behöver det för att överleva.

Sen ska vi inte prata om hur unga lockas in i kriminalitet för att de inte är motståndskraftiga nog och som de sedan inte kan ta sig ur. Fy fan för det! Lite mer ödmjukhet och empati för att alla inte haft samma möjligheter i livet kommer man långt med när man pratar om kriminella och hur de hamnade där.

Jo, och det finns ju massor av teorier.
Det du beskriver handlar ju om att man noterat vissa riskfaktorer, precis som du beskriver. Man ser att det är vanligare med viss bakgrund bland (tungt) kriminella.
Men det förklarar ju fortfarande inte varför en människa faktiskt väljer att exempelvis begå våldsbrott (OK, vi tar bort blåljuspersonalen och tänker på lite "vanligare" saker som att misshandla någon).
Det är ju trots allt fortfarande vanligare att ha kass bakgrund och INTE bli kriminell jämfört med att ha kass bakgrund och faktiskt bli kriminell.

Men jo, jag begriper till fullo svårigheten.
Därför att jag tänker att vi funderar på individuella val.
Det är ju lite mysigt att förklara individers val med tråkiga omständigheter - det är för att man har kass bakgrund som man blir kriminell, det är för att man är ett offer och är utsatt.
I stället för att se att man visserligen är utsatt och har det tufft, men att man faktiskt som individ själv kan välja.

Det är ju inte så att valet att låta bli kriminalitet är ett unikt eller egentligen svårt val.
De flesta av oss väljer ju inte att misshandla eller stjäla/råna, våldta, kasta sten på blåljuspersonal, bränna bilar, mörda, hota.

(jo, jag vet. 12-åringar som luras in i knarkhandel - de är inte beslutsfähiga och de individerna kan inte ta riktigt vuxen-ansvar för sina handlingar och många av dem blir säkert pressade någonstans längs vägen)

 

[kryddelydd]

Hade folk kunnat ha möjligheten att välja så enkelt själva så hade vi nog inte haft några direkt brott, alla har väl sina anledningar och dom måste få hjälp i tid att bryta från det livet.

Fast nästan alla har faktiskt möjligheten att välja själv.
Undantaget småungar som luras in i knarkhandel och liknande.

 

[lbb]

De allra flesta har valt den banan. Fast de har inte insett vikten av de små valen i början av den kriminella karriären. De flesta som hamnar snett har haft otur ngr gånger, för en stor del av oss som klarat sig, kanske hade hamnat annorlunda med fel val vid ngt tillfälle, otur vid samma tillfälle och så vidare.

 

[MJLee]

Varför tror du att människor väljer att begå brott?

Nyfiken.
Jag funderar nämligen och funderar.
Det verkar ju som om en del människor (läs, MC-gäng och en del andra) orkar lägga väldigt mycket energi och planering i att hitta på jäkelskap.
Medan det många gånger verkar ta emot för samma individer att lägga energi och planering på ett "riktigt jobb".

Och jag menar inte småungar som snattar en godis på ICA - där är det sannolikt grupptryck och spänning som ligger bakom. Bristande förmåga till impulskontroll tillsammans med stor tillgänglighet.

Men de som begår "riktiga" brott.
Varför väljer människor att göra det?
För vi ska inte låtsas att det inte är ett val, och vi ska inte låtsas att individerna saknar förmåga att förstå att det är brott.

Det här är något som studerats och skrivits om oändligen. Från magnet/skiktröntgen av massmördares hjärnor för att se om man kan se en gemensam abnormalitet till olika infallsvinklar från rehabilitering till straff. Vad man kommit fram till är att det är många faktorer som spelar in. Nature v Nurture forskningen är otroligt spännande där man studerat identiska tvillingar som adopterats och sedan studerat deras personlighet under olika förhållanden.

Current findings on parental influences provide more sophisticated and less deterministic explanations than did earlier theory and research on parenting. Contemporary research approaches include (a) behavior-genetic designs, augmented with direct measures of potential environmental influences; (b) studies distinguishing among children with different genetically influenced predispositions in terms of their responses to different environmental conditions; (c) experimental and quasi-experimental studies of change in children's behavior as a result of their exposure to parents' behavior, after controlling for children's initial characteristics; and (d) research on interactions between parenting and nonfamilial environmental influences and contexts, illustrating contemporary concern with influences beyond the parent–child dyad. These approaches indicate that parental influences on child development are neither as unambiguous as earlier researchers suggested nor as insubstantial as current critics claim. (PsycINFO Database Record (c) 2016 APA, all rights reserved)

Det man kan konstatera är att genetiska markörer som sexuell läggning, psykisk ohälsa och liknande är genetiskt betingade. Det blir mer komplicerat när man studerar vikten av sociala och kulturella faktorer. Säg att vi har tre identiska trillingar. En tvilling växer upp i Pakistan hos islamska extremistiska föräldrar och går endast i en madras skola. En växer upp hos vit makt extremister och en som VVV medelsvensson. Det betyder inte att medelsvensson blir självmordsbombare eller att vit makt trillingen plötsligt omvänder sig till muslim och arbetar med mänskliga rättigheter.

Snarare är det väl så att man formas av sociala och kulturella betingelser som normaliserar vissa beteende, vilket gör att ungdomar/vuxna från en socioekonomiskt utsatt bakgrund begår fler och grövre våldsbrott. Medan personer från en annan socioekonomisk strata är överrepresenterade inom sk 'white collar' ekonomisk brottslighet, som skattebrott, bedrägerier och liknande. Tex att en läkare väljer att bedra landstinget genom att skriva fakturor för icke existerande patienter och därmed får ut stora summor. Däremot är chansen att hen går ut och rånar en person på gatan minimal.

Båda grupperna är fullt medvetna om sin brottslighet men väljer ändå att begå det. Valet om vilken sorts brottslighet man väljer skulle jag säga är beroende av miljö inte genetik.

 

[kryddelydd]

Båda grupperna är fullt medvetna om sin brottslighet men väljer ändå att begå det. Valet om vilken sorts brottslighet man väljer skulle jag säga är beroende av miljö inte genetik.

Det är ju just det.
Människor ur alla "samhälssklasser" begår brott.
Man väljer att göra det trots att man vet att det är ett brott.

Och frågan är då varför man gör det valet.

När det gäller exempelvis ekonomisk brottslighet: varför är en del människor missnöjda med sin redan goda lott och roffar åt sig mer än vad man rimligen kan ha behov av?

Nej, jag har verkligen inte svaren men tycker att det är intressant att reflektera över varför en del människor väljer att ställa sig utanför/ovanför lagen och väljer att inte bry sig om de "samlevnadsregler" som ett samhälle gemensamt ändå enats om? Det handlar ju huvudsakligen om rimliga regler - inte slå, inte stjäla, inte döda.

och nej, jag förväntar mig inte att någon ska "veta" svaret på mina funderingar för om det bara vore så enkelt, så...

 

[MJLee]

Det är ju just det.
Människor ur alla "samhälssklasser" begår brott.
Man väljer att göra det trots att man vet att det är ett brott.

Och frågan är då varför man gör det valet.

När det gäller exempelvis ekonomisk brottslighet: varför är en del människor missnöjda med sin redan goda lott och roffar åt sig mer än vad man rimligen kan ha behov av?

Nej, jag har verkligen inte svaren men tycker att det är intressant att reflektera över varför en del människor väljer att ställa sig utanför/ovanför lagen och väljer att inte bry sig om de "samlevnadsregler" som ett samhälle gemensamt ändå enats om? Det handlar ju huvudsakligen om rimliga regler - inte slå, inte stjäla, inte döda.

och nej, jag förväntar mig inte att någon ska "veta" svaret på mina funderingar för om det bara vore så enkelt, så...

I båda fallen handlar det antagligen om att man vill ha något men inte har resurser till ekonomiskt, vare sig det är en bil eller ett antal hundra tusen från skattebetalarna. Sedan kan man ställa sig frågan varför en person som inte kommer från en miljö där brottslighet är normaliserat väljer att begå brott. Särskilt som hen antagligen har det relativt gott ställt ekonomiskt redan och dessutom ett 'vanligt' kvalificerat jobb.

Vad gäller ekonomisk brottslighet, mycket vill ha mer och begår därför brott? Olikt personer från utsatta socioekonomiska förhållanden som inte har en god lott eller rimliga resurser.

 

[kryddelydd]

I båda fallen handlar det antagligen om att man vill ha något men inte har resurser till ekonomiskt, vare sig det är en bil eller ett antal hundra tusen från skattebetalarna. Sedan kan man ställa sig frågan varför en person som inte kommer från en miljö där brottslighet är normaliserat väljer att begå brott. Särskilt som hen antagligen har det relativt gott ställt ekonomiskt redan och dessutom ett 'vanligt' kvalificerat jobb.

Vad gäller ekonomisk brottslighet, mycket vill ha mer och begår därför brott? Olikt personer från utsatta socioekonomiska förhållanden som inte har en god lott eller rimliga resurser.

Gemensamt att inte ha respekt för andra människor?

Eller möjligen att skattefuskande personer inte tänker på att det är de gemensamma resurserna man stjäl från - vill inte tänka att det är stöld?

 

[MJLee]

Gemensamt att inte ha respekt för andra människor?

Eller möjligen att skattefuskande personer inte tänker på att det är de gemensamma resurserna man stjäl från - vill inte tänka att det är stöld?

Då blir det ännu värre. Ekonomisk brottslighet skadar samhället betydligt mer än stölder av en bil. Det är själva grunden till välfärdssamhället. Att en utbildad läkare inte inser att hen begår ett allvarligt brott, det är för mig helt otänkbart. Varför ska personen som stjäl en bil och som kommer från en miljö där brottslighet är normaliserat, socioekonomiskt utanförskap, bristande utbildning automatiskt inse att hen begår ett brott? Men inte den utbildade antagligen relativt välbärgade läkaren?

 

[kryddelydd]

Då blir det ännu värre. Ekonomisk brottslighet skadar samhället betydligt mer än stölder av en bil. Det är själva grunden till välfärdssamhället. Att en utbildad läkare inte inser att hen begår ett allvarligt brott, det är för mig helt otänkbart. Varför ska personen som stjäl en bil och som kommer från en miljö där brottslighet är normaliserat, socioekonomiskt utanförskap, bristande utbildning automatiskt inse att hen begår ett brott? Men inte den utbildade antagligen relativt välbärgade läkaren?

Det kanske är vanligt att läkare skattefuskar, vad vet jag.
Men de flesta läkare har rätt små möjligheter att skattefuska förutom med exempelvis ROT-avdrag. (jag finner det lite märkligt, möjligen avsett som ett personangrepp?, att du väljer just en läkare som exempel på vem som vanligen skattefuskar men för allt i världen)
För att kunna skattefuska med viss framgång krävs ju i stort sett att man har avdragsmöjligheter och det är det jämförelsevis få "vanliga privatpersoner" som har.
Men jo, jag är rätt säker på att den som skattefuskar vet att den fuskar. Men nog inte vill tänka linan ut gällande att det handlar om stöld från det gemensamma. Det blir liksom så abstrakt och så långt ifrån så det är jämförelsevis enkelt att skjuta det ifrån sig.

Ungefär som att den person (och det är jättevanligt!!!) som tar med sig något hem från jobbet faktiskt stjäl men nog vanligen inte är medveten om det i ärlighetens namn - eller tycker att det är så lite att det nog inte spelar någon roll.

Och jag undrar igen, förstås, vad det är som gör att människor anser att det är ett "bra" val att begå brott.

Ekonomi, förstås. Både för den som har mycket och för den som har lite.
Och bristande respekt för andra människor. Antagligen en känsla av distans.
Stenkastarna kastar sten på "polisen" som myndighetsutövare, inte på småbarnspappan Daniel.
Precis som skattefuskaren "undviker att betala mer skatt", inte stjäl från kommunens äldreomsorg där Karin alltså får dålig mat. Typ.

Sedan kan jag tänka mig att skattefuskaren har ännu mer själviskt motiv: "Jag vill ha mer" medan killen som bränner bilar inte får någon egen vinning av sitt brott. Men han får sympatier från en del håll, för han är ett offer för omständigheterna, och det kan ju i och för sig ses som en vinst även om jag är rätt säker på att bilbrännaren inte tänker så många led framåt och faktiskt inte ser någon vinning för egen del av bilbrännandet.
En kick, kanske?
en känsla av makt, kanske?

 

[MJLee]

Det kanske är vanligt att läkare skattefuskar, vad vet jag.
Men de flesta läkare har rätt små möjligheter att skattefuska förutom med exempelvis ROT-avdrag. (jag finner det lite märkligt, möjligen avsett som ett personangrepp?, att du väljer just en läkare som exempel på vem som vanligen skattefuskar men för allt i världen)
För att kunna skattefuska med viss framgång krävs ju i stort sett att man har avdragsmöjligheter och det är det jämförelsevis få "vanliga privatpersoner" som har.
Men jo, jag är rätt säker på att den som skattefuskar vet att den fuskar. Men nog inte vill tänka linan ut gällande att det handlar om stöld från det gemensamma. Det blir liksom så abstrakt och så långt ifrån så det är jämförelsevis enkelt att skjuta det ifrån sig.

Ungefär som att den person (och det är jättevanligt!!!) som tar med sig något hem från jobbet faktiskt stjäl men nog vanligen inte är medveten om det i ärlighetens namn - eller tycker att det är så lite att det nog inte spelar någon roll.

Och jag undrar igen, förstås, vad det är som gör att människor anser att det är ett "bra" val att begå brott.

Ekonomi, förstås. Både för den som har mycket och för den som har lite.
Och bristande respekt för andra människor. Antagligen en känsla av distans.
Stenkastarna kastar sten på "polisen" som myndighetsutövare, inte på småbarnspappan Daniel.
Precis som skattefuskaren "undviker att betala mer skatt", inte stjäl från kommunens äldreomsorg där Karin alltså får dålig mat. Typ.

Sedan kan jag tänka mig att skattefuskaren har ännu mer själviskt motiv: "Jag vill ha mer" medan killen som bränner bilar inte får någon egen vinning av sitt brott. Men han får sympatier från en del håll, för han är ett offer för omständigheterna, och det kan ju i och för sig ses som en vinst även om jag är rätt säker på att bilbrännaren inte tänker så många led framåt och faktiskt inte ser någon vinning för egen del av bilbrännandet.
En kick, kanske?
en känsla av makt, kanske?

Nu använde jag läkare som exempel eftersom jag nyligen läste en artikel om hur just läkare har fakturerat landstinget för betydande summor och icke-existerande patienter, liksom tandläkare. Att bilbrännaren får sympati från samhället medan läkaren/bankdirektören/tandläkaren inte får det, håller jag inte med om. Däremot tar man hänsyn till omständigheterna av just utsatthet. Jag förstår inte riktigt hur bilbrännaren får en vinst pga av sina omständigheter?

Däremot tycker jag man kan mer ifrågasätta personer som har 'vanliga' relativt välbetalda arbeten men som ändå väljer att medvetet och avsiktligt begå brott och att det där inte finns något tvivel om att de kan se konsekvenserna av sin brottslighet. Att läkaren/tandläkaren/bankdirektören får en känsla av makt när hen begår brott tror jag däremot är uteslutet utan här handlar det enbart om medveten ekonomisk brottslighet på bekostnad av samhället.

 

[kryddelydd]

Nu använde jag läkare som exempel eftersom jag nyligen läste en artikel om hur just läkare har fakturerat landstinget för betydande summor och icke-existerande patienter, liksom tandläkare. Att bilbrännaren får sympati från samhället medan läkaren/bankdirektören/tandläkaren inte får det, håller jag inte med om. Däremot tar man hänsyn till omständigheterna av just utsatthet. Jag förstår inte riktigt hur bilbrännaren får en vinst pga av sina omständigheter?

Däremot tycker jag man kan mer ifrågasätta personer som har 'vanliga' relativt välbetalda arbeten men som ändå väljer att medvetet och avsiktligt begå brott och att det där inte finns något tvivel om att de kan se konsekvenserna av sin brottslighet. Att läkaren/tandläkaren/bankdirektören får en känsla av makt när hen begår brott tror jag däremot är uteslutet utan här handlar det enbart om medveten ekonomisk brottslighet på bekostnad av samhället.

Ja.
Ekonomi för den välbeställde som begår ekonomiska brott. Straffsatsen för dem som ertappas är hög och väl tilltagen.
Makt för den som bränner bilar eller kastar sten på blåljuspersonal.

Jag tycker att man ska ifrågasätta alla brottslingar lika mycket, oavsett bakgrund.
Jag tycker inte att det verkar vara särskilt bra för någon att se gärningsmän som offer och därmed ha en förlåtande attityd och ge straffrabatt. Exempelvis rånare. Ung ålder omkring 19 år ska inte ge straffrabatt - man ska inte se rånaren som offer för sina omständigheter.

 

[kryddelydd]

Fast i min värld behöver vi kanske separera kriminell och kriminell lite. Det är ju ändå relativt få i min värld som kastar sten på blåljuspersonal... Vilket jag ser lite som ett undantags fall just id etta resonemang för jag har ingen erfarenhet av det.

Om man är intresserad på riktigt varför människor begår brott och hur det kommer sig så finns det mycket bra på till exempel BRÅ att läsa. Det finns massor av forskning inom kriminologi som svarar på de frågorna. Att vissa enskilda begår brott och andra inte trots samma "förutsättningar" är för mig inte så svårt att förstå. Bara för att förutsättningarna är samma utåt så betyder det inte att man är samma hela vägen in, vi är fortfarande individer.

Jag vill inte säga att jag är expert på området men i mitt yrke är det viktigt att ha en baskunskap kring vem och varför brott begås och hur man kan arbeta strategiskt för att kunna förhindra det. Därför får följande tas lite öppet, det är endast utifrån den förenklade baskunskapen jag har. När jag i mitt yrke är inne på det här och lyssnar på kriminologer så pratar man just om riskfaktorer, som jag nämnde i ett tidigare inlägg. Man har identifierat mängder av riskfaktorer, och riskfaktorer ökar sannolikheten eller risken för kriminellt beteende. Den kan också vara en orsaksfaktor men behöver verkligen inte vara det. Riskfaktorer är inte samma sak som att man kommer begå brott, det är inte = en orsaksfaktor. En orsaksfaktor är det som sedan gör att man begår ett brott. Ju fler riskfaktorer du har ju större sannolikhet är det att du kommer begå en kriminell handling, men inget är sagt att du kommer göra det, men risken ökar. I motställning till riskfaktorer finns skyddsfaktorer. Beroende på hur många och starka skyddsfaktorer en individ har gör en mer eller mindre mottaglig eller känslig för riskfaktorer. Vi utsätts alla för saker som skulle kunna vara en riskfaktor, men beroende på hur vi är som personer och vilka skyddsfaktorer som finns i vår närhet så avgör det hur mottagliga vi är att påverkas av riskfaktorn.

Exempel på riskfaktorer kan vara följande: Ilska, överaktivitet, bristfälliga skolresultat, självskadebeteende, alkohol/droganvändning, svårigheter med medkänsla, utanförskap, problem i uppfostringen osv.
Exempel på skyddsfaktorer kan vara följande: Positiva umgängen/aktiviteter, motivation, positiva attityder hos föräldrar, bra föräldrastöd etc.

Sen är det ju mycket annat som spelar roll. Möjligheten utifrån tillfälle, brottsoffer och annat. Men man kan ju kanske konstatera att människor begår inte brott för att det är kul, eller för att de är lata eller av en anledning. Samma typ av brott kan begås av massor med orsaker, för vi är inte samma personer. Men det är inte så enkelt som att det finns en klar anledning till varför vi begår brott. Det är mer komplext än så. Jag tycker det är en skrämmande syn att se på det som att det begås brott för att de är lata eller för att det är roligt och att det är ett eget val. Så enkelt är det inte och för mig är det beklämmande att människor tror att det är så. Att begå brottsliga handlingar som ett eget val endast för att det är roligt. Om det ändå vore så enkelt.

Om man har en trasslig uppväxt och eller en dålig skolgång med låga betyg, dåligt eller uteblivet umgänge, någon typ av överaktivitet tillsammans med problem och ointresse i uppfostran sedan låg ålder, brist på pengar eller kanske brukande av alkohol så är det inte ett val. Då är det något du gör för att du tror att du behöver det för att överleva.

Sen ska vi inte prata om hur unga lockas in i kriminalitet för att de inte är motståndskraftiga nog och som de sedan inte kan ta sig ur. Fy fan för det! Lite mer ödmjukhet och empati för att alla inte haft samma möjligheter i livet kommer man långt med när man pratar om kriminella och hur de hamnade där.

Fast "för att det är roligt" tror jag inte att någon avsett att påstå.

Menar du att individerna inte har eget ansvar för sina handlingar och egna val att göra?

 

[Miiikaela_]

Fast "för att det är roligt" tror jag inte att någon avsett att påstå.

Menar du att individerna inte har eget ansvar för sina handlingar och egna val att göra?

Absolut att man har ansvar för sina handlingar, det är inget jag ställer mig emot. Däremot kan jag inte anse att det är ett eget val att hamna fel, hamna i ett utanförskap, hamna mellan stolarna, ha psykisk ohälsa, få ett beroende, inte ha en familj, bli hemlös eller hamna utanför systemet. Det är för mig inget eget val och alla ovanstående saker är vanligt förekommande orsaker till varför man begår en kriminell handling. Vi har alla olika förutsättningar och sannolikhet för att hamna där men jag vill inte säga att det är ett val... inte från början och inte sen heller.