Varför slaveri

[kryddelydd]

Fast jag tycker inte att du sträcker ut min tankegång utan förlöjligar mina åsikter, erfarenheter och kunskaper. Där någonstans är jag inte längre mottaglig för att någon "sträcker ut min tankegång" utan jag lyssnar på de som kan och vet sin sak, så långt som man kommit med forskning och undersökningar

Du behöver inte lyssna på mina åsikter eller reflektioner kring dina beskrivna åsikter.
Du behöver inte hålla med mig om att ansvaret ligger på individen.
Du behöver inte hålla med mig om att varje individ (med vissa undantag, då, som barn och yngre tonåringar som inte har mental mognad att till fullo förstå konsekvenser av sina val, eller dementa som är i samma situation vad gäller förmåga att förstå konsekvenser) är eller borde vara kapabel att reflektera och välja.

Det jag tror att vi är eniga om är att omständigheterna spelar in för vilka val vi ser att vi har.
Men våra slutsatser verkar skilja sig.
Jag drar slutsatsen att individerna har valet att inte råna, inte kasta sten, inte misshandla andra människor. Oavsett omständigheter (undantag som ovan beskrivits). Inte skattefuska, inte fakturera falskt. Inte förskingra pengar. Inte stjäla. Inte sälja knark.

 

[kryddelydd]

Och jag står fast vid att du inte på något sätt sträcker ut tankegången utan är faktiskt ganska uppriktigt otrevlig. Men om det är ditt sätt att skapa en diskussion med intressant innehåll, så grattis.

Du tycker inte att det är intressant att fundera på individens ansvar i sitt liv?

 

[Fruentimber]

Jag är inte ett dugg frustrerad.
Däremot väljer jag (japp, val där också) att pressa argumentationen genom att visa var man kan hamna när man sträcker ut tanken att det är omständigheterna som gör brotten.
Och att det då blir ganska absurt.

För nej, jag tror ju förstås inte att varken du eller någon annan tycker att brottslingen är helt oskyldig eller inte har förmåga att styra.

Men konsekvensen, när man beskriver att omständigheterna gör brotten, är ju faktiskt att man urskuldar brottslingen. Man lägger åtminstone en del av ansvaret utanför individen.

Om du tycker att det är svartvitt tänkt att vilja lägga ansvaret på individen så får du gärna tycka det.
Men jag håller inte med.

Jag tycker att det är ganska viktigt att lägga ansvaret där det hör hemma, oavsett om det är en falskfakturerande läkare eller om det är en stenkastande ungdom.
Det vill säga hos individen.

Som jag ser det, är det inte en särskilt bra samhällsutveckling att ha en accepterande inställning till att individer från tuffare omständigheter i större utsträckning än andra begår brott.

Självklart är det viktigt att identifiera riskfaktorer och försöka åtgärda dem.
Men om åtgärden hamnar i skymundan och urskuldandet/förklarandet hamnar högst upp, så ser jag att vi kommer att få allt större problem i samhället.

Att säga "stackars offer för omständigheterna" är inte effektivt om man vill minska brottslighet. Har det visat sig.

Men nu halmgubbar du ju igen? Du sitter och påstår saker som ingen, mig veterligen, har skrivit? Läs inläggen istället för att hitta på egna slutsatser av människors åsikter.

Jag har förstått från början att du anser att allt är upp till individen. Samhället ser dock inte ut så. Samhället ger oss olika socioekonomiska förutsättningar, t ex. Olika möjligheter och olika sorters stöd. Igen, du sitter och förenklar en komplicerad fråga i ett försök att få den svartvit.

 

[Miiikaela_]

Du tycker inte att det är intressant att fundera på individens ansvar i sitt liv?

Jo absolut men tar gärna källa på det jag frågade i samma inlägg men det kanske inte fanns. Utan du kom själv på att det inte är gynnsamt och jag är som sagt inte intresserad av en argumentation som bortser från all forskning som finns och där vi hittar på egna slutsatser!

 

[kryddelydd]

Men nu halmgubbar du ju igen? Du sitter och påstår saker som ingen, mig veterligen, har skrivit? Läs inläggen istället för att hitta på egna slutsatser av människors åsikter.

Jag har förstått från början att du anser att allt är upp till individen. Samhället ser dock inte ut så. Samhället ger oss olika socioekonomiska förutsättningar, t ex. Olika möjligheter och olika sorters stöd. Igen, du sitter och förenklar en komplicerad fråga i ett försök att få den svartvit.

Du läser också mellan raderna och gör tolkningar.
Och det är OK.

Ja, jag väljer att skala av.
Ja, jag väljer att inte uttrycka mig inlindat.

Ja, vi har olika förutsättningar och omständigheter.
Men vissa saker handlar ändå om individuella val.
Vissa val bör inte vara omöjliga utifrån varierande förutsättningar.

Skälet till att jag väljer att skala av och "förenkla" är ju att det är så väldigt många människor som väljer att komplicera och förklara och urskulda i all oändlighet.
Så att till sist är gärningsmannen ett offer och inte en förövare.

Ta något som inte handlar om brottslighet men som jag är säker på att vi är eniga om är ett problem.
Mobbing i skolan.

Det är ju inte ovanligt att det blir mobbingoffret som får byta skola - för förövaren "kommer man inte åt". Man får inte tvångsförflytta en elev - inte heller en mobbare.
Man får inte stänga av en mobbare.
Och om mobbaren har en tuff bakgrund så "får" man inte skuldbelägga mobbaren utan man ska stötta den.
Vackert så, men inte alls vackert när konsekvensen blir att även stödet och förståelsen för mobbaren läggs som sten på börda för mobbingoffret. Som blir lämnad i ett vacuum. Mobbingoffret flyttas. Det är en signal - faktiskt, även om den signalen inte är vad man avsåg att sända - om att mobbingoffret är den som är fel. Det är den som ska flyttas på för att lösa problemet.
Man singalerar - även om det inte var avsikten - att det är mobbaren som förtjänar stödet och egentligen var det nog fel på mobbingoffret ändå, så mobbaren hade kanske rätt i alla fall.

Eller exempel på hur "stackars offer för omständigheterna" (@Miiikaela_ ) gullats med var ju de där värstingresorna. Man tyckte synd om värstingarna, såg att de gjorde som de gjorde för att de var offer för sin bakgrund. Och man bjöd dem på seglatser. Vackert så.
Men inte verksamt mot kriminalitet eller "värstingar".

 

[kryddelydd]

Jo absolut men tar gärna källa på det jag frågade i samma inlägg men det kanske inte fanns. Utan du kom själv på att det inte är gynnsamt och jag är som sagt inte intresserad av en argumentation som bortser från all forskning som finns och där vi hittar på egna slutsatser!

värstingresorna.
de åtgärder som gjorts på exempelvis Hisings Backa har inte minskat kriminaliteten i området.
försök med "närvaro" i Stockholmsförorter har inte minskat kriminaliteten i områdena.

 

[BernT]

värstingresorna.
de åtgärder som gjorts på exempelvis Hisings Backa har inte minskat kriminaliteten i området.
försök med "närvaro" i Stockholmsförorter har inte minskat kriminaliteten i områdena.

De kapade väl båten dessutom..

 

[Fruentimber]

@kryddelydd Men det här blir ju helt hopplöst. Att se fler faktorer till kriminalitet än det individuella valet är inte att "linda in". Det är snarare att förstå att det finns en djupare samhälls- och kulturanalys bakom. Forskningen har ju förstått betydelsen av det, så det kanske gynnar dig i diskussionen att kliva ner från dina priviligerade hästar. Jag tror det är därför du "väljer" att skala ner och förenkla - du har svårt för att sätta dig in i livssituationer som skiljer sig så mycket från din egen.

 

[Ramona]

Varför tror du att människor väljer att begå brott?

Nyfiken.
Jag funderar nämligen och funderar.
Det verkar ju som om en del människor (läs, MC-gäng och en del andra) orkar lägga väldigt mycket energi och planering i att hitta på jäkelskap.
Medan det många gånger verkar ta emot för samma individer att lägga energi och planering på ett "riktigt jobb".

Och jag menar inte småungar som snattar en godis på ICA - där är det sannolikt grupptryck och spänning som ligger bakom. Bristande förmåga till impulskontroll tillsammans med stor tillgänglighet.

Men de som begår "riktiga" brott.
Varför väljer människor att göra det?
För vi ska inte låtsas att det inte är ett val, och vi ska inte låtsas att individerna saknar förmåga att förstå att det är brott.

Nu var ju inte detta inlägget riktat till mig, men jag svarar ändå. Jag jobbar med eliten av Sveriges missbrukare på ett LVM-hem. De är yrkeskriminella till 95%. Några har haft jobb och har ett yrke, men den absoluta majoriteten har aldrig haft ett riktigt jobb och har heller ingen som helst vilja att ha ett sådant. De tycker att de blir upplåsta och ändå inte tjänar några pengar.

De jag jobbar med behöver mer pengar än vad en "vanlig" människa drar in med sin lön. Även de yrkeskriminella jag jobbat med som inte är missbrukare så behövs det mer pengar än vad än lön drar in. De har helt enkelt dyra vanor eller en stor familj som de försörjer helt.

För de som inte har spärren vad som är rätt och fel är det skitenkelt att gå in på vilken affär/lager som helst, stjäla 10 st Monclear-jackor och kränga dem till någon. Killarna på mitt jobb har alla någon som köper upp allting de "baxar". De säljer cigaretter och kött etc till små jourbutiker, de säljer dyra kläder till en viss person, osv, osv. För dessa människor lönar sig brott, eftersom de sällan åker dit och för att de tjänar mer pengar på att vara aktiva i 2-3 timmar på ett dygn än de gör på att gå upp på morgonen och gå till ett 8-timmars jobb. De har friheten och pengarna. Visst gör de vändor i fängelset, men det är ingen större grej. Såklart mår de inte bra av att sitta inlåsta, men de mår sällan bra av att vara ute i det fria heller.

Tyvärr har vi killar på jobbet som älskar att vara inlåsta och som mår bra av det. De har genom livet blivit en trygghet att sitta inlåst. Det är en trygghet att höra personalen moppa golven på natten. Det är en trygghet att veta att personalen beskyddar dig mot allt ont i världen. Tyvärr. De har sällan bra minnen från sin barndom och de har sällan föräldrar som bryr sig och som är engagerade i barnens liv.