Varför anses samboskapet så eftersträvansvärt?

[Migo]

Så märkligt... om jag ta den kostnad jag betalar för vårt boende nu (halva hyran) och ser vad jag kan få för den kostnaden eller mindre så hittar jag bara 1r och 2r i betydligt sämre område än jag bor i nu och definitivt sämre områden än jag vill bo i. Nu bor jag i en 4:a med trädgård i ett trevligt område. Hade jag bott själv hade jag för den kostnaden haft en 1:a/2:a i ett trist område jag inte vågat gå ut i ensam när det blivit mörkt.

Jag har definitivt mindre hushållsarbete nu än jag hade haft om jag bodde själv. Då hade jag ju varit tvungen att tvätta mina kläder varje gång. Nu delar vi rätt lika på det. Nu kommer jag hem till lagad middag de flesta dagarna. Han har mer tid på vardagarna än jag så han sköter middagarna oftast i veckorna medan jag lagar på helgen. Nä, definitivt mindre hushållsarbete nu. Den stora ökningen i hushållsarbete står barnet för, inte min man. Han gör definitivt sitt på det området.

Jag vet inte om jag tycker att det är en arbetsminskning att tvätta två personers kläder 2 ggr i månaden (och då behöva ställa sig och sortera innan tvätt) än att tvätta sina egna kläder (som sorteras direkt i korgen) en gång i veckan

Likaså tyckte jag nog inte att det var så mycket hjälp att få komma hem till lagad middag ibland, när det samtidigt innebar att jag inte längre kunde ha färdiga matlådor i frysen...

Matkostnaderna är också ett bra exempel. Jag bakar tex mitt matbröd själv, och äter kanske en limpa i veckan (a 8 kr eller nått). När jag var sambo gick det en köpelimpa om dagen (a 30 kr). Han åt bröd för mer pengar i månaden än vad hela min matbudget ligger på när jag är ensam!

Och jag inser att det är mina vanor som är onormala, absolut.

 

[Lingon]

Jag vet inte om jag tycker att det är en arbetsminskning att tvätta två personers kläder 2 ggr i månaden (och då behöva ställa sig och sortera innan tvätt) än att tvätta sina egna kläder (som sorteras direkt i korgen) en gång i veckan

Likaså tyckte jag nog inte att det var så mycket hjälp att få komma hem till lagad middag ibland, när det samtidigt innebar att jag inte längre kunde ha färdiga matlådor i frysen...

Matkostnaderna är också ett bra exempel. Jag bakar tex mitt matbröd själv, och äter kanske en limpa i veckan (a 8 kr eller nått). När jag var sambo gick det en köpelimpa om dagen (a 30 kr). Han åt bröd för mer pengar i månaden än vad hela min matbudget ligger på när jag är ensam!

Och jag inser att det är mina vanor som är onormala, absolut.

Är man så olika kostnadsmässigt ska man kanske inte dela kostnaderna 50/50 och sen gnälla över att den andre spenderar mer pengar på maten.

Varför innebar det att det inte blev några färdiga matlådor till dig? Ville han inte laga så det räckte till dina matlådor? Låter så märkligt i mina öron. Hade jag sagt till min man att jag vill att han lagar så mycket mat varje middag att det räcker till mig som matlåda till jobbet hade han bara sagt ok och gjort det. Ingen diskussion.

 

[Migo]

Är man så olika kostnadsmässigt ska man kanske inte dela kostnaderna 50/50 och sen gnälla över att den andre spenderar mer pengar på maten.

Varför innebar det att det inte blev några färdiga matlådor till dig? Ville han inte laga så det räckte till dina matlådor? Låter så märkligt i mina öron. Hade jag sagt till min man att jag vill att han lagar så mycket mat varje middag att det räcker till mig som matlåda till jobbet hade han bara sagt ok och gjort det. Ingen diskussion.

Han åt upp alla lådor som fanns, och skulle alltid "göra extra nästa gång".

Jag gnäller inte över att han spenderade pengar på mat Jag svarar på påståendet "det blir mycket billigare och mindre jobb att vara sambo". Det är INTE alltid sant, vilket vi är flera som har upplevt.

Det handlar inte om att lösa orättvisan i att dela lika på ett matkonto.

 

[Hedinn]

Är man så olika kostnadsmässigt ska man kanske inte dela kostnaderna 50/50 och sen gnälla över att den andre spenderar mer pengar på maten.

Varför innebar det att det inte blev några färdiga matlådor till dig? Ville han inte laga så det räckte till dina matlådor? Låter så märkligt i mina öron. Hade jag sagt till min man att jag vill att han lagar så mycket mat varje middag att det räcker till mig som matlåda till jobbet hade han bara sagt ok och gjort det. Ingen diskussion.

Men va? Gnälla? @Migo skrev ju att hennes erfarenhet av samboskap är att det blev dyrare och sen förklarat hur, när folk frågat. Var hittar du gnället? Och varför känner du ett behov av att berätta för Migo hur hon ska hantera ett samboskap, istället för att acceptera att det inte var optimalt för henne, som hon själv skriver?

DET om nåt är ju märkligt.

 

[Migo]

Men va? Gnälla? @Migo skrev ju att hennes erfarenhet av samboskap är att det blev dyrare och sen förklarat hur, när folk frågat. Var hittar du gnället? Och varför känner du ett behov av att berätta för Migo hur hon ska hantera ett samboskap, istället för att acceptera att det inte var optimalt för henne, som hon själv skriver?

DET om nåt är ju märkligt.

Det är fult att bryta och kritisera normer, då måste man anpassas till samhället. Det är bättre att vara sambo men inte ens dela på kostnaden för bröd, än att vara särbo!

 

[Hedinn]

Det är fult att bryta och kritisera normer, då måste man anpassas till samhället. Det är bättre att vara sambo men inte ens dela på kostnaden för bröd, än att vara särbo!

Jamen typ. Jag skulle verkligen inte palla att vara i ett samboförhållande (eller bo ihop med någon över huvud taget) där allt skulle delas upp exakt efter vad man själv nyttjade, det skulle jag tycka vore skitjobbigt. Ska man leva på det sättet har jag svårt att se ett syfte med att bo ihop över huvud taget? Finns säkert nåt, men jag kan inte se det. Men så är jag ju särbo och trivs med det också.

 

[Raderad medlem 68338]

Normer.. Jag tror många väljer tvåsamhet för att det förväntas av dem. Kanske också för att de har svårt att vara ensam och behöver bekräftelse? I större städer kan nog också ekonomin spela in, att det blir billigare att bo tillsammans helt enkelt.
I min umgängeskrets är den vanligaste formen särboförhållanden, men många i mitt umgänge är nog inte heller konventionella på det sättet.

 

[Bison]

Jag har varit sambo i perioder och det har fungerat bra eftersom vi hela tiden har jobbat om varandra. Skulle jag leva med någon och bägge två har kontorstider med lediga helger hade jag antagligen velat mörda människan efter en månad, oavsett hur bra vi hade funkat ihop innan.

Jag älskar att vara själv! Jag känner mig inte ett dugg ensam.
Bott i min lägenhet nu i tre år och det har varit helt jävla underbart.

Särbo är min grej, med någon som bor nära.
Trist att det inte tas på allvar av alla bara. Fått höra att jag likagärna kan ha en kk isf.

 

[Ciccio]

Särbo är min grej, med någon som bor nära.
Trist att det inte tas på allvar av alla bara. Fått höra att jag likagärna kan ha en kk isf.

Men vad är det för konstiga människor du råkar ut för hela tiden?! Som säger de mest konstiga saker!

 

[Ciccio]

@escodobe Jag tycker inte det verkar så väldigt eftersträvansvärt längre faktiskt. De flesta jag pratar med verkar föredra särboförhållande. Men det är nästan uteslutande kvinnor jag umgås/pratar med och många av dem har passerat ”barnafödande ålder” som det heter. Kanske det spelar in?

 

[starcraft]

@escodobe Jag tycker inte det verkar så väldigt eftersträvansvärt längre faktiskt. De flesta jag pratar med verkar föredra särboförhållande. Men det är nästan uteslutande kvinnor jag umgås/pratar med och många av dem har passerat ”barnafödande ålder” som det heter. Kanske det spelar in?

vilket jag tror handlar om att kvinnor i stort drar nitlotten i samborelationer gällande hushållsarbete. Jag upplever som kvinna att det är svårt att hitta en man som vill ha en seriös särborelation.

 

[Lena Furberg]

Jag svarar också normer. Det kan vara lite stigma över att leva ensam, att man inte "lyckats hitta någon", man är en nucka (som kvinna alltså), sitter på glasberget (kvinna igen) , osv osv osv.

Sen finns det ju många som inte fixar ensamhet, dvs behöver sällskap hela tiden. Liksom motsatsen.

 

[Bison]

Men vad är det för konstiga människor du råkar ut för hela tiden?! Som säger de mest konstiga saker!

Hela tiden vet jag inte.
Vissa blir helt klart provocerade av människor som inte vill leva enligt normen.

 

[_Taggis_]

@escodobe Jag tycker inte det verkar så väldigt eftersträvansvärt längre faktiskt. De flesta jag pratar med verkar föredra särboförhållande. Men det är nästan uteslutande kvinnor jag umgås/pratar med och många av dem har passerat ”barnafödande ålder” som det heter. Kanske det spelar in?

Håller med. Jag har endel bekanta som redan gjort det där familjelivet. De har bildat familj, bott ihop, separerat och känner inte att de vill börja om med barn med nån ny (eller har passerat åldern). För dem har samboendet mkt att göra med fenomenet Familjen AB. Nu när det är avklarat så behövs det inte längre strävas efter att hela paketet ska fungera. De behöver inte söka en partner som ska anses som en bra pappa och de behöver inte ta hänsyn till huruvida de vill bo ihop eller ej. Verkar skönt tycker jag. Jag är i samma sits och har inte varit i nån annan, men det verkar jobbigt att söka en partner som både ska kvala in i ens föräldramall samt samboendemall och att en då ska få ömsesidiga känslor för paketet.

 

[escodobe]

Det beror ju på hur man ser på sin relation och relationer i allmänhet också. Jag har haft en seriös relation (min man). För mig är det för resten av mitt liv. Men jag förstår om man är mer skeptisk till relationers hållbarhet om man haft flera stycken som inte hållt.

Det här påminner om en del kommentar jag fått höra. Om att är "man seriös" ska man bo ihop.

Jag och min sambo har snart varit ihop i tio år. Det är inte på något vis så att vi älskar varandra "mer" eller mer "seriöst" nu för att vi råkar bo ihop.

I vårt fall var det 100 % en praktisk lösning till att vi flyttade ihop. Och nu har vi ett boende jag inte skulle kunna ha råd med på egen hand.
Min dröm hade ju varit att ha två lägenheter nära varandra.

Människan må vara ett flockdjur, men jag föredrar egentligen min egna bohåla hur mycket jag än älskar någon.

 

[Hedinn]

@escodobe Jag tycker inte det verkar så väldigt eftersträvansvärt längre faktiskt. De flesta jag pratar med verkar föredra särboförhållande. Men det är nästan uteslutande kvinnor jag umgås/pratar med och många av dem har passerat ”barnafödande ålder” som det heter. Kanske det spelar in?

Det tror jag absolut spelar in. Att vara under 30, utan barn, och uppskatta ett särboskap ses det inte fullt lika okej på, även om jag mött väldigt mycket acceptans från folk i min egen ålder som känner mig. Men jag har även fått lite skeptiska frågor, från folk som verkar förutsätta att det är han som vill vara särbo och jag bara "accepterar" det.

 

[Ciccio]

I så fall är det ju konstigt att så får bor i någon form av kollektiv. 2 personer är ju inte mycket till flock.

Nej men det är väl en ganska kort tid historiskt sett som människor har bott i tvåsamhet? Jag vet inte hur du och @Gnist definierar flock men jag jag vill nog hellre kalla människan för familjedjur. Vi har väl bott i större familjegrupper tidigare. Fast det kan ha varit mer av nödvändighet än av fri vilja.

 

[escodobe]

Ja precis. Att hyran halveras handlar ju sällan om några jättesummor. (Speciellt inte om man som jag äger mitt boende och lånet är avbetalat...)

Det beror på. Min senaste lägenhet kostade lite mindre än hälften av hans hyresrätt som jag flyttade in i. Och bostadsrätten kostar drygt 3 gånger så mycket som min hyresrätt. Men då är det med amortering ect.

 

[Sleepy]

Det här påminner om en del kommentar jag fått höra. Om att är "man seriös" ska man bo ihop.

Ha, den kommentaren fick jag när jag dejtade och det kom fram att jag inte hade en tanke på att flytta eller låta någon flytta in. "Jag trodde du var seriös."

Mitt hem, min ekonomi, mina prioriteringar. Så skönt.

 

[the_connemara]

vilket jag tror handlar om att kvinnor i stort drar nitlotten i samborelationer gällande hushållsarbete. Jag upplever som kvinna att det är svårt att hitta en man som vill ha en seriös särborelation.

Ville bara hålla med och trycka på att det verkar ju lika svårt att hitta en man som vill ha en seriös samborelation - just eftersom det typ alltid landar i att kvinnan gör mer som du skriver.