prinsessfeminist
Trådstartare
Min yngsta hund har fått mig mer än övertygad om att valptiden är överskattad.
Från och med denna hund så kommer ingen individ under ett år in i vårt hem. Jag är för bekväm helt enkelt.
NU - och bara nu, sedan ungefär en månad tillbaka så är jag genuint glad i min hund. Tidigare fanns en massa om och men fasthakade i mina beskrivningar av hunden, tex: "hon är ju snäll, men.." eller "om hon bara, så hade.." eller den här som lade ansvaret på mig: "om jag bara hade haft mer tålamod/tid/engagemang så..."
Nu gillar jag henne helt för den hon är. Hon är en kanonhund. Livlig och sprallig, men kan sansa sig på kommando och vänligheten själv. Hade jag köpt henne nu så hade jag älskat henne från dag ett. Nu är hon snart 14 månader gammal.
Men något har jag lärt mig.
Hon har lärt mig att jag faktiskt inte uppskattar vilda valpar. Att jag är ganska usel på att få vilda valpar "handtama" och att jag tycker att vilda valpar är totalt ocharmiga. Man kan inte ens klappa och kela med dem utan att de bits och rivs och åker kana ur händerna på en.
Så - nästa hund blir en hund som är minst 12 månader gammal. Nästan hellre närmare två år. Jag saknar ingen valptid och tror inte att jag har bidragit själv till formandet av hunden särskilt mycket. I alla fall är inte argumentet "jag vill forma själv" särskilt viktigt för mig. Nej, jag korrigerar nog hellre olater när jag tänker efter.
Hur resonerar ni? Valpanhängare eller mer intresserade av vuxna hundar?
/Priffe- aktiv valpmotståndare
Från och med denna hund så kommer ingen individ under ett år in i vårt hem. Jag är för bekväm helt enkelt.
NU - och bara nu, sedan ungefär en månad tillbaka så är jag genuint glad i min hund. Tidigare fanns en massa om och men fasthakade i mina beskrivningar av hunden, tex: "hon är ju snäll, men.." eller "om hon bara, så hade.." eller den här som lade ansvaret på mig: "om jag bara hade haft mer tålamod/tid/engagemang så..."
Nu gillar jag henne helt för den hon är. Hon är en kanonhund. Livlig och sprallig, men kan sansa sig på kommando och vänligheten själv. Hade jag köpt henne nu så hade jag älskat henne från dag ett. Nu är hon snart 14 månader gammal.
Men något har jag lärt mig.
Hon har lärt mig att jag faktiskt inte uppskattar vilda valpar. Att jag är ganska usel på att få vilda valpar "handtama" och att jag tycker att vilda valpar är totalt ocharmiga. Man kan inte ens klappa och kela med dem utan att de bits och rivs och åker kana ur händerna på en.
Så - nästa hund blir en hund som är minst 12 månader gammal. Nästan hellre närmare två år. Jag saknar ingen valptid och tror inte att jag har bidragit själv till formandet av hunden särskilt mycket. I alla fall är inte argumentet "jag vill forma själv" särskilt viktigt för mig. Nej, jag korrigerar nog hellre olater när jag tänker efter.
Hur resonerar ni? Valpanhängare eller mer intresserade av vuxna hundar?
/Priffe- aktiv valpmotståndare
Senast ändrad: