Varför spelar små barn matcher?

[Pontevecchio]

Jag har nog tappat lite av tråden här?

"Matcher" kan väl vara av karaktären att man spelar "mot" grannklubben vissa träningar. Precis som andra träningar handlar om andra moment, eller kanske detaljmoment snarare.

serien består av att möta grannklubbarna? i sthlm åker man inte ens över stan utan håller sig på sin sida i den åldern.

 

[Lobelia]

Jag har nog tappat lite av tråden här?

"Matcher" kan väl vara av karaktären att man spelar "mot" grannklubben vissa träningar. Precis som andra träningar handlar om andra moment, eller kanske detaljmoment snarare.

Så fort man spelar mot någon så tävlar man.

 

[Lena Furberg]

Nu funderar jag lite kring det där med att ett misstag av en individ (i det diskuterade fallet ett litet barn) får inverkan på hela laget. Kanske betyder lagets förlust i matchen? När man tänker på vad t.ex. Jimmy Durmaz fick utstå efter sin högst mänskliga "miss" under fotbollsVM kan man ju i alla fall fundera en aning kring hur ett litet barn ska hantera att bära "skulden" för sitt lags förlust?

 

[stjarnhimmel]

Vem är bredden viktig för? dig?
Jag levde och andades fotboll i 15 år. Fick börja på fotbollsskolan ett år för tidigt, i högstadiet gick jag i fotbollsklass, spelade i skollaget, juniorlaget, hoppade in i Blaget och i laget för min årskull. Jag älskade det. Ångrar inte det en endaste sekund även om jag slutade när jag var 17.

Vissa av oss nördar ner oss så totalt i saker.

Barnen måste inte delta på alla träningar, de är ofta 40-60st som fördelas på grupper och man kan delta efter intresse.

Självklart finns det de barn som älskar det och vill lägga all sin tid på det.
Men motsatsen då?
Min vän vars son är 8 år och inte får spela matcher för att han inte är tillräckligt bra. Han säger själv att han vill sluta,
Eller familjer jag känner som inte har möjlighet att lägga så mkt tid på tävling/ träning.
Utmaningen är ju för sportens värld att hitta ett sätt att möta så många som möjligt. Det är den stora utmaningen. Att ha något för de som bara vill träna 1-2 gånger i veckan och inte är så bra och samtidigt de som älskar sporten och vill ha matcher hela helgerna och träna 4 ggr i veckan.

 

[Lobelia]

Självklart finns det de barn som älskar det och vill lägga all sin tid på det.
Men motsatsen då?
Min vän vars son är 8 år och inte får spela matcher för att han inte är tillräckligt bra. Han säger själv att han vill sluta,
Eller familjer jag känner som inte har möjlighet att lägga så mkt tid på tävling/ träning.
Utmaningen är ju för sportens värld att hitta ett sätt att möta så många som möjligt. Det är den stora utmaningen. Att ha något för de som bara vill träna 1-2 gånger i veckan och inte är så bra och samtidigt de som älskar sporten och vill ha matcher hela helgerna och träna 4 ggr i veckan.

Det är väl snarare utmaningen för de som vill ha den typ av aktivitet, om fotbollsklubben vill ha det är det bra (om det finns efterfrågan), men om den vill satsa på de som vill spela mer och delta i turneringar och seriespel så kan jag inte se någon skyldighet att bedriva den verksamheten.

 

[Badger]

De flesta barnaktiviteter tar tid. Antingen låter man barnet ha aktiviteter och så deltar man eller så får barnet ha det men man deltar inte. eller så skippar man aktiviteter. Vilken aktivitet tar mindre tid?
min guddotter simmar, 2 timmar *4 dgr varje vecka. 12 år.
Att ridning inte tar mindre tid säger sig själv.

Ridning tar väl visst mindre tid.

Det går att rida en timma i veckan. Jag känner flera barn som gör det och har gjort det själv hela livet.
Jag simmade en timma en gång i veckan också.

Går det att spela fotboll en gång i veckan och gå på match en gång per termin, om man vill?
I så fall, nice, det var ju det alternativet som efterfrågades.

 

[Pontevecchio]

Ridning tar väl visst mindre tid.

Det går att rida en timma i veckan. Jag känner flera barn som gör det och har gjort det själv hela livet.
Jag simmade en gång i veckan också.

Går det att spela fotboll en gång i veckan och gå på match en gång per termin, om man vill?

Självklart. de små tränar sällan mer än 1ggr/veckan. Brist på fotbollsplaner. Matcherna är ofta frivilliga. min 13åriga systerson spelar väldigt sällan match men tränar 2ggr/veckan.

 

[Badger]

Självklart. de små tränar sällan mer än 1ggr/veckan. Brist på fotbollsplaner. Matcherna är ofta frivilliga. min 13åriga systerson spelar väldigt sällan match men tränar 2ggr/veckan.

Det alternativet hade jag absolut kunnat tänka mig till mitt barn. Det var alternativet som efterfrågades. Finns inte för oss dock, vår fotbollsklubb är den som mina småkusiner gick i som små och den tänker jag inte peta i.

Men jag tycker fortfarande att barn, även 13 åringar, borde kunna ägna sig hyggligt intensivt åt en sport de älskar utan att det ska urholka deras liv helt.

 

[Pontevecchio]

Nu funderar jag lite kring det där med att ett misstag av en individ (i det diskuterade fallet ett litet barn) får inverkan på hela laget. Kanske betyder lagets förlust i matchen? När man tänker på vad t.ex. Jimmy Durmaz fick utstå efter sin högst mänskliga "miss" under fotbollsVM kan man ju i alla fall fundera en aning kring hur ett litet barn ska hantera att bära "skulden" för sitt lags förlust?

Det är en lagidrott. Man vinner som ett lag och förlorar som ett lag. Det är inte ett misstag som avgör, om mittfältaren inte tappat bollen, om backen inte missat markeringen så hade målvakten inte släppt in målet. Det kan se ut som ett individuellt misstag men det är en serie av spelhändelser som leder dit. De positionerna där missarna syns mest, målis och anfallare är också de positioner som kan bli avgörande hjältar.

 

[Pontevecchio]

Självklart finns det de barn som älskar det och vill lägga all sin tid på det.
Men motsatsen då?
Min vän vars son är 8 år och inte får spela matcher för att han inte är tillräckligt bra. Han säger själv att han vill sluta,
Eller familjer jag känner som inte har möjlighet att lägga så mkt tid på tävling/ träning.
Utmaningen är ju för sportens värld att hitta ett sätt att möta så många som möjligt. Det är den stora utmaningen. Att ha något för de som bara vill träna 1-2 gånger i veckan och inte är så bra och samtidigt de som älskar sporten och vill ha matcher hela helgerna och träna 4 ggr i veckan.

Den uppdelningen finns men ska inte göras bland barn. Därav de nya reglerna med att de inte får räkna mål. Att han inte får spela låter väldigt märkligt, det kan anmälas till fotbollsförbundet.

I sthlm har vi akademierna. Där de från 13år väljs in och då är det full satsning som gäller. De flesta större klubbar erbjuder olika grupper, de som är anmälda till högre serier kräver träningsnärvaro och satsning. De i lägre divisioner kräver mindre.

MEN, vill varken barnet eller föräldern delta eller bidra blir det svårt för klubben att arrangera träningar. Och det är där bredden faller idag. Det går inte att ha en tränare som står beredd Ifall OM nån vill träna. Kan man inte engagera sig iaf 1-2ggr/veckan kan man inte vänta sig det engagemanget från andra.

 

[Petruska]

Det är väl snarare utmaningen för de som vill ha den typ av aktivitet, om fotbollsklubben vill ha det är det bra (om det finns efterfrågan), men om den vill satsa på de som vill spela mer och delta i turneringar och seriespel så kan jag inte se någon skyldighet att bedriva den verksamheten.

Så länge klubben får kommunala bidrag är det inte klubbens ensak hur den lägger upp verksamheten, iofs. Det är en kommunalpolitisk fråga.

 

[Lena Furberg]

Det är en lagidrott. Man vinner som ett lag och förlorar som ett lag. Det är inte ett misstag som avgör, om mittfältaren inte tappat bollen, om backen inte missat markeringen så hade målvakten inte släppt in målet. Det kan se ut som ett individuellt misstag men det är en serie av spelhändelser som leder dit. De positionerna där missarna syns mest, målis och anfallare är också de positioner som kan bli avgörande hjältar.

Javisst är det så, absolut. Jag funderar bara kring hur många (t.ex. små barn men även många sk vuxna...) som ser den bilden och hur många som ser en individs misstag som katastrofen som kostade segern? Där finns ju exempel på fotbollsspelare som mördats sedan de missat en straff i ett stort mästerskap. Eller fallet Jimmy Durmaz. För att ta extrema exempel.

Något som man inom idrott för barn måste poängtera ständigt och övertygande, tänker jag, det du skrev ovan.

 

[Pontevecchio]

Javisst är det så, absolut. Jag funderar bara kring hur många (t.ex. små barn men även många sk vuxna...) som ser den bilden och hur många som ser en individs misstag som katastrofen som kostade segern? Där finns ju exempel på fotbollsspelare som mördats sedan de missat en straff i ett stort mästerskap. Eller fallet Jimmy Durmaz. För att ta extrema exempel.

Något som man inom idrott för barn måste poängtera ständigt och övertygande, tänker jag, det du skrev ovan.

Vem blev mördad?
det var en colombian som blev mördad efter självmål men det rörde ju spel om pengar i colombia.
de har problem med sin maffia där. känns inte som det går att applicera på svensk barnidrott?

ja folk blir arga men få supportrar kan så värst mycket om fotboll och fortfarande, det går inte att applicera bajens supportrar på barnfotboll. men självklart måste det poängteras, det är där lagidrott är nyttigt. Att lära sig verka ihop, se allas samband och inte skylla på varandra.

 

[Lobelia]

Javisst är det så, absolut. Jag funderar bara kring hur många (t.ex. små barn men även många sk vuxna...) som ser den bilden och hur många som ser en individs misstag som katastrofen som kostade segern? Där finns ju exempel på fotbollsspelare som mördats sedan de missat en straff i ett stort mästerskap. Eller fallet Jimmy Durmaz. För att ta extrema exempel.

Något som man inom idrott för barn måste poängtera ständigt och övertygande, tänker jag, det du skrev ovan.

Barn gör inte som man säger utan som man gör. Om förebilderna skyller på individer kommer barnen också att göra det. Sen är det de facto så att om ur en synvinkel så finns det ofta en syndare till många misstag, den som släppte in målet gorde ju det (även om försvaret kunde jobbat bättre eller den som orsakade friparken borde gett fan i det osv)

 

[pollex]

Kan tänkas det var annat också som avgjorde väljarnas röst än bara knattefotbollen...

Känner mig helt övertygad om att valet 1985 avgjordes av knattefotbollen och valet 2014 av Fridolins kolbit

 

[pollex]

Jag tycker inte riktigt att barnens nöje av matcherna helt väger upp nackdelarna. Och det gäller oavsett hur det förhåller sig med föräldrarnas möjlighet att vara engagerade. (Min lille släktings pappa är mycket engagerad.)

Ett problem är det som @Badger pekar på. Fotbollen tar sådan tid, och det från så låg ålder som 6-7, att mycket annat får stå tillbaka. Givetvis tar hästeriet också mycket tid, men jag skulle inte prioritera att ett barn i den åldern tillbringade så mycket tid i stallet heller. Inte om det medförde att vi inte hann göra allt möjligt sådant där som @Badger nämner. Som det nu är hinner vi med yttersta svårighet och noggrann planering, bara hastigt visa den lille att man kan plocka svamp, hur frukt och bär växer, med mera sådant.

Sen vet i alla fall den här lille killen väldigt väl vem som är mer eller mindre bra. Han är bäst själv, helt enkelt. Det är han, det är sakligt sant. Vem som helst som ser honom med en boll ser att där finns det något alldeles extra. Han gör cirka 2/3 av lagets alla mål. Han har också överraskande god förmåga att läsa spelet, vilket ju är en specifik social färdighet som väl inte så många i den åldern kan ha så mycket av.

Men det betyder ju också att han nästan uteslutande ägnar sig åt det han redan är bäst på. Han var bäst som ettåring, han är ett geni med bollar. Han är 7,5 och han är specialiserad, både genom sina typ medfödda talanger och genom den satsning som görs.

Jag känner inte att det är särskilt bra. Hans valmöjligheter beskärs avsevärt. Han får mycket mindre bredd än han hade kunnat få.

Jag tycker bredd är viktigt, men också att djup och passion är det. Jag tror att om man en gång specialiserat sig på en sak, så kommer man också att ha färdigheten att specialisera sig på andra. Men det behöver finnas en balans mellan djup och bredd.

 

[pollex]

Mja skulle jag säga. En kollegas dotter började med fotboll och kollegan gillade det, fast såg lite shell chocked ut med ett ansträngt leende. Deras uppgifter var legio, baka bullar hela veckan, sälja bullar hela helgen osv, samma nästa. Till och med jag var förvånad som ändå tillbringade alla lördagkvällar hos mina kusiner med två bingolotter som skulle fyllas i, alla hade två utom faster som tog flera, för att se om man kunde få tillbaka lite av pengarna som hade lagts ut.

Jag menar scouterna är ju en gång om året att man får baka kakor och köpa tillbaka dem på julmarknaden och det är en dag att stå en timma och sälja kransar på densamma.

Klassresa? När vi åkte på klassresa (hatar klassresor) så fick vi baka och stå och sälja själva utanför ICA helt enkelt. Och det ser ut som att ungdomarna från vår skola fortfarande gör det själva (utom att någons mamma gör väldigt god baklava... så vissa verkar klara sig undan bakandet.) Faktiskt den minst plågsamma varianten jämfört med att sälja strumpor, polkagrisar, julkärvar osv osv.

Jag menade mest att fotbollen inte är ensamt om att kräva den typen av insatser, vad som är ”värst” ur baka-och-sälja-bullar-hänseende vet jag inte men jag skulle sätta mina pengar på att det har att göra med (förenings)lokal kultur

 

[Lobelia]

Så länge klubben får kommunala bidrag är det inte klubbens ensak hur den lägger upp verksamheten, iofs. Det är en kommunalpolitisk fråga.

Om nu kommunen ger specifikt bidrag till just den verksamheten, det vanliga är mer generella stöd. Men klart om kommunen ger specifika bidrag till fotbollsklubbarna i syfte att engagera dem som inte vill spela matcher utan endast träna så visst.

 

[pollex]

1. Enligt artikeln du länkar till kommer cuper och turneringar att kunna söka dispens för att ändå kora segrare, vet du hur tillämpningen blivit av det?

I sthlm vet jag att det inte koras segrare i den stora serien eller de cuper jag sett.

2. Ingen har väl sagt att man inte ska träna match/matchlikt alls? Däremot finns det anledning att diskutera hur stort fokuset på matcher ska vara i de yngre åldrarna. I boken som jag nämnde i ett tidigare inlägg skriver författaren f ö att (fritt ur minnet nu, nattar en bebis och har inte tillgång till mina anteckningar) tävling är bra även för barn men att tävlingsformerna måste variera för att alla ska få chansen att ”glänsa” och känna sig bra på något så att inte bara de som har fördelar vid en given tidpunkt (det kan ju vara något då enkelt som att man är fysiskt tidig eller t.o.m. bara född tidigt på året) finner glädje i att fortsätta - han tar exempel från judon där man visat att framgångsfaktorerna är väldigt olika i ungdomsidrotten och i vuxenidrotten.

variera tävlingsformen i fotboll blir svårt. Däremot låter man barnen alternera plats för att testa på olika positioner tex.

4. Nej, men det är idrotter där man i större utsträckning kan tävla mot sig själv - i alla fall ridningen. Simning har jag begränsad erfarenhet av men är medveten om att den som satsar tränar mycket och det från tidig ålder.

jag skulle inte säga att tävlingsryttarna tävlar mot sig själva. Jag har stått med 10-12åringar i stallet som har 2-3 ponnisar där det jagas kval till sm osv.

Såklart finns det de som älskar det! Men det blir farligt om deltagandet i sporten bygger på att alla föräldrar ska göra det. Även om en match inte är så lång så tar den upp rätt mycket tid med resa+samling+uppvärmning+matchtid+hemresa, och alla tycker inte att det är det roligaste man kan företa sig en söndag kl 7.15. Eller varför inte kl 12, så att större delen av dagen effektivt blockeras. Och så lite heldagarscuper på det...

De flesta barnaktiviteter tar tid. Antingen låter man barnet ha aktiviteter och så deltar man eller så får barnet ha det men man deltar inte. eller så skippar man aktiviteter. Vilken aktivitet tar mindre tid?
min guddotter simmar, 2 timmar *4 dgr varje vecka. 12 år.
Att ridning inte tar mindre tid säger sig själv.

2. Eller kräver bara ett annat tankesätt än vad man har idag

4. Nyckelordet var ”kan” - man kan tävla mot sig själv i större grad. Det innebär inte att man inte också kan tävla mot andra.

Exempel på tidsåtgång för aktiviteter för barn kring den åldern som diskuteras i den här tråden:

~gymnastik: 40 min en gång i veckan
(organiserad) friluftsaktivitet: 2,5 h ca varannan vecka
simskola: 30 min en gång i veckan
innebandy: 60+10 min en gång i veckan, turnering en heldag/termkn
ridning: 30-60 min en gång i veckan

Jämför det med hockeyn här i våra trakter som har träning 2 ggr i veckan från start och, utgår jag från, matcher utöver det.

 

[SelektrikII]

Ridning tar väl visst mindre tid.

Det går att rida en timma i veckan. Jag känner flera barn som gör det och har gjort det själv hela livet.
Jag simmade en timma en gång i veckan också.

Går det att spela fotboll en gång i veckan och gå på match en gång per termin, om man vill?
I så fall, nice, det var ju det alternativet som efterfrågades.

Det är sant. Men personligen är det så att om jag bara tränar ridning eller kampkonst en gång i veckan så är vinningarna väldigt låga och osäkra. Det är som att muskelminnet blir som ett såll. Träna två gånger i veckan och det är helt annorlunda.