Vårföräldrar 2019

[Schleten]

Min foglossning har blivit allt värre och när det är som värst har jag svårt att räta på mig när jag suttit ned utan får gå dubbelvikt under rätt svår smärta ett bra tag. Mitt ena ben viker sig och jag får ont av att gå, stå, sitta, ligga...

Jag var hos en sjukgymnast i veckan och fick en oändlig massa förhållningsregler, så nu känner jag mig fullkomligt instängd. När jag för en tid sen insåg att jag inte skulle kunna fortsätta springa eller träna mer än oerhört lätt typ core och bäckenbotten tog jag det okej, men nu när jag fick veta att jag inte ens får promenera mer än i max tio minuter åt gången och på plant underlag är jag helt knäckt.

Jag får närmast klaustrofobiska känslor, även om jag vet att jag är löjlig. Jag vet att det rör sig om en övergående tid och att det är för att inte förvärra smärtan och bli helt invalidiserad jag ska ta det lugn, men ändå känns det så tungt! Inga skogspromenader, inga långrundor (eller ens minirundor!) med hundarna - åh!

 

[Flixon]

Min foglossning har blivit allt värre och när det är som värst har jag svårt att räta på mig när jag suttit ned utan får gå dubbelvikt under rätt svår smärta ett bra tag. Mitt ena ben viker sig och jag får ont av att gå, stå, sitta, ligga...

Jag var hos en sjukgymnast i veckan och fick en oändlig massa förhållningsregler, så nu känner jag mig fullkomligt instängd. När jag för en tid sen insåg att jag inte skulle kunna fortsätta springa eller träna mer än oerhört lätt typ core och bäckenbotten tog jag det okej, men nu när jag fick veta att jag inte ens får promenera mer än i max tio minuter åt gången och på plant underlag är jag helt knäckt.

Jag får närmast klaustrofobiska känslor, även om jag vet att jag är löjlig. Jag vet att det rör sig om en övergående tid och att det är för att inte förvärra smärtan och bli helt invalidiserad jag ska ta det lugn, men ändå känns det så tungt! Inga skogspromenader, inga långrundor (eller ens minirundor!) med hundarna - åh!

Här med, det är så jävla trist rent ut sagt. Var på konferens med tillhörande bussresa i veckan, två dagars stillasittande pajade fogarna helt. Sen var jag ute och red igår, det blev lite väl spännande med läskiga möten på spänd häst. Det ihop med stallskötseln tog den sista knäcken på dem... hoppas det blir bättre till veckan, jag vill inte sluta rida än
Enda trösten är ju att det går över om sisådär ett halvår...

 

[Tussilagos]

Tack för tips! Ska kolla upp hemofer.

 

[Tussilagos]

Min foglossning har blivit allt värre och när det är som värst har jag svårt att räta på mig när jag suttit ned utan får gå dubbelvikt under rätt svår smärta ett bra tag. Mitt ena ben viker sig och jag får ont av att gå, stå, sitta, ligga...

Jag var hos en sjukgymnast i veckan och fick en oändlig massa förhållningsregler, så nu känner jag mig fullkomligt instängd. När jag för en tid sen insåg att jag inte skulle kunna fortsätta springa eller träna mer än oerhört lätt typ core och bäckenbotten tog jag det okej, men nu när jag fick veta att jag inte ens får promenera mer än i max tio minuter åt gången och på plant underlag är jag helt knäckt.

Jag får närmast klaustrofobiska känslor, även om jag vet att jag är löjlig. Jag vet att det rör sig om en övergående tid och att det är för att inte förvärra smärtan och bli helt invalidiserad jag ska ta det lugn, men ändå känns det så tungt! Inga skogspromenader, inga långrundor (eller ens minirundor!) med hundarna - åh!

Usch va jobbigt!!!

 

[Schleten]

Här med, det är så jävla trist rent ut sagt. Var på konferens med tillhörande bussresa i veckan, två dagars stillasittande pajade fogarna helt. Sen var jag ute och red igår, det blev lite väl spännande med läskiga möten på spänd häst. Det ihop med stallskötseln tog den sista knäcken på dem... hoppas det blir bättre till veckan, jag vill inte sluta rida än
Enda trösten är ju att det går över om sisådär ett halvår...

Åh nej, du med? Usch! Stillasittande är verkligen döden och jag sitter tyvärr mycket om dagarna. Stalljobb hade jag inte klarat nu, men sjukgymnasten menade att skritt på snäll, ej för bred häst skulle funka... Håller tumme för att du kan fortsätta rida!

 

[Flixon]

Åh nej, du med? Usch! Stillasittande är verkligen döden och jag sitter tyvärr mycket om dagarna. Stalljobb hade jag inte klarat nu, men sjukgymnasten menade att skritt på snäll, ej för bred häst skulle funka... Håller tumme för att du kan fortsätta rida!

Ja det är det verkligen! Nej stalljobbet är skit, men att rida en sjysst häst med lite sansade gångarter i en hoppsadel har funkat hittills så jag hoppas verkligen det var ett tillfälligt bakslag! Kan du förresten cykla med hundarna? Det var det enda som funkade för mig förra graviditeten. Tänker så du kan komma ut och få göra något emellanåt

 

[Schleten]

Ja det är det verkligen! Nej stalljobbet är skit, men att rida en sjysst häst med lite sansade gångarter i en hoppsadel har funkat hittills så jag hoppas verkligen det var ett tillfälligt bakslag! Kan du förresten cykla med hundarna? Det var det enda som funkade för mig förra graviditeten. Tänker så du kan komma ut och få göra något emellanåt

Jag kan cykla, men inte hundarna, skämt åsido så är de lite för gamla för att springa bredvid cykel nu, men min plan är att ersätta promenader med cykling så att jag kommer ut litegrann. Hundrundorna får bli min sambos ansvar, åtminstone de som är längre än runt kvarteret

 

[Ja88]

Jag får närmast klaustrofobiska känslor, även om jag vet att jag är löjlig. Jag vet att det rör sig om en övergående tid och att det är för att inte förvärra smärtan och bli helt invalidiserad jag ska ta det lugn, men ändå känns det så tungt! Inga skogspromenader, inga långrundor (eller ens minirundor!) med hundarna - åh!

Relaterar. Jag är normalt en aktiv person som går milvis med hundar, tränar, grejar med hönsen, leker med barnen, har diverse projekt och gillar och mår bra av att ta i...och nu kan jag inte göra ett dugg. Och det kommer ju vara så här hela långa hösten och vintern och in på våren... En begränsad tid absolut och för ett syfte som är värt det, men det är ändå ganska mentalt (och praktiskt - familjelivet avstannar ju inte) påfrestande.

 

[Elin_B]

Varken niferex eller hemofer funkade för mig... magen stängde ner totalt. Jag klarar av att äta blodpudding så jag körde på det en-två dagar/vecka, sen ett par skivor paltbröd till frukost och blutsaft. Blutsaft innehåller mindre järn än ex niferex men tillverkarna hävdar att det kompenseras med högre upptag. Jag låg dock lågt hela graviditeten ändå.

 

[Winifred]

Jag har inga besvär med foglossning, däremot har min reumatism som varit lugn och beskedlig hela sommaren dragit igång på högvarv och jag varvar mellan inflammation i knä och inflammation i händer och axlar. Saknar mina Ipren så så mycket

 

[Luktpion]

Jag har ingen plan alls än Jag hoppas jag får förlängning på mitt vikariat i vår, helst får det gärna bli klart innan magen börjar synas Annars känns det sådär lockande att försöka söka nytt jobb som höggravid. Tröstar mig med att SGIn är skyddad i alla fall, och så får vi väl lösa det på något sätt.

Kommer förmodligen spara massor av pengar på hästträningar och träningsutrustning i alla fall, om jag och hästen blir skogsmullar sista månaderna tänker jag

Ändå skönt att inte vara ensam om att känna att man inte har så mycket koll, haha! Jag hoppas verkligen du får förlängning på ditt vikariat väldigt snart! Som du skriver så brukar ju faktiskt det mesta lösa sig tillslut, på ett eller annat sätt. Ekonomiskt att vara gravid! Själv har jag faktiskt lyckats avstå från en massa saker jag villhöver den senaste tiden.

 

[unicornia]

Dags att hoppa in i tråden, går in i vecka 15 idag! Har nästan slutat må illa på morgonen, är konstant hungrig och har en ischiasnerv i kläm sedan flera veckor. Är dock bekvämt att rida, men känns som träningsvärk eller något liknande efteråt. Hoppas det inte blir värre än så, har flera hästar varav en tävlingshäst så jag vill kunna rida så länge som möjligt.

Mars
28/2, KarinStarfighter, 33 år, 1a barnet
12 - Ynnej, 28 år 1a barnet
13 - Flixon, 31 år, 2a barnet
15 - Anemone, 33 år, 2a barnet
22 - Panamera, 25 år, 1a barnet
24 - Lady_D, 35 år, 1a barnet
26 - Schleten, drygt 30 år, första barnet
31 - Ja88, 30 år, 4e barnet.

April
6 - Elin_b, 29 år, 2a barnet
1? - Safir, 31 år, 2a barnet
14 - Aprilbarn, 30 år, 1a barnet
15 - unicornia, 32 år, 1a barnet
18 - Luktpion, 26 år, 1a barnet
20 - Undeniable, 29år, 1a barnet
23 - BusBarro, 31 år, 1a barnet

Maj
1 - Tussilagos, 32 år, andra barnet
6 - Lilleknodd2, 29 år, andra barnet (tredje)
6 - Winifred, 30 år, 1a barnet
7- Turbofling, 34 år, 5te barnet
10 - Lönn, 30 år, 1:a barnet
19 - Nejlica 27år, 1a barnet

 

[nejlica]

Ändå skönt att inte vara ensam om att känna att man inte har så mycket koll, haha! Jag hoppas verkligen du får förlängning på ditt vikariat väldigt snart! Som du skriver så brukar ju faktiskt det mesta lösa sig tillslut, på ett eller annat sätt. Ekonomiskt att vara gravid! Själv har jag faktiskt lyckats avstå från en massa saker jag villhöver den senaste tiden.

Tack! Tänker att det inte är så konstigt att inte ha någon koll, det är ju faktiskt en helt ny situation alltihop Tyvärr är jag nog inne i fasen "jag måste passa på innan..." när det gäller spenderande

 

[Ynnej]

Vi har varit på RUL idag. Allt såg bra ut Sambon fick känna första sparken igår kväll också. Oj så verkligt allt börjar bli!

 

[Anno]

@unicornia Jag har också ischias! Har aldrig haft det förut men jag kan knappt gå och jag kan bara stå upp i sadeln i galopp, travar och rider jag lätt så strålar det som tusan i benet! Väldigt opassande då jag ska debutera 120 till helgen

 

[nejlica]

@unicornia Jag har också ischias! Har aldrig haft det förut men jag kan knappt gå och jag kan bara stå upp i sadeln i galopp, travar och rider jag lätt så strålar det som tusan i benet! Väldigt opassande då jag ska debutera 120 till helgen

Ojdå, hoppas att du kan genomföra tävlingen ändå, och att debuten går bra! Börjar också känna av någon slags stickningar i rygg/höfter. Hoppas så att det håller sig på rimlig nivå!

F.ö är jag så jäkla hungrig idag, ätit frukost ordentligt och frukt till förmiddagskaffet, men är orimligt sugen på någon riktigt ordentlig macka/baugette med räksallad och massa grönsaker eller något. Magen kurrar som bara den och timmarna till lunch känns jättelånga

 

[Flixon]

F.ö är jag så jäkla hungrig idag, ätit frukost ordentligt och frukt till förmiddagskaffet, men är orimligt sugen på någon riktigt ordentlig macka/baugette med räksallad och massa grönsaker eller något. Magen kurrar som bara den och timmarna till lunch känns jättelånga

Åh sluta, nu blev jag sjukt sugen på sushi till lunch jag har också extremt hungriga dagar, medan andra är helt normala. Märkligt!

 

[Ja88]

F.ö är jag så jäkla hungrig idag, ätit frukost ordentligt och frukt till förmiddagskaffet, men är orimligt sugen på någon riktigt ordentlig macka/baugette med räksallad och massa grönsaker eller något. Magen kurrar som bara den och timmarna till lunch känns jättelånga

Så är de allra flesta av mina dagar, glupande hunger. Väldigt lyckad kombo med att inte kunna röra sig efter ordning Ofta väldigt specifika sug och aversioner också, att tvinga i sig något som jag inte vill ha just då går bara inte, får nästan kväljningar. Kroppen bestämmer, det är tydligt.

 

[lilleknodd2]

Här är en till som är hungrig jämt! Äter jag inte direkt så slår illamåendet till.
11+2 idag. På måndag är det dags att se liten igen. Hoppas så på att se ett hjärta som slår.. har inte lyckats med dopplern än, har nog på tok för mycket överskottshull ivägen
Är även konstant trött fortfarande och eftermiddagarna är riktigt tuffa. Somnar gärna med dottern vid 19.30
Sen ett jobb i en väldigt krävande miljö gör det inte bättre

 

[Schleten]

Min hunger är igång igen och efter nästan fyra månader helt utan aptit är det väldigt välkommet, även om jag nog råkat läsa lite för många håll koll på vikten som gravid-råd, såväl på 1177 som på andra ställen och därför tycker att det inte är odelat positivt. Jag har inte vägt mig, men känslan säger att jag snabbt återhämtat vad jag tappade i vikt i början av graviditeten. Det är lite utmanande faktiskt och jag trodde nog att jag skulle vara mer avslappnad inför att bli större än vad jag är. Kanske är det för att det gått rätt snabbt uppåt nu utan att magen egentligen vuxit så våldsamt mycket och jag inte hunnit med riktigt? Det är inget stort bekymmer, men jag är heller inte helt bekväm i det.