saltopeppar
Trådstartare
En liten berättelse som jag försöker vara så opartisk i som möjligt, men har lite svår att ta ställning till utan att sätta mig på kant med någon av mina två bästa vänner. Jag vet vad jag tycker men vore intressant att höra vad andra tycker? Orkar ni läsa
Person A: Har ett ganska varierande jobb, hemma mycket och hela dagar, har hästar som tar mycket tid, har mycket hand om den gensaga hunden vilket A tycker är naturligt när A ändå är hemma. A jobbar självklart ibland och när A väl jobbar så är A iväg hela dagar eller ev ett par dagar i stöten.
Person B: Har ett jobb som varierar lite i tid, allt ifrån Morgon till kvällspass och ibland även natt. A har inga direkta andra intressen än kompisar och datorn.
Personerna A och B bor i samma hushåll och gjort i x år, de har en gemensam hund som B tyckte de skulle skaffa och A blev själaglad då A alltid velat ha hund.
Här kommer några exempel som jag tycker är fel mot den ena parten, men vore intressant att höra vad andra tycker
situation 1:
Person A har varit hemma i över en vecka och kommer i en situation där A inte kan ha med hunden en dag. A ber B om att ta hand om hunden men B vägrar då B har sin enda lediga dag på en vecka just den dagen och vill inte låsa upp sig med hunden för B vill ha hela dagen fri från allt. Slutar med att person A tar med hunden och hunden får sitta mycket i bilen den dagen.
Liknande situationer händer ofta, mer eller mindre viktiga, där B tycker att B har rätt till "egen tid" utan hunden, A håller med men känner att A inte går under samma "rättigheter" som B och om A vill ha egen tid utan hund så får A fixa hundvakt på annat håll eller ha med hunden i bilen.
Situation 2:
Person A måste åka och jobba i ett par dagar i sträck. Person B är ledig några av dessa dagar och ska ha hunden. A fixar hundvakt de resterande dagarna som B inte kan ha hunden. Dagarna kommer som B ska ha hunden men planerar då in andra saker som gör att B inte kan ha med hunden. B lämnar bort hunden till en bekant. A känner att A har hunden väldigt mycket men att när A verkligen behöver hjälp så ställer B inte upp utan hittar ursäkter.
Situation 3:
Person A har varit iväg och jobbat och kommer hem relativt sent och känner sig väldigt trött. Person B åker direkt efter sitt jobb hem till en släkting för middag och umgänge med familjen, A är medbjuden men tackar nej redan dagen innan pga tröttheten och att hunden ska hämtas hos hundvakt. B säger att det inte kommer bli så sent. A stannar uppe fram till 23 tiden och går sedan och lägger sig, lite sur för A tycker att 23 är sent och att B iallafall kunde hör av sig om att det blev senare än planerat. B kommer hem en stund senare och kommer upp i sovrummet och undrar varför A inte är uppe? A svarar att A är trött och behöver sova. B säger då att B går ner och gör något annat, A känner sig lite stött och undrar vad det är B ska göra som B inte kan göra uppe i sovrummet eftersom de även i sovrummet har en dator. B svarar att B inte har lust att vara i sovrummet, medans A gärna hade velat att B stannade i sovrummet då A sover bättre med sällskap och hunden är lugnare när alla är samlade. B går iallafall ner och A orkar inte bry sig. Efter en stund kommer ett sms från B där det står "har du kul eller?" A fattar inget och ringer därför upp B (A sov och att ropa genom huset är ingen ide) A frågar vad B menar och får till svar att nätet är slött och att om A nu ändå sitter och jobbar på nätet så kunde väl A vara den som kom ner istället för B komma upp. A svarar att A sover och använder inte nätet. B är fortfarande grinig och diverse ordväxlingar görs som inte är jätte trevliga. A är typen som gärna pratar igenom saker och reder ut saker på en gång, medan B bara blir mer sur och "stänger av", B säger att B inte orkar och lägger på luren.
B kommer upp i sovrummet en stund senare och somnar. På morgonen vaknar hunden tidigt och vill upp i sängen, A vill att den stannar på golvet och därför piper hunden lite och tycker synd om sig själv. B blir rasande för B vill sova i lugn och ro och tycker därför att A ska lyfta upp hunden så de kan sova. A känner sig stött och lämnar sovrummet tillsammans med hunden som helst hänger efter A.
Det går en hel dag innan de pratar igen, men jag står emellan och får lyssna på bådas historier som är ganska lika. Jag har så god lust att säga både det ena och andra men vet inte om jag vågar?
Men vad tycker ni i de här fallen? vem har fel av dem?
Person A: Har ett ganska varierande jobb, hemma mycket och hela dagar, har hästar som tar mycket tid, har mycket hand om den gensaga hunden vilket A tycker är naturligt när A ändå är hemma. A jobbar självklart ibland och när A väl jobbar så är A iväg hela dagar eller ev ett par dagar i stöten.
Person B: Har ett jobb som varierar lite i tid, allt ifrån Morgon till kvällspass och ibland även natt. A har inga direkta andra intressen än kompisar och datorn.
Personerna A och B bor i samma hushåll och gjort i x år, de har en gemensam hund som B tyckte de skulle skaffa och A blev själaglad då A alltid velat ha hund.
Här kommer några exempel som jag tycker är fel mot den ena parten, men vore intressant att höra vad andra tycker
situation 1:
Person A har varit hemma i över en vecka och kommer i en situation där A inte kan ha med hunden en dag. A ber B om att ta hand om hunden men B vägrar då B har sin enda lediga dag på en vecka just den dagen och vill inte låsa upp sig med hunden för B vill ha hela dagen fri från allt. Slutar med att person A tar med hunden och hunden får sitta mycket i bilen den dagen.
Liknande situationer händer ofta, mer eller mindre viktiga, där B tycker att B har rätt till "egen tid" utan hunden, A håller med men känner att A inte går under samma "rättigheter" som B och om A vill ha egen tid utan hund så får A fixa hundvakt på annat håll eller ha med hunden i bilen.
Situation 2:
Person A måste åka och jobba i ett par dagar i sträck. Person B är ledig några av dessa dagar och ska ha hunden. A fixar hundvakt de resterande dagarna som B inte kan ha hunden. Dagarna kommer som B ska ha hunden men planerar då in andra saker som gör att B inte kan ha med hunden. B lämnar bort hunden till en bekant. A känner att A har hunden väldigt mycket men att när A verkligen behöver hjälp så ställer B inte upp utan hittar ursäkter.
Situation 3:
Person A har varit iväg och jobbat och kommer hem relativt sent och känner sig väldigt trött. Person B åker direkt efter sitt jobb hem till en släkting för middag och umgänge med familjen, A är medbjuden men tackar nej redan dagen innan pga tröttheten och att hunden ska hämtas hos hundvakt. B säger att det inte kommer bli så sent. A stannar uppe fram till 23 tiden och går sedan och lägger sig, lite sur för A tycker att 23 är sent och att B iallafall kunde hör av sig om att det blev senare än planerat. B kommer hem en stund senare och kommer upp i sovrummet och undrar varför A inte är uppe? A svarar att A är trött och behöver sova. B säger då att B går ner och gör något annat, A känner sig lite stött och undrar vad det är B ska göra som B inte kan göra uppe i sovrummet eftersom de även i sovrummet har en dator. B svarar att B inte har lust att vara i sovrummet, medans A gärna hade velat att B stannade i sovrummet då A sover bättre med sällskap och hunden är lugnare när alla är samlade. B går iallafall ner och A orkar inte bry sig. Efter en stund kommer ett sms från B där det står "har du kul eller?" A fattar inget och ringer därför upp B (A sov och att ropa genom huset är ingen ide) A frågar vad B menar och får till svar att nätet är slött och att om A nu ändå sitter och jobbar på nätet så kunde väl A vara den som kom ner istället för B komma upp. A svarar att A sover och använder inte nätet. B är fortfarande grinig och diverse ordväxlingar görs som inte är jätte trevliga. A är typen som gärna pratar igenom saker och reder ut saker på en gång, medan B bara blir mer sur och "stänger av", B säger att B inte orkar och lägger på luren.
B kommer upp i sovrummet en stund senare och somnar. På morgonen vaknar hunden tidigt och vill upp i sängen, A vill att den stannar på golvet och därför piper hunden lite och tycker synd om sig själv. B blir rasande för B vill sova i lugn och ro och tycker därför att A ska lyfta upp hunden så de kan sova. A känner sig stött och lämnar sovrummet tillsammans med hunden som helst hänger efter A.
Det går en hel dag innan de pratar igen, men jag står emellan och får lyssna på bådas historier som är ganska lika. Jag har så god lust att säga både det ena och andra men vet inte om jag vågar?
Men vad tycker ni i de här fallen? vem har fel av dem?
