F
Fallabella
Min dotter är elva år och har ridit sen hon var 7 år. Hon har totalt tappat självförtoendet efter ett antal avkastningar, varav de två senaste ledde till först ett armbrott och sen en hjärnskakning. Det började egentligen för 1,5 år sedan då de första avkastningarna skedde och hon blev rädd för att galoppera. Det har sen dess gått lite fram och tillbaka med modet att galoppera, i olika omgångar har det gått väldigt bra. Hennes ridlärare tycker nu att hon gjort allt hon kan och att hon inte når fram till min dotter längre så nu har hon fått byta ned sig 2 grupper. Det skulle visst ge min dotter lite bättre självförtoende, men jag tycker att det verkar blivit ännu värre!
Finns nån "psykolog för ryttare med problem" som kan stötta dottern, då jag räcker inte till? Kan väl knappast knata upp till BUP och få hjälp med en sån sak?
Hon är inte rädd för hästar, hon är i stallet så ofta hon bara kan och leder tom knattar en dag i veckan. Det är just när hon sitter i sadeln hon "fryser" och kan inte tänka och agera klart. Hon tror själv på att det är hästen som styr in till mitten och stannar när det handlar om galopp, hon märker inte att det är hon själv som stelnar och styr.
Finns nån "psykolog för ryttare med problem" som kan stötta dottern, då jag räcker inte till? Kan väl knappast knata upp till BUP och få hjälp med en sån sak?
Hon är inte rädd för hästar, hon är i stallet så ofta hon bara kan och leder tom knattar en dag i veckan. Det är just när hon sitter i sadeln hon "fryser" och kan inte tänka och agera klart. Hon tror själv på att det är hästen som styr in till mitten och stannar när det handlar om galopp, hon märker inte att det är hon själv som stelnar och styr.